Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • En resa längs Memory Lane

      När jag rensade hemmakontoret för ett tag sedan hittade jag min gamla iPod från gymnasietiden. Den var naturligtvis död. Men efter lite konstgjord andning via USB lyckades jag få liv i den. Sedan dess har jag bläddrat igenom den på bussen varje morgon på väg till jobbet. Det har blivit som att rulla genom minnenas allé. Den bilden blir ännu tydligare när mitt finger stannar på hållplatsen Memory Lane från Elliott Smiths sista album. Det är bitterljuv nostalgi.
      Mycket av materialet har jag inte hört på över tio år. Det har hänt ganska mycket under den tiden. Numera får man nästan gömma en MP3-spelare för att folk inte ska titta snett på en. Vad är det för fel på människan? Har han en musikspelare? Vet han inte att man kan ha Spotify i mobilen?
      Jo, det vet jag. Men hur spännande är det med en streamingtjänst som har ett näst intill outsinligt utbud? Det är betydligt mer intressant att hitta en gammal iPod med begränsat utrymme vars innehåll är okänt territorium. Ett digitalt kinderägg.
      För några dagar sedan började jag och en gammal vän att diskutera musik vi lyssnat på förr. Helt plötsligt satt vi och utbytte YouTube-länkar till musikvideor med närmast barnslig förtjusning.
      Det finns ingen musik som kan beröra en på samma sätt som musiken från ungdomen. Melodierna har liksom virat sig runt nervtrådarna och absorberats av kroppens vävnad. Så fort man hör melodierna blixtrar det till i nervsystemet. Allting kommer tillbaka.
      Det känns som att tankarna jag underhåller just nu är ett tydligt ålderstecken. Jag har blivit en sådan där nostalgisk jävel som sitter och tänker tillbaka. Hur gick det till?
      Häromdagen uppstod ett samtal i lunchrummet om VHS och disketter. Det är lite sjukt att jag minns när floppydiskarna var standard som lagringsmedia. Numera finns det inga diskettuttag i datorerna. De flesta är inte ens utrustade med cd-läsare längre. Herregud. Börjar jag också bli obsolet? Har jag också spelat ut min roll?
      Varje generation blir till slut en koloni av spöken som hemsöker nästa generation. Det är en ganska deprimerande tanke faktiskt. Det kanske är en bieffekt av att lyssna på en artist som dog av en kniv i bröstet. Jag kanske borde rulla vidare till nästa spår, nästa hållplats på min musikaliska resa.