Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Rödgröna sänker Sverige

      Att konkurrensen är hård för det Svenska och Värmländska näringslivet blir vi smärtsamt medvetna om från tid till annan. I dagarna meddelade Rolls Royce i Kristinehamn att nära halva personalstyrkan får lämna sina jobb på grund av rådande marknadssituation. Det är ett mycket olyckligt besked för personalen och deras familjer.
      Det är dock inte första gången och heller inte den sista. Näringslivet förändras över tid och så kommer det tack och lov alltid vara. Men att varje land och region kan stärka sin konkurrenskraft kommer fortsatt att spela en viktigare roll än någonsin tidigare.
      Globaliseringen öppnar marknader och möjliggör handel med så många fler än tidigare. Det ger oss oanade möjligheter att ta tillvara. Men då gäller det också att ta tillvara dessa möjligheter och inte istället bygga upp nya hinder eller försvåra handelsutbyte.
      För att stärka Sveriges konkurrenskraft behövs bra skattenivåer med inte minst låga skatter på arbete. Det behövs breda satsningar på infrastruktur och transporter. Det behövs ett utbildningsväsende som tar dagens och morgondagens utmaningar på allvar.
      I dag sitter vi med en regering som arbetar på helt motsatt vis. Skatterna på arbete höjs. Det är skadligt för näringsliv och tillväxt och därmed också för välfärden.
      Förbifart Stockholm läggs i malpåse. Detta stora infrastrukturobjekt som länkar samman norra och södra delarna i Stockholms län behövs för att öka tillväxten i huvudstaden och därmed hela landet. Nu är det inte gratis att ha saker i malpåse. Det kostar även då. Men dessa 700 miljoner verkar den rödgröna regering ha över i plånboken.
      De rödgröna vill lägga ner Bromma flygplats, det kan tyckas inte spela någon roll ur ett värmländskt perspektiv. Men faktum är att Bromma flygplats är avgörande även för Värmlands förutsättningar. För kan inte större städer som Malmö eller Umeå flyga på Bromma kommer de vilja köra dessa starka linjer på Arlanda och svagare linjer som Karlstad konkurreras ut.
      I valrörelsen lovades både det ena och det andra av de rödgröna partierna. Ett löfte från Gustav Fridolin, han som också är lärare, var att ordna skolans problem på 100 dagar. Nu har ministern skickat ut ett par youtube-filmer där han i sin vanliga nedlåtande ton förklarar för alla lärare att de är fina människor. Det är sant, men det löser knappast skolans utmaningar.
      Få saker av det vi sett komma från regeringen kommer att stärka Sveriges konkurrenskraft. Tvärtom. Deras politik blir frukten av de sämsta av världar. Så blir det också när man är dåligt förberedd och inte visar korten innan valet. För med kohandel i flera steg, inte bara inom regeringen utan även med diverse fackförbund och med Vänsterpartiet så blir slutprodukten inte särskilt lyckad.
      Alliansregeringen gjorde inte allt rätt. Men partierna lyssnade till varandra, behandlade varandra öppet och med respekt samt förberedde sig och la tid på att komma överens. För det att komma överens om lösningar som också är bra för Sveriges konkurrenskraft, det kräver sin tid. Inte det hafsverk och käbbel som vi ser idag från rödgrönt håll.

      Från pacifister till försvarsvänner

      Härom veckan kunde vi i Dagens Nyheter läsa om författaren Bengt Ohlssons väg från pacifist till att gå med i Hemvärnet. Resan från kraftigt ifrågasättande av auktoriteter till viljan att värna vår gemensamma frihet delades mängder med gånger i sociala medier. Krönikan var en av de mest delade på facebook och twitter den dagen den publicerades.
      Stödet för Nato ökar och enligt en mätning är det nu för första gången större än motståndet till detsamma. Globaliseringen och människors vilja till samarbete har till slut nått ända fram till frågan om Nato.
      I dagarna kunde vi även läsa att ansökningarna till Hemvärnet ökar. Enligt Hemvärnet själva kan det vara effekter av en ökad försvarsvilja och vilja att göra en insats på grund av dels den stora branden i Västmanland och dels Rysslands aggressiva förmodade agerande på vårt territorium och dess agerande i vårt direkta närområde. Att landet ifråga dessutom har annekterat Krim och dess agerande gentemot Georgien och Moldavien bidrar säkerligen även det till ökad försvarsvilja i Sverige.
      I försvarsbeslutet 2004 beslutades att de sista av Värmlands större försvarsverksamheter flyttades eller avvecklades. Det var ett hårt slag gentemot ett län med så starka kopplingar till militär försvars- och säkerhetsverksamhet. Den värmländska historien är full med avgörande händelser för Sveriges säkerhet. Den fredliga unionsupplösningen i Karlstad 1905. Den tyska invasionen av Norge under andra världskriget, bara några mil bort.
      Hemvärnet har utvecklats mycket de senaste 10-20 åren. Om Försvarsmakten haft stora problem med det nya personalförsörjningssystemet har Hemvärnet anpassat sig väl till de nya förutsättningarna. Kanske främst för att man redan från början baserat sin verksamhet på frivilliga insatser.
      Men utan närliggande regemente får dock Hemvärnet svårare att rekrytera. Det har Värmlands Hemvärn klarat hyfsat väl även om tillströmningen kunde vara större även här. Avsaknaden av regemente kräver en god politisk förståelse för vårt behov av frivilliga försvarsinsatser. Att lokal och regionalt ha en god dialog med försvarets frivilligorganisationer är avgörande.
      Fortfarande lider Hemvärnet brist på kvinnor och personer med internationell bakgrund. Så borde inte vara fallet. Är det någon försvarsverksamhet som har goda förutsättningar att rekrytera dessa båda grupper så är det Hemvärnet. Här spelar goda förebilder en stor roll. Vad Zlatan gjort för Volvo borde fler kunna göra för Försvaret och för Hemvärnet. Utan betalning för det vill säga. För trots prat om ökade försvarsanslag har vi inte sett till pengarna ännu.

      Dubbelmoral är inte dubbelt så bra

      Hans-Åke Scherp, forskare vid Karlstads universitet, är mest känd för att vara före detta utbildningsminister Jan Björklunds mest aggressiva kritiker. Han har ägnat åratal åt att försöka slå hål på Björklunds argument, dock utan att nå några större framgångar med det.
      Men Scherp är inte bara skolforskare utan sedan en tid tillbaka aktiv vänsterpartist vilket faller sig naturligt med tanke på de kraftigt politiserade inlagor han brukat ägna sig åt. I den senaste valrörelsen har Scherp varit synnerligen aktiv med debatter och artiklar på skolområdet. Precis som Vänsterpartiet var den enskilt mest påtalade valfrågan vinster i välfärden.
      Frågan om vinster i välfärden lyftes likt en silverkula som svaret på alla problem. I synnerhet i skolans värld. I debatt efter debatt och i artiklar hävdade Hans-Åke Scherp och andra vänsterpartister att friskolors vinster var roten till allt ont. Om bara dessa vinster omöjliggjordes skulle kunskapsresultaten vända hävdade Scherp och de andra vänsterpartisterna.
      Hans-Åke Scherp själv synas nu i sömmarna av Rebecca Weidmo Uvell där hon på hennes blogg går igenom hur Scherp själv “profiterar” på skattemedel. Scherps företag säljer kompetensutveckling till lärare. Detta bekostas av skolorna/ kommunerna, det vill säga skolpengen.
      Hon skriver: ”Han har även drivit företaget så framgångsrikt att han gjort vinst.
      Betydliga vinster faktiskt. Sedan 2008 har hans företag i snitt haft en vinstmarginal på 60 procent. Och 2013, ett år före valet som alltså hans eget parti gjort till valet då utdelningar och vinst av skattemedel ska förbjudas, gjorde hans företag hela 75 procent i vinst. ”
      Detta överstiger vida “normal” rörelsemarginal och vinstutdelning hos exempelvis de av Vänsterpartiet och Scherp så bespottade friskoleföretagen. Eftersom Vänsterpartiet frenetiskt argumenterat för att förbjuda vinster i välfärden och istället förordat så kallat SVB-bolag (företag med särskild vinstuttagsbegränsning) är det synnerligen anmärkningsvärt att den “store” skolforskaren och vänsterpartisten Hans-Åke Scherp i sitt aktiebolag, vid sidan av sin universitetsanställning, gör rejäla vinster.
      Han har i sitt bolag enligt Rebecca Weidmo Uvell haft en total omsättning på 2 954 000 kronor sedan 2006. På detta har han tagit ut 1 006 050 kronor i utdelning. Om han istället gjort om sitt bolag till ett SVB-bolag hade han fått ta ut 71 783 kronor i utdelning. Det är 930 000 kronor mindre än hans faktiska utdelning.
      Det är av yttersta vikt att reglera friskolesektorn så att kvalitet och kunskapsresultat går före vinstutdelning. Där om råder ingen tvekan och detta arbete påbörjades av förra regeringen under Björklunds ledning. Men att förbjuda vinst leder till att valfriheten försvinner.
      För varför skulle annars en person som ideologiskt vill förbjuda vinster i sektorn själv fortsätta göra vinst. Jo, för att det är en drivkraft för fler att starta och driva företag. Det visar detta exempel med all önskvärd tydlighet.

      Liberala krafter behöver stärkas

      Liberalismen fick sig en törn i årets val. I synnerhet tappade liberalerna mark i landsbygdslän. Där gick också dess politiska motsatser framåt istället, framförallt Sverigedemokraterna. Det liberala uppdraget framöver blir därför viktigare än någonsin.
      Enligt en omvärldsanalytiker vid Kairos Future ligger storstäderna 11 år före Sveriges landsbygd gällande attityd och trender i stort. Så har det kanske varit till viss del även tidigare, men nog kan det skönjas att skillnader ökar.
      Liberal politik ligger ofta i framkant, driver opinion snarare än följer den. Med budskap om rörlighet, dynamik och förändring utmanas de som förordar något statiskt. Om det nu är så att storstäderna ligger elva år före landsbygden och därmed är betydligt mer förändringsbenägna sätter det perspektiv på det faktum att liberalerna tappar mark i landsbygdslän.
      Inte att det inte finns liberaler på landsbygden, för det gör det. Men kanske är det kommunikativa gapet för närvarande för stort för landsbygdsväljare. Tröskeln blir för hög för att rösta liberalt när liberalerna i så hög utsträckning uppfattas som storstad. Igenkänningsfaktorn för låg.
      Men gemensamma nämnare finns liberaler emellan. Mellan storstad och landsbygd. Strävan efter frihet först och främst. I det alla de delar som gör friheten stark. Kunskap och bildning. Jämställdhet. Trygghet och rättssäkerhet.
      Ansvar är en annan gemensam nämnare. Eget ansvar för att göra det bästa av varje situation. Men också ansvar för andra då våra förutsättningar skiljer sig åt.
      Liberaler landet runt kan dela drömmar om ett bättre liv. Om att plugga vidare eller att starta företag.
      Men gapet mellan landsbygd och storstad måste överbryggas och de gemensamma liberala nämnarna stärkas. I de områden där intoleransen vinner terräng är det viktigare än någonsin att möta den enfaldiga utvecklingen och istället stärka liberala krafter. Detta gäller såväl på kort som på lång sikt. I båda perspektiven är det nödvändigt att minska grogrunden för populism. För det krävs god ekonomi och lägre arbetslöshet.
      De strukturella utmaningar som delar av landsbygden står inför gör inte denna utmaning lättare. Den demografiska utvecklingen lämnar en del att önska när det gäller stora delar av landsbygden. Befolkningen minskar, blir äldre, har låg utbildningsnivå.
      Att mota populismen och främlingsrädslan när många människor med rätta känner oro inför ovan nämnda utmaningar är inte enkelt. I synnerhet inte när politiska företrädare från alla läger slår mynt av oron för egen vinnings skull.
      Liberala värden kommer vara avgörande för landsbygden även i framtiden. Dygder som kunskap, strävsamhet, ansvar väger tungt för en liberal i storstad såväl som på landsbygd. Men framöver blir dessa liberala värden om möjligt än viktigare för land än för stad.

      Socialdemokraterna farligast för välfärden

      Socialdemokraterna offentliggjorde i dagarna sitt valmanifest. De hävdar med emfas att de prioriterar jobben. Men deras politik innebär kraftigt höjda skatter på jobb och företagande. Inte särskilt mycket går tillbaka till företagen i form av minskade kostnader.
      De planerar själva att höja skatterna för företagen med cirka 30 miljarder kronor. Hur nu det ska gå när Vänsterpartiet och Miljöpartiet i förhandlingar efter valet tänker skruva upp skatterna ytterligare vette katten. Satsningar tillbaka till företagen är få – endast två miljarder kronor satsas på en ”aktiv näringspolitik”. Resten går främst till utbyggda bidrag, “ams-platser” samt olika välfärdssatsningar.
      Dessa höjda skatter på jobb och företagande, inte minst inom tjänstesektorn, kommer att leda till färre jobb och till högre arbetslöshet. Företagen är ingen kassako som bara går att mjölkas ur utan konsekvenser. Konsekvenserna blir minskade möjligheter att anställa och behålla personal och därmed ökad arbetslöshet.
      När de tar miljarder med ena handen och ger miljoner med den andra kallar dem det för ”aktiv näringspolitik”. I själva verket handlar det om att öka byråkratin och de har en kraftig övertro på effekterna av sin ”aktiva näringspolitik” och politikers förmåga att samhällsplanerna fram de nya jobben. S vill införa en omfattande planerings- och regleringsbyråkrati med oklar positiv effekt.
      S vill införa en rad program, råd och strategier. För att inte glömma industrikansler. Men alla dessa råd kan inte kompensera för det faktum att det generella näringslivsklimatet kommer att bli sämre med en S-ledd regering. Konjunkturen riskerar bli sämre än vad som förutspåtts och man har inga säkerhetsmarginaler för det, utan intecknar tvärtom redan nu en positiv utveckling för flera år framåt genom sjunkande a-kassekostnader.
      De tar heller inte hänsyn till ökade kostnader för migration och ignorerar helt behoven av integrationsinsatser. Ett av Socialdemokraternas upphaussade vallöften är 90-dagarsgarantin för unga. Unga hänvisas till olika tillfälliga platser, samtidigt som deras politik leder till färre riktiga jobb för unga.
      Dessutom redovisar det parti som gör anspråk på statsministerposten endast hur utgifterna och intäkterna ska gå ihop för det allra sista året under mandatperioden – 2018. Men såvitt man känner till finns tre år till under mandatperioden. Vissa satsningar utlovas tidigt under mandatperioden, men bekvämt nog redovisas inte hur de ska betalas. Det går inte alls att lita på de rosiga löften som ställs ut i Socialdemokraternas valmanifest.
      Socialdemokraterna försöker ställa skattesänkningar mot välfärd. Men det är fel. Ja, skatten på arbete har sänkts för att fler ska komma i jobb. Det har lyckats. Alliansregeringen har därmed ökat resurserna i välfärden då fler betalar skatt. Därför blir Socialdemokraternas alla förslag på skattehöjningar farliga för vår tillväxt och för jobben. Men farligast blir den för välfärden.

      Infrastruktur, jämställdhet och skola blir en bra valrörelse

      Almedalsveckan avlöpte under stor massmedial bevakning. Den årliga veckan i början av juli då politiker, journalister, PR-byråer och allsköns samhällsintresserade samlas i Visby tenderar att bli större för vart år. I år blev det störst fokus på tre av valets viktigaste frågor. Skola, jämställdhet och infrastruktur.
      När det gäller det sistnämnda stod allianspartiernas lansering av ett stort infrastrukturpaket med bland annat höghastighetståg för det som gav störst uppmärksamhet.  Alliansen vill bygga nya stambanor för höghastighetståg, påbörja förhandlingar om kollektivtrafik och annan infrastruktur, ha ytterligare en fast förbindelse mellan Sverige och Danmark och pröva förutsättningarna för att bygga ut järnvägen i norra Sverige. Det är ett rejält paket för att öka tillväxten i Sverige. Det är också ett bra första steg där ny järnvägslinje mellan Oslo och Stockholm så småningom kan komma ifråga. Utbyggd infrastruktur är utan tvekan en god möjlighet för att få fart på tillväxt och generera fler jobb. Att förbättra infrastrukturen och stråken mellan Sveriges storstäder Stockholm, Göteborg och Malmö är något som också gynnar resten av Sverige.
      Även flygtrafikfrågan fanns på plats i Almedalen och Karlstads flygplats nya satsningar på biobränsle och klimatkompensering väckte nyfikenhet. För ön Gotland är den näst viktigaste flygplatsen vid sidan av Visby självt dock Bromma flygplats och gotlänningarna var föga imponerade av MPs vallöfte om att stänga Bromma flygplats. Behovet av att snabbt kunna nå centrala delar av huvudstaden är än viktigare då man befinner sig så otillgängligt som på en ö.
      Säga vad man vill om Feministiskt initiativ men de har definitivt bidragit till att lyfta jämställdhetsfrågan i Sverige. Likaså gjorde de i Almedalen trots att partiet inte har en egen dag med talmöjlighet i själva Almedalsparken. Det verkar inte bekomma Schyman som sin vana trogen huserar på gator och torg istället. Denna gång utan att bränna pengar.
      Två av partiledartalen innehöll mer jämställdhetspolitik än de andra, men detta till trots kunde inte vara mer olika varandra. Det var Miljöpartiets tal och Folkpartiets tal. Åsa Romson ägnade dock huvuddelen av sitt tal åt att häckla den medelålders heterosexuelle mannen vars levnadsvanor enligt Romson är så fasansfulla så det knappt finns like. På vilket sätt detta särartsteoretiska resonemang kan bidra till att förbättra jämställdheten är en gåta. Enligt flertalet bedömare lyckades däremot Jan Björklund och Folkpartiet leverera ett tal där jämställdhetspolitiken genomsyrade flera politikområden och löpte som en tråd genom hela talet. Inför valet i höst blir skillnaderna tydliga, liberal feminism står mot socialism.
      Det är fortsatt stort fokus på skolfrågorna i svensk politik. Det är heller inte så konstigt. Inget är så viktigt för att bryta de orättvisor barn föds till som kunskap och utbildning. Kunskap och utbildning är det enskilt viktigaste för att både ge den enskilde individen makt över sin egen situation och samtidigt stärka Sveriges konkurrenskraft. Under almedalsveckan gjorde oppositionen kraftiga försök att göra skolfrågan till sin men det faller platt då ingen riktig kompassriktning kan skönjas.
      Huruvida almedalsveckans tre stora fokusområden blir de som även gör sig gällande i den stundande valrörelsen återstår att se. Om så blir fallet kan vi förvänta oss en bra valrörelse.

      Öppet brev till prins Carl-Philip – hertigen av Värmland

      Varmt grattis till förlovningen. Jag önskar dig och Sofia all lycka. När jag läser om er förlovning finner jag dock till min förvåning att ni går i tankar att förlägga bröllopet till Öland. Det skulle förvisso med största säkerhet bli helt fantastiskt och det är glädjande att tankegångarna går mot att visa upp Sverige i sin helhet i stället för att enbart spegla huvudstaden.

      Men för dig som representant för och hertig av Värmland kan jag inte förstå varför inte det naturliga valet av plats föll på mysteriernas och berättelsernas Värmland. Här om någonstans ges möjligheter till ett unikt bröllop. I skogens och sjöarnas Värmland ges makalösa förutsättningar till oförglömliga dagar. Låt mig ge några förslag:
      Karlstad. Längs Klarälvens strand finns flera väl lämpade platser för bröllop och bröllopsfesten. Residenset torde kunna hysa festligheterna på ett bra sätt. Eller kanske Värmlands museum eller varför inte Sandgrund? Vad kunde vara mer inspirerande än att inta bröllopsmiddag invid Lars Lerins verk? Sökes stilfull modernitet är förstås CCC ett bra val.
      I övriga delar av Värmland står sig Sunne starkt som kommande plats för bröllop. Såväl lämpliga boenden som festlokaler finns att tillgå. Sunne kyrka, Rottneros och Selma SPA går inte av för hackor, ens för kungligheter. Med gästspel från Västanå teater kan hela Sverige vävas in i bröllopsfesten genom Nils Holgerssons underbara resa.
      Även Ransäter, Arvika, östra eller norra Värmland gör sig bra för kungligt bröllop.
      När någon i kungafamiljen ställer till med bröllop blir detta en angelägenhet för hela Sverige. Det är ett tillfälle då såväl gäster och media kommer från när och fjärran för att ta del av festligheterna. Det ger oss en möjlighet att göra reklam för Sverige. När nu denna chans uppstår är det frustrerande att inte Värmland kan ges tillfälle att visa upp all sin prakt.
      Besöksnäringen i Värmland är en betydelsefull näring för länet. Stora delar håller dessutom erkänt hög kvalitet. Men konkurrensen är stenhård och varje tillfälle som kan lyfta Värmland och dess besöksnäring är viktigt. Det är viktigt för fler besökare och därmed fler arbetstillfällen.
      Med mycket knapphändig, för att inte säga obefintlig, insyn i hur bröllopsbestyr för en kungafamilj går till kanske detta förslag är såväl naivt och övermodigt. Kanske måste det hållas på ett slott, säkerligen finns det andra hänsyn att ta.
      Men med tanke på att det skulle vara riktigt bra för Värmland och att det utan tvekan blir en unik tillställning utöver det vanliga borde en modern hertig av Värmland kunna fatta ett sådant framtidsinriktat beslut. Därav hoppas jag innerligt och skickar en stilla vädjan att ompröva era tankar om plats för ert bröllop så att Värmland kan få lite av den stjärnglans det förtjänar.

      Transportsektorn behöver öppenhet

      I valet till Europaparlamentet användes utländska lastbilschaufförer som ett sätt att visualisera det dåliga med EU. Bilden av en trafikfarlig chaufför med dåliga villkor som fick sova för lite spreds i media. Mången Socialdemokrat och Sverigedemokrat har också försökt sprida denna bild även i Värmland.
      Men Europas transportmarknad gör att handeln ökar och att fler jobb skapas. Ju mer integrerade vi blir över gränserna desto mer jobb kan skapas. Det är dock viktigt att konkurrensen på den inre marknaden fungerar och en förutsättning är att gällande regelverk följs.
      För missförhållanden sker. Värmländska åkare vittnar om oschyssta metoder och att vissa inte håller sig till lagar och regler. Detta skapar en osund konkurrens där de inhemska åkarna har svårt att konkurrera. Men att för den sakens skull dra alla över en kam är inte något som i längden gynnar Värmland och Sverige. Tvärtom.
      Därför behöver också kontroller och regelverk prioriteras. Det måste gå att säkerställa att böter och sanktionsavgifter verkligen betalas och polisen måste få verktyg att hindra fortsatt färd. Så kallad klampning ska kunna användas om det är nödvändigt vilket också kan ge en avskräckande effekt.
      Det är viktigt att sanktioner är kännbara. Exempelvis som det nya förslaget om skärpta påföljder för den som bryter mot bestämmelserna om cabotagetransport. Förslaget innebär att den som överträder bestämmelserna om cabotagetransport istället för böter får avskräckande sanktionsavgifter som riktar sig till näringsidkaren. Utländska fordon måste också omfattas av trängselskatt och vägavgifter på lika villkor. En mer integrerad transportmarknad i Europa vore önskvärd, det går att kombinera samtidigt som lagar och regler ska följas.
      Men Socialdemokrater och Sverigedemokrater drar genast öronen åt sig och kräver cabotagestopp och arbetskraftsinvandringsstopp. Men att stänga Sverige för utländska lastbilstransporter vore förödande för ett export- och transportberoende land som Sverige.
      Socialdemokraterna säger sig även vilja ha skärpta kontroller i transportsektorn men detta till trots har de avvisat det förslag från Kommissionen som skulle innebära just skärpta gemensamma kontroller i hela EU. Det är ett oseriöst och oärligt agerande från Socialdemokraternas sida.
      De rödgröna partierna är inför höstens val ense om att införa kilometerskatt. För Värmlands del är detta en katastrof. Med gles befolkning och långa avstånd är kilometerskatt ett trubbigt och inte särdeles smart sätt att få in mer pengar till statskassan. Finansieringen av infrastruktur behöver dock förstärkas. Detta kan istället göras genom olika former av vägavgifter och samfinansieringslösningar i expansiva regioner där trafiken är tät. Det vore ett betydligt smartare sätt att öka resurserna till såväl nyinvesteringar som underhåll.

      Europa behöver mer samarbete

      På söndag den 25 maj går invånarna i den Europeiska unionen till val. Det gör vi i en tid då den säkerhetspolitiska situationen ser mer allvarlig ut än på länge. EU:s grannland Ukraina slits itu av Ryska intressen som manipulerar situationen till det yttersta. Ryssland är nämligen inte ett dugg intresserad av att Ukraina närmar sig EU, med i förlängningen ett medlemskap.
      Fred och säkerhet är också själva grunden för den europeiska unionen. Det var ingen slump att EU utsågs till Nobels fredpristagare för några år sedan. EU har fått Europa att lösa sina konflikter och problem i skyttegravar till att göra det vid sammanträdesborden. Europa har bytt soldater mot byråkrater och det är i grunden något positivt.
      Samtidigt, i Sverige maj 2014, tävlar partierna om vem som kan problematisera det europeiska samarbetet mest. Skyller man inte på myter om snus, vargar, lakrits- pipor eller annat så används skrämselpropaganda om vad ett frihandelsavtal mellan USA och EU egentligen kommer att innebära.
      Det är förstås lätt att raljera över franska bönder, grekers generösa pensioner eller Polens vurmande för kolkraft. Men vi glömmer lätt att vi inte är ensamma på den här jorden. Vill man påverka helheten för oss alla kräver det att vi pratar med fler än oss själva. Ska vi dessutom nå framgång i pratandet med andra krävs också en positiv grundsyn till de man pratar med. Därför är det högst märkligt att ett någorlunda EU-positivt parti som Socialdemokrater valt att toppa sin lista till Europaparlamentet med en av de tyngsta nej-sägarna man kan skaka fram. En person som vid utfrågningar i radio och TV inte kunnat frambringa något hon anser positivt med den Europeiska Unionen och dessutom meddelar att skulle hon rösta idag, skulle hon fortfarande rösta nej.
      Såväl Sverigedemokrater som Vänsterpartister hymlar inte med att de hellre skulle gå ur EU än vara kvar. Även det en märklig inställning för några som uppenbarligen ändå kandiderar i valet till Europaparlamentet.
      De flesta andra partier lyfter även de alla problem som finns med EU. Det är ett väldigt fokus i exempelvis Centerpartiets valkampanj på allt de inte tycker EU ska göra, men väldigt lite om vad de vill att EU ska göra och hur.
      Det finns bara ett parti som helhjärtat säger ja till Europa och det är Folkpartiet. Med tydliga förslag om hur den inre marknaden kan utvecklas, hur brottsbekämpningen kan organiseras och hur vi kan ställa högre krav på djuromsorg står Folkpartiet ut som det enda parti med visioner för Europa.
      Valet till Europaparlamentet är ett val som i allra högsta grad påverkar oss i Sverige och Värmland. SKL (Sveriges kommuner och landsting) har genomfört en undersökning som visar att ungefär 60 procent av punkterna på en dagordning i kommunfullmäktige påverkas av EU. Det är viktigt för Karlstad, Värmland och för Sverige att skicka parlamentariker som har mer idéer om vad som behöver göras än tankar om vad de inte ska göra.

      Demonstrationer med luddigt innehåll

      Demonstrationerna den 1 maj kommer sannolikt fyllas med allsköns uppskruvad retorik om alliansregeringens förehavanden. De röda partierna och organisationerna har få visioner om framtiden, annat än att försöka få till stånd ett maktskifte i höstens val.
      I dagarna har oppositionen offentliggjort sina vårbudgetmotioner i riksdagen och innehållet speglas av allt annat än tydlighet. Socialdemokraterna försöker mörka helt vilken politik de vill föra under nästa mandatperiod. De lämnar inga besked kring satsningar på skolan eller kostnader för a-kassa och sjukförsäkring.
      De kallar i stället vårmotionen för en ”inriktningsbudget”, som endast översiktligt visar vilka områden som S vill satsa på. Men de redovisar i de flesta fall inga belopp för hur mycket pengar som ska satsas på olika områden under 2015 eller åren därefter. De ger helt enkelt inga konkreta besked om hur deras politik ska gå ihop. De redovisar dock vissa skattehöjningar inför nästa mandatperiod men inte hur dessa pengar ska fördelas på olika satsningar och hur de ska räcka till allt som S lovar. Väljarna får, enligt Magdalena Andersson, vänta till S valmanifest i höst.
      Bland annat redovisar de inte hur de ställer sig till de skolsatsningar som Alliansregeringen har lagt fram inför nästa mandatperiod. I en tid av allvarligt läge för skolan lämnar S alltså inga besked om vilka resurser de vill tillföra skolan under den kommande mandatperioden, eller ens under 2015. De nämner några satsningar som de vill genomföra under mandatperioden, vilka i huvudsak fanns med i deras skuggbudget i höstas, som mindre klasser i lågstadiet och satsningar på läraryrket. Men de anger inte hur mycket pengar som de vill använda för satsningarna.
      S påstår dessutom att deras politik ska ge lägst arbetslöshet i EU till 2020, men det matchas inte alls med förslag som skulle kunna nå dit. De vill i stället stoppa in alla unga i åtgärder och tvinga dem som hoppat av gymnasiet att läsa in teoretiska gymnasieämnen, annars får de ingen hjälp av samhället. Detta kommer snarare skapa utslagning för unga och färre i jobb.
      Vänsterpartiets vårbudgetmotion är betydligt mer detaljerad och innehållsrik än Socialdemokraternas. Här hymlas inte om massiva skattehöjningar och kraftiga utbyggnader av bidragssystemen. Ej heller om att Vänsterpartiet vill skrota överskottsmålet och att inflationsmålet höjs till 3 procent. Det innebär att V inte står bakom det finanspolitiska ramverket som är garanten för en stabil ekonomi.
      De röda partierna enas av att de vill få bort liberaler från regeringsmakten. Men de vägrar ge gemensamma besked eller knappt ens egna. De hoppas att tillräckligt yviga penseldrag och luddiga svar om vilken politik som ska föras ska räcka för att få förtroende av väljarna. Det kan funka en stund, men när det verkligen gäller ställs innehållslösheten mot väggen och rämnar.

      Globalisering stärker Karlstads konkurrenskraft

      Få saker har gjort så mycket för globaliseringen som flyget. Det är förstås många företeelser som samverkar men det var när flyget på allvar blev ett transportmedel för fler än välbärgade affärsmän som globaliseringen på allvar tog full fart. Lättillgängliga internationella linjer har möjliggjort idéutbyte, rekreation och framförallt handel.
      Det finns mycket att önska hos en hel del flygbolag. Såväl arbetsmiljömässigt som över hur man hanterar relationer med kommuner och flygplatser. Detta behöver vi ha ett vakande öga över och se till att på laglig väg åtgärda där det behövs. Men vi får inte underskatta den enorma frihet för människor som det innebär att på ett lätt sätt också kunna vidga sina vyer och bege sig ut i världen.
      I dagarna aviserades att en ny flyglinje öppnas mellan Karlstad och Frankfurt. Mången regional flygplats runt om i Sverige ser nu sannolikt storögt på Karlstad flygplats. För det är en högt eftertraktad sak att få till. En riktig bedrift. Det är nämligen många som försökt få till en dylik linje att starta, men ingen annan har lyckats.
      Frankfurt är en av de stora flyghubbarna i Europa. Från Frankfurt tar man sig vidare var som helst i världen. Den tidigare Köpenhamnslinjen var värdefull för Värmländskt näringsliv, men det är ingenting mot de möjligheter som nu Frankfurtlinjen öppnar upp. Förutsatt att man använder sig utav den. För det är nu upp till bevis hos näringsliv och organisationer att verkligen se till att boka resor via Frankfurt istället för andra flyghubbar.
      Flygets utveckling är spännande att följa. Det finns tendenser inom vissa storbolag från mellanöstern att använda sig utav helt egen flyghubb dit man tar all sin egen trafik för att sedan genomföra transit vidare. På andra håll byggs nät utav flyglinjer upp som på ett flexibelt sätt servar trafik över stora områden på mindre och mellanstora flygplatser. Kombinationen av detta ger resenärerna enorma möjligheter att nå hela världen både inom rimlig tid och pris.
      För persontrafik från Karlstad till Stockholm och Oslo skulle en kraftigt förbättrad järnvägstrafik stärka Karlstads konkurrenskraft avsevärt. Men det ligger långt fram i tiden. Även när vi har en snabbjärnväg på plats kommer flyget kunna svara för andra resbehov, dels för alla som reser vidare i Sverige med flyg men framförallt som fönstret mot omvärlden. Karlstad flygplats kommer kunna vara den globala porten för Karlstad och Värmland.
      Men ingenting sker utav sig självt. Vill regionen verkligen se till att stärka det internationella kontaktnätet och därmed regionens konkurrenskraft borde Karlstadregionens trafik integreras och en långsiktig plan för hur såväl väg, tåg och flygförbindelser kan förbättras gemensamt tas fram. Trafikslagen får inte ställas mot varandra utan bör ses som en helhet. Här är Karlstad flygplats och en linje till och från Frankfurt en avgörande kugge för framgång.

      Värmland beroende av kärnkraften

      Inom bara några år kommer Sverige behöva avveckla den kärnkraft landet har ett så stort beroende av. Kärnkraften producerar en mycket stor del utav vår elektricitet och utgör dessutom en viktig funktion då kapaciteten inte är beroende av väder och vind.
      Värmland är dessutom i hög grad beroende utav el till konkurrenskraftiga priser. Tusentals jobb i och kring basindustrin är beroende av att kärnkraften producerar mycket el. Att den elintensiva industrin är stark i Värmland är ingen slump. Läget, tillgången till el och naturresurser gjorde Värmland och Sverige till en bra plats för att utveckla produkter en gång i tiden.
      Men huruvida Värmland och Sverige ska vara en bra plats för den viktiga basindustrin i framtiden och för nya branscher med ökande elbehov återstår att se. Trots Stefan Lövens bakgrund och tidigare ställningstagande gällande kärnkraft verkar han inte ha tillräcklig styrsel över Socialdemokraterna utan travar snarare på åt vänsterhåll. I takt med avvecklingsivrarna inom Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
      Frågan finns dessutom representerad på ett lokalt plan i Karlstad då kommunen äger en del i Svensk kärnkraft. Detta är så klart en lönsam affär, även utöver att Värmländska företag behöver den el kärnkraften kan tillhandahålla. Karlstad kommun tjänar en slant på innehavet men detta till trots finns röster som vill att kommunen ska göra sig av med det.
      Det vore dåligt för Sverige och Värmland att göra sig av med kärnkraften. Det vore också dåligt om Karlstad skulle göra sig av med sin del i Oskarshamnsverken bara för att man inte gillar energislaget. Dessvärre domineras debatten av missuppfattningar och okunskap om kärnkraften. Likaså en rad naiva förhoppningar om vad som skulle kunna ersätta kärnkraften. Likaså sker stora framsteg inom såväl avfallshantering som nya reaktorer vilket avsevärt minskar de negativa effekterna av kärnkraft.
      För att ersätta kärnkraften krävs stabil och pålitlig tillgång till el. I verkligheten är det för närvarande endast kol och gas som kan ge lika stabil tillgång till el. Det är ett mycket sämre alternativ på så många sätt. Framförallt för att utsläppen av växthusgaser måste stoppas. Att få ner utsläppen är en av vår tids viktigaste uppgifter.
      Men gas är också så mycket sämre än kärnkraft på grund av att den då sannolikt skulle vara rysk. Att så många länder är beroende av rysk gas är ett säkerhetspolitiskt fiasko. Skulle Sverige hoppa i galen tunna och sälla sig till det gänget ställer vi inte bara till det för miljön, klimatet och basindustrin, utan försätter oss i ett osunt beroende av ryska intressen.
      Som med så mycket annat krävs förmåga att hålla flera bollar i luften samtidigt. Såväl att minska utsläpp, den säkerhetspolitiska situationen, ny teknik och konkurrenskraften för värmländska företag spelar alla roll och måste vägas in. Denna förmåga borde S kunna visa prov på, tyvärr lyser det fortfarande med sin frånvaro.

      Jämställdhet är en viktig valfråga

      3,6 miljoner skiljer i livsinkomst mellan en genomsnittlig man och en genomsnittlig kvinna. Detta beror till del på den könsuppdelade arbetsmarknaden. Det beror också på att män jobbar mer medan kvinnor exempelvis tvingats till ofrivillig deltid. Den stora löneskillnaden mellan män och kvinnor har också att göra med det skeva uttaget av föräldraförsäkring, som rustar män för karriär och kvinnor för att ta ett större ansvar hemma. Ytterligare en del av de 3,6 miljonerna går bara att hitta förklaring till i ren och skär diskriminering.
      Men även på närmare håll ser vi betydande skillnader mellan män och kvinnors livsvillkor. Nyligen uppmärksammade Karin Vangstad i Karlstad genom inlägg på facebook i vilken omfattning män och kvinnor skildras på de värmländska tidningarnas sportsidor. Resultatet var nedslående. Enligt henne var en överväldigande majoritet av alla idrottare som syntes på sportsidorna män.
      Det är dessvärre inget unikt. Diskussioner kring idrottstiderna i sporthallarna har länge varit en het fråga i kommuner över hela landet. Där är allt som oftast fallet att de populära tiderna i hallarna ges till “pojktider” och de mindre populära tiderna går till flickors sportande. Inte heller konstigt att idrottande kvinnor då lägger ner sitt utövande när de kommer upp i åldrarna.
      Att man kan förvänta sig ett visst överskott av män på sportsidorna i Värmland på grund av mansdominerade lagidrotter och framgångsrika värmländska lag är förstås en invändning. Men allt som oftast handlar det om att inte ha sina genusglasögon på sig. Framgångsrika kvinnor inom olika idrotter finns det gott om, även i Värmland. Det handlar dock om att lyfta blicken och vidga fokus till att inkludera andra sporter än de största drakarna, men även se de framgångsrika kvinnor i stora sporter som exempelvis fotboll.
      Några som lyfter blicken in i framtiden är FBK. Färjestad startar nu damhockeylag. Det är verksamheten i anrika Skåre BK som tas upp i FBK, med den äran. Det är riktigt bra för sporten damhockey att en storklubb som Färjestad nu väljer att vidga verksamheten och bli mer inkuderande. Det är också bra för varumärket Färjestad. Mer eller mindre inskränkta uttalanden från företrädare har tidigare gett bilden av en machokultur utan större intresse för omvärlden. Detta beslut, att även inrymma damhockey, lägger en bra grund för att bryta nidbilden.
      Det ökade intresset för jämställdhet är ingen fluga. Det är en ökad medvetenhet i samhället som kommit för att stanna. Politiker och partier gör bäst i att ta jämställdhetsfrågan på allvar. Inför valet i höst behöver politiken kunna svara på frågor om vad vi kan och bör göra för att minska och radera lönegapet mellan män och kvinnor, hur mäns våld mot kvinnor ska elimineras och hur pojkars nedåtgående resultat i skolan ska kunna brytas. Jämställdhetsminister Maria Arnholm lyfter precis dessa frågor som några av de absolut viktigaste jämställdhetsfrågorna Sverige står inför. Det bådar gott för framtiden.

      Ingen “Följa John” på skolområdet

      Alla som läser ledare i Värmlands Folkblad får från tid till annan klart för sig att skribenterna verkar leva i en annan värld. Hur samhället för dem kan te sig så fullkomligt olikt den värld resten av oss lever i är ett mysterium. Som av en händelse har dessutom tendensen ökat nu när vi går in i ett supervalår. Detta sker så ofta och med sådan frenesi att denna tidnings ledarsida omöjligen kan bemöta alla tossigheter, men ibland måste det göras.
      Peter Frankes senaste exempel är nästintill tragikomiskt. Franke försöker påskina att alliansregeringen leker “följa John” på skolområdet. Få saker är så felaktiga som detta.
      Socialdemokraterna och de andra vänsterpartierna har konstant röstat nej till var och varannan kunskapsreform sedan 2006. De har röstat nej till tidigare betyg, nej till tidigare nationella prov, nej till den nya skollagen, nej till den nya lärarutbildningen, nej till lärarlegitimation, nej till den nya gymnasieskolan och nej till införandet av Skolinspektionen. Men som med så mycket annat väljer man att i efterhand acceptera Folkpartiets och alliansens förändringar. Men motvilligt, baklänges släpande in i framtiden.
      Varje försök till egna socialdemokratiska förslag inom skolområdet är diffust utformade. Antingen för att alla ska kunna läsa in vad de vill höra, eller för att man helt enkelt inte har koll. Krav på fler lärare specificeras inte med hur det ska gå till. Att alliansen belyst problematiken med att locka fler duktiga elever till lärarutbildningarna, höja kraven och nu dessutom lansera extra morötter för de som väljer att läsa till Matte/ NO-lärare eller speciallärare låtsas vänsterpartierna inte om.
      Franke försöker sig på konststycket att ta förslaget med mindre klasser som intäkt för att (S) för en gång skull lanserade någonting före någon annan. Men det faller platt. När förslag om mindre klasser tidigare lanserats har det inte kunnat presenterats hur det ska gå till. Såvida vänsterpartierna inte tänkte sig att de skulle göra en tillbakagång med obehöriga lärare som följd.
      Alliansregeringen har även tidigare signalerat att mindre klasser är önskvärt men det får inte ske på bekostnad av behöriga lärare och kvalitet i undervisningen. Nu lanserar Folkpartiet och alliansregeringen genomtänkta och genomförbara förslag. Inga hafsverk som äventyrar fortsatt kunskapsfokus. Tillsammans med tidigare reformer lägger detta en bra grund för att vända Sveriges kunskapsresultat.
      Till sist ondgör sig Franke över ökade satsningar på fler utbildningsplatser, i synnerhet lärarutbildningsplatser. VFs ledarsida får det dessutom inte att gå ihop, tanken att höjda krav skulle kunna leda till ökad attraktivitet. Att höja läraryrkets status är bland det viktigaste alliansregeringen påbörjat, höga krav är en viktig del i det. Men arbetet måste fortsätta med ordning och reda i klassrummen, högre löner och ett modernt statligt huvudmannaskap.

      Ukrainas sak är vår

      Det är oundvikligt att tala om situationen i Ukraina i dessa dagar. Att Ryssland väljer att agera militärt i Ukraina befinner sig visar tydligt vilken riktning Putinstyrda Ryssland har. Det är skrämmande att följa händelseutvecklingen. De senaste månaderna har protesterna mot president Viktor Janukovitjs stopp för ett associationsavtal med EU och mot hans korrupta styre växt sig större och starkare.
      Regimen svarade med skarp ammunition och krypskyttar. Majdantorget i Kiev blev ett slagfält och närmare hundra människor dödades. Till slut tvingades president Janukovitj bort från makten. Att Putin och Ryssland då svarar med militär intervention precis som i Georgien är djupt tragiskt men torde leda till en tillnyktring gällande synen på det säkerhetspolitiska läget i Europa.
      Men en Socialdemokratisk riksdagsledamot skrev följande på Twitter och dubbelpostning på Facebook; ”Usch. Otrevliga nyheter från #krim och #kiev. Putin har stort, stort ansvar. Måtte han ta det”.
      Dylikt uttalande tyder dock inte direkt på tillnyktring i synen på Ryssland. Ett mer än lovligt naivt uttalande från en socialdemokratisk riksdagsledamot som snarare vittnar om att man gått på den massiva propaganda Ryssland sänder ut för att vinna tid och kanske även helt vinna kampen över verklighetsbeskrivningen.
      Ryssland har under lång tid och i hög fart varit på väg åt helt fel håll. Det är hög tid att vi slutar ignorera det. Såväl inom försvars- och säkerhetspolitiken som för den delen inom den europeiska energipolitiken. Att hoppas på att Putin tar ”ansvar” hux flux vore sannerligen fantastiskt men föga troligt.
      Att långsiktigt stärka och fördjupa banden mellan EU och östländerna måste vara prioritet framöver. Likaså att sätta stopp för Europas beroende av rysk gas. Att Tyskland genom sitt förtida avvecklande av kärnkraft satt sig i en sådan beroendeställning gentemot Ryssland gällande import av naturgas är mycket olyckligt och borde omprövas.
      Ryssland massiva export av naturgas ger dem en betydligt starkare position än vad som annars varit fallet. En position de nu utnyttjar till fullo genom att via maktfullkomligt militärt agerande intervenera i Ukraina.
      Det är beklagligt att det skall behöva till en katastrof för att fler ska förstå betydelsen av Sveriges försvarsförmåga och för att fler ska få en nyktrare syn på energipolitiken. Men inför valåret torde nu såväl försvar som kärnkraft kunna stå i fokus. Det är dessutom frågor där skiljelinjerna är stora.
      Ukrainas väg till en fungerande demokrati går via fördjupat samarbete med EU. De demokratiska krafterna måste stå emot extremistpartier. Genom ett starkare stöd till dem som vill se frihet, demokrati och framtida EU-medlemskap kan vi stötta Ukraina att bli en fungerande demokrati. Dessa dagar måste det sägas om och om igen: Ukrainas sak är vår! Och svår.