Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Är tekniken herre eller tjänare?

      Aldrig tillförne har vi kunnat utnyttja så mycket avancerad teknik som idag. Och utvecklingen har gått rasande fort. Många minns telefoner som satt fast i väggen och som hade nummerskiva. Svartvita TV-apparater som bara visade en kanal. ALLA tittade på Hylands Hörna. 1969 fick vi två statliga TV-kanaler och det var faktiskt först nyåret 1987/1988 som TV3, den första kommersiella TV-kanalen, började sina sändningar från London.
      Hemdatorer blev inte vanliga förrän på 1990-talet, och då kom också något som kallades internet. För att kunna komma ut på internet användes ett modem.
      Den som på tidigt 1980-tal ville hyra en film fick samtidigt hyra en moviebox för att kunna se filmen. Det dröjde innan videobandspelaren blev var mans egendom, men 1998 lanserades dvd-spelare i Sverige och trängde ut videon.
      Vid den här tiden blev det alltmer brukligt att även vanligt folk började använda mobiltelefoner, eftersom de nu blivit tillräckligt små för att med lite god vilja kunna stoppas ned i fickan. Om man inte hade telefonen i ett särskilt fodral fastsatt i livremmen.
      Idag har användningen av smartphones brett ut sig, och många kan nu använda telefonen som dator och gå ut på internet, ladda ned musik och filmer, sätta på värmeelementet hemma och mycket annat.
      Det finns mycket som är positivt med den snabba teknikutvecklingen. Nya verktyg tas fram, även om det väl ibland handlar om att tillfredsställa behov som ingen visste fanns.
      Men tyvärr glöms det ofta bort att inte alla befinner sig på samma tekniska nivå. Alltmer anpassas samhället efter den tekniska utvecklingsnivå som eliten nått till. Telefonledningar tas bort i allt större utsträckning, trots att stora delar av Sverige saknar en godtagbar mobiltäckning. Alla förväntas ha ett bankomatkort, men däremot är det inte så noga att det finns bankomater.
      På bussarna får man inte betala biljetten kontant. Det har riksdagen beslutat. Då ska man veta att ett vanligt fortskaffningsmedel för riksdagsledamöter är taxi, så beslutet berör dem inte. Många bussbolag tillåter inte ens att man betalar med sitt betalkort. Möjligen kan man få betala med sin mobiltelefon. Om man saknar mobiltelefon har man inte på bussen att göra.
      I Karlstads kommun vill inte politikerna att medborgarna ska ha direktkontakt med kommunens företrädare, utan istället hänvisas till Facebook.
      Om ett barn i någon av Karlstads kommuns skolor ska stanna hemma från skolan på grund av sjukdom, går det inte att ringa till någon på skolan för att berätta detta, eftersom mänskliga kontakter bör undvikas. Istället hänvisas till en automatisk telefontjänst, där barnets personnummer kan knappas in. Systemet fallerar ofta och den som råkar göra fel kan inte korrigera sitt misstag, eftersom det är maskinen, inte medborgaren, som har makten.
      På skolorna skriver lärarna rapporter om hur det går för eleverna i de olika ämnena. Denna information skickas dock inte ut till föräldrarna. För att få del av informationen kräver barn- och ungdomsnämnden att föräldrarna skaffar e-legitimation. Barn- och ungdomsnämnden i Karlstad anser inte att barnens skolresultat angår de föräldrar som saknar e-legitimation.
      Dessa exempel visar att tekniken ofta tillåts vara herre, när den borde vara vår tjänare. Det är inte någon positiv utveckling.
      Kanske är det dags för en motrörelse med civil olydnad. Bojkotta bussarna om det inte går att betala för resan på bussen. Ring rektorn eller chefen för barn- och ungdomsförvaltningen och sjukanmäl ditt barn. Ring varje lärare och fråga efter hur det går för barnen i skolan. Jaga kommunalråden både dag och kväll och fråga när hålet i gatan kommer att lagas och hur det blir med badhusets öppettider.
      Detta skulle få systemet att rämna och tvinga fram en utveckling där vi börjar använda tekniken för att få hjälp och stöd, inte som ett sätt att disciplinera medborgarna.