• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 59 kr/mån
      4 mån, 295 kr
      6 mån, 414 kr
      12 mån, 711 kr
    3. Loading ...
    • Partipolitikens tynande tillvaro

      Foto: Frida Jansson Högberg

      Det går knappt att slå upp en tidning utan att man får sig till livs allsköns spekulationer om vad som egentligen kommer hända efter valet. Men med så mycket uppmärksamhet riktad mot höstens regeringsförhandlingar riskerar vi att missa historiens bredare penseldrag.
      För det är inte säkert att dagens partiväsende och demokrati – som vi nu känner dem – kommer överleva under innevarande sekel. De flesta av våra partier är numera hundraåriga, stelbenta kolosser som drivs alltmer som affärsmässiga åsiktsfabriker. Företrädarna är ofta inslussade till fabriken via ungdomsförbunden och har i sin yrkesroll kommit att omges av allt större staber av assistenter och politiska sekreterare.
      Allt är proffsigt, relativt opinionsanpassat och oändligt slätstruket.
      Dessa staber av kommunikatörer har växt men antalet medlemmar har minskat i rask takt – blott 250 000 svenskar är idag medlemmar i ett politiskt parti. Det är ungefär lika många medlemmar som hos Bygdegårdarnas Riksförbund; en nog så viktig om än inte samhällsbärande institution. Utvecklingen över de senaste tjugo åren har varit katastrofal – de politiska partierna tappat hela 300 000 medlemmar. Den folkliga förankringen? Ja, den är svag och eroderande vilket kan vara förklaringen till att fler vill rösta på utpräglade missnöjespartier.
      Statliga miljonbidrag till partierna har dessvärre gjort medlemmarna relativt ointressanta som intäktsbas. Partierna kan därför utvecklas mot mer sektliknande, inåtblickande etablissemang som i många fall erbjuder avlönat arbete under en livstid åt fåtalet uthålliga, lojala företrädare. Många nya inom politiken upplever samtidigt att det är svårt att påverka; stora kongressbeslut och förankring bakåt i leden väger lätt i en samhällsdebatt som varar lika länge som en hashtag på Twitter.
      Vidare har den folkliga legitimiteten urholkats så pass att återväxten hotas, inte minst här i Värmland. I exempelvis Munkfors har M, L, KD och MP inte lyckats hitta en enda medborgare som vill kandidera för dem till kommunfullmäktige. Liberalerna och Miljöpartiet kan samtidigt ha påbörjat sin golgatavandring ut ur den värmländska kommunpolitiken – liberalerna fick inte ihop någon fullmäktigelista för tre kommuner och miljöpartisterna saknar fullmäktigekandidater i fyra av elva värmländska kommuner. De små värmländska kommunerna är därtill ofta blygsamt representerade på länets riksdagslistor vars kandidater ofta har en relativt hög medelålder.

      Johan Chytraeus, ledarskribent.

      Men det räcker inte med den käcka uppmaningen att gå med i ett parti så löser sig allt. För det är inte medborgarna det är fel på, utan partierna. Det är därför dags att höja statusen på medlemskapet genom att kraftigt sänka de statliga bidragen till partierna. Låt istället antalet medlemmar spegla partiets operativa styrka. En valkampanj ska hänga mer på förmågan att mobilisera och inte på att spara miljoner i ladorna. Man kan också begränsa tiden för hur länge man får sitta som förtroendevald för att gynna en ökad rotation på taburetterna. Ett annat förslag som ofta förekommer är att låta det så kallade ledamotsstödet, som idag snos av partiorganisationerna, istället gå direkt till den förtroendevalde så att denne kan anställa en egen pressekreterare. Riksdagsledamöter som står mer oberoende från sitt partikansli skulle göra den fria debatten – och i sin tur det folkliga engagemanget – mer än gott.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se