• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Turbulenta tider i kommunerna

      Ingen kan ha undgått att notera någon av alla de turer som ägt rum i partipolitiken i Årjäng. Splittrade allianser och splittrade partier bäddar för en riktig rysare i kommunvalet i höst. Vilket parti som kommer locka väljarna till valurnorna återstår att se, men på det hela taget torde det enda som ökar vara politikerföraktet.
      Spänningarna har säkerligen sina rötter långt tillbaka. Kanske till och med innan nuvarande Årjängs kommun bildades. Sammanslagningen är det dock många som skyller på, men en tango kräver alltid två som träter. Uppenbart för de flesta verkar vara att det skurit sig mellan Centerpartiet och de andra partierna i den tidigare majoriteten. Huruvida detta berodde på att C i hög utsträckning samarbetat med S eller på andra slitningar är svårt att få grepp om.
      Tillvaron för så kallade bygdeskolor har varit upprinnelsen till politiska konflikter över hela landet. När elevantal och befolkningsunderlag sviktar är det inte självklart att det bästa för elevernas kunskapsuppbyggnad är att behålla en skola med allt färre elever och lärare. Att behöva åka skolbuss för att komma till en skola med hög kvalitet, med resurser att möta barns unika behov och med duktiga lärare som löpande får fortbildning är ibland att föredra före närhet till skolan.
      Men å andra sidan är det heller inte självklart att centralisering av utbildningen i en kommun är att det bästa å sin sida. Kan området förväntas öka i befolkningsunderlag inom ett antal år? Är befintliga lärare behöriga och mogna uppgifterna att bedriva undervisning i en liten skola? Är lokaler såpass bra och ändamålsenliga? Kan kommunen hitta lösningar för skolsjukvård och bibliotek? Då kan slutsatsen istället bli att behålla en mindre bygdeskola snarare än att börja bussa elever.
      Den tidigare ledningen drevs av centraliseringsiver. Som sagt kan detta vara högst rimligt i vissa fall, men inte självklart på något sätt. Avsaknaden av lyhördhet och avsaknaden av att vilja pröva alternativa lösningar ledde fram till en politiskt ohållbar situation. Men att den centerpartistiska ledningen tillslut ställde sina platser till förfogande måste ändå sägas komma som en överraskning
      Men så är också dessa tider turbulenta i politiken. Valsedlar ska fastställas och maktkamperna pågår mer eller mindre öppet. Det är inget konstigt att det uppstår en viss oro när det är mycket som står på spel. Att då dessutom hantera politiska konflikter som skär genom de flesta gränser och partitillhörigheter är ingen barnlek. Att det dock lett till en så låg debattnivå och nervärderande glåpord är fullständigt oacceptabelt.
      Den så kallade nya alliansen har hanterat detta förhållandevis väl. Men det är fortfarande en bra bit kvar till valet. Förhoppningsvis lyckas Lars Gustafsson och Folkpartiet tillsammans med de andra partierna agera konstruktivt i stunden och samtidigt visa på sina visioner för Årjäng.

      Skämta inte om smör

      Det är sällan de riktigt stora sakerna som upprör och berör massorna. Frågan om huruvida skolorna ska servera smör eller margarin platsar inte heller bland världshistoriens största trätofrågor. Den har dock berört och upprört en människor över hela landet, nu senast i Karlstad. Så är det också de frågor som ligger oss nära som får oss att gå man ur huse för att verka för en förändring.
      Ärendet hade inte ens hanterats politiskt. Att kommunens chefer ska verka efter den politiska viljeriktningen och enligt de lagar och föreskrifter som finns, liksom följa myndigheters råd torde inte få någon att höja på ögonbrynen. Att politiker ska detaljstyra varenda fråga ligger verkligen inte i någons intresse, vare sig på nationell eller lokal nivå.
      Det är därför på ett sätt högst rimligt att ämnesansvarigt kommunalråd vid första mediala påstötning försvarar tjänstemännen som endast följt gängse rutiner om lagar, föreskrifter och myndigheters råd. Att följa det som myndigheter rekommenderar borde inte rendera i att behöva ränna gatlopp. Det är även befriande att kommunalrådet tog det hela tillräckligt avslappnat för att kosta på sig skämtsamma svar. Något som i mediabilden över huvud taget inte kom till sin rätt.
      Men så är heller inte smörfrågan vilken fråga som helst. Säker och näringsriktig mat är frågor som engagerar fler och fler. Vad som är bra för oss och inte är dessutom något som forskningen hela tiden ger oss en ny bild av. Dessutom finns det anledning att ifrågasätta myndigheter som levererar pekpinnar av detta slag.
      Det är en god idé att hålla nere på energiintaget så det inte överstiger energibehovet för mycket. Men det är fler bollar som måste hållas i luften. För dessutom menar de flesta att naturliga råvaror är bra för oss. Således borde båda dessa målsättningar kunna kombineras genom information och utbildning av personal. Inte genom att dumförklara personal, föräldrar och för den delen vetgiriga barn.
      Det var starkt av kommunalrådet Wikström att ge med sig i frågan. Att lyssna till synpunkter är en god egenskap som för få ägnar sig åt. I rimlig mängd och av förnuftig anledning är omprövande av beslut även det en god egenskap. Det visar på gott ledarskap att med ödmjukhet erkänna att saker och ting kan ha blivit fel och måste prövas igen. Men så var också trycket i “smörgate” rejält och tonläget aningens ansträngt. Denna vändning bådar för att såväl sakfrågan som debattklimatet i Karlstad förbättras.
      För en politiker som vill åstadkomma något och som vill stärka sitt inflytande handlar det inte om att hela tiden ha rätt. Politiskt hantverk handlar många gånger om hur mycket motgångar man orkar med. Är en politiker i ledande befattning inte beredd att stå ut med smällarna, då blir inte det politiska engagemanget långvarigt.

      Socialdemokraterna lovar runt, håller tunt

      Inget land har klarat den djupa ekonomiska kris världen befunnit sig i sedan 2008 så bra som Sverige. Alliansregeringen har trots den tuffa lågkonjunkturen lyckats hålla ordning på Sveriges finanser och dessutom sett till att stimulera skapandet av jobb inom ett antal sektorer. Trots att vår största handelspartner, andra EU-länder, haft och har en kärv situation lyckas Sverige förhållandevis väl.
      På ett mycket märkligt sätt försöker Socialdemokraterna sätta bilden av att regeringen agerar oansvarigt med statens finanser. Med all tänkbar fantasi (S) lyckas uppbåda anklagas regeringen för att inte hålla ordning på ekonomin. Inget kunde vara mer felaktigt.
      Det är inte Socialdemokraternas starkaste gren, att hålla koll på statens finanser. Ändå gör man desperata försök att få det att låta så. De har en hög svansföring och anklagar regeringen för skattesänkningar vilket per definition hävdas vara negativt. Dock påstår de att de själva inte skulle höja inkomstskatten om de mot förmodan kommer till makten.
      Men vart ska pengarna komma från till alla deras vidlyftiga löften till höger och vänster? Och hur ska de dessutom få råd med Vänsterpartiets och Miljöpartiets alla krav?
      Det ska löna sig att arbeta och Alliansregeringen har genom skattesänkningar sett till att det gör det. Det har varit helt avgörande för att få fart på arbetsmarknaden och stimulerat till att fler jobb skapas. Konkurrenskraftig och låg skattenivå bidrar till att förbättra tillväxten och få våra företag att bättre klara den allt hårdare internationella konkurrensen. Det är inte höga skatter utan många skattebetalare som finansierar vår välfärd. Att fler kan skaffa sig ett arbete att gå till är avgörande för vår välfärd.
      Det ekonomiska läget är dock fortsatt mycket problematiskt. Sverige som handelsberoende land drabbas hårt av att många utav länderna i Europa ännu inte kommit upp på fötter ordentligt och världsekonomin är osäker. Inom de kommande åren kommer det inte att finnas så stora möjligheter till vidlyftiga bidragshöjningar som Socialdemokraterna vill, utan satsningarna måste ske där de verkligen gör nytta för att fler jobb ska skapas och för att Sverige långsiktigt ska förbättra vår konkurrenskraft.
      Svenskt utbildningsväsende genomgår den största omläggningen sedan införandet av den allmänna folkskolan på 1800talet. Denna utveckling måste fortsätta för att kunskapsresultaten ska kunna vända uppåt. Därför är det högst rimligt att utav det lilla reformutrymme som framöver kommer att finnas, så ska en avsevärd del gå till att förbättra kunskapsresultaten. Inte minst för att kunna höja lärarnas löner och fortsätta med kunskapsreformer.
      Skattesänkningar på arbete och för investeringar har gjort att vi nu står bättre rustade trots svår lågkonjunktur. Det ska vi behålla. Men fortsatta satsningar måste gå till skolan, tillsammans med reformer för mer arbetsro och för högre status av läraryrket. Det är allra viktigast för Sverige och Värmland.

      Transporter är viktiga för Karlstad

      Få saker spelar så stor roll för en plats eller en region som infrastruktur. Transporter och kommunikation har en avgörande betydelse för människors möjlighet att resa till och från en plats. Likaså kommunicera med omvärlden. Det är möten mellan människor som föder idéer, tankar och som får saker att hända. Därför behöver vi mötas.
      En och annan siade om att internet skulle få världen att sluta resa. Snarare har det blivit tvärtom. Och det var väl tur det. Transporter av olika slag har gjort världen tryggare genom att förståelsen för våra olikheter ökar. Transporter gör också vår värld rikare genom handel och genom att idéutbytet kan öka.
      I dagarna har vi fått till livs att antalet flygresenärer i Sverige ökar. I synnerhet utlandsresenärerna. Det är riktigt goda nyheter. Få saker har betytt så mycket för globaliseringen och alla dess positiva effekter som flyget. Världen krymper och världsdelar knyts samman. Flyget till och från Karlstad är ett måste om regionen fortsatt ska kunna vara konkurrenskraftig. Karlstad flygplats och linjerna till denna är långt mer betydelsefull för hela Värmland än förekomsten av de två andra flygplatserna. Ännu så länge konkurrerar de inte i så stor utsträckning om samma medel och bärkraft men om så blir fallet är det viktigt att snabbt kunna göra en korrekt prioritering för Värmlands skull.
      Huruvida satsningar på någon form av snabbtågsbana mellan Oslo – Karlstad – Stockholm blir verklighet återstår att se. Höghastighetsjärnväg innebär enorma investeringar som inte kan räknas samhällsekonomiskt lönsamma. Ett visst intresse hos Norge verkar finnas men så innebär också en dylik dragning en kort sträcka i Norge. Även om Norge skulle gå med på att samfinansiera hela banan fullt ut, det vill säga hälften var, är investeringarna enorma. Sannolikt är det betydligt mer lönsamt med satsningar på nuvarande bana, dubbelspår, i kombination med utbyggnad av mötesfri väg och förbättrade flygmöjligheter.
      Flertalet bedömare sågar nu också olika regioners och kommuners kampanjer för att öka inflyttning och attraktivitet. Vissa kommuner satsar på reklamkampanjer i Stockholms tunnelbana för att locka till sig nya invånare, andra fokuserar på kulturen för att dra till sig bohemerna som i sin tur sägs skapa grogrund för ökad attraktivitet och därmed tillväxt.
      Kultur, mångfald och öppenhet för förändringar spelar sannolikt stor roll för att öka attraktiviteten. Men ska kommuner och regioner på allvar öka inflyttning och tillväxt så är det basala områden som företagarklimat, infrastruktur och att satsa på de komparativa fördelar som finns som verkligen kan göra skillnad.
      Det finns mycket kvar att göra för Värmlands län och kommuner när det kommer till transporter. Mycket kan påverkas lokalt. I synnerhet kan det jobbas hårdare på att förbättra företagarklimatet och se till att entreprenörer och företagare inte känner sig motarbetade. Företagare ska stöttas, ges frihet och möjligheter.

      Ett spännande valår närmar sig

      2013 var året innan supervalåret. Det sista mellanvalsåret denna mandatperiod. Mellanvalsår till trots har den politiska temperaturen redan höjts. Såväl nationellt som lokalt. För den politiskt intresserade är det kommande 2014 en guldgruva. Två valrörelser och med stark spänning i luften om hur det ska gå. Först ut är valet till Europaparlamentet den 25 maj.
      Det gångna politiska året har dock varit mindre turbulent än de tidigare denna mandatperiod. Allt från snabba byten av partiledare inom Socialdemokratin till sverigedemokrater med järnrör har gjort de senaste åren synnerligen dramatiska ur den aspekten.
      Men 2013 innehåll istället en del ljuspunkter. Det första statsbesöket av en amerikansk president i Sverige ägde rum under hösten. Vid sidan av polisavspärrningarna som pågick under flera dagar såg man som vanlig dödlig inte till Barack Obama så särdeles mycket. Men att presidenten valde att besöka Sverige var stort.
      Huruvida det var som belöning för gott samarbete inom signalspaningsvärlden eller protest mot Ryssland, eller båda, så gav det Sveriges regering en fantastisk chans att verka för frihandel mellan europa och USA. Det var dock många som blev starstrucked av presidenten även om det var svårt att få en skymt av honom. Bara de bepansrade bilarna gav upphov till stort jubel vart än de dök upp.
      2013 gav lite utav varje. Ny påve. Sveriges första kvinnliga ärkebiskop. Edward Snowdens alla läckage väcker frågor i alla läger. Läget förvärras hela tiden i Syrien. Margret Thatcher gick bort. Tyfon i Filippinerna. Mandela gick bort. Spräckt budgetordning när S, V, MP bjöd in SD på dans och Olav Thon blev hedersdoktor vid Karlstads Universitet.
      Vi ska komma ihåg att på många sätt är Sverige idag bättre än någonsin. Ett positivt exempel är sjukvården. Idag finns det fler apotek, sjuksköterskor, vårdcentraler och läkare. Det är kortare vårdköer, ökad kvalitet i sjukvården och resurserna har ökat till såväl vården och äldreomsorgen som till personer med funktionsnedsättning. Men utmaningarna behöver också mötas. En ökad statlig samordning av sjukvården där ojämlikheter mellan landsting kan utjämnas för en mer likvärdig vård måste till. Men det liberala samhällsbygget blir aldrig färdigt. Det finns mycket kvar att göra.
      Detta framgår med all önskvärd tydlighet då den internationella PISArapporten offentliggjordes häromveckan. Det är inte dagens politik och reformer som utvärderas, det är slutet på den gamla eran. Nu framgår tydligt att fler reformer behövs, inte minst ett modernt statligt huvudmannaskap för skolan, öka lärarnas löner samt införa tidigare betyg.
      När vi nu går in i supervalåret kommer debatterna gå höga. Viktigt att komma ihåg är att det är inte höga skatter som ger välfärd. Det är många skattebetalare. Alliansregeringen har mer att göra.

      Sexköpare ska fällas

      Så kom det då tillslut. Ett större tillslag mot Karlstads bordell Afrodite. Många har genom åren ställt sig frågande till varför verksamheten har kunnat fortgå, till synes opåverkat av polis och lagstiftning. Tidigare polischef har till och med uttryckt att det inte varit prioriterat att komma åt prostitutionen, att det inte funnits verktyg och medel för att gå vidare eller att straffskalan varit för låg.
      Lyssnar man till allmänt skvaller berättas det om omfattande verksamhet som pågått i årtionden. Historier om hur stället översvämmas av besökare vid tidpunkter för större konferenser i staden. Men även om rykten att det skulle vara uttråkade hemmafruar och kvinnor som till största del är bekväma med att sälja sin kropp.
      I tidningen Svensk Polis intervjuas polisen Anna Lagerdahl från Karlstad som spanar aktivt efter sexköp på nätet. Hon slår enkelt hål på myten om den lyckliga horan. Den finns inte. Det är nedslående berättelser som Lagerdahl lyfter upp. Men ack så viktigt att ta del av.
      Lilja forever. Filmen som för ett antal år sedan fick upp frågan i den bredare allmänheten tål att ses igen. Den fick enormt genomslag genom den tragiska berättelsen om den lurade Lilja som till slut tog sitt liv då hon inte orkade mer. All prostitution är inte trafficking, men efterfrågan på annan prostitution ökar efterfrågan även på traffickingoffer.
      I artikeln i Svensk Polis berättar Lagerdahl om att hon också möter flickor utsatta för trafficking och menar att det är ett ämne där kunskaperna brister inom det svenska rättsystemet; ”Jamen, hon var ju inte inlåst” kan det heta, eller ”hon hade ju kvar sitt pass”. Det beror också på att medvetenheten ökat, inlåsta tjejer skrämmer bort kunderna.
      Det som händer i stället är att flickorna våldtas systematiskt och utsätts därefter för utpressning. Risken att familj och vänner ska komma till skada eller få veta vad som hänt får flickorna att göra som de blir tillsagda. Det går inte att avgöra om en flicka är offer för människohandel vid första anblicken.
      Sverige förbjöd sexköp för 14 år sedan. Men alltför ofta läser vi om fall där köparen frias. Samtidigt som det är nedslående att ta del av Karlstadpolisens berättelser är det även glädjande att se att det äntligen prioriteras av myndigheten. Ska utvecklingen där unga flickor och för den delen även pojkar säljer sina kroppar stävjas måste fler ta efter.
      Sexköparna intalar sig att den de köper av säljer sin kropp frivilligt. Detta är en chimär och denna vanföreställning måste fram i ljuset. Den lyckliga horan finns inte, ju fler som förstår det och ju fler som aktivt tar avstånd från att köpa sex och dem som gör det desto färre liv kommer förstöras. Att utsatta människor utnyttjas genom att tvingas sälja sina kroppar är oacceptabelt.

      Kvalitetsjournalistik behövs även lokalt

      Nyheter konsumeras på helt andra sätt i dag än tidigare. Utvecklingen har gått fort. Människors nyhetsvanor har gått från papperstidningar och fasta sändningstider till att ta del av nyheter via webbens olika kanaler. Unga personer konsumerar korta filmsekvenser i högre utsträckning och annan media i betydligt lägre utsträckning.
      Papperstidningarna lever i tuffa tider något som inte bara påverkar pappersproducenter utan också tillgången till kvalitetsjournalistik. Redaktionerna minskar landet över, journalisterna förväntas i allt högre grad bemästra fler områden och fördjupning riskerar hamna på undantaget.
      När läsandet av papperstidningar minskar och utvecklingen av motsvarande webblösningar med tillräckligt hög kvalitet dröjer hamnar mediebolagen med minus på kontot. Det har varit svårt för de flesta tidningsbolagen att hitta fram till webblösningar som människor är villiga att betala för. Tendensen som funnits att det vi kan läsa på nätet ska för den enskilde vara kostnadsfritt försätter mediebolagen i knepig sits. Bristande lönsamhet leder till effektiviseringar och på många håll prioriteras inte vare sig ledarsidor eller fördjupande kvalitetsjournalistik.
      En allvarlig aspekt är att den lokala bevakningen blir lidande. Ett mer gränslöst konsumtionsmönster är något i grunden positivt. Men det är risk för mediebolag i små och medelstora städer och regioner att snabbt tappa bärkraft för att upprätthålla kvalitetsjournalistik. Regional och lokal bevakning har möjlighet att upprätthålla tryck på lokala och regionala makthavare. Förståelse för och kännedom om områden och skeenden inom Karlstad och Värmlands politik, näringsliv och samhälle förbättrar den bevakningen.
      Att kraftsamla nyhetsområden till olika regioner är säkert i grunden klokt. Men dessa regioner bör ju dock inte bli för stora utan att kunna behålla granskande kvalitetsjournalistik på annan nivå än storstäderna. Bland annat TV4 genomgick en dylik förändring för några år sedan där Värmland tyvärr tappade stort. SVT:s regionala enhet är därför helt nödvändig för en adekvat bevakning av Karlstad och Värmland och dess intressen.
      Demokratin förutsätter mediejournalistik med hög kvalitet för granskning av allt från folkvalda till annan samhällsviktig verksamhet. Detta är lika viktigt på lokalt plan som på nationell nivå. Sverige behöver även i framtiden någon form av mediestöd som garanterar Sveriges invånare kvalitetsjournalistik i hela landet. Men även åtgärder som kan förbättra förutsättningen för ökad lönsamhet för mediebolagen. Dessvärre är byråkratin trögare än den medieverklighet som råder. Risken är att när vi väl har ett nytt modernt mediestöd på plats så är det för sent.

      Vi kan göra mer för fler utsatta

      Det är svårt att föreställa sig att hela samhället rasar samman. För oss i Sverige som varit så besparade från krig, svält och katastrofer ligger en sådan situation väldigt långt bort i vår föreställningsvärld.
      Bilder och rapporter från krigets Syrien möter oss dagligen. Likaså rapporter om den tragiska utvecklingen på delar av den Afrikanska kontinenten. Vi slås av nyheter om katastrofala olyckor med människor på flykt, i medelhavet och i öknen. De fasansfulla redogörelser som når våra ögon och öron är så många och av sådan omfattning att det börjar bli svårt att ta in.
      Men det är inte långt bort. Det som sker, sker här och nu. Det sker mitt framför ögonen på oss och den enda anledningen till att vi är här och ser på, är att vi haft tur. Tur att födas i ett land med lång historia av demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och marknadsekonomi.
      Att vi haft tur och andra otur gör att det är inte vi som tvingas ge oss av hals över huvud. Det är inte vi som måste lämna hus och hem, ta barnen på ryggen och en väska i handen och fly. Det är inte vi som våldtas, torteras och hotas till livet. Det är inte vi som tvingas se våra barn växa upp i tältläger, se våra barn svälta eller drabbas av fattigdomsrelaterade sjukdomar.
      För drygt hundra år sedan var det svenskar som gav sig av. Bort från missväxt och svält för att försöka skapa sig och sin familj ett bättre liv. För åttio år sedan var det våra närmaste grannländer som ockuperades. För femton år sedan brann väpnad konflikt mitt i Europa.
      Demokrati och välstånd är inte för alltid givet. Det finns alldeles för många antidemokratiska krafter, som just nu har luft under vingarna, för att vi i länder som för närvarande har demokrati ska kunna luta oss tillbaka. Det är bättre även för oss att det går bättre för fler. Handeln kan öka och våra företag nå större och nya marknader.
      Tanken att det lika gärna kunde ha varit vi som fötts i fel tid, på fel plats och med fel förutsättningar borde tänkas oftare. Om vi skulle ta och på allvar försöka sätta oss in i en annan människas situation borde det göra oss mer ödmjuka. Att föreställa sig desperationen man skulle känna över att inte kunna ge ens barn skydd, mat eller en framtid värd namnet. Desperationen man skulle känna över att omvärlden inget gör. Desperationen man skulle känna om vi levde i ovisshet över att få stanna i ett nytt land eller få återvända.
      Det finns en hel del i världen som går åt rätt håll. Världshandeln minskar fattigdom och det är fantastiskt positivt. Men mycket annat pekar i fel riktning. Vi måste ta vårt ansvar i Karlstad, i Värmland, Sverige och i Europa för att fler ska få en framtid värd namnet. Fler kan göra mer för att alla de som inte har någon framtid i dag ska kunna skaffa sig det. Det gör också vår framtid ljusare.

      S, V, MP satsar på bidrag i stället för riktiga jobb

      Oppositionen har i riksdagen lämnat in sina budgetalternativ. Det finns mycket att säga om dem. Främst är det ett sammelsurium av skattehöjningar och utbyggnad av bidragssystem. Det är mycket som är anmärkningsvärt med de så kallade skuggbudgetarna men det faktum att de spretar ganska rejält gör frågan om vilken politik som egentligen kommer att föras efter eventuell olycklig vänstervinst helt omöjlig att svara på.
      För gemene man och kvinna kan debatten mellan alliansregeringens partier och oppositionens partier te sig märkliga. Socialdemokraterna påstår ofta att den ökade ungdomsarbetslösheten är ett bevis för att alliansens politik inte fungerar. Men faktum är att andelen unga som har jobb har ökat sedan 2006. Andra kvartalet i år var sysselsättningsgraden för unga (15-24 år) högre än samma kvartal 2006. Sänkta kostnader för att anställa unga har sannolikt gjort det lättare att få jobb och gjort att fler unga söker sig ut på arbetsmarknaden. Siffrorna visar alltså en helt annan verklighet än det som Socialdemokraterna försöker göra gällande.
      Men arbetslösheten bland unga är fortfarande alldeles för hög. I september låg den på 22,8 procent, vilket är högre än i september 2006 då den låg på 19,9 procent. Det verkar dock till stor del bero på att det nu är fler heltidsstudenter som söker jobb. De flesta av dessa unga pluggar på gymnasiet eller högskolan och söker extra jobb. Dessa unga är inget problem, tvärtom. Att skaffa sig arbetslivserfarenhet under studietiden är något positivt.
      De som verkligen har svårt att få in en fot på arbetsmarknaden är unga med svag utbildningsbakgrund som fastnar i långvarig arbetslöshet. Grundproblemet för många unga är att skolan har gett dem för svag kunskapsgrund att stå på och att många har hoppat av gymnasiet. Nu görs också mycket stora förändringar i skolan, med mer fokus på kunskap och fler alternativ för elever som vill skaffa sig en praktisk yrkesutbildning. Satsningar på lärlingsutbildningar och yrkeshögskola viktigt för att fånga upp dem som inte vill bli akademiker utan lära sig ett praktiskt yrke.
      I korthet leder S, V och MPs förslag till lägre tillväxt, färre riktiga jobb och fler ams-platser.
      S, MP och V föreslår skattehöjningar på mellan 25 och 70 mdr kr som belastar jobb och hushåll. Huvuddelen av utgiftsökningarna går till utbyggda transfereringssystem vilket leder till att fler fastnar i utanförskap och färre kommer i jobb. Oppositionens förslag leder till mellan 70 000 och 140 000 färre jobb och arbetslösheten skulle med S förslag öka med ca 1,7 procentenheter till 9,7 procent.
      Välfärden spås bli valvinnare kommande valår. Det är bra. Men det är bara god ekonomi och tillväxt som kan se till att det finns resurser för välfärden. Med vänsteroppositionens budgetalternativ blir det inte mycket kvar.

      Den sociala rörligheten måste öka

      I veckan presenterade Folkpartiet förslaget till nytt partiprogram. Folkpartiets landsmöte ska ta ställning till programmet i november och det tar sin utgångspunkt i de stora samhällsutmaningar som Sverige står inför.

      Den globala konkurrensen om investeringar, talanger och kapital har bara börjat. De högkvalificerade och strategiska branscher som en del tog för givet skulle stanna i Sverige möter nu konkurrens på bred front från nya länder. Ska Sverige i en tid av tuff global konkurrens kunna förverkliga höga ambitioner på välfärdsområdet krävs också reformer som fokuserar på, värnar och rustar de välståndsbildande krafterna. Här är Folkpartiet helt rätt ute.
      I nya partiprogrammet föreslås reformer för att stärka Sveriges långsiktiga välstånd. Den sociala rörligheten ska öka, konkurrenskraften måste stärkas och jobben måste bli fler. Det finns viktiga samhällsområden där det under kommande år behövs stora reformer för att möta den globala utmaningen.
      För det första ska utbildningsreformerna fortsätta. Sverige är nu inne i den mest omfattande reformeringen av skolväsendet sedan 1800-talet. Under Jan Björklunds ledning har alliansregeringen börjat vända den utveckling som under 20 år inneburit sämre resultat och ökade skillnader.
      Förslaget innehåller även punkter så som att grundskolan ska vara tioårig med skolstart från sex års ålder, kunskapsambitionerna ska höjas och betyg ges från fjärde klass. Förskolan har en avgörande roll för att lägga grunden för ett barns utveckling. Den är särskilt viktig för de barn som har de största utmaningarna. Alla barn, även barn till arbetslösa och föräldralediga, ska ha rätt att vara i förskolan 30 timmar i veckan.
      Bärande i förslaget till nytt partiprogram är även att den sociala rörligheten ska öka.
      Ingen människa ska behöva känna att man sitter fast i de omständigheter man befinner sig i eller har fötts in i. Sverige ska vara ett land där det finns stora möjligheter att göra en klassresa. Skattesystemet kan bara spela en begränsad roll när det gäller att fördela livschanser. Det viktigaste är istället en väl fungerande skola, gemensamt finansierade välfärdssystem av hög kvalitet och trygghet mot brott.
      För Värmlands del finns mycket att ta fasta på. I delar av Värmland har arbetslösheten bitit sig fast och utbildningsnivån är låg. I dessa områden är punkterna om social rörlighet helt avgörande.
      Människor ska känna att Värmland och Sverige är ett land där det finns stora chanser att lyckas, där möjligheterna är många. Vi ska ha ett land med stor social rörlighet där den som inte lyckas eller som för tillfället har det svårt får stöd och nya chanser. Men också ett land där kunskap, flit och ansvarstagande alltid lönar sig. En människas bakgrund ska betyda mindre och hennes ambitioner, förmåga och livsdrömmar ska betyda mer.
      Inget område är så viktigt för att ge människor frihet att forma sina egna liv som skolan. Mycket tyder också på att skolan också blir en av de stora valfrågorna.

       

      Marknadsknallarnas krams och kultur

      Vi har sedan urminnes tider genom byteshandel och handel skapat kontakter människor och regioner emellan. Många företeelser är sprungna ur handelsverksamhet. Köpingar och marknadsplatser blev alltmer fasta platser och så småningom stora städer. Människors sätt att vara, utvecklas och förändras, så även handel. Marknadshandeln tappar på de flesta håll, köpcenter och annan handel har tagit utrymme i stället.
      På många orter har marknader arrangerats såväl höst som vår och gör så alltjämt. Det är helger när ortens gator och torg översvämmas av marknadsknallar och torgstånd. Förr gav dessa helger möjlighet till större inköp, numer ses de ofta som ett pittoreskt inslag i stadsbilden.
      Men faktum är att marknadshandel fortfarande är en miljonindustri. Människor gillar att få ett avbrott i vardagsbilden och strosa runt bland folk och handlare. Såväl krimskrams och mer nyttiga inköp hamnar i påsarna. För att inte tala om allt godis. Detta kommer inte bara handlarna till del. Exempelvis i Årjäng tjänar föreningslivet genom frivilliginsatser flera hundratusentals kronor på en marknadshelg.
      Inte sällan är marknadsknallen en frihetsälskande nomad som i ur och skur lever för att sälja sina varor men också för att sälja en upplevelse, en liten bit kultur. De nöter riksväg efter riksväg med sina minibussar där de såväl övernattar som transporterar sina varor. Ena dagen Filipstad, andra dagen Rättvik för att sedan bege sig vidare till Östersund. Människor som av en eller annan anledning har funnit ett något annorlunda sätt att försörja sig på. Dessa original som vi möter på marknader landet runt är många och dessa möten människor emellan gör marknadshandeln speciell. Det är något helt annat än att förlusta sig i ett köpcenter.
      Det är dock inte troligt att den neråtgående utvecklingen kommer att vända, marknadshandeln kommer fortsatt att minska. Tillgängligheten till diverse varor ökar för varje år vilket gör att marknadernas roll är numer något annat. Marknadsknallarna kränger inte bara varor utan även en upplevelse.
      Staten bör därför inte genom oaktsamhet belägga marknadsknallarna med onödiga krav som är för krångliga att uppfylla. Kassaregisterkravet kom till för att det ska råda ordning och reda i handeln. Gott så. Men kraven måste stå i paritet med verksamhetens förutsättningar. Skatteverket fick med nya lagen om kassaregister möjlighet att bevilja dispenser för att se till så att handlare som verkar under mer speciella förhållanden fortsatt kan bedriva sin verksamhet.
      Många av marknadsknallarna menar dock att pålagorna denna gång blivit övermäktiga. Skatteverket tycks inte i tillräcklig utsträckning vilja gå handlare till mötes. Stämmer detta är det en mycket olycklig utveckling som går landets marknader till mötes. Sverige tappar då inte bara strump- och ballonghandlare utan också ett slags kulturarv.

      Konfliktretorik inte bra för landsbygden

      För några veckor sedan gav sig biskop Åke Bonnier in i den debatt om landsbygdens särskilda förutsättningar som det senaste året tagit fart. Detta gjorde han genom att slå på stora trumman på DN debatt. Tesen han lade fram var att staten värderar människor på landsbygden lägre än i storstaden. Ett påstående som ter sig synnerligen överilat. Om syftet var att genom konfliktretorik skapa förståelse för landsbygdens särskilda förutsättningar kommer det snarare verka kontraproduktivt.
      Problemet är att när debatterna om stad-landkonflikten går höga, skyms i stället de meningsskiljaktigheter som ruvar runt hörnet. Synen på individen, på marknadens förutsättningar, på vår välfärd och hur vi ska stärka hela Sveriges konkurrenskraft. Inte sällan tas landsbygdens särskilda förutsättningar som intäkt för att genomföra kostsamma och marknadsmässigt tveksamma åtgärder. Åtgärder som inte stimulerar den egna drivkraften eller ökar människors sociala rörlighet.
      Den svarta bild som Åke Bonnier målade upp är inte en rättvisande bild och stärker definitivt inte landsbygdens konkurrenskraft. Det är inte, som påstods, statens lokaliseringspolitik som är dödsstöten för landsbygden. Snarare är det den typen av hopplöshetsretorik som är början på slutet.
      Urbaniseringen skapar särskilda utmaningar. Att inte erkänna detta vore naivt. För landsbygdens del möts vi av skildringar som vittnar om maktlöshet där allt från affärer till bensinmackar slår igen. Men även alla de möjligheter som framgångsrika entreprenörer och ideella eldsjälar vittnar om. Liberaler bör möta landsbygdens särskilda förutsättningar med svar och åtgärder som stärker individernas möjligheter, inte specifika orter eller branscher.
      Det är människor som tänker en tanke, tar tag i saken och startar en verksamhet. Varför det hela placeras på ett visst ställe beror på en rad faktorer. Faktorer som trots allt går att underlätta politiskt genom bland annat förbättringar av företagarklimatet. Men till syvende och sist handlar det om att människor ska ha egen förmåga att driva igenom sina idéer.
      Vid sidan av infrastruktur och bredband finns det två avgörande konkurrenshöjande faktorer för landsbygden; likvärdig skola med hög kvalitet och ökad jämställdhet. Därför är det även ur ett landsbygdsperspektiv dags att återförstatliga skolan. Det vore också önskvärt att motverka det faktum att kvinnor driver företag i mindre utsträckning på landsbygden genom exempelvis prioritera dylika jämställdhetsåtgärder som ökar kvinnors företagande i det svenska landsbygdsprogrammet.
      Stad och land behöver varandra. Det är ett lika självklart som välanvänt begrepp. Men mitt i denna självklarhet sker en rörelse av människor, från landsbygd till urbaniserade regioner. En förändring som rymmer både möjligheter och utmaningar. Men urbaniseringen är, trots alla av varandra beroende skeenden, en rörelse byggd på människors egna livsval. Detta bör inte bespottas, snarare omfamnas.

      Moské självklart i centrala Karlstad

      Frågan om byggandet av moské i Karlstad har varit aktuell under några år. För en stad med Karlstads ambitioner är en moské ett självklart inslag i stadsbilden. Om Karlstad på allvar ska kunna locka fler att söka sig till staden, inte minst fler unga och högutbildade, behöver kommunen visa självförtroende, modernitet och tolerans.
      Det är dock något förvånande att den muslimska församling i Karlstad som tagit initiativ för att få bygga en moské önskar att göra så i den stadsdel där utanförskap och arbetslöshet håller människor i fast grepp. Miljonprogrammets negativa effekter för segregation och utanförskap, inte minst bland människor med internationell bakgrund, torde framgå med all önskvärd tydlighet.
      Sverige, Värmland och Karlstad skulle tjäna på att integrationen av människor med internationell bakgrund var mer lyckad. Ett mångkulturellt demokratiskt samhälle blir mer dynamiskt och attityderna till förändring och det som är nytt blir mer öppna och snabbfotade. Detta behövs i den allt hårdare konkurrens som Karlstadsregionen är med och tampas i. Kampen om människor, arbetskraft, jobb och investeringar är en utmaning redan i dag.
      Det är en rad faktorer som spelar roll när en församling väljer plats för sina religiösa byggnader. Närhet till församlingsmedlemmarna är förstås en aspekt som säkerligen spelat stor roll i detta fall. Men att bygga moské på Kronoparken vore ett misstag för såväl den muslimska församlingen som för kommunen i stort.
      Att ge Karlstads enda moské en perifier plats i en stadsdel för närvarande förknippad med utanförskap vore att förminska dess betydelse. Muslimska församlingen skulle på ett helt annat sätt bli en självklar del i Karlstad genom att placeras där människor från hela kommunen kan möta bilden av ett öppet och tolerant Karlstad. Det gynnar såväl aktiva muslimer som de icketroende med muslimsk bakgrund att en moské inte betraktas som ett mer annorlunda inslag i stadsbilden än en kyrka.
      Segregation och utanförskap måste motarbetas med alla medel. Gällande uppförande av moské faller ett tungt ansvar på Karlstad kommun att våga lyfta denna problematik. Det är upp till kommunen att bereda den muslimska församlingen möjlighet att uppföra moské på en plats som inte förstärker känslan av segregation. Det är också upp till kommunen att övertyga församlingen om detta.
      Per-Inge Lidéns (MP) deterministiska hållning i frågan som framhölls i debattartikel nyligen vittnar om brist på förståelse för integrationsutmaningarnas omfattning. Det finns säkerligen även en politisk rädsla för att ta tag i frågan. Det är enklare att låta församlingen uppföra byggnad i det område de själva föreslagit och slippa tampas med övriga kommuninvånare som då inte skulle märka mycket av det hela. I synnerhet när ett valår närmar sig och sverigedemokraterna är på frammarsch.
      Men att av obeslutsamhet eller rädsla riskera att öka segregationen kan bli ett av kommunens största misstag i modern tid.

      Felaktiga påståenden från S

      Socialdemokraterna gör allt de kan för att försöka slå rot i påståendet att inkomstklyftorna skulle öka snabbare i Sverige än i något annat jämförbart land. Det saknas stöd för det påståendet. Det finns snarare en taktisk orsak till socialdemokraternas kampanj. Socialdemokraterna vill systematiskt sprida en felaktig bild av den fördelningspolitiska utvecklingen i Sverige under de senaste åren och därmed försöka smutskasta alliansregeringen.
      Socialdemokraterna använder sig av OECD:s mått relativ fattigdom, som mäter hur stor andel av befolkningen som har mindre än halva genomsnittsinkomsten. Detta kan dock bli aningen vanskligt. Till exempel hade Grekland minskad relativ fattigdom mellan 2007 och 2009. Naturligtvis betyder inte det att grekerna fick det bättre under dessa år av finanskris, men när alla blir relativt fattigare kan inkomstskillnaderna bli mindre, och den uppmätta relativa fattigdomen minska. Omvänt kan alla i ett land få det bättre, men den relativa fattigdomen ändå öka.
      Det använda måttet relativ fattigdom mäter inte inkomstklyftorna i ett samhälle, utan enbart inkomstskillnaden mellan den mittersta inkomsten och dem med lägst inkomster. Det säger sig självt att det inte går att mäta förändringar i inkomstklyftor om man exkluderar halva befolkningen.
      Den pågående debatten om påstått ökade klyftor riskerar dessutom att ta fokus från de politiska förslag och åtgärder som på allvar stärker den enskilda människan.
      Ökade livschanser för alla individer är en viktig liberal princip. Friheten ska inte vara ett privilegium för den som haft turen att födas med välbärgade föräldrar, utan alla individer ska få möjligheter att växa som människor och forma sina liv. En högklassig och avgiftsfri skola betyder exempelvis allra mest för den som har små resurser  de verkligt rika har ju i alla tider haft råd att bekosta sina barns utbildning på egen hand. På samma sätt är det med en väl utbyggd samhällsservice, sjukvård och omsorg och tillgång till kultur.
      Vid sidan av detta finns också vissa system som har till mål att direkt omfördela ekonomiska resurser, från de individer som har mer till de individer som har mindre. Barnbidraget är visserligen exakt lika för alla barn, men fungerar dubbelt omfördelande: dels från barnlösa till barnfamiljer, dels från välbeställda till mindre välbeställda (eftersom bidraget får störst betydelse för föräldrar med små marginaler). Bostadsbidrag och bostadstillägg är andra omfördelande system, liksom den progressiva inkomstskatten.
      Det finns olika mått på vad som är låg inkomststandard, och det är viktigt att skilja på absolut fattigdom och relativ fattigdom vilket socialdemokraterna underlåter att göra. Dilemmat är att ekonomisk utveckling börjar hos vissa, som då får det bättre snabbare än andra. Vi måste kunna bejaka denna ekonomiska tillväxt, stimulera fler att utvecklas och bidra samtidigt som stödsystemen för att de som för närvarande hamnat på efterkälken ska få muskler eller hjälpmedel att komma över mållinjen. Det är det liberala uppdraget för framtiden.

      Fler borde ta klivet in i politiken

      Politiska partier och dess politiker får ibland utstå allmänt spott och spe. Politikerförakt och ifrågasättande tillhör realiteten. Men vårt stabila politiska system och det faktum att politiker och partier trots allt hyser stort förtroende bidrar till Sveriges konkurrenskraft, vilket inte belyses lika ofta. Transparens och fungerande institutioner är också avgörande för näringslivets möjligheter att skapa jobb och välstånd. Att slå in vägen mot populism och korruption skulle även skada näringslivets långsiktiga förutsättningar och därmed skulle exempelvis investeringsvilja i Sverige också minska.

      De politiska partierna och dess ungdomsförbund har under lång tid tampats med vikande medlemsantal. Detta sker världen över och har sannolikt en rad olika orsaker. Partierna har visat sig vara sämre än andra verksamheter med att följa tiden och anpassa sig till hur människor vill aktivera sig politiskt.
      Utbudet för den samhällsintresserade är också större i dag. Man kan påverka sin omgivning och den gemensamma framtiden på så många fler olika sätt i dag än vad som var möjligt tidigare. Detta borde vara en möjlighet för partierna men har hittills inte hanterats så.
      Att partierna och deras ungdomsförbund tappar medlemmar är inte bara ett problem för dem själva utan även för hela vårt politiska system. Ska de fördelar som finns med det rättssäkra, långsiktiga och ickepopulistiska politiska system vi har fortleva kräver det att tillräckligt många vill engagera sig och bidra politiskt. Vår konkurrenskraft förutsätter att människor vill engagera sig politiskt. Annars hotas vårt öppna demokratiska samhälle och därmed också vår förmåga att locka investeringar och ge bra och stabila förutsättningar för vårt näringsliv.
      Demokratiminister Birgitta Ohlsson har tagit en rad initiativ för att se över situationen kring hur förutsättningarna för politiskt engagemang ser ut. Inte minst lyfter hon den hotsituation som många politiker tvingas leva med samt det faktum att många unga hoppar av sina politiska förtroendeuppdrag i förtid. Men även andra aktörer som Västsvenska handelskammaren har lyft frågan om att Sverige behöver fler duktiga människor som vill engagera sig politiskt.
      Att vara politiker innebär att vara i offentlighetens ljus. Villkoren är på många sätt hårdare för politiker i dag än tidigare. Riskerar villkoren att avskräcka samhällsintresserade från att ta klivet in i politiken behöver motkrafter mobiliseras. Fler borde uppmuntra de som faktiskt tar klivet in i politiken. Med tanke på den press som politiker utsätts för inte minst i sociala medier kan en enkel uppmuntrande spela roll för att fler ska engagera sig.
      Demokrati är inte för alltid given. Utmaningar för demokratin har funnits förr och det kommer att komma nya. Men medlemssituationen är oroande. Det står för mycket på spel för att inte ta dessa frågor på största allvar, såväl inom partierna som bland andra aktörer.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se