Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Gråt inte – kämpa

      Onsdagen den 9 november satt jag på ett hotellrum i USA:s huvudstad Washington DC. Strax skulle jag stänga resväskan och påbörja resan hem till Sverige igen. Fonden var som en sorglig film du tittar på en regnig dag. Dimman hängde tung utanför fönstret och inombords var besvikelsen var total. Tårarna strömmade nerför mina kinder och kroppen fylldes av en slags tomhet.
      Donald Trump hade kvällen innan vunnit det amerikanska presidentvalet. Jag var inte ensam om att känna oro över vad en president som retoriskt spritt hat, sexism, islamofobi, antisemitism, rasism, fördomar och en global säkerhetspolitisk osäkerhet under valkampanjen nu skulle kunna blanda för typ av farlig politisk cocktail vid makten.
      Trots att nu bara några veckor passerat sedan denna sorgliga valnatt ser vi redan nu ytterst allvarliga tecken på konsekvenserna med Trump. Steve Bannon har aviserats som Donald Trumps kommande chefsstrateg i Vita huset. Denne Bannon har lett Breitbart News som är ett samlande forum för den så kallade ”Alt-Right”-rörelsen som förenar högerextremister, allehanda nationalister, antisemiter och främlingsfientliga grupper. Muren mot Mexiko ska byggas även om den blir till stängsel på sina håll, frihandelsavtal rivas upp och kvinnors rätt till fri abort attackeras och urholkas. En liberal mardröm kort sagt.
      Liberala partier behövs därför mer än någonsin. Liberala värderingar behöver försvaras mer än någonsin. Liberala segrar måste värnas mer än någonsin tidigare.
      Givetvis var jag också besviken på att kvinnan jag beundrat sedan jag var 17 år, 1992, Hillary Clinton, inte sprängde det tjockaste av alla glastak. Hon som var den mest erfarna, kunniga och kompetenta kandidaten som någonsin ställt upp i ett amerikanskt presidentval. Hon som sysslat med politisk förändring i nästan 40 år. Hon som varit utrikesminister, senator, advokat och med gedigen erfarenhet både från civilsamhället och näringslivet. Hon som har varit en förebild för mig som utrikespolitiker.
      Hon som har varit en ledare för mig som yrkeskvinna. Hon som alltid kämpat, fallit, rest sig, stridit och fortsatt även när politiken har varit tuff. Jag kommer alltid att vara tacksam för hennes insatser för världens kvinnor, för mänskliga rättigheter, för frihet, för demokrati, för öppenhet och för liberala ideal. Jag tänker på henne nu och den sorg, den besvikelse och den tomhet hon måste känna. Att vara så nära, men ändå inte nå målet.
      Åtta år tidigare, året 2012, var jag även då på plats i Washington DC på valnatten. Stämningen var febrigt elektrisk och det var smått magiskt att se USA välja Barack Obama till president. Jag tror att världen kommer att se tillbaka på åren med honom i Vita huset med enorm ömhet och stor respekt. Det görs inte ledare av hans karaktär så ofta numera. Men vi måste stötta de i politiken som har värderingarna, kalibern och styrkan att kunna vandra i hans spår.
      Tänk på poeten Karin Bojes ord:
      ”Så bort, all min feghet!
      Jag hör min framtid till.
      Jag tar mig rätt att växa nu
      som rotens krafter vill”
      Alla som med rätta känner sig politiskt deprimerade i en tid, där populisten, sexisten och rasisten Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet, där britterna valde att rösta för ett EU-utträde och där främlingsfientliga partier växer sig starkare globalt. Alla ni tänk på kvinnorörelsens starka uppmaning. Gråt inte – kämpa!