• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Behöver mer av liberal politik

      En ny politisk karta med nya styrkeförhållanden verkar växa fram. Moderaterna noterar sitt lägsta stöd i opinionsmätningar sedan Bo Lundgrens dagar, Centern ökar i motsvarande grad och SD är nu enligt samma opinionsmätningar kusligt nog Sveriges näst största parti.
      Socialdemokraterna forsätter i det läget att gruffa över att alliansen vill konservera blockpolitiken, en blockpolitik som de själva drev fram i en tid när (S) var tillräckligt stort för att kunna regera enbart med passivt stöd av kommunisterna och mot bakgrund av att det i tidigare århundrade inte fanns en samlad opposition som i realiteten kunde utmana dem om regeringsmakten.
      Just det där med passivt stöd verkar vara vad Socialdemokrater menar när de säger ”bryta blockpolitiken”. De tar numera varje chans att föra fram hur viktig en samling i politikens mitt är. Intressant, om det inte vore just tomma ord och att (S) verkar drömma om samma passiva stöd som de kunnat åtnjuta från vänsterkanten. Eller är det till och med så illa att det bara är ett retoriskt spel i syfte att åstadkomma mer splittring och eliminera opposition? För var är politikområdena där (S) vill förlika sig med och ansluta sig till exempelvis Liberalerna och Centern? Om Socialdemokratin verkligen menar allvar med sin ”utsträckta hand” vore det på sin plats att de bryter med vänstern, att de gör upp med och rensar ut de rent skadliga skattehöjningarna från sin agenda och att de är beredda att faktiskt sluta beskylla tidigare regeringar för att ha urholkat välfärden.
      Faktum är ju att Alliansregeringarna stärkte statsfinanserna och gjorde stora strukturförändringar för ökad konkurrenskraft och ökad sysselsättning. Förändringar som (S) kritiserade i höga tongångar men som de i de flesta fall valt att behålla även om de successivt urholkats. Som exempel kan nämnas jobbskatteavdrag, RUT och ROT . Ett klokt första steg att närma sig de partier man säger sig vilja samarbeta med vore att ta till sig det särskilda yttrande som Liberalerna i riksdagen med stöd av övriga Allianspartier riktat mot regeringen. Det vore mer än önskvärt om regeringen kastade förslaget om de för näringsliv och tillväxt rent skadliga planerade skattehöjningarna, med udden riktad mot småföretag och medelinkomsttagare, i papperskorgen.
      I en parlamentarism med proportionella val såsom i Sverige, där behövs samarbete. Särskilt för att minimera inflytandet från ytterlighetspartier som SD och V. Men då krävs det att man i övriga partier sätter sig ner och i första hand ser vilka gemensamma nämnare som finns; ser till vad som förenar och inte vad som skiljer. Och i det läget kanske det visar sig att politikens mittpunkt, den politik som det finns gedigen majoritet för i Sveriges riksdag, inte alls bäst leds av en regering där (S) har statsministerposten utan istället bör ledas av något av de andra partierna. Jag undrar just om Socialdemokraterna vill medverka till att bryta den blockpolitik de säger vara så skadlig om konsekvensen är en statsminister som heter Lööf, Björklund eller kanske rent av Ohlsson? Eller är Löfvéns prat om att bryta blockpolitiken bara en retorik för att härska genom att söndra?

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se