Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Svårt att se tydlig linje i invandringspolitiken

      Sverige har de senaste decennierna tagit emot fler flyktingar och andra invandrare än något annat land i Europa om man ser det i relation till folkmängden. Att våra gränser är öppna är något positivt, samtidigt som det länge har blundats för de problem som en stor immigration på kort tid innebär.
      Många invandrare har arbete och bidrar därför till den svenska välfärden. Eftersom Sverige har en åldrande befolkning har vi behov av unga invandrare, som genom sina skatter ger möjlighet för vårt land att ge de gamla och sjuka vård och omsorg.
      Flyktinginvandringen är annorlunda. Där handlar det inte om att den som kommer till Sverige ska bedömas efter sin arbetsförmåga utan det är skyddsbehovet som ska vara avgörande.
      Snällismen i flyktingpolitiken har samtidigt inneburit att det varit svårt att ställa krav på dem som kommer till Sverige. Eftersom det per definition är synd om dem, skulle det ju kunna bli ännu mer synd om dem ifall de känner sig pressade av det svenska samhället. Därför finns det nu i storstadsområdena ghetton där människor hamnar utan möjlighet att integreras i det svenska samhället. Istället för att Sverige kan få vara en smältdegel där olika kulturer blandas, skapas det omhuldade mångkulturella samhället med grupper som är skilda från majoritetsbefolkningen.
      Från Sverigedemokrater och likasinnade frammanas gärna en bild av att vi har en fullständigt ohämmad invandring, där vem som vill får komma hit och bosätta sig. Detta är dock felaktigt. Mängder av människor avvisas varje år, samtidigt som många får stanna. Här finns tyvärr utrymme för ett visst mått av godtycke.
      Varför är det så svårt för kristna irakier att få uppehållstillstånd i Sverige, samtidigt som vi tidigare har givit uppehållstillstånd till deras muslimska landsmän? De kristna irakierna är utan tvekan en diskriminerad, för att inte säga förföljd, grupp i dagens Irak.
      Då och då kommer det rapporter om svenskar som deltar i strider i Syrien och i Somalia. Dessa svenskar är naturligtvis människor som kommit till Sverige som flyktingar och som åkt tillbaka för att döda forna landsmän. Vad var det egentligen de flydde ifrån från första början? Den som kommer till Sverige och påstår sig ha flytt från ett krig som han sedan frivilligt återvänder till var knappast flykting i egentlig mening, utan snarare turist.
      Sådana händelser undergräver förtroendet för flyktingpolitiken och riskerar att leda till ett ökat motstånd mot att ta emot dem som verkligen har ett skyddsbehov.
      Alltför ofta kan vi också läsa om svårt sjuka och handikappade människor som ska avvisas från Sverige, därför att de inte uppfyller Migrationsverkets regler. Bland annat den handikappade kinesiske mannen i Grums, som ska tvingas återvända till Kina där ingen kan ta hand om honom, fastän hans dotter bor här och är beredd att ta ansvar för honom.
      Det är svårt att se en tydlig linje i flykting- och invandringspolitiken. Vi har i dag invandrargrupper i Sverige som vill begränsa yttrandefriheten och inskränka kvinnors rättigheter. Vad var det för förtryck de flydde ifrån?
      Samtidigt avvisar vi människor som vi vet kommer att utsättas för lidande i sina hemländer, men som inte anses ha tillräckliga skäl för att få stanna.
      Det måste kunna finnas en sansad linje mellan å ena sidan Sverigedemokrater och likasinnade som ser alla invandrare som ett hot, och å andra sidan blåögda idealister som vägrar se invandringens baksida och de problem som uppstår när vi betraktar alla flyktingar och invandrare som oskyldiga offer.
      Lyckas vi inte finna den balansen, kommer vårt samhälle att stå inför mycket stora problem och motsättningar inom en inte alltför avlägsen framtid.