Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Ett virrvarr av känslor

      Vi skumpar fram i en sliten minibuss. Det vackra landskapet vi färdas genom bryts av hus som för oss ser ut som ruckel. Plåtskjulen byts ut mot fina hus med höga murar runt om. Trafikljuset lyser rött men ingen gör en ansats att stanna. En minibuss kör om oss med hög hastighet, det sitter säkert dubbelt så många i bilen bredvid, vi sitter prydligt en och en på varje säte. Jag befinner mig i Kenya. Ett otroligt vackert men också motsägelsefullt land.
      Första dagen i Nakuru är ett virrvarr av bilar som tutar och människor som försöker sälja saker. För mig ser allt ut på samma sätt, jag uppfattar inte sociala koder, kan inte direkt se vem som är fattig eller rik. Allt känns lite skrämmande men också lockande. Det är jobbigt att hela tiden vara påpassad men också roligt att hela tiden bli bemött med en sådan välvilja. Gästfriheten är stor, även hos dem som i våra mått mätt inte har så mycket.

      Klasskillnaderna är stora och tydliga. Jag dricker te hos en lärare som bor i ett fint inhägnat hus, hennes barn går i privatskola och de har minst två anställda som ta hand om huset. På vägen dit har vi passerat en rondell där gatubarn gjorde upp eld inför natten. Barn som inte har tak över huvudet. Dagen efter går jag till grannhotellet för att bada i polen, på vägen dit möter jag två lim-sniffande tonåringar. Det blir hela tiden så tydligt vilka skilda liv, förutsättningar och möjligheter vi har. Jag känner förtvivlan över de livsöden som så tidigt spills ut men också tacksamhet över min egen situation.

      Dagarna flyter på i ett virrvarr av känslor. Jag får veta hur vanligt det är att barn slås i skolan men får också möta elever som dansar och sjunger. Jag pratar jämställdhet med studenter och gatuförsäljare. Diskuterar hur förhållanden ser ut i Sverige och att vi generellt sett är jämlika. Jag möter förfäran över att vi inte alltid gifter oss innan vi flyttar ihop eller skaffar barn. I Kenya krävs vigselbevis när en kenyansk man och kvinna vill dela hotellrum. Jag inser vilken stor betydelse religionen har i människors liv, och vilken liten roll den spelar i Sverige.
      Efter ett tag inser jag att kaoset som jag först endast såg har blivit till ett mönster. Jag börjar snappa upp sociala koder och kunna läsa av stämningen i staden. Jag ser klasskillnader men också omsorg om sin nästa. Som vit får jag en särställning som jag inte känner mig bekväm med. Det är ingen vakt som kollar mig på vägen in till hotellen, i passkontrollen är det ingen som förhör mig om min resa. Hotellpersonalen servar oss med allt tänkbart.
      Hemma igen känner jag tacksamhet över min livssituation och den lott jag blivit tilldelad i livets lotteri. Men jag saknar också gästvänligheten och öppenheten. En sak är säker, jag kommer aldrig att glömma Kenya och det virrvarr av känslor som resan väckte.