• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 59 kr/mån
      4 mån, 295 kr
      6 mån, 414 kr
      12 mån, 711 kr
    3. Loading ...
    • En demokrati som fungerar

      Foto: Anders Wiklund / TT /

      Skärvor och foglim flög all sin väg när moderatledaren Ulf Kristersson i förra veckan körde rakt in i kaklet. Det blev ingen moderatledd minoritetsregering med utvalda kompisar i Alliansen och aktivt understöd från Sverigedemokraterna. Och vad hade Kristersson och moderaterna egentligen väntat sig?
      Liberalerna och Centerpartiet har före, under och efter valet varit mycket tydliga med att man inte tänker sitta i ett regeringsalternativ som stödjer sig på Sverigedemokraterna. En sådan situation hade tvingat en Alliansregering att ständigt förhandla med järnrörshögern i en rad olika frågor. En alldeles uppenbar gisslansituation som Sverigedemokraterna väntas göra allt att tvinga fram under de pågående regeringsförhandlingarna. Den manövern gick dock inte vägen den här gången.
      Moderaterna är alla borgerliga väljare svaret skyldigt om vad man hade tänkt dagtinga med i förhandlingarna med Jimmie Åkesson. Till vilket pris skulle makten vinnas? Vi kan börja med EU. Är Moderaterna beredda att i linje med Sverigedemokraternas agenda göra Sverige alltmer obetydligt i Bryssel för att på sikt driva landet mot en Swexit och samma kaos vi nu bevittnar i Storbritannien? Eller vill Moderaterna avskaffa den humanistiska asylrätten så som FN:s grundare med andra världskriget i färskt minne lät formulera den? Eller är man berett att köpa Sverigedemokraternas förslag om apartheid inom vården där patienter utan svenskt medborgarskap ska rangordnas enligt ett nytt kvalificeringssystem där all vård utöver ren akutvård ska prövas mot personens ställning som svensk? Det fattas inte främlingsfientliga och obehagliga förslag i Jimmie Åkessons program. Så vad hade Moderaterna egentligen tänkt släppa fram?

      Sverigedemokraterna vill splittra Sverige och öka polariseringen mellan oss för att i ett alltmer förpestat samhällsklimat flytta fram sina positioner ytterligare i riksdagen. Det hedrar därför Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) att de håller vad man lovat under valrörelsen; nej till ett regeringsunderlag som bygger på stöd från ett främlingsfientligt parti. Andra lösningar måste diskuteras – och det är man skyldig de 75 procent av väljarna som inte röstade för ett mer främlingsfientligt Sverige.

      Johan Chytraeus, ledarskribent.

      Det återstår nu att se om Stefan Löfven (S) lyckas bättre med sonderingsuppdraget som talmannen gett honom. Läget förefaller fortsatt låst och det finns mycket som talar för att vi kommer höra kakelskärvor flyga ännu en gång inne på riksdagshuset. Det vore därför klokt om man hörsammade Annie Lööfs och Jan Björklunds vädjan om att en gång för alla avslutade valrörelsen för att istället sätta sig vid bordet och diskutera vilka reformer man kan komma överens om. Men med det sagt, det är ingen brådska med en parlamentarisk lösning om skyndsamheten skulle äventyra dess hållbarhet. Det är viktigare att det blir rätt än att det går fort.
      Till sist, det är ingen större kris eller kollaps som vi bevittnar. Det statliga maskineriet vilar tryggt på Axel Oxenstiernas grund och fortsätter förstås leverera även under en något bakbunden övergångsregering. Det vi istället ser är en smått kameral talman i slips som på rad kallar in partiledare över oändligt många koppar kaffe för att diskutera hur landet ska styras. Det vi ser är en demokrati som fungerar.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se