• Just nu!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen för halva priset.

    199 kr / 6 månader

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Ska en kommun bilda föreningar?

      Gränserna mellan det civila samhället och myndighetslandet är inte helt enkla att dra. Det har blivit allt vanligare att politiken vill, och försöker, agera på en arena där den inte borde vara. Många gånger kan syftet vara vällovligt, men det hjälper inte.
      I de fina salongerna brukar man tala om vikten av föreningslivets självständighet och oberoende. Men när ljuset släckts och mikrofonen stängts av ger man sig i kast med att formulera mål, och planera, för vad föreningsliv och annat civilt samhälle bör göra.

      •••

      Föreningslivet ägnar sig också i allt större utsträckning åt service- och tjänsteproduktion, till exempel att driva skolor och verksamhet inom välfärdsektorn. Det har jag inga som helst problem med, eftersom dessa många gånger får till saker med högre kvalitet och större engagemang än vad offentligt drivna verksamheter gör. Den sittande regeringen har ambitionen att öka det inslaget i utbudet av tjänster och service i kommuner, landsting och stat. Många gånger knyter också sådant åter till vad som gällde tidigare. Att föreningar drev bibliotek, idrottsplats, ålderdomshem och liknande var vanligt före den offentliga sektorns expansion. För rättvisas skull ska man också säga att det offentliga övertagandet av detta ofta skedde i samförstånd med föreningarna.
      Inom statsvetenskapen finns det till och med ett utryck för det nya. Gongo ­– i motsats till NGO, ungefär ”regeringsinriktad frivilligorganisation” till skillnad mot ”icke statlig frivilligorganisation”. Föreningsliv som lever i knäna på staten. Det är inte oproblematiskt.

      •••

      De oklara gränserna finns både på lokal och nationell nivå. Jag har tidigare skrivit om saken denna spalt, till exempel när en ledande landstingspolitiker tog till orda om företeelser inom ungdomsidrotten som hon med rätta inte gillade, hets och utslagning. Ska sådant förändras är det hos föreningen det ska göras, dess ledare, medlemmar, och styrelse. Politiken har inget mandat att göra det. Detta är heller ingen petitessak. De som vill kan hitta många exempel i riksdagens frågehög, där ledamöter frågat statsråd vad de tänker göra mot dopning, fusk, svarta pengar, elitism, brist på jämställdhet, svagt miljötänkande och annat som förekommer inom exempelvis idrottsrörelsen och annat föreningsliv. Vad ska ett statsråd kunna göra åt sådant? Och är det ett statsråds mandat? Har de hört talas om föreningsstyrelse och medlemmar?

      •••

      På senaste fullmäktigemötet i Karlstad diskuterades några skrivelser från kommunfullmäktigeberedningen. Jag var inte närvarande på mötet förra torsdagen, men har inte kunnat se några spår av någon diskussion om saken i medierna, så jag antar att skrivelsen passerade utan stopp eller debatt.
      Förslagen kommer från ordföranden Magnus Persson (s) och vice ordföranden Harald Alvers (m). Ett av dem handlar om att Karlstads kommun ska vara behjälplig åt invandrare som vill bilda en förening. ”Varje förvaltning ska ha en kontaktperson, som inom ramen för sitt ordinarie arbete, även fungerar som sak- och sektorskunnigt stöd till invandrare som önskar hjälp med att starta en förening”. Syftet är gott och angeläget, men är det en kommunal fråga att ägna sig åt sådant? Finns det inte ett föreningsliv som är experter på sådant? Vilken är deras roll?

      •••

      I en annan skrivelse, som handlar om ”den representativa kommunala demokratin” vill Persson och Alvers att kommunen ska ta fram informationsmaterial om demokratiska rättigheter och skyldigheter. Är inte detta en sak som de politiska partierna borde ägna sig åt? Kommunen, genom sina medborgarkontor, har tagit över en del av det ansvaret. Det är fel väg att gå. De ordnar till exempel ”politikerträffar” och vän av ordning undrar förstås varför en kommunal förvaltning ska hålla på med sådant. Det finns ju politiska partier. De har förvisso problem; förlorar medlemmar, tappar kontakt med folk och verklighet och är extremt bidragsberoende. Men tänk för allt i världen inte bort dem. En del av problematiken är att det offentliga tagit på sig att göra sådant som de borde göra i stället.
      Många gånger handlar det som företeelser om inte är så tydliga, men när summan av dessa läggs samman så blir intrycket väldigt oroande. Finns det ingen i Karlstadspolitiken som ser vad händer?

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se