• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Separata badtider

      För en tid sedan pratade jag om integration för en grupp socialarbetare som i sitt dagliga arbete kommer i kontakt med unga flyktingar. En av de frågor som splittrade gruppen var frågan om separata badtider, speciellt då det under diskussionens gång uppdagades att badhuset i Karlstad under en tid upplät tider endast för kvinnliga besökanden i en etnisk förening – en aktivitet som mig veterligen nu upphört.
      Frågan om separata badtider för kvinnor handlar i stor utsträckning om fenomenet ska sanktioneras med offentliga medel eller ej, och frågan får därmed en principiell karaktär då man från samhällets sida markerar en gräns för vad det offentliga tolererar och tillåter. Man bör, i likhet med andra politiska spörsmål, fråga sig vem som aktualiserar frågan, vem som avgör villkoren, på vems bekostnad, och av vilka skäl.
      Det kan, utan att göra sig skyldig till intellektuell ohederlighet, påstås att det inte är de mest progressiva krafterna i samhället som eftersträvar en uppdelning av våra badtider. Den här frågan handlar ofrånkomligen om en inskränkning av kvinnors livsutrymmen, villkorad av män, på kvinnors bekostnad, och av religiösa skäl. Ingendera av nämnda faktorer bör villkora offentliga platser, och därmed borde diskussionen vara avgjord redan här.
      Men i tider då vurmen för allehanda kulturella och religiösa yttringar även kelar med de mest inskränkande avarterna förvandlas detta, märkligt men tidstypiskt nog, till en fråga om tolerans från majoritetssamhällets sida. Istället för att stå upp för universella värden vill man, parallellt med svenska kvinnors frigörelse från diverse begränsningar, införa fler begränsningar i toleransens namn. Ambivalensen är sannerligen häpnadsväckande.
      De som finner västerländskt designade badkläder för utmanande har valet att, inom de hygieniskt accepterade reglerna, välja andra former av badkläder. Burkinin är ett sådant badplagg. Men kravet på separata badtider är ett krav på att det offentliga ska göra avkall på principen om ett sekulariserat, gemensamt offentligt rum där nyttjandet av offentliga medel är oavhängigt den enskildes religiösa eller ideologiska övertygelse, en princip som tillförsäkrar alla medborgare samma möjligheter.
      Därtill innehåller diskussionen den fullkomligt förkastliga tanken att unga flickors kroppar, redan från 9 års ålder som vissa förespråkare hävdat, är sexualiserade och därmed behöver undandras män. Parallellt med avsexualiseringen av vita svenska kroppar pågår således en sexualisering av icke-vita kroppar, för att säga det med en modern vänsterterminologi.
      Sällan får den så ofta omtalade solidariteten stryka på foten så lätt som när flickor och kvinnor förtrycks i religionens eller kulturens namn. I den mån feminismen verkligen strävar efter att stärka kvinnors position i samhället måste den på allvar strida för alla kvinnors rättigheter, helt oavsett vilka bevekelsegrunder de vars krav inskränker andras livsutrymme anför för sina krav. Ansvaret måste obönhörligt placeras där det hör hemma. Att en del feminister skönmålar intoleransen med ord som ”respekt” och ”förståelse”, och låter talet om strukturer, genuspedagoger och kvoteringar blir viktigare än den reella politikens konsekvenser, är bottenlöst beklagligt.
      Den här frågan sträcker sig dock, tack och lov, bortom en feministisk kamp a lá svensk vänster. Den form av intolerans som det är tal om här är inte sprungen ur produktionsförhållanden eller en ojämn fördelning av tillgångar. Den är inte heller sprungen ur den tilltagande segregationen, utan är snarare en språngbräda rakt in i dess klor. Den bottnar snarare i otillbörliga inskränkningar i individers frihet som bör befinna sig bortom faktorer som kön, ras eller religion.
      Det handlar likaledes om den frihet vårt öppna samhälle bygger på, ja den frihet som tillåter oss att betona vikten av okränkbara universella värden. Friheten är en principiell fråga, och bör inte offras på intoleransens altare, oavsett i vilken klädsel intoleransen framträder.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se