• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Det spökar

      Min kusin Rudolf i Gävle är oförbätterlig ungkarl och verksam i det kommunala. Sedan skoltiden håller vi kontakt och ser till att träffas när omständigheterna så tillåter. Efter en lunch på restaurang Skeppet går vi gärna en sväng genom Gamla Gefle på andra sidan ån. Båda tilltalas vi av det populära reservatet med dess sjuttonhundratalsbebyggelse och de smala kullerstensgränderna.

      Rudolf bor granne med ‘Snus-Majas hus’ på Övre Bergsgränd, numera kaffe’ men dessförinnan obebott. Det vill säga obebott av levande varelser men ett desto kärare tillhåll för gengångare!
      Senast  jag träffade kusin Rudolf var i slutet av juni förra året. Efter en rundtur i gammelstaden slog vi oss ner i hans vardagsrum, smuttande på var sitt glas rödvin. Ett fint gammalt bordsur med barometer höll oss sällskap från ett hörnbord.
       Hur har du det med grannarna? frågade jag.
       Du menar dom i Snus-Majas hus? Hur har jag det med vålnaderna? Bra. Bara bra, försäkrade Rudolf. Där pågick tidigare i våras någon form av rumsterande sammankomst på nätterna. Men inte så att spökerierna stör mig. Jag sover gott om nätterna och förlitar mej på havregrynsgröten.
       Kan du möjligen vara något utförligare?
       Jag talar om gröten som jag ställer ut på altanen på nätterna för att främja ett gott grannförhållande. På morgonen är skålen tom. Klentrogna kollegor tar för givet att det är råttorna som kalasat på gröten. Man hänvisar försmädligt till det faktum att gnagarna ökat såväl i bukomfång som till antalet.
      Helt klart, insköt jag, har vålnader och annat oknytt blivit allt aktivare under 2000-talet. Kusin Rudolf instämde och fortsatte sedan.

       Det allmänt ökade intresset har väckt liv i allehanda uppenbarelser från den Andra Sidan. I ett av husen närmast ån finns till exempel en fastighet där man kan höra en myling kvida under golvtiljorna i husets förrådsbod.
       Myling? frågade jag, obevandrad som jag är i den ockulta svängen. Kusin Rudolf visste desto mer.
       Mylingen är en gengångare av ett mördat och odöpt barn, svarade han. Men här i Gamla Gefle väcks till och med de normalt döda tingen till någon form av liv.
       Har du något exempel, undrade jag och fick en känsla av att det gamla bordsuret dämpade sitt kluckande för att inte gå miste om det som min kusin hade att berätta.
       Naturligtvis har jag exempel, sa Rudolf. Intill ån ett par kvarter härifrån har vi en övergiven fastighet som av någon anledning undsluppit grävmaskinerna i samband med stadsdelens restaureringar. Gården ägdes tidigare av en sotare med fru och barn, men bara för en kort tid, sedan flyttade familjen därifrån på grund av spökerierna i huset. Tomten omgärdas av ett nerklottrat plank med beklämmande ålderskrämpor. Brädor saknas här och var och hela skröpligheten lutar ömsom inåt ömsom utåt beroende på varifrån det blåser. Lägger man örat intill planket kan man till och med i dagsljus höra ett lågt kvidande och en hjärtskärande vädjan: ”Gör om mej!” Ännu bättre vore kanske att byta ut planket mot exempelvis ett spjälstaket.
       Märkligt, sa jag. Vad gör Gävlepolitikerna åt saken?
       Dessbättre har vi ett kommunalråd boende här i reservatet, svarade Rudolf. Han har lovat att kommunen ska titta lite närmare på de allt vidlyftigare ockulta fenomenen här i stadsdelen.

       Ett rutinerat besked, sa jag desillusionerat. Du har säkert lagt märke till att det gärna används av makthavare som vill ge intryck av engagemang och tillmötesgående. ” Vi ska titta på det där” försäkrar sådana personer när de avkrävs besked i något svårbemästrat ärende. Men i längden blir allt detta ”tittande” ansträngande för ögonen. Blåtonade ögonpåsar fördjupas, rynkor multipliceras.
       Vad sysslar du själv med? frågade jag retfullt. Gnetar du fortfarande med den där utredningen om gånghastighetens relation till graden av urbanisering eller om det var tvärt om! Sist vi råkades ansåg du dig ha hunnit ungefär halvvägs. Jag minns att du slog fast miljöns inverkan på vårt normalgående. Bosatta i storstäder snarast halvspringer från punkt A till punkt B försåvitt de inte tar bilen. I mindre städer förflyttar man sig i ett jämförelsevis makligt tempo och även här helst i bil. I norra Sverige, slutligen, framsparkar sig många fotgängare vintertid hållande i en sparkstötting, något vi sörlänningar betraktar som fusk. Eller så har jag missuppfattat alltihop…
       Jag ska be kommunalrådet titta på det, sa Rudolf.

      Chans till nystart

      Magnus Skoglund, krönikör.

      Nyårsdagen är här och trottoaren utanför vittnar om bomber och raketer som högljutt tog farväl av 2017.

      Den allra största bomben briserade dock, tyvärr stundtals ackompanjerad av en öronbedövande tystnad, redan för flera månader sedan, nämligen #metoo. De är många nu, kvinnorna som berättar att de har blivit utsatta för sexuella övergrepp. Den här gången i den absolut närmaste sfären, och det känns. Än starkare blir det eftersom många berättar med ett lite återhållsamt språk, ungefär som att de skrev en handlingslista, vilket i alla fall jag tyder som att övergreppen har blivit en normaliserad del av deras vardag. Och det är fan skandalöst.

      Det är ofta skönt att vara man. Vi tvekar inte på oss själva när vi får förfrågningar om krönikörsuppdrag. Tar vi ansvar känner vi oss lite duktiga. Vi kan gå in på möten, halvdant förberedda, och ändå vara så där sköna. Vi ligger inte sömnlösa på grund av prestationsångest och vi tar för givet att vinteroverallen till den lilla finns där på kroken i hallen när snön och kylan bestämmer sig för att komma. Och visst känner vi oss lite snyggare och mäktigare på det där vidriga grab-’em-by-the-pussy-viset när vi får uppmärksamhet från kvinnor? Det fick vi ju inte när vi stod vid skåpen i högstadiet och stammade intill den söta tjejen från parallellklassen.

      Det var längesen jag kände respekt för andra män. Jag kan tycka att de är duktiga och härliga att umgås med, men just respekten försvann för många år sedan. Jag har suttit i konferensrum med mäktiga män som bemästrar härskarteknik lika bra som alfabetet. Några öl senare, och på en bokstavligt talat mörkare plats, berättar han muntert om sin notoriska otrohet. Han må vara chef, men han är ingen man. Missförstå mig rätt. Undantagen finns såklart, men vi är påfallande ofta barn med varierande mognadsgrad.
      Jag är nästan två meter lång och har en kroppshållning som hade fått en neandertalare att än mer titta ner på sina egna fötter. Addera ett par terminalglasögon och jag är närmast filmiskt creepy. Varje gång jag går bakom en kvinna på folktomma platser så känner jag hennes ångest i mig. Att ens den känslan finns är vi alla skyldiga till, det är inte klokt. Men framför allt så kan vi vid olämpliga tillfällen sluta upp med ryggdunkningar i sandlådan och istället uppträda som de familjefäder som vi kan vara. Stäm inte upp till skratt när ”regeringen”-skämten kommer flygande på styrelsemötet eller vid fikabordet på bygget och kittla inte människors egon när de uttrycker tveksamma åsikter och värderingar som innerst inne inte överensstämmer med vad du egentligen står för. Och har blivit uppfostrad till.

      Vi måste alla försöka agera rätt. Du, vår omgivning. Och jag med. Med 2018 har vi en chans till nystart.

      Emilia är Värmlands Lucia 2017

      Värmlands Lucia 2017, Emilia Ehrencrona. Foto: Sanna Emanuelsson.

      Nu har KT:s läsare och Karlstadsborna sagt sitt. Det blir Emilia Ehrencrona som får äran att bära ljuskronan i rollen som Värmlands Lucia 2017.
      – Det känns helt otroligt, jag är så lycklig, säger hon.
      Att det skulle bli den vloggande 22-åringen som skulle bli lucia stod klart efter att de drygt 800 rösterna räknats. Och det var en mycket överraskad Emilia Ehrencrona som fick ta emot luciabuketten.
      – Det hade jag aldrig kunnat tro. Det är verkligen en ära att få föra traditionen vidare. För mig är lucia så stort. Jag har alltid sett upp till de som varit lucia, ända sedan jag var liten, och hoppas att andra kan se upp till mig också.

      På lördag väntar kröningen i Mariebergsskogen, där hon får ta emot luciasmycket av förra årets lucia Judith-Maria Schunnesson, och under tisdagskvällen är det dags för den stora konserten i Domkyrkan. På luciadagen har hon och tärnorna ett digert schema med ett tiotal framträdanden på olika företag runt om i stan.

      Stenbron renoveras för bara tredje gången

      Just nu renoveras den gamla stenbron, Östra bron, i Karlstad. Den började byggas 1761 och har trots sin höga ålder bara behövt genomgå tre större renoveringar. Denna gång är det inga allvarliga åtgärder som krävs och redan i december ske den kunna sättas i drift.

      New Yorker till Mitticity

      Mitticity gör för tillfället en stark utveckling av sin galleria. Nästa steg blir bland annat en nyetablering i Karlstad av den tyska modekedjan New Yorker. Dessutom bygger Cubus ut sin lokal till en fullkonceptbutik.

      Sandbäckstjärn stängt

      Karlstads kommun har stängt av Sandbäckstjärn, sedan sprängämnen har hittats på botten. I dag, torsdag, träffas kommunen, Försvarsmakten och andra berörda myndigheter för att avgöra vad som ska bli nästa steg.

      HBTQ-mötesplatsen Bfree har fyllt tio år

      Under tio års tid har Bfree på Tolvmansgatans fritidsgård fungerat som en trygg plats för ungdomar som är HBTQ+.
      HBTQ-kaféet Bfree startade på Tolvmansgatans fritidsgård 2007 och var då helt unikt i sitt slag, det vill säga som HBTQ-mötesplats i kommunal regi.

      Kulturnatten tar över Karlstad för 15 gången

      Efter 15 år kan det nog konstateras att Kulturnatten blivit en tradition för Karlstads invånare. Under fredagen fylls staden återigen med dans, teater, musik, konst, film, spel och mer därtill.

      Guidad busstur visar Artscape-konst

      Årets kulturnatt har street art som tema, och kronan på verket är en guidad busstur i Karlstad som visar de väggar som målats under gatukonstfestivalen Artscape.

      Har flyttat efter pulsen

      Handelskammaren Värmland är en av många verksamheter som nu har flyttat ut till nybyggda lokaler i Inre hamn.
      – Här har vi fått lokaler som täcker våra behov mycket bättre och med mer puls, säger deras VD, Frida Johansson.

      Hjul och kul rullar in

      Den 17 september fylls Hammarö arena till bristningsgränsen med fritidsaktiviteter då Hjul och kul rullar in för fjärde året i rad.
      – Vi fyller hela arenan med aktiviteter. Det finns något för alla, säger Anna Bengtsson på Fritidsenheten.

      Firar tio år i föräldrarnas tjänst

      De senaste tio åren har Familjecentralen på Mörmo gård arrangerat föräldrautbildning inom det nationella initiativet KOMET, KOmmunikationsMETod. Söndag är sista ansökningsdagen för höstens omgång.

      Systrar driver unikt villakoncept

      Systrarna Liza Jacobsson och Linda Hallgren driver inredningsföretaget Heads and Tails. Nu har de startat ett, än så länge, unikt koncept i Karlstad. De köper upp hus och säljer dem senare nyrenoverade och färdiginredda. Här berättar de mer.

      Höstguiden: Höstiga toner i hemmet

      Konjaksbrunt, rostrött och petrol är några av färgerna som trendar i höst när den svulstiga art deco-stilen från 20-talet kommer in.
      För att få grepp om höstens trender har vi pratat med Lisa Brander som just nu arbetar som inredare för Heads and tails. För ungefär ett och ett halvt år sedan flyttade hon hem till Hammarö efter några år i Stockholm.

      Forskaren som avkodar alla shoppingsignaler

      Anders Gustafsson på Karlstads universitet forskar om hur medvetna och omedvetna signaler påverkar vårt sätt att handla i butiken. Där ser man bland annat att dofter har en stor inverkan i vårt beteende.
      Han tar med KT på en signalspaning i Karlstads shoppingstråk.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se