Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • En solberoendes bekännelser

      Efter månader av mörker börjar äntligen det vi har längtat efter att titta fram. Jag pratar givetvis om solen. Just nu fullkomligt skriker min kropp efter solljus. Det har gått från längtan till ren mani. Jag kan inte längre gå förbi en annons för solsemestrar utan att vilja lägga mig på marken och banka med händerna – jag vill också åka! Men som den förnuftiga varelse man är traskar jag vidare och försöker undvika att halka på någon av alla isfläckar. Det är snart sommar tänker jag, vilket känns halvt tröstande och halvt deprimerande, eftersom det ändå är ganska lång tid kvar.
      Jag är normalt inte missunnsam eller avundsjuk av mig. Men nu räcker det att någon ens nämner solsemester och jag får något svart i blicken. Att se på bilder från någons resa ser jag inte längre som underhållande utan snarare som tortyr. Lite artigt svarar jag: Åh vad härligt det ser ut! Men inombords känner jag mig som en trotsig unge som vill göra samma som kompisen och tycker att livet är allmänt orättvist.
      I januari var det som värst vilket ledde till att jag och sambon åkte på ljusbehandling. Där låg vi på en konstgjord sandstrand i badkläder, värmda av en sollampa. En timme låg vi och fantiserade oss bort till sol och värme. Och för ett tag kändes den svenska vintern långt borta. Men när dörren ut mot verkligheten öppnades igen insåg man att det bara var drömmar och förhoppningar. Här var det beckmörkt och tjugo grader kallt. Det är sådana dagar som man verkligen ifrågasätter sitt val av att bo i Sverige.
      Jag har insett att jag som person är i stort behov av fint väder för att fungera. Jag brukar tyvärr inte ha så stor tur med vädret på semestern. Förra sommaren hade vi planerat en tältsemester i Sverige. När semesterveckorna väl infann sig sammanföll de med tidningsrubriker som kungjorde att Baltovädret kommer vilket innebar två veckors ihållande regn. I panik började vi likt de flesta andra semesterfirarande svenskar att leta efter en sista minuten-resa. Då ALLA ville fly undan baltovädret var det kaosartat att få tag i biljetter. En resa till Djerba dök upp var på jag hysteriskt skrek Den tar vi. Min kära sambo tyckte att vi i alla fall behövde veta i vilket land Djerba låg innan vi bokade. Medan vi kollade upp det försvann resan och jag blev minst sagt sur. För min del så hade vi kunnat åka vartsomhelst, bara det fanns sol där.
      Ett halvår med mörker sätter sina spår i de flesta av oss. Så fort solen tittar fram ser man klungor av människor som vänder sina ansikten mot solen och ser genuint lyckliga ut. Ett beteende som ser väldigt roligt ut men som också är förståeligt. När man nu börjar höra fåglarna kvittra och snön droppar från taken väcks vårkänslorna till liv och man inser att det kommer bli sommar det här året också.