• Just nu!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen för halva priset.

    199 kr / 6 månader

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Splittring och polarisering – demokratins fiender

      En uppmaning till samtliga partier: Sluta att på förhand peka på grupper av partiers regerings(o)duglighet och fokusera på det egna partiets och dess representanters budskap och ideologi. När sen väljarna sagt sitt kan vi se vad vi har gemensamt och vilken konstellation som bäst kan förmedla folkviljan, så långt som det är möjligt och med gemensamt ansvarstagande. På det sättet levandegör vi riksdagen och möjligheten att låta majoriteten bestämma. Majoriteten har – tack och lov – åtminstone inte så här långt röstat fram extremhöger eller extremvänster i svensk politik.
      Den senaste tiden har det på förekommen anledning diskuterats och resonerats, spekulerats och argumenterats kring regeringsalternativ. Detta trots att vi är mitt emellan två val och trots att Sverige just nu styrs av en minoritetsregering där Socialdemokraterna, som gjorde ett av sina sämsta val någonsin 2014, innehar statsministerposten. Blockpolitiken gjorde att (S) i koalition med (MP) och påhejade av (V) efter åtta år i opposition åter kunde hamna i regeringsställning och vissa av deras partiföreträdare utropa sig som ”vinnare”. ”Vinnarna” fick i valet 2014 31,66%, 0,35 procentenheter (!) fler röster än 2010 (31,01%). Båda siffrorna lägre än 2006, då (S) med 35 % lämnade ifrån sig regeringsmakten.
      Sverige har parlamentarism och tillämpar proportionella val i flermansvalkretsar. I ett sådant statsskick blir många olika partier representerade, många kan komma till tals och systemet kräver kompromisser. Ju fler som kan jämka sig samman och ju bredare majoriteter, desto lättare blir landet att styra och desto lättare blir det för regeringen att verka. Förutsatt att regeringen då ödmjukt följer den Riksdag som den faktiskt måste tolereras av. Så borde det fungera och så är det tänkt att fungera.
      I det perspektivet är fokus på block märklig. Och i synnerhet tänker jag då på utspel om ”den andra sidans oförmåga att regera” och ”den andra sidans oförmåga att komma överens”. Något som både allianspartier och nuvarande regeringspartier tyvärr ofta ägnar sig åt. Vad det beror på kan man tvista om. Kanske är det för att vi i Sverige under lång tid hade en socialdemokrati som i perioder i praktiken hade egen majoritet. Kanske för att vissa av deras företrädare lever i en bild av att man fortfarande är det, trots att partiet numera har stöd av mindre än en tredjedel av väljarna.
      En konsekvens av att binda upp sig i block blir ett oproportionellt stort inflytande för extremerna. Om vissa partier redan från början bestämmer sig för att agera som block och låser dessa positioner oavsett valresultat, då blir inflytandet oproportionerligt stort för de som står utanför blocken. Det leder i sin tur till att man, som faktiskt fallet nu är, kan få en balanspunkt mellan åsikterna som ligger någon helt annanstans än den som väljarna röstade fram i val till Sveriges riksdag.
      Att främst (M) tappade stort i valet 2014 och att (SD) gick framåt i motsvarande grad fick alltså som konsekvens att (S) utropade sig som vinnare. Och som svar på detta börjar nu (M) och (KD) att krypa mot högerkanten. Snurrigt? Ja, men en konsekvens av blockpolitiken. Företrädare för de två stora partierna (M) och (S) vill gärna låta påskina att det står emellan dem att regera Sverige. Den myten behöver vi bryta och åter sätta ideologier, sakpolitik och dialog i centrum för politiken!

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se