Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Var inte rädda för ambitioner

      ”Vi behöver människor som drömmer omöjliga drömmar, som ibland lyckas, ibland misslyckas, men som har den ambitionen”.
      Så har han sagt Frankrikes nya socialliberala president Emanuel Macron. Flankerad av Kanadas premiärminister Justin Trudeau och den nutida ledaren av den fria världen Tysklands förbundskansler Angela Merkel har de alla visat att öppenhet och frihetens ideal kan och ska segra även i fortsättningen.
      När jag hör Macrons ord om ambitiösa människor tänker jag på en Linköpingstjej. Elin Elkehag. För mig är hon egentligen en ganska jobbig lillasyster till en av mina skolkamrater Hanna på radhusgatan i Tokarp. Ni vet en som alltid ville vara med i leken fastän hon var mycket yngre. Envis, enträgen och energisk. Jag är fullkomligt övertygad om att det är just dessa egenskaper som sken så starkt redan i barndomen tagit henne dit hon är i dag.
      I dag bor denna Tokarpstjej från Linköping i Kalifornien. Hon grundade sitt hårdvarubolag Stilla på hundra dagar. Nu har hon fått med sig en rad tunga investerare och beskrivs som en av våra mest spännande unga nya företagare i techbranschen. Hennes produkt Stilla är en liten rörelsedetektor som kommer att slå världen med häpnad och vaktar våra väskor, barnvagnar och prylar. Det doftar redan nu succé. Och Elin är inte ensam från min hembygd Linköping i denna bransch.
      XM Reality börsnoterades nyligen som är en AR-startup som gått genom inkubatorn Lead. AMRA vann Di Digital startup tour. Spotscale är ett intressant företag som gör 3D-modeller med hjälp av drönare. Och det finns ingen riksdagsledamot som mer än Liberalernas Mathias Sundin som kämpat för dessa företags chans att växa och vilja vara kvar i Sverige.
      När jag tänker på Elins idé och hur våra liv förändrats sedan jag lämnade Linköping för 23 år sedan inser jag snabbt hur annorlunda allt är. Då hade jag aldrig hållit i en mobiltelefon i in hand. Då skrev jag mina skoluppgifter för hand och möjligen på en gammal skrivmaskin, där stavfelen rättades med Tippex. Då fanns varken e-postadresser, internet för oss vanliga eller läsplattor och många andra maskiner som gör livet lättare att leva för en allt bredare medelklass över hela världen var inte ens uppfunna.
      Alla människor är inte som Elin. Inte heller som Mathias eller mig. Alla som växte upp på radhusgatan i Tokarp ville inte ut i världen. Många ville stanna kvar. Våra drömmar ser olika ut.
      Statsvetaren och skribenten Svend Dahl skrev klokt om detta nyligen: ”Uppmaningen från liberaler brukar vara att människor måste lära sig att bejaka det nya. Men lika viktigt är det för liberaler att bejaka människors behov av stabilitet och en plats att känna sig hemma på. För de allra flesta människor är inte på väg någonstans. De gillar det liv de lever, och vill kunna fortsätta att göra det, allra helst på den plats där de känner sig hemma.”
      Jag håller med. Men vår bakgrund får aldrig avgöra vår framtid. Liberalismens styrka är individens frihet och att alla själva ska få definiera sina egna drömmar oavsett klass, kön eller föräldrarnas tjocklek på plånboken.
      Samtidigt får många människor i alltför liten utsträckning ta del av framgången. Också i Sverige halkar människor efter. Utanförskapet växer på sina håll och på samma sätt som sjukskrivningar numera går i arv i Sverige gör också högre utbildning det. Detta arv måste brytas. Detta förutsätter också likt Macron sa att människor, oavsett bakgrund, måste få ha stora drömmar och höga ambitioner.