• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Filmer som borde visas i Karlstads skolor

      Biografen Arenan i bibliotekshuset har i sommar visat flera bra filmer. De senaste veckorna har jag sett två tankeväckande filmer, filmer som lämnat starka intryck även efter det att man gått hem. De är väldigt olika, utspelar sig i helt olika miljöer, men har samtidigt mycket gemensamt. Även om det är spelfilmer, bygger de på en verklig grund. Det man med säkerhet kan veta är att verkligheten var ännu ohyggligare än den som visar på bioduken.

      •••

      Den ena, ”The Last King of Scotland”, handlar om Idi Amins skräckvälde i Uganda under 1970-talet. Storyn bygger på en bok av filmens huvudperson som är en ung idealistisk skotsk läkare som kom att bli personlig läkare till Idi Amin. Slumpen förde dem samman. Allt mer snärjdes han in i den regimen som tog livet av 300 000 människor.
      Det som började med en slags godtrohet och idealism slutade med nära egen död och en dramatisk flykt undan den person och regim som han gett sig i lag med. Filmen handlar också om sådant som lojalitet och samvete – de mekanismer hos oss människor som antingen bär upp totalitära system, eller också kan störta dem. Ett annat sätt att formulera saken är att det handlar om vårt personliga ansvar. Vi kan välja att se och agera, men vi kan också följa med, anpassa oss, bli en i den grå massan.

      •••

      Den andra filmen, som visades sista gången i går kväll, utspelar sig i Östtyskland. Filmen heter ”De andras liv”. (Das leben der anderen) Den handlar om en officer i Stasi, den omtalade östtyska säkerhetstjänsten som var ”svärdet och spjutet” i kommunistpartiets maktutövning i det forna Östtyskland. Den bygges upp efter KGB modell, och ägnade sig åt att övervaka ”statens fiender”. Definitionen gjordes av dem själva. Med ”fiende” avsågs alla dem som av olika skäl inte gillade den regim som rådde. Men Stasi agerade också i maktkampen inom partiet.
      Stasi beräknas ha haft runt 100 000 anställda och ytterligare 200 000 informatörer och angivare.
      Den fick familjemedlemmar att spionera på varandra, vänner att rapportera om andra vänner, man buggade, snokade, läste brev, infiltrerade kyrkor, föreningsliv och opposition och förföljde och knäckte enskilda människor.

      •••

      Jag tror det är svårt för oss att föreställa sig omfattningen på den underrättelseverksamhet som bedrevs. Tentaklerna fanns i hela samhället. Det har också varit en av de mer plågsamma sakerna för Tyskland att rota i efter murens fall. Filmen har dragit masspublik. Den är omtalad och omdiskuterad.
      Hundratusentals personakter finns i arkiven. Angivare har avslöjats, och för dem har det förstås blivit väldigt jobbigt.
      I filmen får Stasi-officeren i uppdrag – givet av kulturministern själv – att övervaka en författare. Allt eftersom får officeren växande sympatier för den han övervakar. Hans lojalitet med Stasi sätts på prov, och han väljer då att skydda den man han först skulle förgöra när saken ställs på sin spets. Hans samvete gör det omöjligt att följa order. I Tyskland har den frågeställningen extra tyngd med tanke på dess förflutna.
      Filmen har kritiserats av kännare av det östtyska systemet, till exempel journalisten Timothy Garthon Ash, för att inte visa upp systemets verkliga gråhet. Garthon Ash har för övrigt själv skrivit en mycket läsvärd bok i ämnet som heter ”Personakten” och handlar om hans dokument i Stasi-arkivet. Garthon Ash bevakade Östeuropas politik och samhälle och rapporterade insiktsfullt om förfallet och förändringen. Säkerhetstjänsten höll noga koll på honom. Även han uppdagar angivare i sin nära krets.

      •••

      ”De andras liv” och ”The last King of Scotland” borde vara filmer som visas på skolorna i Karlstad. De handlar om händelser och samhällen i vår egen tid, och inte minst de ställer viktiga, svåra frågor om vårt personliga ansvar. De bjuder båda på lysande skådespeleri, men det gäller att komma ihåg att det inte är på låtsas. Det filmerna handlar om har hänt, och händer fortfarande varje dag.
      Jag funderar ofta på vilken roll jag själv skulle spela om man hamnar i ett sådant läge. Följer jag samvetet, eller strömmen?
      Jag önskar jag tvärsäkert kunde säga svaret, men sanningen är väl den att vi inte på förhand vet hur vi agerar i en viss situation. Jag tror det spelar roll för utgången om vi har ett mer levande samtal i vårt samhälle om människovärdet och demokratins värden.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se