• Just nu!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen för halva priset.

    199 kr / 6 månader

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Samarbete viktigt för vården

      Foto: Sanna Emanuelsson

      Sjukvård är en av de hetaste frågorna inför höstens val och något som berör oss alla. Vården klarar av att hjälpa oss allt mer och förväntningarna på tillgänglighet, säkerhet och kvalitet ställer allt högre krav från oss medborgare.
      Utmaningen är kännbar, inte minst i ett län som Värmland, där avstånden är långa och förutsättningarna för att tillgodose såväl tillgång till läkare och ambulanssjukvård i vissa situationer skiljer sig åt väsentligt. Samtidigt måste behovet mötas oavsett var man bor – i hela Värmland! En svår prioritering som Landstinget i Värmland de senaste åren, utifrån förutsättningarna, lyckats bättre med än många andra län. Exemplet Värmland visar att det verkligen går att arbeta för en jämlik vård i hela länet men också att öka tillgängligheten. Som ett exempel bland många nås de allra flesta värmlänningar faktiskt av en ambulans vid larm inom acceptabel tid, även om många av oss har personlig erfarenhet av att varje minut känns för lång mellan samtal till SOS och hjälpens ankomst.
      Det breda samarbetet i Värmlandssamverkan (L), (C), (M), (KD), (MP), (SIV) är sannolikt en av framgångsfaktorerna till att situationen i Värmland är betydligt gynnsammare än i övriga Vårdsverige. Anmärkningsvärt positivt, inte minst mot bakgrund av att länet för 20 år sedan tvångsförvaltades av staten, eftersom den dåvarande politiska majoriteten (S) och (V) fullständigt misslyckats och kört ekonomin i botten.

      Genom att lyssna på varandras prioriteringar och samarbeta blir lösningarna mer genomtänkta och hållbara än genom att ständigt kritisera för kritiserandets skull. När beslut fattades i landstingsfullmäktige om budget för 2018, så var det med bredast möjliga majoritet. Faktum är att även oppositionen – (S) och (V) – ställde upp bakom den budget som Värmlandssamverkan lade fram, efter att mindre tillägg och synpunkter tagits hänsyn till. Som liberal hoppas jag att samarbetsandan ska fortsätta genomsyra arbetet i landstinget, även under och efter valåret 2018. Visst har vi olika synpunkter ibland och i vissa fall olika vägar mot målet. Men genom att lyssna på varandra, söka samförstånd och fokusera på det som är viktigt kan vi möta de enorma utmaningar som vi har i vården. Ska vi klara utmaningen att ge hela Värmland tillgång till vård i världsklass, då krävs prioriteringar men framförallt utveckling och inte avveckling.

      Niklas Lehresjön, ledarskribent.

      Nu äger inte landstinget alla frågor. Andra viktiga faktorer för fortsatt positiv utveckling i Vårdsverige är fler examinerade sjuksköterskor och läkare. Men ska utmaningarna mötas så måste också arbetsväxling i än högre grad göras, så att rätt kompetens möter rätt situation. Som liberal ser jag möjligheter att avlasta kvalificerad och specialiserad personal inom både skola, vård och omsorg genom att exempelvis återinföra vårdbiträden och assistenter. Det öppnar också en kortare väg mot en arbetsmarknad för dem som idag står utanför densamma och ger dem dessutom möjlighet att bidra till vårt gemensamma välstånd och därmed trygga vår välfärd. Men det ger också karriärmöjligheter och ökad status att jobba med det som är viktigare än något, det vill säga människor!

      Rädsla hotar demokratin

      Foto: Friso Gensch/dpa via AP

      Att benämna attentat som ”terrordåd” är problematiskt och bör göras med försiktighet. Terrorism är per definition att skapa fruktan genom våld och att göra det i ett politiskt syfte.
      Mönstret är oftast detsamma. För det första att skapa rädsla och oro. För det andra vill de skapa misstro mot förmågan hos regeringar och regimer att upprätthålla rättsstaten och ge skydd åt medborgarna, vilket i sin tur leder till att regimer överreagerar. Den otrygghet som skapas leder till polarisering och rop på starka ledare, samtidigt som det underminerar demokratins grundvalar. Att överreagera så, det är att spela terrorismen i händerna och ge terrorister precis den makt som de vill ha för att uppnå sina syften.
      Mitt på dagen, mitt i huvudstaden rammades människor för ett drygt år sedan till döds av en lastbil. Ett fruktansvärt attentat, ett attentat utfört av en enskild person och där ingen organisation tagit på sig dådet. Det är också i sammanhanget viktigt att inse att även när organisationer som till exempel IS tar på sig skulden för attentat, är det långt ifrån säkert att så är fallet. Det är ett sätt att låta terrororganisationer göra sig större än vad de är. Under eftermiddagen den 7 april 2018 rapporterades så om ännu ett attentat, precis ett år efter händelserna på Drottninggatan. Den här gången i den tyska staden Münster. Återigen ett fordon som använts som vapen och än en gång dödade och skadade människor. Om det ännu en gång är en ensam gärningsman, det är inget som är känt i skrivande stund.
      Vi bör vara eftertänksamma och vaksamma mot opinionsbildare som nu skanderar att ”vi har varit naiva”, ropar på mer kontroll, fler begräsningar, mer övervakning och så vidare. Det är ett farligt förhållningssätt. Ett förhållningsätt som spelar just terrorn i händerna. Denna överreaktion, till följd av rädsla är precis det som terrorism vill åstadkomma; Att vi som vill ha ett öppet och demokratiskt samhälle blir så rädda att vi skräms till den grad att vi upplever varje attentat och våldshandling som organiserad terrorism. Även i de fall där det är enskilda människors vanvett som är orsaken. Då om någonsin sätter vi ett farligt vapen i händerna på terrorismen – vår egen rädsla, våra fördomar samt ropen på ökad kontroll och starka ledare.

      Niklas Lehresjön, ledarskribent.

      Låt inte skräck och rädsla för terror börja styra våra liv. Sälj inte ut demokrati, öppenhet, integritet och frihet i jakten på att kunna kontrollera det okontrollerbara. Terrorism kommer aldrig att kunna stävjas med ökad kontroll, militärmakt och vapen. Kom så här tre decennier senare ihåg vad som fick en odemokratisk supermakt i öst med satellitstater och kärnvapenmakt, stark nog att förstöra jorden flera gånger om, att falla i sönder på några få år. Det var inte terrorbalans eller upprustning. Det var i stället i hög grad att folk gick ut på gator och torg och övervann sin rädsla. Frihet, öppenhet och demokrati kan övervinna alla kanoner i världen; men då måste vi tro på demokrati, frihet och rättsstat och vi måste med bibehållet omdöme övervinna vår rädsla.

      Frihandeln – en viktig förutsättning för välstånd

      TT/AP Photo/Susan Walsh

      USA aviserar protektionistisk politik. Med Trump i spetsen ropar man nu på ”skydd för den egna produktionen” och ställer upp handelshinder.
      Det är en dyrköpt medicin med svåra biverkningar. Och den har ett pris som hela världen får vara med och betala, i värsta fall genom ett långdraget handelskrig. Ett spel där alla i förlängningen riskerar att förlora.
      Frihandel är en grundbult för vårt välstånd, få saker är världens nationalekonomer överens om i lika hög grad som just det. Industrialismens utveckling och den fantastiska välståndsökning vi sett i världen under det senaste århundradet är i hög grad en följd av de öppna gränserna och den fria handeln. Ska man göra ”det man är bäst på” och göra det i så hög grad som möjligt, då förutsätter det fri handel och öppna gränser.

      Sverige är i sig ett tydligt exempel på att frihandel skapar välstånd. Redan under 1800-talet fördröjde konservativa och bakåtsträvande politiker den industriella revolutionens intåg i vårt land. Det gjorde oss till ett av Europas fattigaste länder i mitten av samma århundrade. De revolutionerande förändringarna under 1800-talets andra hälft ändrade på den saken. Ett avskaffat skråväsende, ökad handel och en modern bolagslagstiftning med ansvarsfrihet för eget kapital var viktiga anledningar till att Sverige på hundra år kunde gå från ett av världens fattigaste länder till ett av världens rikaste länder. Detta trots bromsklossar som exempelvis konkurrenskraftshämmande avsevärda skatteökningar och i det närmaste rent småföretagarfientlig politik under 1950- och 1960-talet. En politik förd av (S) som ju på den tiden åtnöjt stort stöd i väljarkåren. Socialdemokraterna ger som bekant alltjämt ofta utryck för den marxistiska och självklart felaktiga inställningen om en konstant konflikt mellan produktionsfaktorerna arbete och kapital. Att de stora industrierna ändå var beroende av export och handel, det begrep man dock lyckligtvis.

      Fundera en stund på vilka varor runt omkring dig som är svenska? Förmodligen upptäcker du att det är mycket få. Av vår varuproduktion i Sverige exporteras det mesta och det mesta vi konsumerar – det importerar vi. Och det är bra. Länder som handlar med varandra blir, i positiv bemärkelse, ömsesidigt beroende av varandra. Det gör det olönsamt att bråka med varandra och det knyter ihop människor, kulturer och ekonomier. Välstånd föder välstånd och välstånd är grogrund för fred! Så låt oss göra allt vi kan för att bekämpa handelshinder.

      Niklas Lehresjön, ledarskribent.

      Låt inte Donald Trump lyckas provocera fram ett handelskrig. Låt Europa bli ett exempel på hur gränshinder rivs och hur större marknader och öppna gränser fortsätter att vara den förutsättning för välstånd som historien visat oss. EU och Europa har aldrig tidigare mått så väl som nu. Men ännu fler steg kan tas i riktning från tullunion och mot frihandelsområde. Isolera inte länder, knyt oss närmare i fred och frihet och för fred och frihet!

      Ett öppet och välmående Värmland växer!

      Välståndet ökar i både Sverige och övriga världen. Värmland växer och Karlstad växer mest i Värmland. Vi rör oss mer än någonsin och är – i positiv bemärkelse – mer beroende av och sammanflätade med varandra än någonsin. Samtidigt målar vissa upp en bild av kris, elände och misär. Man kan fråga sig varför?
      Och man kan fråga sig varför grupper och även världsbilder ställs mot varandra? Visst är det mänskligt att vara rädd för det okända och visst är det mänskligt att vilja värna om sitt välstånd. Men välståndet har vi byggt tack vare vår öppenhet!
      Socialdemokraterna i Danmark deklarerade för ett par veckor sedan att de har för avsikt att gå till val på en helt slopad asylrätt, undantaget de som redan har beviljats asyl vid olika tilltänkta mottagningscentrum i till exempel Nordafrika. I Sverige har Moderaterna, skrämmande nog, redan aviserat liknande ambitioner.

      Det är inte fel att ge flyktingar möjlighet att söka asyl utanför våra gränser, men det ska inte ställas i motsättning till asylrätten. Det är särskilt anmärkningsvärt och upprörande att motivet som ges förpackas i någon slags uttalad omtanke mot flyktingarna, som då ska slippa att ta sig över medelhavet. Att öppna möjligheter för att få asyl prövad utanför landets gränser blir ett argument för att slopa rätten för människor på flykt att få sitt skyddsbehov prövat efter ankomst. Cyniskt, ovärdigt och ännu ett exempel på hur stora partigrupperingar både här i Sverige och övriga Europa anpassar sin politik till en högljudd främlingsfientlig opinion snarare än efter humanistiska värden och internationell rätt. Man frågar sig onekligen hur de svenska socialdemokraterna kommer att ställa sig till deras danska systerpartis populistiska förslag?

      Sverige har problem med integrationen, även om vi i Värmland lyckats bättre än i de flesta andra delar av vårt land. Integrationsproblematiken är inte bara en fråga om mängden flyktingar. Integration handlar om att mötas, att lära och att utvecklas – tillsammans. Kultur som möter kultur berikar. Integration handlar om att öppna dörrar, att sänka trösklar men framför allt om att kommunicera. Det handlar för den enskilda människan som är ny i Sveriges om att vilja delta, men för oss som har bott här länge och i

      Niklas Lehresjön, ledarskribent.

      generationer att öppna upp och låta människor delta. Det kan vi göra genom tydliga spelregler, en väl fungerande rättsstat, en arbetsmarknad utan höga murar. Höga lönetrösklar till det där första, så viktiga, jobbet måste till exempel sannolikt sänkas. Genom tydliga krav på språkkunskaper i kombination med generösa möjligheter till bildning kan vi tillsammans bygga broar mellan kulturer för ömsesidigt utbyte! Kort sagt, genom att värna ett liberalt och öppet samhälle som sätter alla människors lika värde i centrum och låter den principen gälla även när det kostar popularitet – så skapas välstånd!

      Vi har något att lära av Tyskland

      Niklas Lehresjön, ledarskribent.

      I Tyskland gör Angela Merkel vad hon kan för att få ihop enmajoritetsregering. Vikten av att Europas i särklass starkaste ekonomi också har politisk stabilitet, det verkar de senaste dagarna även Socialdemokraterna (SPD) i Tyskland ha accepterat.

      Sista ordet i frågan ges dock först vid deras extra kongress nu på söndag. I Sverige har man på socialdemokratiska ledarsidor bland annat kunnat läsa om hur Tyskland borde ”skita i traditioner” och istället släppa fram en minoritetsregering. Motiveringen skulle vara att man då ”inte ger ytterlighetspartier möjlighet att vara enda oppositionsparti”. Ett sådant resonemang är naturligtvis bara trams och en dålig ursäkt för att det egna partiets positionering på den politiska kartan anses vara viktigare än ett lands väl och ve. Även om Kristdemokraterna och Socialdemokraterna i Tyskland återigen skulle bilda en storkoalition så finns det opposition både till höger och vänster i tysk politik. Visserligen stämmer det att högerpopulistiska AFD blir största oppositionsparti med sina drygt tolv procent, men Liberalerna (FDP) med cirka elva procent det tyska vänsterpartiet (Linke) och miljöpartiet (Grüne) med vardera ca nio procent skulle också fortsatt vara i opposition.

      I en representativ demokrati är det något eftersträvansvärt att försöka nå breda lösningar och försöka att komma överens snarare än att söka och blåsa upp konflikter. Demokrati tjänar inte på polarisering och makthunger. Demokrati kräver ansvarstagande, samförstånd och pragmatism. I den bemärkelsen kan vi av det tyska exemplet lära oss något på alla politiska nivåer. Genom att faktiskt samla en majoritet av parlamentet bakom regeringen så uppnås inte bara stabilitet. Det minimerar också inflytande från partier på ytterkanter, både till höger och vänster. Tvärtemot det som händer när extrema partier hamnar i vågmästarposition och oproportionerligt, om än indirekt, tillåts påverka dagordningen.

      Frågan är om något liknande skulle kunna hända i Sverige? Här verkar socialdemokraterna fortfarande ha en självbild som försvårar sådana överenskommelser. En självbild som snarare går ut på att det övergripande målet är att ha och behålla makt mer än att fungera som artikulerare och ansvarstagande representanter för befolkningen. En självbild som ”de stora” som andra är skyldiga att stödja, snarare än en jämlik förhandlingspartner. Sker här ingen förändring bör den som vill se till att minimera inflytandet från extrema partier som (SD) och (V) klokt i att rösta på något annat parti än socialdemokraterna när det blir dags att rösta i de tre val som vi håller här i Sverige andra söndagen i september.

      Alla är värda en vit jul!

      Alkohol. Glögg, snaps, julöl och mumma flödar i juletid. Inte bara i juletid förresten. Visserligen har konsumtionen av alkohol minskat med någon procent de senaste åren, men ännu är alkohol den drog som kostar vårt samhälle allra mest.
      Inte bara i direkta, alkoholrelaterade, skador. Dess kostnader är ofantligt mkt större än så. Centralförbundet för Alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) rapporterade i dagarna att var femte elev i åk 9 upplevt att föräldrarna dricker för mycket och var tionde elev har velat gömma eller hälla ut föräldrarnas alkohol. Och det kanske mest alarmerande, om än föga förvånande; elever med dessa erfarenheter testar och använder i högre grad själva såväl alkohol och tobak som narkotika.

      Den i Sverige tidigare så restriktiva drogpolitiken har luckrats upp. Genom i praktiken fri införsel av alkohol från länder med en betydligt lägre beskattning än Sverige, med massiv marknadsföring och till svensk dryckeskultur adderad europeisk dito är alkoholen nu som förr en enormt kostsam för vårt samhälle. Personligen tycker jag mig märka hur även attityder mot tyngre och illegala droger också liberaliserats de senaste åren. Inte sällan använder legaliseringsförespråkarna argumentet att ”alkohol är värre”. Det bär mig emot att använda ordet liberal i det här sammanhanget. Som liberal värnar jag människors förmåga och frihet att fatta beslut över sina egna liv. Droger som i så allvarlig grad berövar människor just denna förmåga måste bekämpas och dess tillgänglighet försvåras. Det gäller alkohol såväl som andra droger. En restriktiv drogpolitik är därför helt nödvändig för att kunna skydda friheten, både för den som riskerar att börja nyttja drogen men också för att skydda deras omgivning och inte minst då barnen.

      Drogpolitiken måste hänga ihop. Vi kan inte skilja ut alkoholen från andra droger när vi utformar drogpolitik. Visst, alkoholen har nyttjats länge och är en i många stycken accepterad del i vår kultur. Alkoholen har historiskt, precis som idag, varit en del av fest och vardag. Och då som nu har den bidragit till kriminalitet, misshandel, utsatta barn, sjukdom och död. Att den drog som nyttjas mest och därmed orsakar samhället högst kostnader och mest lidande är just alkohol, det har förstås just ovanstående historiska och kulturella skäl. Men det vi mot den bakgrunden allra minst av allt behöver, det är att legalisera fler substanser med de effekterna på oss människor och vårt samhälle.
      Den restriktiva politiken är viktig men det viktigaste beslutet är ditt eget. Agera när du ser att någon far illa. Reagera när barn och ungdomar mår dåligt av sin egen eller andras konsumtion. Och framför allt – för din egen skull, dina medmänniskors skull och framför allt för alla barn som är värda en fin helg och en fin vardag – håll dig nykter!

      Med dessa rader önskar jag er alla en riktigt God Vit Jul!

      Rör inte asylrätten!

      Mänskliga rättigheter, betyder de något längre? Svaret måste bli ”JA” och den som säger något annat måste tänka till och tänka om.

      Att faktiskt leva upp till och sträva i den riktning som deklarationen om FN:s mänskliga rättigheter gör gällande är nödvändigt. Åtminstone om man till någon del vill hävda alla människors lika värde. Och att kompromissa med människors lika värde är farligt. 1900-talet borde ha lärt mänskligheten i allmänhet och Europa i synnerhet vad det kan leda till. Moderaterna och nu senast Kristdemokraterna har de senaste veckorna haft sina respektive riksting/riksstämma. Och i båda fallen har partiernas ställningstagande i migrationsfrågan varit aktuell för beslut. Moderaternas beslut att helt avskaffa asylrätten i vårt land är upprörande och för detta konservativa parti illa graverande. Att helt bortse från 14 paragrafen i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, det är något som ligger mycket långt från den politik som Alliansen tillsammans drev under 2006-2014. Att avskaffa asylrätten är något som inte kan anses vara annat än förkastligt.

      Kristdemokraterna går – även om samma eländiga förslag var uppe till beslut på deras riksting – inte lika långt. Det nuvarande systemet med tillfälliga uppehållstillstånd som norm efter asylprövning är illa nog. Det belastar ytterligare en redan hårt ansträngd handläggning av asylärenden då redan prövade ärenden ska prövas på nytt och, vad än värre är, det skapar en oro och osäkerhet som påverkar människors möjlighet till etablering, trygghet och framtid. Oerhört negativt i en situation där de flesta utifrån olika utgångspunkter ser integration som en av våra mest aktuella utmaningar. Vi har redan sett konsekvenserna i praktiken av detta system som för övrigt även regeringspartierna med (S) i spetsen stödjer. I en tid när Migrationsverkets högar växt över alla gränser, då är majoritetens ”lösning” att pröva samma ärende flera gånger?! Om det ändå bara vore ett administrativt problem, men det är mycket värre än så. Det är individer, människor av kött och blod, som blir lidande. Bland de värre konsekvenserna är att barn drabbas av att vänta i åratal och sen skickas till krig, död och elände. Och anledningen är att en skapad byråkrati tar sådan tid på sig att de hinner åldras och därför, när deras ärende väl prövas, får en hårdare bedömning. Upprörande och djupt oetiskt!

      Tvärtemot Moderaternas snedsteg ut mot högerns brant så är det dags att börja ta mänskliga rättigheter på allvar. Det är dags att se människor som en tillgång. Det är dags att belöna de som gör rätt och försvara de som behöver skydd. Jag skriver här om de ensamkommande som varje dag kämpar för att lära sig svenska och som presterar väl i våra skolor. Jag skriver om de flyktingar som gör allt som står i deras makt för att bli en del av vårt samhälle, de ska vi belöna och hjälpa. Vi ska ställa krav och vi ska gemensamt bygga ett samhälle där spelregler är tydliga och ansvaret hos den enskilde stort. Men vi ska också erbjuda skydd och den förföljda, trygghet åt den strävsamme och frihet åt den förtryckta. Allt annat är under anständighetens gräns. Skärp till er Moderater; rör inte rätten att söka asyl!

      Mörka skuggor från det förflutna kastas över Europa

      Högerpopulistiska, nationalistiska partier har tagit plats i flera parlament i Europa. När det nu sker i Tyskland, som såväl ekonomiskt och befolkningsmässigt som politiskt är Europas största stat, då väcker det oro. När samtidigt extrema, utomparlamentariska och uttalat nazistiska, våldsbejakande, grupper som NMR marscherar på gator och torg i Sverige och Karlstad – då är det allvar. Då är det ett hot mot demokrati, människovärde och en fri värld. 

      Helgens val i Tyskland manar till eftertanke och valresultatet känns som mörka skuggor från det förflutna. För första gången på ett halvt sekel tar åter ett främlingsfientligt parti, AFD, plats i den tyska förbundsdagen. Med 12,6 % av väljarna bakom sig blir de parlamentets tredje största parti. Partiets toppkandidat, Gauland, skanderar att AFD ska ”motarbeta Merkel och återta land och folk”. Förbundskansler Angela Merkel, som de senaste åren framstått som den fria världens ledare i kontrast till Trump i väster och Putin i öster, är alltså AFDs huvudmotståndare. I Sverige gratuleras AFD av Sverigedemokraternas Åkesson. Här bekänner SD färg. SD kallar sig ”socialkonservativa” men hyllar alltså ett nationalistiskt, högerpopulistiskt parti som ser socialkonservativa CDU och Angela Merkel som sin huvudmotståndare. Inkonsekvent och anmärkningsvärt men föga förvånande. Sverigedemokraternas innehåll är svartare än förpackningen.

      Tyskland har de senaste åren styrts av en något ovanlig koalition. Genom pragmatism och genom att söka vad som förenar och inte vad som skiljer, har socialdemokrater och konservativa kristdemokrater under ledning av Angela Merkel skapat stabilitet i Tyskland. Och stabilitet i EUs största medlemsland är något som inte bara Tyskland utan också övriga Europa behöver, inte minst i ett EU skakat av Brexit i Storbritannien och av högerpopulistiskt styrda regeringar i flera av de östeuropeiska medlemsländerna. Men med ett SPD som backar till 20,5 % har de tyska socialdemokraterna nu aviserat att de går i opposition. För att kunna fortsätta styra kommer därför Merkel med stor sannolikhet att bilda regering med miljöpartiet ”Die Grünen” samt med Liberala FDP som glädjande nog åter tar plats i förbundsdagen. Märkligt nog anser sig nämligen SPD vara för svaga för att vara med och ta fortsatt ansvar i Merkels koalition trots drygt 20%. Liberala FDP är däremot med stor sannolikhet beredda att ta ansvar med 10%, trots att de förra mandatperioden inte ens fanns med i det tyska parlamentet och trots att Liberaler i många avseenden politiskt inte står närmare kristdemokraterna än vad socialdemokraterna gör. Måhända har det med socialdemokratins självbild att göra?

      För att bekämpa svart nationalism och främlingsfientlighet måste alla vi som vill ha ett öppet, fritt och demokratiskt Europa hjälpas åt. Vi människor har alla samma värde och vi delar på den här planeten. Medmänsklighet, frihet och samarbete förenar och skapar välstånd. Det är människor, människovärde och människors fri- och rättigheter som ska försvaras, inte nödvändigtvis vid gränser men över alla gränser!

      Ett färgstarkt Karlstad för alla

      Förra veckan kläddes Karlstad i Regnbågsskrud. Utanför offentliga byggnader, kyrkor och i köpcenter vajade regnbågsflaggor. En positivt värdeladdad symbol som visar att ihärdigt politiskt arbete, starkt engagemang och oförtruten målmedvetenhet av och för minoriteter – det ger resultat. Pride är så mycket mer än vajande flaggor och en parad. Pride är seminarier, konstprojekt, samtal och debatt. En folkrörelse skapad ur Stonewallupproren i New York 1969, där till slut människor som länge trakasserats och provocerats av de som borde ha varit deras skydd och hjälp, fick nog.
      Snart 50 år senare har dessa modiga människors uppror blivit till en världsomfattande och framgångsrik kamp men också fest. Trots detta kastas ännu mörka skuggor över Pride. En av frontpersonerna bland alla de som trotsade regnet och marscherade i Karlstad blev både bespottad och fick knytnävslag längs paradens väg. På liknande sätt attackerades Pride-deltagare av våldsamma motdemonstranter under paraden i Stockholm för en dryg månad sedan.
      Pride behövs – också i ett land som Sverige och ett län som Värmland. Visserligen är det för minoriteter så mörka 1900-talet slut. Och visserligen har Sverige efter decennier av politiska motsättningar till sist i hög grad samma juridiska rättigheter på plats för alla som har förmågan att bli kär i eller attraherad av en annan vuxen människa oavsett kön. Men trots detta finns det ännu sociala strukturer i vårt samhälle som gör att vissa människor tar sig rätten att definiera och förminska individer utifrån identitet och läggning. Så länge människor förväntas ”komma ut” om de avviker från normen; så länge behövs också Pride och så länge behöver vi tillsammans målmedvetet på olika nivåer arbeta vidare. Målet måste vara ett samhälle där människor inte bara formellt utan också reellt har samma möjligheter, både till integritet och till offentlighet.
      Du som ändå är tveksam och tror att Pride har spelat ut sin roll kan göra ett experiment i din närhet. I synnerhet om du liksom jag är en medelålders man eller äldre; testa det här: Ta någon jämnårig i hand, kanske din bästa kompis, men någon av samma kön som dig själv. Gå igenom staden, hand i hand såsom ett par. Känn efter hur det känns. Gör det gärna i några olika delar av vårt län, kanske utanför krogarna en lördagskväll eller på väg hem från kyrkan på en söndag. Fundera sedan på om reaktionerna blev andra än när du går på samma sätt med någon av motsatt kön? Hur kändes det?
      Det är inte längesedan Pridetågen endast befolkades av de modigaste och starkaste människorna. Faktiskt är det bara några få år sedan om vi pratar om Karlstad. Det är inte längesedan knappt någon reagerade på bögskämten i kafferummet eller på förlöjligande av människor som vågade bryta traditionella mönster och könsroller. Tyvärr en verklighet som i vissa miljöer dröjer sig kvar ännu. Inte så länge till, får vi hoppas. Framtiden är ljus och i ljuset finns regnbågens alla färger. Eller som det stod på Liberalernas paroll vid Karlstad Pride: ”Kärleken är fri!”

      Snabbare hantering av arbetstillstånd

      Bristen på kompetens och arbetskraft är alarmerande i många sektorer. Migrationsverket är fortfarande hårt ansträngt till följd av de stora flyktingströmmarna 2015 och det riskerar att få negativa konsekvenser i form av långa handläggningstider när det gäller arbetstillstånd.
      Om Sverige ska klara kompetensförsörjningen är det av yttersta vikt att företag kan rekrytera kompetenta, välutbildade människor från vår omvärld och att dessa vill komma hit. Då får inte flaskhalsen vara att de fastnar i byråkrati i form av oändliga handläggningstider.
      Fredrik Malm, Liberalerna, skriver den 11 augusti i DN debatt att regeringen bör överväga att flytta just handläggningen av arbetstillstånd från migrationsverket till skattemyndigheten. Motiveringen är att skatteverket redan har många av de uppgifter som ligger till grund vid prövning av arbetstillstånd, exempelvis lönenivå. Skattemyndigheten ansvarar också redan för folkbokföring, skattekonton och för tilldelning av samordningsnummer till personer som inte varit folkbokförda i Sverige.
      Detta och även det faktum att skatteverket har väl inarbetade rutiner och vana att kommunicera med företag borde rimligen underlätta och effektivisera handläggningen av arbetstillstånden. Det viktigaste argumentet som Fredrik Malm (L) för fram är ändå att migrationsverket har så stora volymer av asylärenden, att de uppenbart inte klarar att prioritera upp handläggningen av arbetstillstånd i tillräckligt hög grad.
      Det är oerhört viktigt att kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Sverige behöver arbetskraft och kompetens. Då måste det vara enkelt, snabbt och smidigt för kompetenta människor att välja att komma till Sverige för att bidra med sin kompetens. Då får inte individer fastna i stel byråkrati, restriktiva tolkningar av lagstiftning vid exempelvis mindre misstag från arbetsgivares sida, eller långa handläggningstider för att vi samtidigt haft en stor tillströmming av asylsökande. Samtidigt ska vi inte kompromissa när det gäller korrekt behandling av asylärenden.
      Fredrik Malm (L) har rätt. Det vore klokt att avlasta migrationsverket arbetstillstånden och skatteverket är logiskt ett gott alternativ. Men det är bråttom. Både för att avlasta ett hårt ansatt migrationsverk men också för att Sverige helt enkelt inte har råd med att missa den kompetens och arbetskraft från andra länder som vi så väl behöver. En välmeriterad läkare eller en person med spetskompetens inom IT lär inte vänta på byråkratins kvarnar. Ju viktigare de är för oss, desto kortare tid lär de acceptera i byråkratins kvarnar innan de väljer bort Sverige som arbetsplats.
      Frågan är om den svaga regering som Sverige nu har med (S) och (Mp) förstår vikten av ovanstående. Frågan är också om regeringen inser att de möjligheter till effektivisering av handläggningen som migrationsverket gett är otillräckliga och att de av näringslivspolitiska skäl nu behöver agera – inte bara konstatera.

      Skapad sårbarhet i en fantastisk värld

      Turerna runt Transportstyrelsen ställer många frågor på sin spets, bortom kärnfrågan, men som ändå är oerhört angelägna. Oppositionen har som yttersta konsekvens av IT-skandalen i dagarna anmält infrastrukturministern till konstitutionsutskottet.
      Det får bland annat ses som ett sätt att stryka under allvaret bakom att en myndighet som brustit allvarligt i säkerhet och läckt ut känslig information och gett icke säkerhetsklassad personal utanför landet tillgång till den samma. Trots att styrelsens ordförande enligt uppgift känt till detta under lång tid, är det först nu som uppgifterna kommer fram. Det är givetvis av yttersta vikt att det här utreds, inte minst för att undvika liknande fadäser längre fram. Det är viktigt att belysa vad som hänt och vem som brustit i sina befogenheter men också om personer underlåtit att agera och informera. Vi måste som medborgare kunna lita på att information stannar hos behöriga och inte kan användas och missbrukas av andra och på annat sätt än vad som är tänkt. Det är viktigt för rikets säkerhet men också ur individperspektiv. Låt oss med anledning av detta vidga perspektiven.
      Att kommunicera 24/7 är en självklarhet. Vart man än vänder sig syns människor djupt försjunkna i smartphones. För att kolla status i sociala medier, boka biljetter, kolla väder, ta en selfie, uppdatera, göra bankärenden med mera. Våra smarta telefoner och datorer har blivit en del av vår vardag, oavsett grupp eller ålder. Vi producerar en enorm mängd information och överallt lämnar vi spår. Borta är tiden då man satt i telefonkö för att boka bilprovningstider, ivrigt plitade siffror på en blankett när man deklarerade och när telefoni var något som var bundet till hemmet eller möjligen en telefonkiosk. Och med IT hanterar vi även uppgifter av mer känslig art än så. Som exempel har Landstinget i Värmland numera E-tjänster som gör att man inte bara kan boka tider hos vårdcentralen utan också på ett helt annat sätt än tidigare delta i vårdprocesser. Journaler är tillgängliga över nätet, självklart med hög säkerhet och med E-legitimation som krav. Men räcker det?
      Tekniken ger oss dessa fantastiska möjligheter och i ett rasande tempo allt fler möjligheter. Samtidigt innebär tekniken också risker. Hur sårbara är vi egentligen? Hur säkra kan vi vara på att inte informationen kommer i fel händer? Hur är ditt eget IT-skydd? Att säkerheten ska vara hög hos våra myndigheter är en sak, men ingen kedja är som bekant starkare än sin svagaste länk. Är det måhända din egen hemdator eller mobiltelefon? Eller är den svagaste länken att myndigheter, företag och organisationer i övrigt slentrianmässigt lagrar stora mängder information och underskattar risk och konsekvenser av information i fel händer? Väl värt att tänka på varje gång någon ropar på ännu en övervakningskamera, register eller databas.
      Vikten av att kunna lita på myndigheter och institutioner i ett land, det är i sig en än större fråga som tål att upprepas gång på gång. Den tilliten är en grundsten för samhället och dess legitimitet. Tillit går snabbt att rasera men tar tid att bygga upp. Låt oss alla hjälpas åt för att stärka och bygga den tilliten genom öppenhet, delaktighet och genom att ställa de rätta frågorna; men också genom att vara hälsosamt vaksamma och försiktiga.

      Behöver mer av liberal politik

      En ny politisk karta med nya styrkeförhållanden verkar växa fram. Moderaterna noterar sitt lägsta stöd i opinionsmätningar sedan Bo Lundgrens dagar, Centern ökar i motsvarande grad och SD är nu enligt samma opinionsmätningar kusligt nog Sveriges näst största parti.
      Socialdemokraterna forsätter i det läget att gruffa över att alliansen vill konservera blockpolitiken, en blockpolitik som de själva drev fram i en tid när (S) var tillräckligt stort för att kunna regera enbart med passivt stöd av kommunisterna och mot bakgrund av att det i tidigare århundrade inte fanns en samlad opposition som i realiteten kunde utmana dem om regeringsmakten.
      Just det där med passivt stöd verkar vara vad Socialdemokrater menar när de säger ”bryta blockpolitiken”. De tar numera varje chans att föra fram hur viktig en samling i politikens mitt är. Intressant, om det inte vore just tomma ord och att (S) verkar drömma om samma passiva stöd som de kunnat åtnjuta från vänsterkanten. Eller är det till och med så illa att det bara är ett retoriskt spel i syfte att åstadkomma mer splittring och eliminera opposition? För var är politikområdena där (S) vill förlika sig med och ansluta sig till exempelvis Liberalerna och Centern? Om Socialdemokratin verkligen menar allvar med sin ”utsträckta hand” vore det på sin plats att de bryter med vänstern, att de gör upp med och rensar ut de rent skadliga skattehöjningarna från sin agenda och att de är beredda att faktiskt sluta beskylla tidigare regeringar för att ha urholkat välfärden.
      Faktum är ju att Alliansregeringarna stärkte statsfinanserna och gjorde stora strukturförändringar för ökad konkurrenskraft och ökad sysselsättning. Förändringar som (S) kritiserade i höga tongångar men som de i de flesta fall valt att behålla även om de successivt urholkats. Som exempel kan nämnas jobbskatteavdrag, RUT och ROT . Ett klokt första steg att närma sig de partier man säger sig vilja samarbeta med vore att ta till sig det särskilda yttrande som Liberalerna i riksdagen med stöd av övriga Allianspartier riktat mot regeringen. Det vore mer än önskvärt om regeringen kastade förslaget om de för näringsliv och tillväxt rent skadliga planerade skattehöjningarna, med udden riktad mot småföretag och medelinkomsttagare, i papperskorgen.
      I en parlamentarism med proportionella val såsom i Sverige, där behövs samarbete. Särskilt för att minimera inflytandet från ytterlighetspartier som SD och V. Men då krävs det att man i övriga partier sätter sig ner och i första hand ser vilka gemensamma nämnare som finns; ser till vad som förenar och inte vad som skiljer. Och i det läget kanske det visar sig att politikens mittpunkt, den politik som det finns gedigen majoritet för i Sveriges riksdag, inte alls bäst leds av en regering där (S) har statsministerposten utan istället bör ledas av något av de andra partierna. Jag undrar just om Socialdemokraterna vill medverka till att bryta den blockpolitik de säger vara så skadlig om konsekvensen är en statsminister som heter Lööf, Björklund eller kanske rent av Ohlsson? Eller är Löfvéns prat om att bryta blockpolitiken bara en retorik för att härska genom att söndra?

      Nationella prov – ett trubbigt verktyg

      Likvärdighet i skolan. Där inte samma sak som korrelation mellan betyg och resultat vid nationella prov. För att skapa en mer likvärdig skola är snarare medicinen trygga ämneslärare med stark legitimitet.
      Ämneslärare som självständigt och utifrån kunskap och erfarenhet får bedöma elevernas kunskapsnivå utifrån tydliga kriterier. Lärare som måste vara behöriga och legitimerade i det ämne de ska betygsätta, vilket av outgrundlig anledning inte krävs idag. Betyg som inte bör kunna överprövas, ifrågasättas eller i värsta fall sättas av rektor utan ämneskompetens och behörighet.
      Många skolelever kämpar hårt veckorna före skolavslutning. Snart är det sommarlov och innan dess duggar inlämningar, skrivningar och andra examinationer tätt, oavsett på vilken nivå i skolsystemet eleverna befinner sig. De omtalade ”Nationella proven” hör till de mer krävande i den bemärkelsen att de ska täcka in hela kurser vid ett enda tillfälle. Ofta med uppåt fyra timmars skrivtid. Skolverket beskriver att de nationella proven är ett testtillfälle och att de ska vara ett stöd för likvärdig, rättvis, bedömning och betygssättning. ”De nationella proven är inte examensprov, utan ska vara en del av lärarens samlade information om en elevs kunskaper”, anger skolverket vidare på sin hemsida. Det är allt vad eleven visat under kurserna som ska ligga till grund för betyg och eleverna ska ha möjlighet att visa detta på många olika sätt. Undervisning just med fokus på att klara just nationella prov ska inte förekomma.
      Så långt allt väl, men vilka signaler ges då när resultaten mellan olika skolor publiceras och jämförs utifrån om betygen avviker från de nationella proven? Betygssystemet relativiseras och kritiken ljuder stark mot de skolor som avviker från resultat av nationella prov. Är det snäll-betyg? Har elever lärt sig ”fel” saker? På socialdemokratiska ledarsidor och bland de som i varje situation vurmar för att begränsa människors valfrihet är lösningen enkel – det är marknadens ”fel”. Då gör man det väldigt enkelt för sig och en sådan slutsats får snarast ses som ett ideologiskt hugskott från vänster snarare än en genomtänkt analys. Förmodligen är det samma tankegods som ligger bakom idéer om att lottning (!) är lösningen på segregation i skolan. Förslagens dumhet får tala för sig själv.
      Nationella prov är konstruerade för att vara stöd i betygssättningen men i debatten omtalas de ibland som att de visar sanningen om elevers kunskapsnivå. Det gör de inte. De är inte ens tänkta att användas så. Stora avvikelser bör förstås analyseras, men att enskilda skolor i vissa fall ger högre betyg än elever uppnått vid nationella prov kan bero på att skolorna faktiskt har följt instruktionen och tagit hänsyn till fler variabler; att eleverna haft möjlighet att visa sina kunskaper på flera sätt än att pressa ut dem vid ett enstaka tillfälle i form av salsskrivning. I bästa fall har också undervisningen och elevernas lärande varit fokuserat på kunskaper i ämnet snarare än förmågan att genomföra och klara stressen vid långa skriftliga prov.
      Svensk skola har viktigare problem att lösa än eventuell brist på korrelation mellan nationella prov och betyg. Dit hör den splittrade fördelningen mellan statens styrning och det kommunala huvudmannaskapet och dess finansiering. Till problemen hör – utöver de redan nämnda – också det stora utbudsöverskottet av platser och dit hör också en i implementeringen uppluckrad legitimationsreform. Yrket som ämneslärare behöver uppvärderas och göras mer attraktivt; ett arbete som påbörjats men som inte på långa vägar är fullbordat. Detta och många andra åtgärder skulle göra verklig skillnad för våra barn- och ungdomar, det livslånga lärandet och i förlängningen för vår framtid.

      Gärna mer pengar till pensionärer…

      … men sluta att hävda att pensionärer generellt betalar mer skatt än löntagare. Snart stundar tid för inlämnande av deklaration. Hur mycket skatt har du egentligen betalat och hur mycket skatt ska du betala? Betalar pensionärer mer skatt än löntagare och varför är det så? Under Alliansens regeringsperiod 2006-2014 gjordes många välbehövliga skattesänkningar på arbete för att fler skulle välja att just arbeta.
      En av de mer omtalade åtgärderna var att införa det så kallade jobbskatteavdraget. Och ända sedan dess har diskussionen kring varför pensionärer betalar mer skatt än löntagare förts i varierande hårt tonläge. Mest kritik har hörts från det röda laget, som från början var motståndare till jobbskatteavdragen. Kritik som ter sig tämligen populistisk, särskilt med tanke på att (S) år efter år i regeringsställning behållit avdragen utan minsta tecken på att vilja avskaffa dem.
      Faktum är att inte bara löntagares utan också pensionärers skatt sänktes avsevärt under Alliansens regeringstid, men att allt krut lades på att förbättra för de pensionärer som har de allra lägsta inkomsterna. Det gjordes genom att grundavdraget från 2009 höjdes kraftigt för pensionärer. 50 000 kronor till som högst 67 000 kronor undantas helt från beskattning för pensionärer. Det högsta grundavdraget, 67 000 kronor, gäller de pensionärer som har en årsinkomst på mellan 120 300-167 300 kronor, mellan 10­ 000-14 000 kronor per månad. Det är alltså mer än dubbelt så stor del av inkomsten som helt undantas från beskattning än för motsvarande löntagare.
      Mycket siffror, men det betyder att en pensionär i Karlstad som har en låg pension, cirka 10 000 kr per månad, betalar lägre skatt per månad än en löntagare med motsvarande inkomst. En pensionär som har 20 000 per månad betalar däremot cirka 800 kr mer i skatt per månad än en löntagare med samma inkomst (2016).
      De som agiterar för att det bör vara samma skatt på pension som på inkomst av arbete, menar de då att pensionärer med de allra lägsta pensionerna ska få kraftigt höjd skatt medan de som har en hög pension ska få skattelättnader? Knappast – och debatten blir tämligen skev om man inte tar hänsyn till alla variabler i skattesystemet. Personligen tycker jag det var helt rätt av Alliansregeringen att ge de största skattesänkningarna åt de pensionärer som hade de allra lägsta pensionerna och jag ser gärna att i synnerhet den gruppen pensionärer får ytterligare skattesänkningar. Och det är faktiskt av flera skäl direkt felaktigt att säga att pensionärer generellt betalar mer skatt än löntagare.
      Passa på nu att kolla när du deklarerar hur många procent skatt du faktiskt betalar, oavsett om du är löntagare eller pensionär. Och som löntagare, glöm inte att du har kostat din arbetsgivare ytterligare drygt 30 procent i form av arbetsgivareavgifter, beräknat på bruttolönen. Arbetsgivareavgifter är i grunden också skatt. Må vara att en stor del av den är ”öronmärkt” till föräldraförsäkring, framtida pension, sjukförsäkring med mera. Konstruktionen med arbetsgivareavgifter gör dock att den skatten inte syns på din skattsedel. Men det är ändå en skatt som är direkt kopplad till din lön, en del av företagens lönekostnad, en löntagarskatt.

      Att slå vakt om liberala värderingar är viktigare än på länge

      Moderaterna har de senaste åren sett sig som självklar ledare för ett regeringsalternativ, men är knappast självklar innehavare av den rollen. Åtminstone inte nu längre. Utspelet för några veckor sedan, att även formellt samtala med SD, har inte lönat partiet. Istället har M rasat till siffror som är de lägsta på 15 år.
      Att utspelet också försvårat samarbetet med övriga partier inom alliansen är också ett faktum som knappast kan eller bör bortförklaras. Riksmötet som Moderaterna höll i Karlstad i helgen visade på en partiledning som kämpade för sin överlevnad.
      Men problemet är inte partiledningen. Balansgången mellan två ideologier som i grunden ofta utgör motpoler, liberalism och konservatism, är sannolikt en djupare aspekt av partiets problem. Efter Moderaternas mer liberala framtoning under Reinfeldts tid verkar den ljusblåa texten ”nya moderaterna” ha mörknat, åtminstone inom delar av partiet. Onekligen står Moderaterna för ett ödesdigert val. Med fortsatt högersväng riskerar de att hamna i samma dike som Kristdemokraterna, att döma av deras väljarstöd i mätningar, verkar ha gjort.
      Belönats i opinionen har i stället Annie Lööf och centerpartiet som tydligt hållit fast vid sin politik och inte gett efter för rädsla och populism. Det är glädjande och ger tröst i en tid när en våg av stöd till högerextrema partier skådats över Europa. Att markera tydligt mot extremhögern, att stå upp för de liberala värderingarna, är viktigare nu än på mycket länge. Liberalerna har visserligen inte belönats på samma sätt i mätningarna som Centern, men en tydlig liberal politik som håller rågång mot både höger och vänster är avgörande om Sverige ska slippa både inslag av främlingsfientlig och värdekonservativ poltik. Det är också nödvändigt för att slippa en av vänstern påhejad socialiseringspolitik med ständiga skattehöjningar och minskad ekonomisk vardagsmakt för den enskilde individen.
      Inte minst i ett Värmland där uttalat nazistiska, våldsbejakande, organisationer som nordiska motståndsrörelsen etablerat sig och enligt brottsförebyggande centrum har fördubblat sina aktiviteter senaste året, där måste rågången och avståndstagandet från de som vill dela upp befolkningen i ”dom och vi” vara tydlig. Där får rösterna för alla människor lika värde, mångfald och demokrati aldrig tystna. Där behövs liberala röster mer än någonsin.
      Att dåvarande Folkpartiets valaffisch från 1936 med texten ”Bort med varje tendens till diktatursträvanden” fortsatt är aktuell 2017 är påtagligt och minst sagt nedslående. Men det är ett faktum som också gör det viktigare än någonsin att vara tydlig; att tydligt ta avstånd från värderingar som innebär kompromiss med demokratiska värderingar. Vi måste fortsätta värna om och arbeta för våra öppna gränser, solidaritet med medmänniskor oavsett ursprung, humanism och frihet.
      Måhända belönar inte opinionen Liberalerna för närvarande, men partiets roll som socialliberal ideologisk spjutspets och försvarare av politisk-, ekonomisk- och religiös frihet är viktigare än någonsin. Tillsvidare får vi glädjas över Centerns framgångar och hoppas att väljarkåren fortsätter att ge ökat förtroende till varje höjd liberal röst. Friheten har ett pris men dess värde är oändligt mycket högre.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se