Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Vem tar vem i politikens ringdans?

      Ingen kan väl ha missat att rikspolitiker, politiska journalister och mängder av lobbyister har varit på sommarkollo. Partierna har haft sina egna dagar i Almedalen och därvid erhållit eftersträvad uppmärksamhet i medierna.

      Läs mer →

      Det är ett parti som helt saknar politik

      Politiska partier, i vart fall de som sitter i riksdagen eller har ambitionen att få göra det, har åsikter om de flesta saker i samhället. Deras ledande företrädare måste kunna svara på frågor om koldioxidutsläpp, barnbidrag, EU:s snuspolitik, läroplaner, A-kassan, marginalskatter och Kinas ockupation av Tibet. Läs mer →

      Politiskt sönderfall i Årjängs kommun

      Det pågår ett politiskt sönderfall i Årjängs kommun. Forna politiska bundsförvanter står emot varandra och by ställs mot by.
      Den politiska sakfrågan handlar om kommunens skolorganisation. Skolorna i Blomskog och Östervallskog läggs ned och med stor sannolikhet kommer även högstadieskolan i Töcksfors att få stryka på foten.
      För utomstående är det svårt att veta om det är rätt eller fel att lägga ned skolorna i Blomskog och Östervallskog. Den frågan måste avgöras av kommunfullmäktige i Årjängs kommun. Det som oroar är att kommunen tycks lida en skriande brist på politiskt ledarskap.
      I söndags genomfördes en folkomröstning om nedläggningen av de båda byskolorna. 60 procent av de röstande sade nej. Problemet för nejsidan är att valdeltagandet endast var 51 procent. Kommunledningen, med kommunalrådet Katarina Johannesson (c) i spetsen, gick snabbt ut och deklarerade att man inte tänkte följa folkomröstningsresultatet. Eftersom endast hälften av de röstberättigade deltog, så menar Johannesson att det egentligen bara var 30 procent som sade nej till nedläggningen. De som inte gick till valurnorna betraktar hon som ja-anhängare.
      Det är onekligen ett innovativt sätt att resonera. Tänk om det resonemanget skulle drivas till sin spets. Mindre än hälften av de svenska väljarna röstar i EU-parlamentsvalen. Till vilket parti ska man räkna alla de röster som aldrig lades? Nästan ingen röstar i kyrkovalen. Det hindrar inte en massa centerpartister runt om i Sverige att glatt inta sina platser i kyrkoråden och fatta beslut om kyrkan på såväl riks- som stifts- och församlingsnivå.
      Vi bör heller inte glömma bort att Årjäng alltid har ett lågt valdeltagande rentav bland de lägsta i Sverige. I kommunalvalet 2010 röstade endast 67 procent av kommunens invånare. Centern fick 25 procent av rösterna. Med Katarina Johannessons sätt att räkna fick centern egentligen bara drygt 16 procent, men det har ingen någonsin hört henne hävda.
      Det politiska landskapet har ritats om efter de uppslitande striderna. Moderaterna har fallit i bitar. Det lokala partiet tillhör nejsidan, men ett antal av deras valda representanter i kommunen står trots detta på motsatt sida. Centern och folkpartiet har haft ett mycket gott samarbete under många år, men är nu bittra motståndare. Katarina Johannesson styr nu i praktiken med stöd av socialdemokraterna, som sedan 2010 är kommunens största parti.
      Men konflikten har inte bara skapat svåra motsättningar mellan partierna, utan även mellan kommunens två delar Årjäng och Töcksfors. (Att folkpartiet har sitt starkaste stöd i Töcksfors har säkert även det haft en inverkan på motsättningarna.)
      Årjäng, till vilket även Sillerud räknas, är betydligt större än Töcksfors. Samtidigt är det Töcksfors som under senare år har stått för expansionen. Sedan 2000 har invånarantalet i Töcksmarks församling ökat med hela 20 procent! De många nya köpcentren i Töcksfors har fått det lilla samhället att blomstra. För den som kommer utifrån, inte minst från Norge, är det Töcksfors, inte Årjäng, som är målet.
      Men intrycket man som utomstående kan få är att kommunledningen inte är helt nöjd med detta. På något vis har man svårt att glädja sig över expansionen i Töcksfors, eftersom den inte motsvaras av ett liknande uppsving i centralorten. Den gamla rivaliteten mellan de båda kommundelarna lever uppenbarligen kvar 40 år efter kommunsammanslagningen.
      I Töcksfors var det för övrigt 67 procent av de röstande som sade nej till skolnedläggningen. Det är nog inte så märkligt att töcksforsborna känner att ingen lyssnar till dem.
      I hela Töcksfors pastorat bor 2700 personer. Det är inte mycket, men faktiskt mer än vad kommuner som Sorsele och Bjurholm har. De sistnämnda kommunerna är avfolkningsbygder, medan Töcksfors är expansivt. Kanske töcksforsborna borde hota kommunledningen med att man vill återskapa Töcksmarks kommun?

      ”Vi har ingen lokal ju…”

      I en gammal sketch av Lorrygänget finns några ungdomar som ställt till en massa problem. Deras förklaring är enkel: ”Vi har ingen lokal ju.”
      Intervjuaren konstaterar då att kommunen faktiskt ordnat en lokal åt dem. En 1700-tals herrgård, men den hade ungdomarna bränt ner efter två dagar. Då säger ynglingen: ”Vi har ingen lokal ju.”

      Läs mer →

      Bra med krafttag mot organiserad brottslighet

      Helt överraskande skickade Karlstads kommun ett ombud till den exekutiva auktionen i Örebro, där en motorgård i Härtsöga bjöds ut till försäljning. Naturligtvis var det inte vilken motorgård som helst, utan det ställe där brottssyndikatet Hells Angels haft sitt värmländska högkvarter.
      Rapporterna från auktionen visar med all önskvärd tydlighet vad Hells Angels är för sorts organisation. De har tidigare försökt skrämma bort eventuella budgivare, och nu misshandlade de kommunens tjänsteman som hade att lägga bud på fastigheten. Och detta skedde mitt framför ögonen på polisen.
      Från början hade polismyndigheten uppfattningen att det inte fanns något skäl för kommunen att försöka ta över fastigheten. Senare har de gjort bedömningen att det trots allt vore det bästa om kommunen kunde ta över ägandet för att sedan vräka hyresgästen Hells Angels. Vad som föranlett denna omsvängning är inte lätt för utomstående att avgöra, men det finns idag inget skäl att misstro polisen när de säger att de fått nya uppgifter som fått dem att ge kommunen andra rekommendationer.
      På kommunens presskonferens var det en bred politisk uppslutning. Alla partier i kommunstyrelsen fanns representerade. Det är utmärkt. Detta är ingen fråga där man ska försöka ta några politiska poäng, utan det finns ett stort egenvärde i att alla får veta att kommunen markerar mot den organiserade brottsligheten och att detta gäller oavsett vilken politisk konstellation som styr kommunen.
      Ingen vet i dag vad kommunen ska använda lokalerna till. Det skulle normalt vara ett argument emot ett fastighetsförvärv. Kommunen ska inte äga fastigheter som man inte bedriver någon verksamhet i. Men detta är en unik situation. Det handlar om en upprensning, inte någon fastighetsspekulation.
      Naturligtvis är inte förvärvet av fastigheten i Härtsöga någon universalmedicin mot Hells Angels. Metoden har prövats i en annan kommun och då flyttade brottssyndikatet till en ny lokal ännu närmare centrum. Men det är förhoppningsvis ett led i något som kan bli en långsiktig strategi för att hålla Karlstad och Värmland rent från den grova kriminaliteten.
      Ligor som Hells Angels och Bandidos tillsammans med deras springpojksklubbar gör Karlstad till en mindre trygg stad att leva i. Många bråk på krogarna har anknytning till dessa brottslingar.
      Hur många av Karlstads krogar tvingas betala beskyddarpengar till något av dessa brottssyndikat?
      Förhoppningsvis kommer vi nu att få uppleva ett intensivare samarbete mellan kommunen, polisen och andra aktörer för att få bort både Hells Angels och Bandidos från Värmland. Deras verksamhet ska störas på alla sätt för att på så sätt ge dem mindre tid och möjlighet till grov brottslighet.

      Försvarsfientliga moderater ett hot mot Sveriges frihet

      Under en följd av år har det skett en avrustning av det svenska försvaret. Möjligheten att försvara vårt land har kraftigt försämrats, trots att kostnaden för det svenska försvaret är fortsatt hög. Den årliga försvarsbudgeten är 43 miljarder kronor. Trots detta har överbefälhavaren av alla människor avslöjat att Sverige kan försvaras högst en vecka.

      Läs mer →

      Mjuka mot islamisterna

      Den senaste veckan har varit synnerligen besvärande för det socialdemokratiska partiet. Partikongressen valde in Omar Mustafa som suppleant i partistyrelsen – uppenbarligen utan att ha en aning om vilka värderingar denne man står för.
      Omar Mustafa är ordförande i Islamiska förbundet, och som sådan har han odlat kontakter med de mest extrema och hatiska islamisterna världen över. Han har med glädje bjudit in antisemitiska talare för att upprätthålla en ”dialog”. På sin Facebooksida har han ”gillat” hatpredikanten Yusuf al-Qaradawi, som hyllat Hitler och förintelsen.
      Denne Yusuf al-Qaradawi har i ett tal bland annat sagt följande om judarna: ”Genom historien har Allah skickat människor som skulle straffa dem för deras korruption. Det sista straffet utfördes av Hitler. Genom alla de saker han gjorde mot dem – även om de har överdrivit denna fråga – så lyckades han sätta dem på plats. Det var Allahs straff för dem.”
      I en bön har Yusuf al-Qaradawi bett att hans gud ska döda judarna: ”O Allah, rädda inte en enda av dem. O Allah, räkna deras antal, och döda dem till siste man.”
      Omar Mustafa själv har uttryckt åsikten att Sverige borde skicka bombflyg och attackera Israel, så det är ingen olycklig slump som gjort att han lierat sig med det värsta avskummet inom islam.
      När det avslöjades vad Omar Mustafa står för, fick den socialdemokratiska partiledningen fullständig panik. Partiordföranden och partisekreteraren gick och gömde sig, och i stället hänvisades alla frågor till partidistriktet i Stockholm. Men sedan när är ett enskilt partidistrikt ansvarigt för vad en partistyrelses ledamöter gör och säger? Det är naturligtvis partiledningens ansvar, men Stefan Löfven och de andra i partiets yttersta ledning insåg att man gjort bort sig genom att välja in en islamistisk nazistsympatisör i partistyrelsen, och ville inte ta i den heta potatisen.
      Det agerandet imponerar inte. Om man kommit till insikt om att Omar Mustafa inte är en bra representant för socialdemokratin, så borde man klart och tydligt ha sagt det. I annat fall borde man ha försvarat honom. Det här var Stefan Löfvens första kris som partiledare, och han misslyckades totalt med att hantera den. Hur skulle han då kunna hantera politiska kriser, om han skulle bli vald till statsminister?
      Omar Mustafa tvingades till slut bort från den socialdemokratiska partistyrelsen, och det är bra. Något som inte alls uppmärksammats lika mycket är att moderaterna har en riksdagsman med samma värderingar som Mustafa.
      Abdirizak Waberi är moderat riksdagsman från Göteborg. Han är även före detta ordförande för Islamiska förbundet och han har uttryckt åsikter som borde få de flesta att baxna.
      I en intervju för tidskriften Ottar 2006 sade Waberi bland annat att män har större sexdrift än kvinnor och att kvinnor som inte följer de muslimska klädreglerna skapar oro i samhället. I intervjun sade han också att en man kan få ha fyra fruar och att han kan få slå sin fru om hon är otrogen.
      I intervjun ”förklarar” Waberi varför en kvinna då inte lika väl kan få gifta sig med fyra män: ”Mannen klarar av att ge kärlek till fyra kvinnor, men jag tror inte kvinnan har den kärlek som krävs för att vara med fyra män.”
      Även när Waberi var ordförande för Islamiska förbundet inbjöds beryktade antisemiter till förbundets årskonferens. När tänker moderaterna ta sitt ansvar och sparka Abdirizak Waberi från sina politiska uppdrag?
      Skälet till att både socialdemokrater och moderater är så mjuka och hållningslösa inför islamisterna är naturligtvis att man vill ha de muslimska rösterna. Men vem har sagt att det är de extrema och hatiska islamisterna som är de bästa representanterna för svenska muslimer?
      Genom att låta män som Mustafa och Waberi bli företrädare för Sveriges muslimer, sviker socialdemokraterna och moderaterna alla de svenska muslimer som inte alls har uppfattningen att alla judar ska mördas och att männen har rätt att slå sina hustrur.
      Det är inte ”islamofobi” att kritisera Islamiska förbundet och dess företrädare, lika lite som det är ”kristofobi” att kritisera kristna extremister. Frihet, demokrati och kvinnors rättigheter måste försvaras även om det upprör de religiösa mörkermännen. Det är tragiskt att socialdemokrater och moderater har så svårt att förstå detta.

      ”Duktige” Bildt avslöjad

      Det är inte ofta som avslöjanden om händelser för flera decennier sedan får någon större uppmärksamhet, men när vi nu får veta hur Carl Bildt sprang till amerikanska företrädare med uppgift om hemliga svenska regeringsförhandlingar 1976, då finns det trots allt anledning att fundera över utrikesministerns roll i svensk politik.
      1976 var den då 27-årige Carl Bildt sekreterare åt dåvarande moderatledaren Gösta Bohman. Som sådan hade han stor insyn i förhandlingarna mellan de tre borgerliga partierna om att bilda regering. Förhandlingarna var så känsliga att inte ens de egna partigrupperna visste allt som behandlades bakom stängda dörrar.
      Men vissa blev informerade. Carl Bildt skyndade iväg till USA:s sändebud Ronald E Woods och rapporterade. Han ville visa sig duktig inför amerikanarna. Woods sände informationen vidare till den amerikanska underrättelseorganisationen CIA.
      Var det känsliga uppgifter som Carl Bildt lämnade ut? Bildt själv menar att det bara handlade om oskyldiga saker. Dåvarande centerledaren Thorbjörn Fälldin och dåvarande folkpartiledaren Per Ahlmark har dock en annan syn på saken. De hade båda blivit mycket irriterade om de hade vetat att Bildt gick bakom ryggen på dem och lämnade uppgifter från de slutna förhandlingarna till en representant för främmande makt.
      Med sedvanlig arrogans viftar Carl Bildt bort alla anklagelser. Han har inte gjort fel och han kan inte göra fel.
      Men man kan ju undra vad Carl Bildt skulle ha sagt, om det hade varit en socialdemokrat som sprungit till Sovjetunionens ambassad med konfidentiella uppgifter för vidarebefordran till KGB. Det är nog ingen som kan tro att Bildt skulle ha låtit sig nöja med en försäkran om att allt var oskyldigt, utan han hade nog snarare krävt att socialdemokraten skulle rullas i tjära och fjädrar.
      Carl Bildt har en sådan ställning i svensk politik att inget verkar fastna på honom. Hans engagemang i det beryktade Lundin Oil var inget hinder för att han skulle kunna bli svensk utrikesminister. Hans arrogans uppvisad i en ekointervju om Lundin Oil är närmast legendarisk. Att han alltid tycks stå över all kritik tycks ha givit honom självbilden att han är odödlig. Men kan vi verkligen i längden ha en ledande företrädare för Sverige, som aldrig behöver ta några konsekvenser av sitt agerande och som inte kan kritiseras? Påven må vara ofelbar när han uttalar en lärosats från den Heliga Stolen, men svenska politiker är det inte.
      Det kanske var tur för Carl Bildt att diskussionen om hans förehavanden med amerikanska representanter försvann från mediebevakningen genom att hans partivän, migrationsminister Tobias Billström, trasslade in sig när han skulle ge sin syn på att papperslösa flyktingar göms i Sverige. Billström sade att det inte var några blonda, blåögda tanter som gömde flyktingar, utan det var minsann flyktingarnas släktingar. Tydligen är det skillnad om det är ljusa eller mörka människor som gömmer flyktingar.
      Fredrik Reinfeldt har haft otur med de moderata statsråd som han utsett att ingå i regeringen. Handelsminister Maria Borelius fick avgå efter en vecka och kulturminister Cecilia Stegö Chiló efter tio dagar 2006, sedan det avslöjats småsaker som obetald TV-licens och anlitandet av svart dagmamma. Affärerna kring vapenfabriken i Saudiarabien tvingade fram försvarsminister Sten Tolgfors avgång. Hans företrädare, Mikael Odenberg, hade avgått med buller och bång, men mer hedervärt. Han hade kommit till insikt om att den försvarspolitik som han tvingades administrera innebar att försvarsmakten inte skulle kunna försvara Sverige, och det hade han ju alldeles rätt i. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin såg sig tvingad att avgå efter anklagelser om sexköp.
      Om statsråd tvingas avgå för att de inte betalat TV-licensen, då är det verkligen dags för statsminister Reinfeldt att fundera över om det är bra för regeringens anseende att Carl Bildt och Tobias Billström sitter kvar.

      Melodifestivalen en bra kommunal satsning

      I lördags var det stor fest på Löfbergs Lila Arena. Ishockeyn höll sig borta och istället fick Karlstad stå värd för Andra chansen i Melodifestivalen. Det var tredje gången, som en deltävling förlagts till Karlstads kommun.
      Arenan var naturligtvis fullsatt. Tusentals personer hade möjlighet att följa evenemanget på plats, samtidigt som en miljonpublik såg tävlingen på TV. Läs mer →

      Vad är det för fel på hästkött?

      Den senaste veckan tycks den stora frågan i Sverige, och även i andra delar av Europa, vara ifall det kan vara hästkött nermalt i en del maträtter. Tydligen är detta något av det värsta som kan hända.
      Men egentligen finns det bara en sak som är allvarlig i sammanhanget, och det är att produkternas innehåll inte överensstämmer med innehållsförteckningen. Dessutom måste man vara vaksam på vilka mediciner som hästarna kan ha fått under sin levnad.

      För en tid sedan avslöjades att färgad fläskfilé såldes som oxfilé. Där är det fråga om mer utstuderat bedrägeri, även om det är förvånande att många konsumenter inte märker skillnaden.
      Det handlar sålunda i första hand om redligheten. Det ska inte stå fel på förpackningen. Däremot är det ett sedan länge känt faktum att vi äter en hel del kött där vi inte har en aning om från vilket djur köttet kommer. Det importeras en hel del åsna, gnu och känguru, men köttet återfinns inte i frysdisken på Ica, utan snarare på restaurangerna med namn som vildmarksbiff.
      I kvällstidningarna slås dock historien om hästköttet i lasagnen upp med krigsrubriker. Det talas om ”hästköttsskandalen.” Utifrån rapporteringen får man lätt intrycket att själva det faktum att vi möjligen kan äta kött från häst skulle vara upprörande och allvarligt.
      Men de flesta av oss äter ju fläskkött. Varför är tanken på att äta upp en gris så otroligt mycket mer tilltalande än att äta kött från en häst? Och vad har älgen gjort för ont för att behöva sluta sina dagar på tallriken med potatis, sås och vinbärsgelé? För att nu inte tala om Bambi…
      Ibland görs jämförelser med hästkött som att det skulle vara som att äta hund eller katt. Det är något slags sällskapsdjurstänkande som gör sig gällande. Vilka djur som anses möjliga att äta eller inte följer dock en annan oskriven regel. Vi äter växtätare men inte köttätare. Därför äter vi ko, får, älg, rådjur och kanin, men vi vill inte äta hund, katt, varg eller räv.
      Några djur får väl anses vara gränsfall. Såväl grisen som björnen och hönan/kycklingen kan nog äta animalisk föda ibland, men deras kött anses ändå duga utmärkt som människoföda.
      Vill man göra detta till en etisk fråga och mena att det är fel att just hästen blir till mat åt människor, borde man nog försöka lyfta blicken lite. Många grisar och kycklingar har fötts upp i vad som bäst karaktäriseras som djurfabriker. Sannolikheten att hästen har haft ett gott liv får nog anses större än att grisen eller kycklingen har haft det.
      Att all medial uppmärksamhet just nu är koncentrerad till hästköttet beror med största sannolikhet på den gamla sanningen: Sverige är ett litet land. Här ryms bara en åsikt åt gången.

      Dags för Karlstad och Hammarö att slå ihop påsarna?

      Då och då dyker diskussionen upp om vi behöver kommunsammanslagningar i Sverige. När den stora sammanslagningen ägde rum i början av 1970-talet, var det ofta en brutal process. Tvärtemot kommuninnevånarnas vilja i många fall skapades de 273 nya storkommunerna.
      På många håll var motståndet så starkt att man senare lyckades få igenom kommundelningar, och antalet kommuner är i dag 290.

      Läs mer →

      Vilka ska fylla de politiska tomrummen?

      Finns det onödiga partier, som lika gärna kan läggas ned därför att de inte fyller någon funktion? Och finns det omistliga partier, som samhället helt enkelt inte kan vara utan?

      De politiska partierna själva vill gärna framställa sig som omistliga. När Folkpartiet backade kraftigt i mitten av 1970-talet var det ett ofta upprepat mantra från partiledningen att ”det liberala partiet är omistligt i svensk politik.”
      Detta är givetvis kvalificerat nonsens. Det är väljarna, inte partiledningarna, som avgör om ett parti behövs.
      På samma vis är det fel att säga att vissa partier är onödiga. Så länge de vinner väljare har de ett existensberättigande.
      Historiskt bildades partier genom att människor med gemensam syn på samhället slöt sig samman och i valet försökte övertyga andra så att väljarstödet blev tillräckligt för att kunna få igenom sin politik. Idag är det delvis annorlunda. Partierna försöker inte alltid övertyga väljarna om den egna politikens förträfflighet, utan försöker istället ta reda på vad väljarna anser för att därefter utforma politiken så att så många väljare som möjligt känner igen sig.
      Detta har fått till följd att de flesta partier trängs i mitten, och det kan vara svårt att skilja det ena partiet från det andra. Då blir partiledarna allt viktigare. De svenska valrörelserna börjar likna amerikanska presidentval, där olika personer snarare än olika idéer står emot varandra. Den partiledare som drar in flest röster har flest politiska poster att dela ut bland sina trogna.
      Det gamla Högerpartiet stod för en socialkonservativ syn och fick allt färre anhängare. I valet 1970 fick man 11,5 procent. Trenden vände när partiet istället blev alltmer liberalt för att slutligen kasta all konservatism över bord och lansera sig som det nya arbetarpartiet.
      Centern tycks hålla på med något liknande. Man söker inte längre väljare på landsorten som ska stödja den traditionella centerpolitiken. Istället försöker man utforma en ny politik, som man tror ska passa liberaler i storstäderna. Förvirringen blir total när det i media framställs som att förslaget till nytt idéprogram med fri invandring, månggifte och liknande är ”nyliberalt”, medan de traditionella centerpartisterna kallas ”socialliberaler”. Säga vad man vill om gamla centerpartister, men några socialliberaler har de aldrig varit. Möjligen har det väl funnits ett tomrum att fylla där, eftersom Folkpartiet alltmer sällan talar om socialliberalismen.
      Att bilda nya partier är svårt. Det krävs att det finns ett politiskt tomrum att fylla. Man kan inte bilda ännu ett liberalt parti och tro att man ska få väljare. Platsen är redan upptagen.
      Det som gjorde att Miljöpartiet kunde komma fram var att man erbjöd väljarna något nytt. Väljarna tyckte inte att de gamla partierna tog miljöfrågorna på allvar, och välkomnade därför ett nytt parti.
      På högerflanken har det också länge funnits ett tomrum. När moderaterna gav upp socialkonservatismen, fanns det inte längre något parti som stod upp för kungen, försvaret och kyrkan. Kristdemokraterna skulle ha kunnat fylla luckan, men har saknat kraften. Istället har Sverigedemokraterna skickligt utnyttjat läget. Det är ingen tillfällighet att Sverigedemokraterna har strukit nationalismen ur partiprogrammet och ersatt den med socialkonservatismen. Inte heller att partiet ställer upp i kyrkovalet med programmet ”Fädernas kyrka.”
      Vem ska fylla tomrummet efter Centerpartiet, om partiet inte längre är intresserat av att vara ett parti för människor på mindre orter? Ska det också bli Sverigedemokraterna?

      Alla människor är nyckeln till framgång

      2013 är året innan supervalåret. Det blir ett händelsefyllt år och enligt Wikipedia kommer under 2013 ett flertal kommunsammanslagningar äga rum i Finland, hembiträden i Singapore få rätt till en ledig dag per vecka och Europamästerskapet i fotboll för damer äger rum i Sverige. Men det är också året då Kroatien väntas ansluta sig till EU, som dess 28:e medlemsstat och den 58:e upplagan av Eurovision Song Contest äger rum i Sverige.

      Läs mer →

      Ännu en länsutredning som inte borde ha gjorts

      Så har då även Mats Sjöstrand fått lämna ett utredningsförslag om länsindelningen. Tidigare fanns ju den svegforska utredningen om storregioner, vilken väl ingen bryr sig om idag. Så varför Mats Sjöstrand har suttit i flera år på kammaren för att på regeringens uppdrag utreda länsindelning och länsstyrelsernas roll är en gåta.

      Läs mer →

      Människor är Värmlands största tillgång

      De största tillgångarna som Värmland har är människor. Människor som brinner för sina idéer och har ett engagemang som slår igenom, människor som bryr sig om att det ska gå bra för Karlstad och Värmland. Det spelar ingen roll hur mycket ovanifrånstyrda satsningar som görs om inte engagemanget och glöden finns där från början så utvecklas intet. Det står och faller med människors vilja.

      Läs mer →