Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • En vårbudget som inte minskar utanförskapet

      Det var en nöjd finansminister som i tisdags presenterade vårbudgeten. Hon nämner att budgeten ger ett överskott och att både bidragsberoendet och arbetslösheten minskar. Men den som tror att detta har att göra med regeringens förda politik misstar sig; att vissa indikatorer pekar åt rätt håll bör tillskrivas den höga tillväxten och inget annat. Den nuvarande regeringen klev in på Rosenbad mitt i en högkonjunktur och skördar nu frukterna.
      Regeringen vill gärna framstå som handlingskraftig och slår sig för bröstet med 700 extra miljoner till polisen – ett tillskott som egentligen bara täcker de kostnadsökningar myndigheten redan dragit på sig. De förstärker alltså på intet sätt polisen utan fyller snarare några av de många hål som finns.
      Samtidigt så kan vi konstatera att det helt saknas politik för de många utmaningar vi står inför. Det står exempelvis fler människor i Stockholms bostadskö än vad Hyresgästföreningen har medlemmar i hela landet men reformerna uteblir. Men trots att den förda bostadspolitiken är ett jätteproblem som hämmar tillväxten, förstärker segregationen och som via ränteavdraget omfördelar pengar från resurssvaga till resursstarka hushåll så är det på intet sätt vår största utmaning.
      Vår nu största utmaning är utanförskapet – och för att hantera det finns från regeringens sida inga rimliga politiska förslag. Arbetslösheten bland svenskfödda ligger omkring 5 procent men bland utomeuropéer utan gymnasieutbildning uppgår den till hela 35 procent. Denna grupp växer dessutom snabbt och avsaknaden av skarpa förslag smärtar – det handlar inte bara om en samhällsekonomisk utmaning; vi står inför en minst lika komplicerad social sådan. I förlängningen finns också en risk för hela skattesystemets legitimitet för på lång sikt kommer de som arbetar varken kunna eller vilja försörja en växande grupp som inte arbetar.
      Såväl opposition som forskare har lagt fram förslag som sammantaget skulle kunna göra skillnad. Att skapa lärlingsutbildningar med låg introduktionslön tillsammans med fler yrkesutbildningar tillsammans med storföretag är ett sådant, att acceptera okvalificerade lågavlönade arbeten för de som inte har möjlighet att vidareutbilda sig är ett annat. Detta, tillsammans med ett anpassat bidragssystem med tydliga incitament att arbeta, är en bra början.
      Dessa förslag motarbetas dock av facken och rimmar illa med vänsterns verklighetsuppfattning. Så länge ideologiska skygglappar står i vägen för en pragmatisk politik så ser förutsättningarna mycket dystra ut vilket faktiskt får betraktas som ett svek mot de många människor som sökt sig hit med en vilja att förändra sina liv.