Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Orimligt att stoppa vargförvaltningen

      Det är synnerligen ironiskt att förvaltningsrätten stoppar den förvaltning av varg som just var i färd att starta. För att inte tala om orimligt.
      Det finns ett starkt stöd för en livskraftig vargstam i Sverige. Det gäller även i landsbygdsregioner. Det finns också stöd för att på ett normalt sätt förvalta den kraftigt växande stammen.
      En normalisering av vargstammen är det enda som kan ge densamma långsiktiga förutsättningar. Vargen är en naturlig del av vår fauna och måste också behandlas så. Att särbehandla vargstammen var i allra högsta grad berättigat under den tid då antalet vargar låg under vad som av Naturvårdsverket beräknas som minsta livskraftiga population, det vill säga 100.
      Men vargstammen har återhämtat sig på ett remarkabelt sätt och har numer med råge gynnsam bevarandestatus. Det finns för närvarande närmare 400 vargar i Sverige och vi kan vänta flera föryngringar vid nästa inventering. Det är glädjande och möjliggör också att stammen förvaltas likt andra viltstammar, det vill säga genom jakt.
      Att jakten nu stoppas är djupt olyckligt för vargstammens långsiktiga förutsättningar. För det första kan man verkligen fundera över varför fundamentalister i Naturskyddsföreningen och WWF inte förstår det. För det andra är beslutet från förvaltningsrätten i Karlstad märkligt. Det är ett grannlaga åtagande att på så kort tid försöka ge sig i kast med huruvida nuvarande svensk lagstiftning strider mot EU-rätten eller ej och man kan verkligen fråga sig om det är förvaltningsrättens uppgift. Om det trots allt är så att man bedömer det som sin uppgift, vilket onekligen är fallet, är det ohållbart att de samtidigt bortser från den kraftiga tillväxten i vargstammen och de konsekvenser okontrollerad tillväxt i ett redan vargtätt område har.
      Organisationer som SNF och WWF initierade domstolshantering av Svensk viltförvaltning. De menar att vargstammen är hotad och att jakt strider mot EU:s Art- och Habitatdirektiv. Det är felaktiga bedömningar som mest verkar finna sin grund i ett motstånd mot jakt i allmänhet.
      Frustrationen som många i Värmland känner är fullt förståelig. Förvisso är tidningsrubriker som ”Vuxna män gråter idag” nästintill löjeväckande men hade inte större delen av mediautrymmet varit upptaget av betydligt mer allvarliga saker hade det inte funnits någon hejd på raljansen från alla de som inte har någon som helst förståelse för konsekvenserna med ett högt rovdjurstryck.
      Det får nämligen konsekvenser med för mycket varg på för litet område. Vargarna blir närgångna. De äter upp allt vilt. De omöjliggör jakt med lössläppt hund. De attackerar tamboskap. Dessa direkta konsekvenser följs bland annat av att jägare därmed inte kan sköta sitt viltvårdsuppdrag i samma utsträckning, ekonomiska förluster för näringsidkare samt att människor faktiskt känner oro. Det cementerar den konfliktfyllda situationen för varg i Sverige.
      Vargstammen måste normaliseras. Det rimliga är att Kammarrätten nu avvisar Förvaltningsrättens inhibering. Det torde vara osannolikt att det hinns med innan utgången av årets jakttid men under har skett förr.