Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Vi behöver sänka flyttskatterna dramatiskt

      Vi kunde nyligen ta del av nyheten att bostadsköerna blir längre, att kötiderna ökar, i våra storstäder. Värst är det naturligtvis i Stockholm men bostadsbristen gör sig påmind på ett eller annat sätt i de flesta större städer. Under veckan har vi också kunnat läsa att en relativt stor del av villabeståndet bebos av ensamhushåll vilket innebär ett ineffektivt nyttjande av det befintliga bostadsbeståndet samtidigt som bostadspriserna nu vänder upp igen.
      Problemen på bostadsmarknaden är omfattande och mångfacetterade. Varken marknaden för hyresrätter, bostadsrätter eller villor fungerar och problemen det medför drabbar hela samhället.
      Det finns naturligtvis mycket att göra. En liberalisering av hyresmarknaden skulle göra stor skillnad. Populära invändningar är att priserna för att bo i Stockholms innerstad eller på andra attraktiva områden runt om i landet skulle höjas, vilket troligtvis är sant då en fungerande marknad bygger på tillgång och efterfrågan. Men dagens hyresreglering gör marknaden dysfunktionell och är dessutom djupt orättvis då den i praktiken innebär att de som bor i mindre attraktiva områden subventionerar de hyresrätter som ligger på de fashionabla adresserna. Ett stort problem är också att hyresregleringen gör det olönsamt att bygga nya hyresrätter.
      Men istället för att liberalisera hyresmarknaden vill den rödgröna regeringen subventionera byggbolagen för att på så sätt få dem att bygga mer. Det är naturligtvis vansinne, och debatten om att skattemedel går till privata vinster får ett löjes skimmer över sig, då det i praktiken handlar om att ösa skattepengar över de stora (privata) byggbolagen som redan gör stora vinster. Att byggbolagen i praktiken verkar på en oligopolliknande marknad med endast en handfull aktörer gör saken ännu värre.
      Problemen med det ineffektiva resursutnyttjandet på villa- och bostadsrättsmarknaden kräver dock andra åtgärder. De som hittills genomförts (bolånetaket 2010 och amorteringskravet 2016) är både trubbiga och ineffektiva, och angriper i bästa fall endast symptomet men inte problemet. Det stora problemet är att människor inte flyttar på sig i den utsträckning som skulle behövas. Vi har en väldigt trögrörlig bostadsmarknad, främst tack vare de omfattande inlåsningseffekter den förda politiken ger.
      Vi subventionerar via skattesedeln en hög skuldsättning (genom ränteavdraget) samtidigt som vi beskattar en eventuell vinst vid bostadsförsäljning – även om denna vinst investeras i ett nytt boende. Som om detta inte vore nog för att begränsa människors rörlighet på bostadsmarknaden så gäller de hittills genomförda (och aviserade framtida åtgärder som ett skuldkvotstak) begränsningar endast nya lån vilket innebär att människor blir än mer benägna att sitta kvar i ett för stort boende.
      För att komma tillrätta med problemen så behöver vi sluta subventionera höga skulder och stora byggbolag och istället dramatiskt sänka flyttskatterna. Detta skulle kunna finansieras genom en avveckling av ränteavdraget (som i dagens lågräntemiljö inte skulle bli allt för kännbart för hushållen) samtidigt som hyresrättsmarknaden liberaliseras. Då skulle flyttkedjorna ta fart, hyresrättsinnehavarna i förorten skulle inte längre behöva finansiera hyresrätterna på Östermalm och det skulle möjliggöra ett ökat byggande – då det på marknadsekonomiska principer skulle bli lönsamt att bygga, inte genom statliga subventioner.
      Ideologiska skygglappar och starka särintressen vill naturligtvis inte se något av detta, vilket medför att det ser oroväckande mörkt ut på den bostadspolitiska horisonten.

      Mikael Brod’en