• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Det spökar

      Min kusin Rudolf i Gävle är oförbätterlig ungkarl och verksam i det kommunala. Sedan skoltiden håller vi kontakt och ser till att träffas när omständigheterna så tillåter. Efter en lunch på restaurang Skeppet går vi gärna en sväng genom Gamla Gefle på andra sidan ån. Båda tilltalas vi av det populära reservatet med dess sjuttonhundratalsbebyggelse och de smala kullerstensgränderna.

      Rudolf bor granne med ‘Snus-Majas hus’ på Övre Bergsgränd, numera kaffe’ men dessförinnan obebott. Det vill säga obebott av levande varelser men ett desto kärare tillhåll för gengångare!
      Senast  jag träffade kusin Rudolf var i slutet av juni förra året. Efter en rundtur i gammelstaden slog vi oss ner i hans vardagsrum, smuttande på var sitt glas rödvin. Ett fint gammalt bordsur med barometer höll oss sällskap från ett hörnbord.
       Hur har du det med grannarna? frågade jag.
       Du menar dom i Snus-Majas hus? Hur har jag det med vålnaderna? Bra. Bara bra, försäkrade Rudolf. Där pågick tidigare i våras någon form av rumsterande sammankomst på nätterna. Men inte så att spökerierna stör mig. Jag sover gott om nätterna och förlitar mej på havregrynsgröten.
       Kan du möjligen vara något utförligare?
       Jag talar om gröten som jag ställer ut på altanen på nätterna för att främja ett gott grannförhållande. På morgonen är skålen tom. Klentrogna kollegor tar för givet att det är råttorna som kalasat på gröten. Man hänvisar försmädligt till det faktum att gnagarna ökat såväl i bukomfång som till antalet.
      Helt klart, insköt jag, har vålnader och annat oknytt blivit allt aktivare under 2000-talet. Kusin Rudolf instämde och fortsatte sedan.

       Det allmänt ökade intresset har väckt liv i allehanda uppenbarelser från den Andra Sidan. I ett av husen närmast ån finns till exempel en fastighet där man kan höra en myling kvida under golvtiljorna i husets förrådsbod.
       Myling? frågade jag, obevandrad som jag är i den ockulta svängen. Kusin Rudolf visste desto mer.
       Mylingen är en gengångare av ett mördat och odöpt barn, svarade han. Men här i Gamla Gefle väcks till och med de normalt döda tingen till någon form av liv.
       Har du något exempel, undrade jag och fick en känsla av att det gamla bordsuret dämpade sitt kluckande för att inte gå miste om det som min kusin hade att berätta.
       Naturligtvis har jag exempel, sa Rudolf. Intill ån ett par kvarter härifrån har vi en övergiven fastighet som av någon anledning undsluppit grävmaskinerna i samband med stadsdelens restaureringar. Gården ägdes tidigare av en sotare med fru och barn, men bara för en kort tid, sedan flyttade familjen därifrån på grund av spökerierna i huset. Tomten omgärdas av ett nerklottrat plank med beklämmande ålderskrämpor. Brädor saknas här och var och hela skröpligheten lutar ömsom inåt ömsom utåt beroende på varifrån det blåser. Lägger man örat intill planket kan man till och med i dagsljus höra ett lågt kvidande och en hjärtskärande vädjan: ”Gör om mej!” Ännu bättre vore kanske att byta ut planket mot exempelvis ett spjälstaket.
       Märkligt, sa jag. Vad gör Gävlepolitikerna åt saken?
       Dessbättre har vi ett kommunalråd boende här i reservatet, svarade Rudolf. Han har lovat att kommunen ska titta lite närmare på de allt vidlyftigare ockulta fenomenen här i stadsdelen.

       Ett rutinerat besked, sa jag desillusionerat. Du har säkert lagt märke till att det gärna används av makthavare som vill ge intryck av engagemang och tillmötesgående. ” Vi ska titta på det där” försäkrar sådana personer när de avkrävs besked i något svårbemästrat ärende. Men i längden blir allt detta ”tittande” ansträngande för ögonen. Blåtonade ögonpåsar fördjupas, rynkor multipliceras.
       Vad sysslar du själv med? frågade jag retfullt. Gnetar du fortfarande med den där utredningen om gånghastighetens relation till graden av urbanisering eller om det var tvärt om! Sist vi råkades ansåg du dig ha hunnit ungefär halvvägs. Jag minns att du slog fast miljöns inverkan på vårt normalgående. Bosatta i storstäder snarast halvspringer från punkt A till punkt B försåvitt de inte tar bilen. I mindre städer förflyttar man sig i ett jämförelsevis makligt tempo och även här helst i bil. I norra Sverige, slutligen, framsparkar sig många fotgängare vintertid hållande i en sparkstötting, något vi sörlänningar betraktar som fusk. Eller så har jag missuppfattat alltihop…
       Jag ska be kommunalrådet titta på det, sa Rudolf.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se