Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Den storslagna landsbygden

      I skrivande stund befinner jag mig i nordligaste Värmland. Den storslagna naturen överraskar varje gång jag blickar ut över dalen där de skogbevuxna bergen reflekteras i Klarälvens friska vatten. Huset jag bor i saknar både kommunalt vatten och avlopp men vi kan tydligen få ett snabbt internet via fiber inom kort.
      För priset av en normalutrustad trerumslägenhet i centrala Karlstad kan du i detta område köpa en mindre herrgård. Människorna som lever och verkar här är trevliga, välkomnande och gästfria. Stadsbo som jag är så låser jag bilen men det är tveksamt om det är nödvändigt.
      Ett par driftiga människor från Stockholm har nyss flyttat hit för att ta över den lokala ICA-butiken som numer sjuder av aktivitet. De bjöd alla offentliganställda som jobbade under midsommarafton på midsommarlunch och en spännande påskäggsjakt sysselsatte säkerligen de flesta av ortens barn under påsken. Ett par vänner tröttnade även de på storstadslivet och valde att flytta hem igen. Då jobben här är svåra att finna startade de eget och restaurangen de öppnade har breddat sin verksamhet och omfattar nu även ett bryggeri. Deras öl kan nu beställas hos Systembolaget.
      Jag är på jakt efter en murare och rådet jag fick var att fråga första bästa person på ICA. Alla känner alla, på gott och ont. Det är i ljuset av dessa intryck jag idag har läst igenom Landsbygdskommitténs slutbetänkande som presenterades i januari. Området jag vistas i lider av en demografisk utmaning där driftiga unga söker utbildning och karriär annorstädes och den kvarvarande befolkningen kan bara se på när välfärdstjänsterna som utgör ryggraden i samhällskontraktet monteras ner. De cirka 17 milen till Karlstad får man se till att hantera om man, som en nära bekant i 80-årsåldern nyss gjorde, behöver träffa en specialistläkare.
      Landsbygdskommittén har presenterat ett 75-punktsprogram som förvisso innehåller ett par bra förslag, exempelvis en del utbildningssatsningar som syftar till att göra högre utbildning mer tillgängligt. Ett snabbt internet och goda möjligheter till distansutbildningar välkomnas alltid. Men mest handlar kommitténs betänkande om att uppdra åt andra myndigheter att utreda frågeställningarna vidare. Det finns fortfarande en övertro på vad staten kan göra. Vänsterpartiets värmländska riksdagsledamot Håkan Svenneling gläds över tanken på att helt enkelt flytta statliga jobb från Stockholm. Som att det skulle gå att statligt beordra fram rätt kompetens, infrastruktur, befolkningsunderlag och alla de andra förutsättningar som krävs för ett dynamiskt arbetsmarknadsområde.
      Den inneboende drivkraften hos människorna här är stark. Man samarbetar, lokala eldsjälar ordnar sammankomster och aktiviteter och man hittar sätt att försörja sig. Man åtnjuter en fantastisk natur och med en växande skidanläggning runt hörnet känner jag mig optimistisk.
      Slutbetänkandet innehåller också förslag på bidrag, subventioner och statligt riskkapital. En bra idé har inga problem att få finansiering utan statlig inblandning. Men eftersom de numer också lägger som förslag att styrelsemedlemmarna i Saminvest ska ha kunskaper om näringslivsutveckling borde det i alla fall inte skada mer än det gör nytta.