• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Miljöpolitik eller bara krångel?

      Foto Bertil Ericson / SCANPIX

      Det är inte bara vädret som är ovanligt hett utan även marknaden för nya bilar. Den 1 juli träder det nya ”bonus malus” systemet i kraft.
      Enkelt uttryckt blir en bil som är miljövänligare subventionerad vid inköp på bekostnad av att en bil som släpper ut mer avgaser blir straffbeskattad. För att krångla till det blir det också förändrad fordonsskatt för de nya bilarna. Det kommer att bli riktigt dyrt att köra en bil som släpper ut mycket koldioxid. Det låter visserligen bra, särskilt som systemet inte bestraffar retroaktivt, men vilka praktiska konsekvenser får det att nyare bilar får dyrare fordonsskatt även om de är miljövänligare än äldre? Och vad blir konsekvenserna för miljön om man tar hänsyn till el- eller hybridbilens hela livscykel – från produktion till skrot – och inte bara utsläppen när bilen faktiskt körs?

      Många minns nog hur det för bara något decennium sedan såldes ”miljöbilar” som idag ses som ”miljöbovar”. Vi minns också hur man ytterligare några år tidigare tvingade bensinstationer att ha etanolpump, något som bidrog till en snabb men säker ”mack-död” i glesbygd. Och ärligt talat, hur många valde att köra på etanol och hur många gör det ännu? Exemplet visar tydligt faran med att gå in och styra marknaden med flera styrmekanismer samtidigt och främst då mot tekniskt tidsbundna och enkelspåriga lösningar.

      Förutsättningarna för att klara sig utan bil och förutsättningarna för vilken typ av bil som man faktiskt har praktisk möjlighet att välja ser dessutom oerhört olika ut i vårt land. Därför behöver också lösningarna se olika ut. Bor man ute i glesbygd är inte alltid elbil ett alternativ, inte heller om man behöver dra tunga släp efter bilen.
      Tillkrånglade system tenderar att misslyckas, det har vi sett upprepade gånger i miljöpolitiken och det kommer vi att se igen. Riktigt snett går det när politiker dessutom styr mot bestämda tekniska lösningar med vilken miljömålen ska nås. Så sker inte här men det är bara en variabel, bilarnas utsläpp av koldioxid då de körs, man verkar ta hänsyn till.

      Niklas Lehresjön, ledarskribent.

      Vill man förnya bilparken och dessutom göra det billigare för folk att byta till sig en nyare bil, då finns det lyckade exempel att lära av. I vårt grannland Tyskland började man för nu snart tio år sedan införa miljözoner, först i de större städerna sedan i de mindre. Det gjorde det attraktivt och lönsamt för människor som bodde, eller hade för avsikt att köra, inne i stadskärnorna att byta till en ny bil. Följden blev kraftigt sänkta priser på halvgamla bilar, vilket i sin tur gjorde att även de med begränsad ekonomi, alternativt de som valde att ställa bilen utanför stadskärnorna, kunde byta bort sin riktigt gamla bil mot en som ändå var bättre. Bilparken förnyades i ett rasande tempo. Skillnaden mellan det systemet och de som praktiserats i Sverige upprepade tillfällen är att styrningen är tydlig, förutsägbar och använder marknadens snabba anpassningsförmåga för att styra mot miljövänligare alternativ. Mindre krångliga system ger större positiv effekt, både för den enskildes ekonomi, samhällets ekonomi och för miljön.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se