• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Vår rädsla för det avvikande

      Förra veckan sköts en polis till döds och en ytterligare skadades. Händelsen ägde rum i Nyköping. Upprinnelsen var att polisen skulle göra en hämtning av en psykiskt sjuk eller stöds person. Säkerhetsåtgärder hade vidtagits. Trots det slutade uppdraget i en tragedi. Den har satt ny fart på diskussionen om tillståndet inom den psykiatriska vården.
      Framför allt kvällstidningarna har bevakat fallet. Kriminaljournalistik, i stort och smått, är det som till stor del bär upp det redaktionella arbetet. Kommersialism och cynism möts. Brottslingar och brottsoffer blir allas egendom. Genomslaget blir stort. Tonläget är brutalt. Sådant påverkar samhällsklimatet. Det påverkar också vardagen för utsatta människor. Det får betydelse för vår uppfattning om hur vårt samhälle ser ut. Vi borde prata mer om det i vår bransch.

      •••

      Nyligen publicerade Vetenskapsrådet en väldigt angelägen och intressant bok om psyke, missbruk, våld och rädsla. Den har legat oläst på mitt skrivbord en tid, men efter ”Nyköpingsfallet” tog jag mig tid att läsa den. Boken heter Bakom vansinnet och är en genomgång av vad forskningssamhället vet.
      Som så mycket annat, tyvärr, är det svårt med sans och måtta i en diskussion om otrevliga och skrämmande saker som våld och rädsla. Det vi tror, känner och upplever är en sak. Verkligheten kan se annorlunda ut.
      Jag vet inte hur många gånger jag stött på folk i olika sammanhang – på jobbet och på fritiden – som har tvärsäkra uppfattningar både om ”hur det är” och vad som borde göras. Ett sådant påstående är att gator och torg skulle ha blivit väldigt mycket osäkrare sedan mentalsjukhusen avvecklades under 1980- och 1990-talet.

      •••

      Något sådant går nämligen inte att hitta i rullorna. Det är till och med så att personer med psykisk sjukdom begår färre brott än befolkningen i sin helhet. Den mest omfattande studien i världen kring ämnet våld och psykisk sjukdom har gjort hos oss. Brottsförebyggande rådets statistik, tillsammans med socialstyrelsens register, har samkörts. Definitionen av våldsbrott utvidgades till att omfatta sexualbrott och olaga hot, utöver ”vanligt” våld som misshandel, dråp och mord.

      •••

      Underlaget är tämligen stort, över 440 000 personer, varav närmare hundra tusen någon gång mellan 1988 och år 2000 hade varit inlagda för en psykossjukdom.
      Jämförelsen visade att antalet våldsbrott per tusen invånare bland hela befolkningen var 45,2 våldsbrott. 2,4 våldsbrott per tusen invånare begicks av personer med en svår psykisk sjukdom. Det finns en viss överrepresentation av personer med psykisk sjukdom, men den är tämligen liten.
      Den vanligaste våldsbrottslingen är en ung man mellan 15-24 år, Oftast finns alkohol och droger med i bilden. Om man verkligen vill göra något åt våldsbrottsligheten så är det i den änden man behöver nysta. Under drygt ett årtionde satt jag i en övervakningsnämnd och fick ta del av personakter och utredningar. Jag kan inte när jag rannsakar minnet komma på ett enda ärende där inte missbruk fanns med i bilden.
      Ett annat problem är att våra kunskaper om, och i ännu högre grad våra allt mindre förekommande möten med avvikande eller svaga människor, leder till att vi vet väldigt lite om dessa människor. Det är klart att sådant också bidrar till att klyftorna mellan det ”normala” Sverige och det ”onormala” växer. Vi möter dem inte i bostadsmiljön, inte på jobbet och inte i vårt föreningsliv. Vi blir överdrivet rädda och försiktiga. Människor stigmatiseras. Varför är vi så rädda för det avvikande?

      •••

      Det som vidare har hänt, om man ser till samhällsutvecklingen de senaste tio-femton åren är att tillgången på droger och vår alkoholkonsumtion stigit markant. Det är busenkelt att få tag på knark, till allt lägre priser. Det återspeglar balansen mellan tillgång och efterfrågan.
      I en stad som Karlstad har detta också hänt. Vi ser, i varje fall är det mitt intryck från några landsortstäder där jag bott, fler utslagna och ”udda” människor. Några är obehagliga, till och med våldsamma och det är heller inte så lätt att etikettera dessa personers problem. Kanske är det när allt kommer omkring mindre betydelsefullt vad namnet på sjukdomsbilden är.
      Det finns många och goda skäl varför den psykiatriska vården och omsorgen behöver en uppryckning. Men just argumentet att det skulle påverka förekomsten av våld i samhället är bland de sämre.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se