Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Förändringens tid

      Vi lever i en tid där ordet kontinuitet känns som en bristvara. Framtidsforskare hävdar, sannolikt med all rätt, att vår framtid, till övervägande del, kommer att handla om förändringar. Förändringar, förändringar och åter förändringar.
      Ord och begrepp som färdigorganiserat, långsiktighet och ”röd tråd” existerar knappast längre. Utvecklingstakten i samhället, i alla avseenden, kan liknas vid ett smärre kaos och vi människor får allt svårare att hinna anpassa oss.

      •••

      En av många konsekvenser av detta är omsättningstakten på viktiga chefs- och ledarbefattningar. En nyligen genomförd studie, gjord av KTH och HR-konsultföretaget Kandidata visar att omsättningen på chefer i Sverige aldrig någonsin varit högre och att trenden antyder en fortsatt, stadig ökning.
      Inom skolans värld kan man se samma fenomen och nyligen kom en rapport som visar att sju av tio rektorer slutat inom den senaste sexårsperioden. Omsättningen av chefer på landets internmedicinska kliniker visar på att 55 procent inte varit chefer längre än tre år och att 39 procent haft sin chefsroll i två år. Inom Stockholms äldreboende hade hälften av cheferna tillträtt sin befattning det senaste året och så här skulle man kunna hålla på att räkna upp exempel efter exempel.

      •••

      Inom idrottens värld är detta numera vardagsmat och vi kan konstatera hur coacher och tränare får kicken efter några förlustomgångar för mycket för laget. Visst kan ett chefs-, tränar- eller coachbyte vara befogat och för utomstående är det naturligtvis svårt att ta ställning, eftersom de bakomliggande orsakerna inte är kända. Omfattningen av problemet tyder samtidigt på en slags oro, bristande tålamod samt krav på kortsiktiga resultat, ofta kopplade till ekonomisk återhållsamhet.
      Lite förvånande tycker jag nog ändå att omsättningen av coacher inom lagidrotterna är. Innan anställningen av dessa coacher sker, får man väl förmoda att en mycket gedigen research har gjorts och att man mer eller mindre handplockat den person man vill ha. Bedömningar över hur coachen ser på begrepp som långsiktighet, teamkänsla, organisation, spelidé samt den egna personligheten i fråga om social kompetens, entusiasm, samarbetsförmåga, med mera, borde rimligen vara gjorda och invägda i beslutsprocessen om anställning.

      •••

      Att, som i Leif Boorks fall, få lämna in efter 11 av 55 spelomgångar vittnar definitivt om stress och otålighet. För inte kan väl Leif Boorks ledarskapsstil och coachningssätt ha kommit som en överraskning för Brynäs ledning?
      Inom skolans värld tror jag det är än viktigare med kontinuitet som kan skapa stabilitet och trygghet, både hos lärarkollegiet men också hos eleverna som naturligtvis märker av om ledarskapet fladdrar hit och dit.

      • Jag var i Uppsala förra veckan och passade på att tända ett ljus på Gustav Frödings grav. För 15 år sedan skrev jag till Värmlands nation och föreslog att de värmlänningar som studerar i Uppsala, genom en jourlista, skulle se till att det ständigt brann ett ljus på Frödings grav. Det skulle ungefär innebära att varje student fick göra sig omaket att gå till graven två-tre gånger per år. Men icke sa Nicke. Det blev nobben. Tänk vilken originell hyllning till Värmlands, ja kanske Sveriges främste diktare och skald det skulle varit.

      • En travestering och förlängning av Churchills hyllning till The Air Force; ”Aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket” skulle för den sittande regeringen kunna lyda: ”Aldrig har så många haft så få att tacka för så många brustna och vilseledande vallöften”.

      Vi hörs!

      Vad kan stoppa våldet?

      Den senaste tiden har media fokuserat kraftigt på det ökade, oprovocerade gatuvåldet och dess konsekvenser. Hur kan man komma till rätta med problemet och med vilka åtgärder kan samhället gå in? Det råder många olika uppfattningar om vad som bör göras.
      Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni anser att ungdomar måste lära sig förstå vad våldet egentligen innebär och hur allvarligt man kan skada genom att slå och sparka. I filmens värld ruskar ju hjälten bara på huvudet efter att ha fått motta serier av slag och sparkar och ett knivhugg eller en skottskada är heller inget som bekommer.

      •••

      Enligt polisen begås 80 procent av alla våldsbrott under påverkan av alkohol eller andra tyngre droger vilket sannolikt visar på problemets egentliga orsak. Dessutom har det skapats en ny gängkultur där man påstår sig få ”kickar” av våld. De äldre i gängen ses som idoler och förebilder och deras beteende smittar av sig till allt yngre. Manifestationer och demonstrationer mot våldet är bra initiativ men kommer det att räcka?
      Jag känner stor oro inför framtiden och hur man skall kunna tackla problemet. Tuffare bestraffningspåföljder tror jag knappast får en påverkad våldsverkare att tänka till innan slag och sparkar utdelas. Fler poliser ute på gator och torg hävdar moderaterna skall hjälpa. Jag tror inte att det heller är rätt väg. Dessa gäng ser redan polisen som fiender och kommer sannolikt att hitta på än mera sofistikerade metoder för att uppnå sina syften.

      •••

      Jag tror mera på att betydligt fler föräldrar och vuxna vistas ute bland ungdomarna på fredags och lördagskvällarna. En kraftig utökning av det nattugglorna så förtjänstfullt gör redan idag. Jag tror att ungdomarna är rädda för att bli identifierade och att deras föräldrar skall få reda på vad de sysslar med. Fler vuxna ute på stan får en dämpande effekt på våldet men också mot drickandet. Däremot tror jag att de vuxna måste hålla ut betydligt längre än till midnatt eftersom ungdomarna ofta vistas ute till långt fram på morgonen! Det är inte som när en annan var ung och skulle vara hemma klockan ett.
      Den avgörande frågan är om föräldrarna verkligen vill ta detta ansvar? Tror man inte att ens egna barn är berörda så är klart att man hellre stannar hemma. Men vet föräldrarna verkligen vad deras egna barn gör på nätterna? Tillåt mig tvivla.

      •••

      • Apropå brott så har det väl blivit dags för bankerna att skaffa sig lite snyggare, mer permanent textade skyltar med texten ”Banken stängd p.gr.a. rån” Det verkar ju som att användningen ökar…
      • Avundsjuka är något som vissa människor har svårt att dölja. Har man, som Nicklas Wikegård, aldrig själv vunnit något som ishockeycoach, så är det klart att man måste ge skit till de som kan, begriper och lyckats inom hockeyn. När han talar om att ”många tycks tro att jordaxeln går genom Karlstad och att folk börjar tröttna på Färjestad” så ger han bara ett nytt ansikte åt begreppet ”dålig förlorare” Sannolikt är inte Wikegård läskunnig så det lönar väl knappast att skicka över elitseriens maratontabell till honom. Kanske kan han ta hjälp av någon annan, eventuellt läskunnig nollåtta ?
      • Söndagarna kl.19.30 innebär ett rent helvete i konsten att zappa mellan favoritprogrammet Parlamentet och Sportspegeln. Utmaningen ligger i att missa så lite som möjligt av båda programmen. Annika Andersson blandar fullträffar med en del plump men en av hennes repliker i söndags är rätt ok: ”Jag är så stressad och har så mycket att göra att jag inte hinner gå in i väggen”
      • Känner mig mäkta stolt efter en lyckad omtapetsering här hemma. Nu kommer finliret med uppmontering av diverse attiraljer på väggarna. Tur att man har goda vänner som är händiga. Välkommen hem Ingemar.
      Vi hörs!

      Klimat och girighet

      Hösten skall bli varm läste jag någonstans. Det spekuleras ständigt hit och dit om de klimatförändringar som vi inte längre kan bortse från och där växthuseffekten anges vara den faktor som gjort att vi snart inte vet vad som väntar. Man tycks vara rätt så eniga om att det blir varmare på jorden och att medeltemperaturen stiger fortlöpande. Det sägs att ett par graders ytterligare ökning kan komma att slå ut hela jordens klimatsystem.
      Herregud, vad kommer då att hända? Någonstans läste jag att havsytan kommer att stiga med sju meter redan till år 2025. Tur att man inte bor i Holland. Ökad värme påverkar naturligtvis även Vänerns vattendjup. Sorgligt för de som bor längst ner i vårt hus vid kanalen. Själv bor jag på sjätte våningen och kan kanske gå torrskodd i lägenheten ytterligare ett tag.

      •••

      Är det något man själv kan göra för att få bo kvar på sjätte våningen ännu längre? Jo visst. Det finns massor av förändringar i det vardagliga beteendet som går att påverka. Själv cyklar jag mer än gärna istället för att ta bilen när jag skall förflytta mig inom staden. Jag åker mycket hellre tåg än flyg och jag kör nog, numera bilen mer som en 60-åring än en 25-åring. Dessutom håller jag på att pressa ner temperaturen i lägenheten så att hustrun hackar tänder när hon går till sängs. Men vad hjälper väl allt detta så länge Mr. Bush och Kina vägrar skriva under kyotoprotokollet.
      Nåväl, det egna samvetet känns ändå lite bättre och man behöver inte känna sig som den värsta miljöboven.

      •••

      Den sanne socialdemokraten Göran Persson fortsätter att uppvisa den girighet och självgodhet som varit hans signum sedan han blev officiell person. Inte för att jag reagerar mot att han får hundra laxar för en timmas föreläsning. Det är efterfrågan som styr sådant, men nog begriper väl karln att det handlar om en inkomst, även om den tas ut senare.
      Kanske har Persson tänkt skänka sitt gage till gatubarnen i Rio de Janeiro, men tillåt mig tvivla. I sitt nyvunna uppdrag som föreläsare lär han bland annat ha sagt sig vara sociolog, medan sanningen visar att han avbröt sina studier i Örebro och endast fick med sig tio poäng i bagaget. Mycket förtroendeingivande måste man säga och hur skall man ens kunna tro att trovärdigheten var större under tiden som stadsminister?

      •••

      • Carolina Gynning i Idol låter exakt som ”Anki” i ”Pytte och Anki”.
      • Njöt av ”Björn Afzelius story” på Scalateatern nyligen. Undrar dock om damen bredvid njöt likafullt? Kanske hade hon fått en ny mobiltelefon, vad vet jag, men hon ägnade all sin uppmärksamhet åt sin telefon under hela föreställningen.
      • Apropå mobiltelefoner. På en tågresa från Göteborg nyligen pratade en kille i sin mobil så att hela vår vagn och troligen halva tågsetet hörde. Vad han sa? Jo följande ”samtal” utspelade sig: – Okey – Okey – Okey – Absolut – Preciis – Okey – Preciis – Typ som sist? – Kanon! – Okey – Okey – Dä ä ju grymt! – Okey – Typ november – Okey – Tjabba – Ha rä!! Jag vill knappast tro att det var Horace Engdahl som ringde och ville diskutera valet av årets nobelpristagare i litteratur. Heller ingen risk att någon kan avslöja innehållet i det samtalet! Kanske var allt som sades kodat och killen FBI-agent ? I så fall troligen den enda, genom tiderna i Öxnered!
      • Färjestadsgrabbarna såg uppåt ut när jag mötte dom häromdagen. Hade dagen innan slagit Djurgården i premiären. Bara 54 omgångar kvar grabbar…
      • Varför känns det alltid som att båten går bättre än någonsin just när man kör den för upptagning?
      • Kan det vara en tillfällighet att Danderyds bilägare svarar för det högsta koldioxidutsläppet i landet? Sambandet mellan stora, dyra bensintörstiga bilar och utsläpp är känt. I Ödeshög rullar mest äldre bilar och man förorenar miljön minst.
      • Snart skall jag hämta de två äldsta barnbarnen på stationen. Herregud vad tiden går. Selma går i förskola och Molly är fyra och ett halvt år. Blir spännande att se vad de har att lära farfar denna gång…

      Vi hörs!

      Sommaren som aldrig kom och ett nytt VM…

      ”Tiden går fort” är en ofta använd klyscha som passar in olika bra från gång till annan. Egentligen går ju tiden alltid lika fort men i sommar vet i katten om inte uttrycket levt upp till sin innebörd med råge. Den svenska sommaren som kan vara så fantastisk och som vi alla ser fram emot med stor förväntan bara försvann! Jag tyckte det var igår som frugan och jag finstädade båten inför sjösättningen men det var faktiskt den 5 maj, ett helt kvartal sedan!
      Båten har inte behövt göra många knop den här sommaren utan mest legat som ett vrak och sett ut som om den, liksom jag själv, tröttnat på det mesta. Men varför klaga? Kanske kommer det en ny sommar någon gång?
      Egentligen skulle vi ha vandrat i Alperna under friidrotts-VM men av detta blev det platt intet eftersom jag, ömkligt nog gått och dragits med feber i en dryg månads tid. Troligen en retroaktiv 60-årspresent från högre makter. Så fick det bli VM och TV-tittande i alla fall trots att jag egentligen känner mig rätt så mätt på friidrott. Som vanligt, kunde jag konstatera att kvällspressens förmåga till att, på ett nyanserat sätt, återge det som faktiskt hände snarare måste ses som ren oförmåga!

      •••

      Carros storhet som idrottare och människa är väl vid det här laget ingen nyhet för någon liksom Sanna Kallurs spontanitet och charm, invävt i en trygg och ödmjuk personlighet. Två fantastiska ambassadörer för idrotten i stort och friidrotten i synnerhet. När man ser och lyssnar till Mustafa Muhamed, totalt utpumpad, sittande på en stol, intervjuandes, oförmögen att ens orka vrida upp kapsylen på sin vattenflaska, så faller faktiskt några tårar. En sådan kämpe! Han tar ensam upp kampen mot hela Öst-
      afrika och gör en heroisk insats, mycket större än vad folk förmår att förstå.
      Så Stefan då, vår ”egen” idol och en av Värmlands genom tiderna största idrottare alla kategorier. Kanske den störste? Stefans förberedelser inför detta mästerskap kunde inte ha gjorts och gått mycket bättre. En stigande form hela tiden och en grandios avslutning på toppningslägret gjorde att förhoppningarna om ett guld var fullt realistiska.

      •••

      ”Små marginaler”, ”Stolpe ut”, ”Bollen är rund”, ”Stafett är stafett”, ”Allt kan hända” ”Idrott är idrott” ”Ny tävling varje gång” ”Alla i en final kan vinna” ”Behöver den lilla extra turen”, ja alla idrottens klyschor har naturligtvis inte tillkommit av en slump. Det är så idrotten är. Allt är inte förutsägbart, snarare väldigt lite. Jag tjänstgjorde som ”experttippare” inför friidrotts-VM åt Svenska Spel och av 21 grenar som jag tippade, vilket alltså blir 63 tänkbara medaljörer fick jag 39 rätt. Ändå mer än hälften men det visar hur svårt det är att förutse vad som skall hända, speciellt i ett stort mästerskap.
      Stefan blev fyra men kunde lika gärna ha vunnit. Över tid finns det kanske ändå ett slags utjämningsfenomen som gör att det i slutändan blir ganska rättvist. Stefan kunde också lika gärna ha förlorat sin olympiska guldmedalj. Höjdsegraren Thomas blev för de flesta en kille som man fattade tycke för. Att komma in i världseliten i höjdhopp och vinna VM-guld utan höjdhoppsskor och med drygt ett års höjdhoppsträning är som en ”rekordmagasinshistoria” av värsta sorten.

      •••

      Fantastiskt roligt att sådant fortfarande kan hända så döm av min förvåning när man får höra vad Stefans pappa Jonny har att säga om detta: ”Thomas är en jävla pajas” ”Han förstör möjligheterna att få ungdomar till höjdhopp i framtiden” och ”han var inte en värdig vinnare” Oerhört tråkigt och det stämmer dåligt med den Jonny jag känner.
      Vi skall veta det att idrott går ut på att försöka vinna, men det handlar om att förlora! I princip alla idrottare förlorar oftare än de vinner och kan man inte leva med det då skall man kanske inte ägna sig åt idrott.
      Vi hörs!

      Nostalgitripp tillbaka till Bomstadbaden

      Det är dags för en ny Bomstadsbadsepok! Nu är det barnbarnen som föranleder besöken till den gamla, anrika badplatsen. Epoken innan dess var naturligtvis de egna barnens uppväxt och dessförinnan handlade det om mig själv och deltagandet i det omåttligt populära Bomstadslägret på femtiotalet. Sedan tiden på Bomstadslägret kan man, lindrigt sagt påstå att badplatsen har genomgått en förändring av storslaget format och klassas idag som en fyrstjärnig campingplats.

      •••

      Bomstadslägret ! Tankarna från denna tid ger mig den omedelbara känslan av frihet och massor med minnesbilder passerar revy: Barfotaspring hela dagarna, röda ögon av allt dykande, lukten av tallbarr, mjölk och smörgås, fotboll och längdhopp på sandplanen och stafettlöpning på de fasta sanddynerna nere vid stranden. Allsång till eftermiddagens saft och släta Håwebullar och bus på bussresan hem. Två veckor av sol, bad och frisk luft som alla barn mår bra av. Ett eget ”kollo” för Karlstads barn kort och gott. Våra ledare ”Bullo” och Solvei Gustavsson, liksom övriga från Karlstads Gymnastikförening hade god hand med ungar av alla de slag och skapade en stämning så att alla trivdes förträffligt. Lägret upphörde, tråkigt nog någon gång på sextiotalet men drygt tio år senare återupptogs lägeridèn igen. Man flyttade nu lägret in till centrala Karlstad och nu med kommunen som arrangör. Ny plats blev Örsholmen, därav namnet Örsholmslägret. Den sista versionen av det traditionsrika lägret blev Sundstadslägret och nu hamnade man precis mitt inne i innerstaden! Vid dåligt väder badade man faktiskt inomhus i simhallen ! Ja, så kan ett härligt friluftsläger vid Vänerns strand byta skepnad under några decennier. Det som gör Bomstadsbaden så populärt, speciellt för barnfamiljer, är naturligtvis den långa sandstranden med den fina sandbottnen samt att det är extremt långgrunt.

      •••

      Där har minsann byggts sandslott och andra byggnadsverk, det ena värre än det andra och inte sällan sker byggandet i förtäckt tävlan papporna emellan allt medan barnen badar stilla och lugnt.
      Även för en båtägare med usel förmåga att angöra en brygga är Bomstad perfekt. Bara att kasta i sandankaret på en meters djup och knalla i land!
      Återstår att se om det kan bli fler Bomstadsdagar innan sommaren drar sin kos.

      •••

      • I broschyrer med turisttips beskrivs vandringsleden mellan Karlstad/Skutberget och Kil som en vacker, naturskön och attraktiv upplevelse för den som samtidigt vill få motion. Några små tips till er som funderar på detta lockande erbjudande: Ta på stövlar långt över knähöjd, ta med machetes, myggstift, kompass, gps samt nödtelefon. Chansen att du skall ta dig fram ökar då något. Men framför allt; försök inte med mountainbike!!
      • Jag har nämnt det förut och gör det igen: Fortfarande skäms man över den totalt misskötta parkeringsfickan med informationstavla över Karlstad som kommunen visar upp som sitt första ansikte för ankommande turister på väg 45. Detta att jämföra med Hammarö kommuns motsvarighet vid kommungränsen på Hammaröleden. Snacka om ”spel mot ett mål”
      • Snart VM i friidrott. Sonen stack ut hakan och tippade sex medaljer vilket står i bjärt kontrast till hans tips om medaljskörden vid senaste vinter-OS. Eller också är det väl för att det bara blev fem medaljer under farsans ledning vid VM i Paris 2003?
      • Det egna intresset för VM är så starkt att det blir vandring i Österrike med frugan under den aktuella VM-veckan. Vi hörs!

      Å, vilket land

      Jag hade tidigare bara varit på Åland i knappt två dagar och endast fått en försmak av vad den fantastiska övärlden har att erbjuda. Det känns mera rätt att prata om en hel övärld än en enda ö eftersom Åland faktiskt består av 6 500 namngivna öar i varierande storlek. Nyligen var hela familjen där och vi hade hyrt stugor nästan så långt norrut man kan komma och där landskapet, ännu i alla fall, är näst intill befriat från exploatering.

      •••

      Natur av varierande slag upplevs alltid olika och kan vara storslagen på sitt speciella sätt. Alperna, Svenska- och Norska fjällvärden, nationalparker i Sydafrika eller Australien, ja allt har sin speciella charm. Ofta kan det bara räcka med att lägga till med båten vid någon vacker ö i Vänerskärgården. Åland då? Jo, jag skulle nog vilja placera Åland högt i fråga om vacker och storslagen natur, där vattnet utgör ett naturligt inslag i landskapsbilden nästan överallt. Att sitta på dom släta berghällarna och titta ut över Ålandshav med en mäktig havsörn svävandes i stora cirklar på himlen är häftigt. Likaså att cykla på grusvägar i det omväxlande och frodiga landskapet där landsbygdsidyllen för tankarna tillbaka till svensk femtiotalssommar kändes underbart. Doften av kreatur, gödsel, nyslaget hö och hav i ett och samma andetag vet jag inte att jag upplevt så starkt någon gång tidigare. En vecka i denna miljö tillsammans med hustru samt alla barn och barnbarn borde överensstämma bättre än något annat, på innebörden i uttrycket ”Balsam för själen”.

      •••

      En sådan vecka går tyvärr allt för fort och ”vardagen” är snabbt tillbaka igen. Ingen dator, inget tv-tittande och inga tidningar på en hel vecka gör att man, vid hemkomsten, ivrigt vill veta vad som hänt i världen! Som vanligt visar det sig att världen står kvar och att ”hjulen rullar” i sin vanliga takt. Oron i Palestina, Israel, Sudan och Irak pågår med oförminskad intensitet och vem hade väl väntat sig något annat. De riktigt stora nyheterna som att någon TV-kändis byter kanal och att Svennis nu landat i Manchester känns som man kan vara utan.

      • Visst kan jag, om jag anstränger mig riktigt, förstå att Svennis ibland kan ha upplevt det som lite jobbigt att inte ha ett jobb att gå till under ett helt år, men lyfter man drygt 68 tusenlappar om dagen så kanske det ändå går att stå ut. Åtminstone hjälpligt för ett tag?
      • Den folkilskna älg som setts på gamla I2 området har troligen skräck för mountainbikeåkare. Vet inte hur många mil, dagar och timmar vi cyklat där utan att ens se en mule.
      • Det är inte bara i ”manianaländer” som man inte låter sig oroas över några försenade timmar eller dagar. Cykelfärjan mellan Hällö och Skarpnåtö gick när det ”var dags”.
      • Har nu träffat flera människor som turistat i Karlstad och det som varit gemensamt för dem alla är följande fundering: ”Kan ni inte få bort den där erbarmliga pråmen som förstör hela stadsmiljön”?
      • Kämpade mig igenom en golfrunda med sönerna på Åland. Resultat: Jag är nu mera övertygad än någonsin: Aldrig golf! Trots att jag faktiskt slog en birdie på ett par tre hål. Det finns andra sällskapsspel som tar betydligt mindre tid är fem timmar.
      • Till er som eventuellt ännu inte hunnit med eller ens funderat på det: Köp och läs Stieg Larssons trilogi med det snaraste! Är du intresserad av att läsa måste det uppfattas som ”tjänstefel” om du missar denna möjlighet.
      • Såg , i efterhand, Christian Olssons hopp från Paris och vill bara säga det rakt ut: Ingen slår honom i VM!
      • Nu håller vi tummarna så dom vitnar för en fin andra halva av sommaren.
      Vi hörs

      Värme påverkar humöret

      Det har nu gått en dryg vecka med rekordvärme och flera båtturer med bad i Vänern. Kan inte minnas att jag badat så många gånger långt före midsommar tidigare. Det fantastiska vädret bidrar onekligen till ett gott humör och det mesta går lite lättare. Jobbigare är det däremot för hustrun som drabbats av någon slags ryggåkomma med nervpåverkan vilket kraftigt begränsar möjligheterna till att njuta av det fina vädret. Hoppas verkligen på ett smärre mirakel i hennes fall eftersom det är mycket på gång just nu.

      •••

      Vi väntar med spänning på vårt fjärde barnbarn och om någon vecka skall vi (är det tänkt) hela familjen med barn och barnbarn till Åland för att fira 90 år. Jo, faktum är att yngste sonen Jonas föddes på min 30-årsdag och nu är det alltså dags att fira 60 + 30! Skall verkligen bli skönt att komma iväg med hela familjen om än bara en vecka. Hoppas det löser sig med barnafödsel och ryggproblematik innan dess.

      •••

      Friidrottssäsongen är nu i full gång och precis som vanligt så är det upp och ner för de aktiva. Några slår sina personliga rekord medan det går tyngre för andra.
      Idrotten är i många avseenden en spegling av samhället och tråkigt nog har den senaste tiden mycket handlat om dödskrascher inom motorsporten, fortsatta huliganbråk och domarattacker inom fotbollens underbara värld samt massdopning inom cykelsporten.
      Tidningarnas sportsidor handlar numera mest om elände och allt mindre om själva idrotten. Oerhört tråkigt och ledsamt på många sätt men ändå en spegling av samhället i stort och övrigt nyhetsflöde.
      Ur ett globalt perspektiv kan man nu också summera G8-mötet där en del ljusglimtar, trots allt, visade sig. Ingen hade väl på förhand väntat sig att Bush skulle gå med på några, snabba konkreta mål i fråga om minskade koldioxidutsläpp men ändå känns det som en ljusning att man nu, faktiskt börjar inse att de globala miljö-frågorna är viktiga. Viktigare än man tidigare velat inse och även om målet med en halvering av världens koldioxidutsläpp ligger så långt fram som år 2050 så är det ändå en viljeyttring som visar hur allvarligt man ser på problemet.
      Personligen tror jag dock att man måste nå detta mål 30 år tidigare om jorden skall kunna räddas. Att ge 400 miljarder i stöd till hälsoinsatser och fattigdomsbekämpning i Afrika låter ju verkligen något men när man synar tidigare givna löften från omvärlden så finner man att endast fem procent av denna summa är nya pengar! Resten har varit utlovade sedan tidigare men bidragen har aldrig effektuerats.

      •••

      Det känns inte som att tredje världens problem är det som engagerar de rika länderna mest… Vladmir Putin lär ha påstått att han inte bara är demokrat utan dess-utom den ende nu levande demokraten i hela världen! En självbild som kanske bevisar och delvis förklarar hur även idrottare, genom mental träning, kan intala sig om att vara fullständigt oslagbara.
      Lars Danielsson, mannen som jag personligen aldrig tyckt om trots att han säkert bär på en IQ över 150. Men vad hjälper väl det? Nu har det visat sig att han, istället för att sätta sig in i hur allvarligt läget egentligen var i tsunamikatastrofen, i godan ro satt och surfade på nätet för att få fram uppgifter om sin privata semesterresa!

      •••

      VF-sportens krönikör Sofie Gustavssons charmanta krönika om Vårruset och alla dess nackdelar är ännu ett bevis för vart sportjournalistiken är på väg. Jag är väl medveten om vilken roll en krönikör har och det är just därför jag tar upp det i min krönika. En uppmaning till Sofie från en ganska så luttrad idrottsledare: Skaffa dig gärna en egen identitet men ta inte efter de så kallade ”stora” krönikörerna för de är egentligen bra mycket sämre än du! Var dig själv och var trygg i det du skriver. Ta gärna ut svängarna men med fingertoppskänsla. Du har stor potential…
      Vi hörs!

      Lite av varje…

      Nu får sommaren gärna komma! Nu har vi faktiskt haft de där blandade och försenade ”aprilväderveckorna” som det påstås att man alltid måste genomlida innan det kan bli tal om någon sommar. Trots att man tycker det är blåsigt och kallt så talar ändå meteorologerna om ”normalt väder för årstiden”! Kanske var det veckorna i Australien som påskyndade längtan till sommaren? Hur som helst så är båten i sjön och väntar bara på att få visa sina hästkrafter. Dessutom med sprillans ny propeller, vilket förhoppningsvis kommer att halvera bensinförbrukningen, jämfört med förra året. Skall försöka undvika de farligaste grunden i år.
      I väntan på sommaren avslutades nyligen ishockey-VM där Sverige fick en hedrande och ganska väntad fjärdeplats. Som enda topplag utan NHL-proffs (så när som på Alexander Steen) var det knappast rimligt att förvänta sig mera. Sportjournalistiken och de verkliga experterna på ishockey fortsätter att svänga som vindflöjar i sina åsikter. Denna gång dock i orkanstyrka där Bengt-Åke ena dagen förklaras som geni för att dagen efter kritiseras för att vara otaktisk och inte toppa laget. Skulle andra yrkesgrupper ha fel lika ofta som vissa sportjournalister skulle nog jobbet sitta löst – meteorologer möjligen undantagna.

      •••

      En betydligt sämre placering blev det för svenskhoppet The Ark i Eurovision Song Contest vilket, för mig var en större negativ överraskning. Jag har hela tiden gillat The Worrying Kind även om jag tycker mig känna igen refrängen från någon gammal bugglåt.

      •••

      Debatten om biblar eller inte biblar på Scandics hotellrum är bland det dummaste jag hört. De som är så intresserade av att läsa bibeln tar väl förmodligen med sig sin egen. Om jag vill läsa Strindberg innan jag somnar så får jag väl se till att ha med mig min Strindberg. Varför skall just bibeln ha någon slags särställning i detta avseende och tror verkligen bibelförespråkarna att gemene man plötsligt börjar spontanläsa bibeln bara för att den finns tillgänglig?
      Att 80 procent av svenska folket är medlemmar i Svenska Kyrkan innebär inte att drygt sju miljoner svenskar läser bibeln, vilket biskop Esbjörn Hagberg tycks tro.

      •••

      Tror fel gör däremot många unga idag när det gäller kunskaper om kommunismen och dess historia. I DN publicerades nyligen resultatet av en omfattande undersökning där över tusen ungdomar i åldern 15-20 år deltagit.
      Undersökningen är gjord av opinionsinstitutet Demoskop så den bör betraktas som trovärdig. Resultatet visar bland annat på att otroliga 90 procent (!) av ungdomarna inte ens känner till att Sovjetkommunismen hade dödsläger över huvud taget. 95 procent känner till Auschwitz men har aldrig hört talas om Gulag! 82 procent tror inte att Vitryssland är en diktatur och 40 procent anser att kommunismen bidragit till ökat välstånd i världen. Med dessa insikter kan det naturligtvis vara svårt att ta någon adekvat, ideologisk ställning till vad som kan vara bra för ett samhälle?

      •••

      Har äntligen, äntligen hittat ett täcke som är precis lagom varmt, lagom svalt, lagom tjockt, lagom stort och lagom lagom. Sömnen kan inte bli bättre. Varför skulle det ta 60 år bara?
      Vi hörs!

      I gästvänliga Australien

      Sitter på vår balkong i Brisbane, Australien och skriver krönikan.
      Klockan är här halv åtta på kvällen och det är 25 grader varmt och riktigt skönt kan jag lova.
      Denna andra gång jag är i Australien bekräftas bara ytterligare den uppfattning jag fick i samband med OS år 2000, nämligen att det är ett oerhört gästvänligt, öppet och trivsamt land. Man skulle ju kunna tänka sig att man i samband med OS gjorde någon slags nationella, kollektiv mobilisering för att visa upp en så positiv bild av landet som möjligt för omvärlden, men faktum är att den positiva bilden består med råge också utan något OS.

      •••

      Jag har haft tur i mitt liv som fått rest en hel del och därigenom också fått se och uppleva andra länder och kulturer. Varje gång när detta händer känns det naturligt för mig att sätta alla intryck och upplevelser i relation till vårt eget land eller ”bingolottolandet” som en tidigare krönikör i KT så fyndigt döpt Sverige till.
      Vi svenskar har, som vanligt mycket att lära oss av andra om vi bara vill? Men vill vi verkligen lära oss av andra? Jag får allt mer intrycket att vi svenskar börjar bli ”oss själva nock”. Vi har det förvisso bra i många avseenden i vårt land, inte minst när det gäller allmän välfärd, så som hög levnadsstandard, sociala trygghetsreformer där skola, sjukvård och omsorg, åtminstone framhålls som viktiga prioriteringsområden.
      Vi har rent materialistiskt långt mer än vad vi behöver och konsumtionen när det gäller statusprylar bara ökar. Men hur är det egentligen med våra sociala relationer? Bryr vi oss längre om att vårda vänner och bryr vi oss om våra gamla och hur ser vår människosyn egentligen ut?

      •••

      Det jag ser, läser och lyssnar mig till tycker jag allt tydligare visar på att vi mer och mer inriktar oss på ytligheter och allt mer tänker på oss själva. I de flesta länder jag besökt så har den största skillnaden mot Sverige varit just hur man vårdar och uppskattar värdet av de sociala relationerna människor emellan. Man tar sig tid för varandra, man umgås i stora släkt och familjegrupper och man visar nästan ofelbart upp en glad, positiv och välkomnade sida, om man som turist behöver fråga om något. Jag får känslan att man uppskattar värdet av livet i andra måttenheter än mobiltelefoner och Mp-3 spelare.
      När jag som mest funderar kring allt detta så försöker jag även att rannsaka mig själv och om jag är så mycket annorlunda än andra svenskar och tråkigt nog tvingas jag konstatera att jag nog också är en rätt så normal svensk. Jag minns i alla fall att jag väldigt ofta besökte mina far och morföräldrar när jag var liten och jag älskade att sitta i deras knä och lyssna till deras berättelser om hur det var när de växte upp. Bryr sig barn om sådant idag? Kanske lite pessimistiska funderingar och tongångar även i denna krönika men det tyder väl bara på att man blivit en ”det var bättre förr gubbe”?

      •••

      I Karlstad är det rent livsfarligt att vara cyklist. Ingen som helst ordning på hur gångtrafikanter och cyklister skall förhålla sig till varandra på gemensamma gång- och cykelbanor. I Brisbane var ALLA sådana stråk TYDLIGT markerade med skiljelinje och symboler för på vilken sida man hörde hemma. Lika så är det i de flesta andra cykelvänliga länder. Kan inte Karlstad kommun göra ett försök till en sådan åtgärd? Jag garanterar att nuvarande kaos innebär en mycket större upphovsrisk för olyckor och skador än att inte ha cykelhjälm på skallen.
      Mitt inne i det centralaste av Brisbane (1,3 milj) på informationscentrum för natur och nationalparker frågar frugan, i vanlig ordning om det finns ormar i national-
      parkerna!!
      ”Ormar?” replikerar damen bakom disken, de finns precis över allt här i Australien, det var inte länge sedan vi hade en taipan precis utanför dörren här. Tur att man inte håller på med orientering…
      Jag fick tyvärr fel när det gällde min övertygelse om att FBK skulle sopa hem guldet men jag tror att jag är i ganska gott (och stort) sällskap…
      Vi hörs!

      Vår är alltid vår…

      Ljusare, varmare, torr asfalt, sopmaskiner, doft av förruttnelse från överfyllda vårdiken. Lite lättare kläder, sånglärkor, tofsvipor och bofinkars sång och de första cykelturerna. Spekulationer inför fotbollsallsvenskan, vinterskorna bort och sommardäcken på.
      Ja, våren verkar infinna sig även i år trots alla klimat och miljöförändringar. När vintern håller på att läggas till handlingarna går hockeyslutspelet in i sin intensivaste period och sista finalmatchen kan komma att avgöras när fotbollsallsvenskan redan hunnit med tre omgångar! Inte lätt att kombinera dessa båda sporter som förr inte!

      •••

      För 40 år sedan var ”Tjalle” Mild, Djurgårdens järnkamin nummer ett, landslagsman i båda sporterna. Tjalle hade fått det snärjigt om han hade lirat idag.
      Apropå hockeyslutspelet så ser jag inte något lag som kan lägga FBK på rygg i bäst av sju matcher så det är bara för Kennet Axelsson och Sören Andersson att börja förbereda för festen på torget. FBK har helt enkelt den jämnaste och starkaste truppen. Ser på deras hemsida att laget förfogar över tre målvakter, tio backar och 14 forwards i årets spelartrupp. Att jämföra med det tre kronor som åkte till Moskva och vann VM-guld 1957 och bestod av två målvakter, fyra (!) backar och elva forwards. Snacka om begreppet ”mycket istid” för backarna Lasse Björn, Rolle Stoltz, Vilgot Larsson och Hasse Svedberg.

      •••

      Personligen kommer jag inte att kunna närvara då SM-guldet skall firas eftersom jag beger mig till Australien för ett träningsläger med min lilla grupp av häcklöpare. Gissa om det skall bli skönt.
      Brisbane har just nu en behaglig sensommar med en temperatur runt 25 grader. Tror jag skall kunna klara det rätt bra faktiskt.
      Igår (onsdag) började Anna Lindberg sitt VM-hoppande just i Australien (Melbourne) och jag håller tummarna så att de vitnar för henne. En fantastisk tjej som har utvecklats till en hundraprocentigt professionell elitidrottare med bibehållen ödmjukhet och glimten i ögat. Anna är dessutom under stark utveckling och förhoppningsvis på väg att knapra in på avståndet till de fantastiska kinesiskorna.
      VM kommer sannolikt att indikera vad som kan förväntas i nästa års OS där kinesiskorna har hemmaplan.

      •••

      Kollade ikväll på TV och den andra dokumentären om Göran Persson och det var överraskande att notera vilket imponerande kontaktnät med internationella toppolitiker han lyckades bygga. Att vinna respekt hos både Clinton och Bush är stort även om Bush inte direkt verkar vara typen som tar goda råd av någon utom sig själv.
      Fortsatte att kolla på sportnytt och såg det nya svenska konståkningsparet Angelika Pylkina (17 år) och Nicklas Hogner (23 år) i träning. De tränar 30 timmar i veckan och av det lilla jag tyckte mig märka så är de redan nästan i klass med de bättre paren man brukar se. Skall bli mycket spännande att följa deras utveckling framöver. Skulle också vara intressant att veta vad Angelika väger men det framgick inte.

      •••

      Att människor kan klara, i princip allt man föresätter sig är något jag själv brukar hävda. Ett bevis för detta är Renate Chlumska som på egen hand rundat den nordamerikanska kontinenten genom att paddla och cykla 18 200 km vilket motsvarar drygt 60 vätternrundor!!
      439 dagar utan avbrott pågick strapatsen. Som en jämförelse kan man nog tycka att det känns lite futtigt när vi snackar om att våra skolbarn har rätt att kräva skolskjuts om man har längre än tre kilometer till skolan. Efter hemkomsten från ”down under” är det förhoppningsvis dags att sjösätta båten. Gissa om jag längtar….
      Vi hörs!

      Tävlandets enfald har falnat

      Har nu testat mina nya långfärdsskridskor två gånger, dock utan stavar och ispik ännu. Körde på Mariebergsviken för säkerhets skull och tyckte det flöt på rätt bra. Åkte sex varv första gången och sedan tio varv på banan som finns plogad där. Kände mig faktiskt lite som Tomas Gustavsson och tyckte själv att jag höll rätt bra fart ända tills jag blev omåkt av en kille som bara flöt ifrån.
      Samma sak hände mig igår när jag var ute och joggade (förlåt lufsade) min 14 kilometersslinga och tyckte att tempot var helt OK. Ett flåsande och klapprande bakom mig kom allt närmare och plötsligt tvingades jag konstatera hur två spänstiga löpare bara försvann framför mig. Ja, ja, tiden går och man kan väl knappast påstå att kroppens förmåga består. Tack och lov har i alla fall enfalden, att alltid ta tid och tävla mot andra, minskat även om man sneglar på klockan emellanåt. Pulsklockan ger mig egentligen bättre information om träningstillståndet och även här tvingas man konstatera att åldern faktiskt är en faktor att ta hänsyn till när det gäller motion.
      BolticGöta ner i ettan! Tragiskt och tråkigt på alla sätt. Bandy och Karlstad har alltid varit ett begrepp. Som liten var det stjärnorna i Göta som var de stora idolerna. Vill minnas att jag började få upp intresset för Färjestad först i början på 70-talet då Göta redan hade vunnit ett antal SM-tecken. I början på 60-talet var Sune Almqvist, Gunnar Björk och ”Lella” Kästel bra mycket större idoler än dåtidens hockeylirare som Bernt Sjöqvist, ”Trisse” Sund och Anders Asplund, åtminstone för mig!

      •••

      Den store hockeyidolen var och har alltid varit Uffe Sterner. Inte för namnets skull utan för hans geniala speluppfattning och hans förmåga att slå de där perfekta passningarna. Precis som Sune Almqvist i bandyn. När Sune såg en stor ”brandgata” i motståndarförsvaret hördes över hela Tingvalla: ”Åk Bosse”! Brorsan Bosse, vänsterytter och ruskigt snabb på grillerna hade då bara att åka så mycket han kunde, skära in mot motståndarmålet och hålla klubban i isen, så kom passningen på millimetern slagen!
      Det är idrott när den är som bäst. Endast Pelle Tognèr fick mig att tycka att Sune var en före detting faktiskt. Det räckte med en enda genomåkning per match av Pelle, där kroppsfinter och dribblingar uppvisades i världsklass, för att entrèn skulle vara värd sitt pris.
      I ishockeyn var det Bengt-Åke Gustavsson som axlade Sterners mantel med samma typ av spelintelegens och jag vågar nästan påstå att det var ”Benga” som gjorde att Jonas Höglund blev den etablerade spelare han blev. Det var ungefär samma förhållande som med Sune och Bosse. ”Benga”serverade Höglund mackor på bladet och Jonas fick därmed sitt välförtjänta genombrott.
      Hoppas verkligen att Boltic-Göta kan hitta tillbaka till allsvenskan och att man också kan använda den tid som behövs för detta till att sanera och få ordning på ekonomin. Det kan inte vara lätt att prestera på topp när man ständigt har ekonomiska bekymmer hängande över sig. Lycka till Göran Svensson i ditt, aldrig sinande intresse, att få klubben på fötter!

      •••

      Svenska Rallyt har återigen genomförts och visst är det en stor PR-grej för Värmland och alla de orter som berörs men mitt personliga intresse för rallysporten är av det tveksammare slaget även om jag kan märka en ökad vidsynthet från arrangörerna. Nu är man beredda att betala en ”miljöavgift” till Svenska Naturskyddsföreningen för slitaget på miljön vilket ändå visar på en god insiktsförmåga.
      Snart Februarilov för skolbarnen! Förr var det besök på Håwe- bageriet, brandkåren och polisen som var de stora attraktionerna även om det fanns tågresor till Stockholm! En fullständigt fantastiskt, näst intill orealistisk, upplevelse! Skidåkning med medhavd termos och mackor tillsammans med Anders Forsell ute på Skutberget hörde också till det som lockade. Inför årets vinterlov kommer inte ett enda dataspel att finns ledigt för lån eller uthyrning! Tiderna förändras….
      Vi hörs!

      Gnällkrönika

      Sitter på Terneriffa, på träningsläger och skriver ihop en krönika som säkert kommer att uppfattas som ganska gnällig. Det kan vara bra att få skriva av sig när det känns lite motigt och halvdeppigt även om det drabbar KT :s läsare.
      Det är inte så att jag själv går omkring och mår jättedåligt om jag undantar en nacke och rygg som ständigt irriterar, men det ser jag mera som ålderssvikt. Nej, det handlar om de aktiva som jag tränar och som ständigt drabbas av små, försmädliga skavanker som gör att träningen hela tiden får balanseras om. Elitidrottsmän som ligger på gränsen till vad som är möjligt i sin träning riskerar hela tiden att få skadeproblem. Det är en svår balansgång och när olyckan är framme så blir oftast idrottaren besviken, ledsen och lättirriterad.
      Detta smittar av sig på omgivningen och även på en tränare. Som tränare lider jag naturligtvis med de aktiva men jag känner samtidigt att det blir svårare och svårare att ta samma omfattande engagemang som tidigare. Sannolikt är även detta åldersrelaterat och det kanske börjar bli dags att fundera om den närmaste framtiden.
      Det känns ändå skönt att skriva ett ord som framtiden när man fyller 60 i år. ”Var sak skall ha sin tid” heter det ju vilket är en devis som jag själv gärna predikar. Kanske dags att börja leva mera som man lär? Har man varit tränare i trettioåtta år så kanske det är naturligt att glöden och entusiasmen svalnar en aning.
      Nåväl, idrottarnas skador och tränarens humör går upp och ner som det mesta här i livet.

      •••

      Hörde från Sverige att kylan och snön äntligen kommit. Återstår att se om man hinner ta fram skidorna innan snön är borta.

      •••

      Hörde också att Mona Sahlin blivit vald till partiledare för sossarna. För mig framstår detta val som det mest korkade i jämförelse med alla andra tänkbara alternativ men vi må alla få ha våra uppfattningar.

      •••

      Hade flerfaldige guldmedaljören i VM och OS i kanot Susanne Gunnarsson till bordet på idrottsgalan. Trodde att jag redan hade hört det mesta om vad hård träning innebär men nu fick jag ytterligare en gång lyssna till en sanning om vad som ligger bakom en guldmedalj! Skidåkning enbart i form av stakning och utan valla i sex timmar, i syfte att träna de i paddlingen involverade musklerna, låter väl som en lagom utmaning…

      •••

      Jag kan inte låta bli att irritera mig så fort despoten Leif Silbersky dyker upp i TV-rutan med sina arroganta uttalanden om sina klienters oskuld och åklagarsidans inkompetens. Silbersky må, förvisso vara en skicklig advokat men självgodheten övergår min fördragsamhet.

      •••

      Inte långt kvar till vinterns världsmästerskap på skidor både nerför och på längden. Skall bli oerhört spännande att se hur de svenska alpina åkarna klarar av pressen på hemmaplan. Håller i alla fall tummarna stenhårt för kanonkillen Markus Larsson.

      •••

      Fick en prenumeration på tidningen FOKUS i julklapp av äldste grabben. Överraskande bra, rik på fakta och seriös måste jag säga. Köp den!

      •••

      Bara drygt hundra dagar kvar till båten åker i sjön!

      Vi hörs

      I väntan på julen…

      Sista månaden har inte varit speciellt upplyftande. Mörkt, blött, lerigt, varmt och blåsigt. Som om inte november vore tillräckligt trist ändå. Jag har numera full förståelse för att många kallar november för depressionsmånaden. Regnandet och mörkret påverkar onekligen humör och sinne och det mesta känns lite tyngre och segare.
      Vi åkte till Göteborg förra fredagen och tänkte liva upp oss lite genom att se Cats som går på Göteborgsoperan. Kanske var det på grund av den allmänna misstämningen som infunnit sig som jag tyckte att tillställningen inte var mycket att hurra över? Dagen efter hade vi tänkt gå på den så omtalade julmarknaden på Liseberg men eftersom vi inte hade med vare sig snorkel, cyklop eller simfötter fick det vara. Det blev istället bilen hem tillbaka till Karlstad i konstant ösregn. Adventsstakar, plastjulgran och övriga julattiraljer plockades fram och placerades ut över hela lägenheten i söndags. Jag kan inte med bästa vilja i världen säga att det kändes som vanligt att klä granen på balkongen med stormvindar och spöregnet piskandes mot rutorna.

      •••

      November har ändå haft det goda med sig att jag lärt mig använda öronproppar på nätterna.
      Trots att jag redan har betydande hörselnedsättning har jag ändå tvingats trycka in de gula propparna i öronen. Vi har nämligen markiser över våra fönster, så även sängkammarens, och när blåsten ligger på så låter det som de gamla cykelsmattrorna man använde som liten grabb.
      Jag är faktiskt lite imponerad av öronpropparnas effekt, inte minst genom att hustrun trodde jag hade avlidit i söndags morse. Hon hade gått upp före mig och satt i köket då hon hörde min väckarklocka tjuta med stegvis ökande volym. Till sist blev ljudet outhärdligt för henne varvid hon rusade in i sängkammaren där hon fann mig djupt snarkandes med de härliga öronpropparna. Tänk att det faktiskt finns produkter som lever upp till vad som utlovas.

      •••

      Så var dock icke fallet med ett väggfäste för vår platt-TV som vi köpte. Försäljaren förklarade fästets förträfflighet för oss på ett sätt som fick mig att tro att han troligen även hade sålt fästen till sådana som inte ens äger en TV. Han förklarade hur omöjligt det var att misslyckas med monteringen och han skulle antagligen ha varit lika säker på den punkten även om han hade känt till underteckads kapacitet i fråga om händighet och tekniska begåvning.
      Naturligtvis var fästet totalt oanvändbart, men i princip bara för vår TV-modell! Lätt misstänksam och förutseende hade dock hustrun införskaffat ett alternativt fäste för halva kostanden som visade sig fungera. Monteringen utfördes dock av gode vännen Ingemar vilket borgar för att TV:n inte kommer att ramla ner. En risk som annars hade varit överhängande, om undertecknad skulle gjort montaget.
      Vem minns väl inte när en åtta meter lång gardinkappa inklusive stänger och fästen brakade i golvet mitt framför hela släkten på självaste julafton. Ett montage som hade hållit i nästan ett år och som jag kände viss stolthet över. För att få ut hela åtta meter gardinstång krävdes ett par skarvningar vilka undertecknad, på ett fyndigt sätt hade löst med coachtejp! En produkt som jag hyser den största tilltro till.
      Tyvärr överskattade jag tejpens förträfflighet till just detta ändamål. En missbedömning som jag även hade gjort tidigare. Denna gång gällde det tejpens oförmåga, att klara av ungarnas punkteringar. Ej heller fungerar den mer än någon vecka till stuprör eller som blomlådehållare. Nej, coachtejpen kommer troligen bäst till sin rätt vid olika idrottsskador men det var ju ändå värt några försök…

      •••

      Nu är emellertid julsakerna på plats inklusive några hängande(!) julstjärnor och nya, om än kortare gardiner, så kanske blir december en överraskningens månad och väntar man på något spännande så kan det gott få regna och blåsa ett tag till.
      Vi hörs!

      Bra balans med späckat schema?

      Ibland undrar jag om min tillvaro är mycket annorlunda än andras. Vilka referensramar har egentligen folk när det gäller hur man uppfattar eller skattar vissa situationer?
      Tycker andra att sånt gör ont som jag inte tycker känns? Uppfattar vi dofter och synintryck på samma sätt? Om jag tycker att jag har mycket att göra, vad skulle andra tycka i samma situation?
      Ja, ibland skulle det vara intressant att veta andras uppfattning och upplevelser av det man själv är med om.
      • • •
      Ibland försöker man bilda sig en uppfattning genom att på nära håll följa människor och iaktta deras arbete men det blir ändå bara en gissning vad det skulle innebära för en själv i samma situation.
      Jag känner människor som stressas av att ha ett viktigt möte under en hel vecka eller sådana som skärrar upp sig veckor innan man skall företa en resa på ett par dagar.
      Naturligtvis är vi alla olika och människans anpassningsförmåga är enorm. Dock inte mera enorm än att det finns en absolut gräns för vad vi klarar av. Visst kan vi under kortare perioder belasta oss mer än vad som är nyttigt men det går inte under en längre tid. Ibland kan det vara bra med lite självrannsakan så jag roade mig med att kolla tillbaka i min almanacka hur det såg ut i oktober för min egen del.
      • • •
      Så här minns jag oktober:
      1: Hemma, bara ett möte
      2: Möte f.m. Resa till Göteborg, inspelning ”på spåret”
      3: F.m: föreläsning universitetet. Kv: inspelning ”på spåret.” Sen hemresa med bil. Hemma 02.00
      4: Tåg 06.00 för föreläsning i Katrineholm. Kvällen Träning i Våxnäshallen
      5: Fm: sjukgymnast. Em: Upptakt friidrottsgymnasiet
      6: 08.00 egen träning! Resa med bil till Ulricehamn för föredrag. Hemma 20.00
      7: Test med simhoppslandslaget hela dagen
      8: Ledig förutom backpass med löparna
      9: Badhuset på morgonen. Långt lunchmöte. Kv: Karlskoga för föreläsning. Hemma 24.00
      10: Våxnäshallen hela dagen. Träning med fig-elever samt Anna Lindberg
      11: Två pass i Våxnäshallen
      12: Heldag: utbildning med Wermlandslaget + träning på kvällen
      13: Två pass i hallen
      14: Bara 3 timmar i hallen
      15: Egen motion + backträning med gruppen
      16: Lidköping hela dagen. Två föreläsningar, hemma 01.00
      17: Tre pass i hallen
      18: Två möten under dagen + träning på kvällen
      19: Ett morgonpass i hallen. Tåg till Stockholm för föreläsning på kvällen
      20: Till Nyköping/Skavsta för planeringsresa med SISU till Tyskland.
      21, 22, 23: Planeringskonferens i Tyskland med besök i Amsterdam. Avkopplande!
      24: Träning med aktiva hela dagen
      25: Två möten + två träningar
      26: Två träningar + utbildning på kvällen
      27: Egen morgonträning, Träning med aktiva + Anna + ungdomsgrupp
      28: Hallen 3,5 timmar
      29: Bara ett backpass med gruppen
      30: Missar frukostmöte! Till Billingsfors för 5 timmars utbildning med ledare
      31: 06.00 tåg till Göteborg. Möte med fakultetsledningen + föreläsning. Hemma sent.
      • • •
      Ja, så där kan en månad se ut i min vardag. Hur detta uppfattas av andra vet jag inte men personligen känns det som att man ibland balanserar på den där knivsudden till vad som är riktigt hälsosamt.
      Ändå predikar jag själv vikten av att hitta en bra balans i livet. Över tid så känns det nog ändå som att det finns en balans i tillvaron och det är inte mycket som behövs för att batterierna skall nyladdas och kroppen fyllas med ny energi.
      Jag vet också väl vad det är jag behöver göra för att hitta min energi och känna glädje och harmoni i livet. Ibland kan det räcka med ett veckoslut tillsammans med minsta barnbarnet Lova.
      Det ger (och tar) energi, det kan jag Lova!
      Vi hörs

      Pseudohändelser i media

      Jag minns mitten på femtiotalet när jag fick gå med farsan ner till stora torget på söndagarna för ett märkligt äventyr.
      Varje gång när Göta hade bortamatch i bandyallsvenskan flockades folk utanför NWT:s skyltfönster för att där stå och stirra rakt in i tomma intet. Göta kunde spela borta mot Nässjö, Bollnäs eller något annat allsvenskt lag och nu hade supporterskaran samlats för att ”följa matchen”. Matchutvecklingen följdes på telefonledning och varje gång ställningen förändrades kom en rapportpojke springandes och satte upp en skylt med det nya resultatet inne i skyltfönstret.
      • • •
      Visade skylten att Göta hade gjort mål eller ledde matchen utbröt applådåskor och jubel hos den församlade supporterskaran. Mellan skyltvisningarna och förändringarna i matchen fördes expertdiskussioner om hur bandy verkligen skulle spelas och vad de olika spelarna i Götas lag egentligen gick för.
      Behöver jag tillägga att matcher som slutade noll noll, minst sagt, innebar tråkiga tillställningar framför skyltfönstret. Femton minusgrader bidrog heller inte direkt till att förhöja stämningen.
      • • •
      Detta var alltså för femtio år sedan, en ”grisblink” i den mänskliga historien. En tid som inneburit en revolutionerande utveckling i fråga om medial bevakning, rapportering och informationstillgång. Inte minst IT-tekniken har skämt bort oss med möjligheter som är rent ofattbara. Idag kan man, på sin hemdator, följa kompisens framfart i New York maraton kilometer för kilometer direkt under loppet.
      Ett bra exempel är också när vi under påsken befann oss på träningsläger i Portugal och Färjestad spelade SM-final i ishockey. På medhavda bärbara datorer kunde vi följa matchen långt, långt från händelsernas centrum.
      • • •
      Medias utveckling i fråga om möjligheter till direktrapportering är näst intill obegränsad. I detta avseende kan man säga att media verkligen lever upp till sitt ansvar som rapport- och informationskälla. Vad som rapporteras och hur media prioriterar nyhetsvärdet från olika idrottshändelser och idrottsvärlden i allmänhet, är däremot något som jag personligen anser ha utvecklats i en ytterst tveksam riktning.
      Några egentliga referat med tillhörande analyser som berättar om hur en match, tävling eller landskamp utvecklades är inte längre det primära. Det handlar mera om att hitta pseudohändelser, skandaler och personliga integritetsdetaljer som kan ge smaskiga rubriker. Det som jag personligen tycker märkligast i denna utveckling är att folk de fakto verkar uppskatta denna typ av nyhetsjournalistik.
      Så måste man väl tolka det eftersom tidningarna överlever och dessutom i vissa fall ökar i upplagor.
      • • •
      Ett ganska färskt exempel på hur kvällstidningarna gör sina prioriteringar av vad som är värt att skildra från idrottens värld kom för en dryg månad sedan när Sverige fick en ny världsmästare i kanot genom Marcus Oskarsson.
      För Sveriges vidkommande var detta det första VM-guldet sedan 1954 i en världsomspännande sport som verkligen kräver sin man. Låt mig gissa att den träning en världsmästare i kanot genomför under ett kvartal, uppskattningsvis är lika mycket som Zlatan Ibrahimovic genomför under ett år? Kvällstidningarnas sportsidor toppades denna gång med två helsidor om Zlatans planer och funderingar på att eventuellt köpa ett lyxhus för 27 miljoner samt hur hans sambos graviditet utvecklades.
      På näst sista sportsidan fanns en kvartssida med en liten bild på Marcus Oskarsson som, mera pliktskyldigt informerade om att Sverige nu hade en ny världsmästare i kanot! Jag vet att många idrottsjournalister verkligen är seriösa och egentligen vill skriva om riktig idrott men trycket från arbetsgivaren och ledningen är stenhårt när det gäller vad som skall levereras.
      • • •
      Kvällstidningarna håller i taktpinnen och leder denna utveckling som snart innebär att vi får läsa de verkliga idrottsresultaten på tidningarnas nyhetssidor för så mycket med sport att göra, har dom ju inte.
      Eller så får vi starta en ny söndagsklubb för oss sportnördar på Stora torget
      Vi hörs!