Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Primalskrikens triumf

      Vissa stunder i politiken känner vi en ödesmättad väntan. En ekande tomhet av känslan att nu har jag gjort allt jag kunnat. Bara väntan på slutet av början eller väntan på början av slutet. Den känslan fyllde mig när jag vandrade hem från riksdagen framemot natten torsdagen den 23 juni samma dag som britterna röstade om EU-medlemskapet.
      Resten är historia och spaltmeter har analyserats om valresultatet. Hur äldre britter, boende på landsbygden och med kortare utbildning oftare röstade för att lämna EU medan yngre, välutbildade stadsbor framförallt i Londonregionen, Skottland och Nordirland röstade för att stanna kvar. Hur främlingsfientlighetens tentakler, vulgärpopulismens förenklingar och en unken nationalism präglade mycket av Brexitsidans kampanjer.
      Hur lätt hela EU uppfattades som ett elitprojekt när det konservativa partiet Tories totalt glömt Winston Churchills dröm om ”Ett Europas Förenta Stater” eller knappt alls de senaste tio åren talat om varför EU behövs förrän drygt två månader inför folkomröstningen. Då var det för sent för Bremainsidan att knappa in. Men också hur den som hade tolkningsmonopol i olika grupper på hur människor kände som starkast var vinnaren.
      Den feministiska filosofen Mary Wollstonecraft lär ha sagt på 1700-talet: ”När vi känner som starkast – tänker vi som djupast.” Och att känna starkt och samtidigt tänka djupt har genom historien ofta varit en framgångsrik kombination för frihetlig förändring. Frihetsrörelser som kampen mot slaveriet, striden för feminism och rörelser som bekämpar rasism och intolerans har lyckosamt förenat just förnuft och känsla. Men de har samtidigt med tiden fått historien på sin sida genom att bruka välunderbyggda argument, fakta som stämmer och tydlig statistik. Enbart känslostormar bär inga frihetsrevolutioner. Fakta allena sammanflätar dock inte heller frihetsberättelsen.
      Men i detta tidevarv år 2016, där vulgärpopulism, tarvlig nationalism och enfaldighet firat nya triumfer och Brexit folkomröstningen i Storbritannien kan få sina efterföljare i en Donald Trump som amerikansk president, en Marine Le Pen som fransk president, en islamistisk terrorism som breder ut sig eller en Vladimir Putin som militärt aggressivt invaderar fler områden är det lätt att gå in i en långvarig liberal politisk depression.
      De liberala faktabaserade – men värderingsstyrda – argumenten drunknar ofta i uppskruvad falsettdebattkultur men kapitulerar förhoppningsvis inte inför denna dystra utveckling, där svåra politiska samtal bedrivs genom primalskrik och inte resonerande samtal.
      Den holländsk-brittiske författaren Joris Luyendijk skrev i somras: ”Kärnan i post-sannings-politiken: frihet att uttrycka sina åsikter har blivit friheten att välja sina egna fakta.”
      Detta om något präglade den brittiska Brexitdebatten och präglar den amerikanska presidentvalskampanjen, där Donald Trumps sandlådemobbning triumferar. Kunskap är ute. Planlöst tyckande är inne. Fakta är passé. ”Hitte-på-data” är okej. Statistik är ålderdomligt. ”Spontana-på –stan-enkäter-utan genomtänkt-underlag” är modernt.
      Brexits kampanjare för att lämna EU fullkomligen briljerade i dessa kategorier. En stor del av retoriken från lämnasidan baserades just på en misstro mot eliten och beslutsfattare. Det påstods att Storbritannien sänder 350 miljoner pund till EU varje vecka. Fel. En av lämnasidans starkaste profiler Michael Gove, betonade i debatter att det brittiska folket hade tröttnat på experter “people in this country have had enough of experts”.
      Forskare med specialkunskaper gjorde sig således inte besvär. Och inte heller stanna-kvar-sidans värderingsmässiga argument bet tillräckligt heller som att EU vore fattigt utan Storbritannien och att Storbritannien vore fattigt utan EU. Även vi EU-vänner vill reformera, förändra och förnya. Ensam är inte stark. Allianser bygger vi med likasinnade. En ganska förnuftig känsla.