Senaste tidningen från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 640 kr
    3. Loading ...
    • Jag försöker förstå varför

      Vad är det som händer i Sverige? Det skrämmer mig att vi inte kommit längre i utvecklingen, främlingsfientligheten bara växer och människors lika värde syns mycket avlägset. Jag försöker förstå varför vi har så många som är invandrarfientliga i Sverige, är det bara rädsla eller finns det andra skäl? Jag ser ofta, på till exempel facebook, att det dyker upp rykten, halvsanningar och myter om kostnader och problem med invandring. Dessa får oftast stå oemotsagda vilket gör att fördomar, främlingsfientlighet och hatiska kommentarer florerar helt fritt.
      Jag tycker att media är alltför snabba med att sprida felaktig information, här måste de bli mer kritiska och här har även alla människor i Sverige ett ansvar. Ta reda på fakta, skapa dig en egen uppfattning och framför allt, våga säga ifrån! Tala om att du inte samtycker när dina facebook-vänner skriver rasistiska inlägg. Om det inte funkar, ta bort dem som vänner. Markera att du inte håller med. Det heter ju att den som tiger samtycker, och här måste det till en förändring.
      Under hösten har jag följt amerikanerna som varit med i SVTs Allt för Sverige och jag slås av hur släktkära de är. De hävdar gång på gång att släkten betyder allt för dem och de är enormt stolta över sitt svenska ursprung. Jag fick se detta på nära håll en gång när jag var i USA. Innan resan ringde jag upp min mammas kusin(som jag aldrig träffat) och bad honom hjälpa mig hitta ett bra hotell på Manhattan vilket han fixade med bravur. Vi var i New York under två veckor men blev hembjudna några dagar till Tom, som han heter, och de bodde i Connecticut. När han berättat för sin far att vi skulle komma krävde han att vi skulle besöka honom vilket vi gjorde.
      På vägen dit förklarade Tom att pappan var sängliggande sedan en tid tillbaka då han var mycket sjuk men väl framme gör Tom stora ögon. Hans pappa har klätt sig i bästa kostymen och är uppe för att möta oss. ”Det går inte att ligga nerbäddad när det kommer släkt från Sverige”, var svaret Tom fick på sin oställda fråga. Detta gjorde djupt intryck på mig. Om jag inte missminner mig hade min mormor åtta syskon varav sju emigrerade till Amerika. De var tvungna att lämna Sverige eftersom det var svårt att överleva här. De ville inte lämna landet men hade inget val. Jag undrar om de som är emot invandring ägnar en tanke åt varför människor kommer till Sverige? Om de haft det bra i sina hemländer skulle de säkert stanna kvar men de är tvungna, av olika skäl, att lämna sitt land för en osäker framtid i ett nytt, främmande land.
      Mitt nyårslöfte blir att bli mer påläst om invandring/främlingsfientlighet så att man direkt kan svara på felaktiga påståenden som kommer. Gör det du också, en bra start får du på www.regeringen.se Väl där söker du på ”Vanliga påståenden om invandring”, där får du svar på hur det egentligen ligger till.

      Julen för den kräsmagade

      Då är vi redan inne i december, jösses vad snabbt denna höst har försvunnit. Nu längtar jag efter snö så att det blir lite ljusare och gärna mycket snö så man kan åka skidor. En annan sak jag ser fram emot är att äta julbord. Nu kan det tyckas vara bortkastade pengar för min del eftersom jag är så kräsmagad att jag i princip bara äter skinka, köttbullar, prinskorv och revbensspjäll! Men hallå, det är ju grymt bra. Jag slipper stå i kö eftersom alla andra börjar med de kalla rätterna, sill, lax och olika syltor mm. Då glider jag förbi och går direkt på varmrätten! När de andra börjar köa för att få smaka det varma är jag redan inne på efterrätten. Perfekt!
      Annars har hösten faktiskt varit lite besvärlig. Två av våra katter (vi har tre) har varit mycket jobbiga, de har gått runt som heroinister på avvänjning! De har alltid ätit torrfoder och varit nöjda med det men i våras fick de några portionspåsar med ”blötfoder” och snacka om att bli beroende. Torrfodret dög inte längre och de har verkligen tiggt, dygnet runt, efter att få sin ”fix”! Bedjande ögon har följt dig överallt. Nattetid har de väckt dig för att stilla sitt beroende och blir man väckt flera gånger varje natt blir man ganska ”trött” på katterna. Inte nog med att det är dyrt, det luktar ju ganska illa också.
      Nu har vi i alla fall fått dem att bli ”normala” igen och det är skönt. Jag är säker på att tillverkarna av denna mat har i något ämne som gör djuret beroende, i alla fall har våra katter agerat som att det var så. Vi människor får även vi i oss en hel del tillsatser via maten vi äter. Varje år får en svensk i sig 7,3 kilo tillsatser och det är mycket av detta som inte är särskilt hälsosamt. Nu verkar inte svensken bry sig så mycket om detta. En undersökning visar att endast två procent av svenskarna läser innehållsförteckningen på det de köper. Visste du till exempel att det på Ramlösas flaskor/burkar står att drycken inte bör intas regelbundet av barn under sju år! Däremot kollar över 50 procent på datummärkningen. I de flesta andra länder är det tvärtom!
      Jag är ju som sagt kräsmagad och mannen i följande historia hade även han kräsmagade barn och då utspelade sig följande. En jägare dödar en hjortbock och tar med den hem. Han bestämmer sig för att förbereda den och servera hjortstek till middag. Han vet att hans barn är noga med vad de äter, och kommer inte äta det om de vet vad det är, så han berättar inte.
      Hans lilla pojke frågar honom:
      – Vad blir det till middag pappa?
      – Du ska få se, svarar han.
      De börjar äta middag och hans dotter frågar honom igen vad de äter…
      – Ok, säger hennes pappa, här är en ledtråd. Det är vad din mamma kallar mig ibland.
      Hans dotter börjar skrika.
      – Ät det inte Jimmy, det är ett arsle!

      Politiskt käbbel på sandlådenivå

      Kappvändare tycker jag inte om, även om dessa personer hävdar med bestämdhet att det inte är deras fel åt vilket håll vinden blåser!? Nej, jag gillar människor som står för sin åsikt, även om jag inte håller med personen i fråga. Ibland kan man dock inte låta bli att gilla kappvändaren. Följande hände när vi precis köpt vårt första hus. Vi gick runt i trädgården och tittade på alla växter (eller ogräs, vi hade verkligen ingen aning!) Då kommer grannfrun fram och vi står och småpratar när jag ser en katt smyga in under vårt uthus. Oj, sa jag, en katt! Finns det många katter här, frågade jag och hon svarade:
      – Ja, det är rent förskräckligt vad många katter det springer runt här! Usch!! Då sa jag att det kommer snart en till när vi flyttar in för vi har en katt. Då svarade hon:
      – Nämen va treeeeevligt!! Som du förstår hade vi inga problem med den grannen!
      Det märks att valet närmar sig, politikerna är verkligen i fokus just nu och man blir ganska trött på deras käbbel som i många fall är strax över sandlådenivå. Man käbblar om allt och det är hela tiden den andres fel. Man vill inte svara på direkta frågor utan de kör sitt mantra i tron att vi väljare röstar deras väg bara vi får höra deras slogans nog många gånger. Dessutom verkar ingen av dem kunna räkna, kommer det en utredning, eller statistik inom något ämne, så kan de banne mig få resultatet att se helt olika ut och hävdar bestämt att den andre inte kan räkna. Det kanske är den här killen som gör alla uträkningar, han som fick frågan hur många som varit med på resan han just kommit hem från:
      – Nu ska vi se, det var jag, mamma, pappa, syrran och hennes föräldrar. Det blir väl sex stycken det!?
      En sak som jag gillar är att slänga käft, gärna med någon som är kvicktänkt och ger en svar på tal. Killen som jag ska berätta om skulle säkert bjuda bra motstånd. Killen är försäljare och han står i en butik och har en demonstration för en vara vars största fördel är att den är okrossbar. Precis när han sagt detta tappar han varan i golvet och den går i två delar. I stället för att sjunka genom golvet i ren skam håller han upp varan och säger självsäkert:
      – Och så här ser den ut i genomskärning!
      En annan kille kunde tacka sin rappa käft och snabba tanke när han gjorde bort sig i ett samtal med sin chef. De pratade om staden Toronto och killen sa:
      – Toronto är en riktig skitstad, där är alla antingen prostituerade eller så är de hockeyspelare! Chefens min mörknade betydligt och han sa:
      – Du, min fru är faktiskt från Toronto! Då svarade killen blixtsnabbt:
      – Åh faan, vilket lag spelade hon i?
      Efter en fantastisk sommar har hösten kommit och som alla årstider har hösten sin tjusning. Mycket syre i luften när man är utomhus och mycket mys med filtar och stearinljus när man är inomhus.
      Mys på!

      Rena vinsten för Sverige

      Det är mindre än ett år kvar till riksdagsvalet och valrörelsen är i full gång. Det lovas än det ena, än det andra. Det som skrämmer mig är att inget parti gör någon större ansträngning för att ta diskussionen med Sverigedemokraterna.

      De får mycket uppmärksamhet i media, med all rätt, vi lever ju i en demokrati, men jag saknar debatter där man verkligen synar de förslag som SD lägger fram. Nyss påstod de att Sverige kan spara 120 miljarder de närmsta åren genom att stoppa 90 procent av invandringen och jag hörde ingen som nämnvärt opponerade sig mot detta.

      Jag vill påstå att det är tvärtom! Varje person som kommer hit är rena vinsten för Sverige och vi måste bli fler för att klara av att driva detta land framåt. Med människor från olika kulturer och bakgrund får vi också en fantastisk möjlighet att tillsammans skapa nya innovativa företag som ger jobb och inkomster. Se bara på en sådan stad som New York. Den anses vara den häftigaste staden av alla och det beror till mångt och mycket på att det är en smältdegel med människor från hela världen.
      Sverigedemokraterna ligger bra till i opinionerna och som det ser ut just nu blir de det tredje största partiet! De får många sympatier på grund av att riksdag och regering under en mycket lång tid misslyckats med att integrera våra invandrare. Det är alldeles för mycket ”vi” och ”dom”. Det pratas om första, andra och tredje generationens ”invandrare”! Jag menar att är du svensk medborgare så är du svensk! Punkt! (Även här kan vi lära av USA, där är man medborgare först och främst samtidigt som man är väldigt stolt över sitt ursprung).
      Hur ska man då göra för att underlätta integrationen så att den går så snabbt och smidigt som möjligt? Språket tror jag är bland det viktigaste, man måste få möjlighet att lära sig svenska så snart som möjligt.
      Jag tycker att man borde söka efter ”fadderfamiljer” till våra invandrare. En familj som av medmänsklighet, inte betalning, hjälper en person eller en familj, med kontakter med olika myndigheter men framför allt umgås. Bjuda på mat, erbjuda dessa människor att vara med på familjemedlemmarnas olika aktiviteter, följa med till skolan/jobbet, använda hela sitt kontaktnät för att få hjälp att ”introducera” dem i hur det är/ser ut i Sverige samtidigt som man pratar svenska HELA tiden. Med hjälp av sitt kontaktnät borde det även gå att få fram praktikplatser där de får hjälpa till med enklare uppgifter samtidigt som de får ”lära” sig alla ”oskrivna” regler som finns i samhället och på våra arbetsplatser.
      Om jag vore politiker i en kommun som oroas av avfolkning så skulle jag kämpa för att få fler invandrare till kommunen. Få alla invånare att förstå att de måste hjälpa till för att det ska finnas en framtid. Skapa en gemenskap som inkluderar alla, få bort rädslan för det okända. Ge dem en chans att visa att de inte är ett dugg annorlunda än vad vi ”svenskar” är.

      Hösten är mârten för mig

      Nu får man väl ändå säga att hösten gjort sin entré. Hösten kan ju vara alldeles underbar när man i vackert väder kan gå ut och leta svamp (eller Friska Karlstad-stolpar) och tända ljus och mysa inomhus när det är ruskväder. En annan sak som jag förknippar med hösten är att det är högsäsong för mârten. Oxhälja i Filipstad förra helgen och till helgen är det Torsby som gäller. Det var ett bra tag sedan jag besökte Torsbymârten, ska se om jag kan få med hela eller delar av familjen.
      Förutom ett mârtensbesök vill jag gärna åka till Rännberg och visa var jag tillbringade varje sommarlov upp till femton års ålder. Jag var oftast ensam med min älskade mormor och det var inte direkt något överflöd av jämnåriga i närheten så det gällde att vara påhittig. Det blev mycket fotbollsspel mot en uthusvägg, luftgevärsskytte, fiske av bäcköring och utforskning av omgivningen.
      När jag fyllde 13 var jag inte så sugen på att åka dit men blev ”mutad” med en trimmad moped, en Push Dakota, vilket inte gick att motstå. Nu blev radien för mina utforskningar större, jag åkte till avlägsna småsjöar och fiskade och det hände att jag åkte in i Norge och köpte candysocker i närmsta gränshandel. Jag klarade mig från olyckor, enda gången jag blev riktigt rädd var på en liten skogsväg där jag fick tvärnita för två älgkalvar mitt på vägen. Det gjorde mig inte rädd men när jag tittar bredvid vägen ser jag älgkon som med ljud och kroppsspråk gör väldigt klart för mig att jag borde vända och åka åt andra hållet.
      Motorn hade stannat vid min tvärnit och jag vågade inte göra ljud med en kickstart så jag rullade bakåt med hjälp av lugna rörelser med fötterna. Älgkon stod kvar och stirrade stint på mig tills hon ansåg att faran var över, phu. Då var det var nära att det kom en matsked blôtt i byxan!
      Ett annat minne som poppar upp är när jag en midsommarafton besökte Östmarksparken tillsammans med syskon och kusiner. Jag var 14-15 år och min bror träffar en gammal barndomskompis. Efter en stund tittar han på mig och frågar brorsan på underbar dialekt:
      – Men hanna har du märrä för en ”Travolta-ong” med tåcker pöösjeans å kastlugg! Jag hade alltså rymliga jeans och lång lugg vilket var modet då i Skoghall. Det hade inte kommit till norra Torsby kommun, det stod ju helt klart.
      Man lär sig något nytt varje dag. Kanal 12 har börjat sända igen och favoriten Kjell-Åke i Myra gav mig svaret som jag funderat på i många år. Han har alltså klurat ut varför dykarna alltid kastar sig baklänges från båten. (Du ser nu framför dig hur dykaren rättar till cyklopet, stoppar in snorkeln i munnen och kastar sig bakåt ner i vattnet) Det enkla men mycket geniala svaret på frågan varför de kastar sig bakåt är, att om de kastar sig framåt så hamnar de I BÅTEN!

      Jobbade två dagar i nio veckor

      Vilken sommar vi har haft! Alltså, nästa års sommar får det inte lätt, det spelar ingen roll hur bra vädret blir, alla kommer ändå säga att det var bättre i fjol. Jag menar, hur ofta händer det att gemene man (inte bönder alltså, de klagar ju oavsett väder) går och önskar sig en gnutta regn? Det har jag hört många säga i sommar och då har det verkligen varit en solig sommar. Karlstad vann solligan en vecka i juli, flest soltimmar av alla städer i Sverige. Varje gång detta diskuteras ute på Hammarö säger alltid någon:
      – Tänk ôm di satte mätstecka på Hammarö sydspets, då skulle vi vinne varje år! För det är allmänt känt att solen ofta skiner ute i Hammarös skärgård och man kan då ser moln och regnskurar över Karlstad.
      Hur som helst, alla som man pratat med har varit nöjda med sin semester. En jag pratade med sa att han haft en halvtimme regn! Själv har jag i skrivande stund min sista semestervecka. För tredje året i rad har jag vänt på arbetsveckan. Jag har arbetat två dagar och varit ledig fem dagar under nio veckor. Helt underbart, det känns som man är ledig hela sommaren. Jag kan verkligen rekommendera alla som har möjlighet att prova.
      Oavsett semesterperiod händer det ju att man gör en resa. Det gjorde även dessa två göteborgare som varit på besök i Stockholm. Efter två dagar i huvudstaden hade de båda gjort slut på sina pengar. När de skulle åka tåg hem visste de inte hur de skulle betala. Då sa den ene:
      – Vi spelar blinda!
      När konduktören kom för att kolla biljetten, så sträckte den ene fram två stycken biobiljetter. Konduktören sa:
      – Dessa kan ni inte åka med.
      – Hrm… Vi är båda blinda och bad en pojke fixa tågbiljetter till oss. Dessa var vad vi fick.
      Konduktören tittade misstänksamt på de båda göteborgarna och sa:
      – Låt gå för den här gången då.
      Konduktören gick därefter in i nästa kupé, där det satt en riktigt läcker tjej. Han bad henne göra en tjänst, nämligen gå in och visa brösten för de ”blinda” passagerarna.
      – Jag tror nämligen inte att de är blinda…
      – Inga problem, visst kan jag det!
      Hon gick in till männen, drog upp tröjan och lät brösten guppa ut. Coola, som Göteborgare faktiskt är, rörde de inte en min.
      – Nej du, nog är de blinda! sa tjejen när hon kom tillbaka till konduktören.
      – Jag HATAR gratisåkare i mitt tåg! Om du går in och visar lite mer, så får du åka gratis!
      – Självklart!
      Så tjejen gick in till göteborgarna igen, drog ner byxorna och blottade hela sitt kön, varpå den ena mannen sa:
      – Nu börjar vi närma oss Götet för nu börjar det lukta fesk…

      Han kysser henne ömt…

      Nu har jag återigen drabbats av krönikörens värsta mardröm, vad tusan ska jag skriva om? Jag skrev en krönika och skickade in till redaktionen men så såg jag att jag var en vecka för tidig och den krönikan får skrotas eftersom den blir inaktuell med en veckas fördröjning. Jag försöker alltid få med lite humor i mina krönikor men när jag tittar tillbaka så har de senaste inte varit särskilt humoristiska. Om man kommer på ett ämne att skriva om så ska ju helst det roliga höra ihop med ämnet som krönikan handlar om. Därför blir denna krönika helt ägnad åt humor och vi börjar med en sportrelaterad historia.

      Läs mer →

      Tävlingtips för midsommaren

      I morgon är det midsommarafton och enligt min åsikt är det den ”riktiga” nationaldagen. Den slår alla andra helger med råge och jag har många härliga minnen från tidigare aftnar.
      Jag älskar lekar och tävlingar av alla de slag och alla som har varit på fest hos mig har fått finna sig i att delta. Nu är inte alla lika roade av detta så jag brukar dela upp deltagarna i olika lag. Även om du inte vill vara med själv kan du ju alltid stötta och heja på ditt lag. En klassisk femkamp är perfekt som underhållning på en fest och här kommer några tips på lämpliga lekar till en sådan.
      Innan femkampen startar brukar jag inleda med en övning som alla deltar i. En rolig sådan är sockerbit på flaska. Ställ upp alla på ett led, en glasflaska på ett bord och högst upp på flaskan lägger du en sockerbit. Deltagarna ska sedan gå fram i rask takt, hålla armen sträckt och sedan sprätta bort sockerbiten med långfingret. Sockerbiten måste flyga minst en meter så ”sprätten” måste vara hård och armen måste förbli rak och farten måste hållas förbi bordet/flaskan.
      Vad deltagarna kommer att märka är att mycket få kommer att träffa sockerbiten eftersom hjärnan förstår att om den ömma nageln träffar den hårda sockerbiten så kommer det att göra ont och då ser hjärnan till att du missar. Nu är alla uppvärmda och femkampen kan börja. Beroende på hur många lag som deltar kan man lägga upp det på olika sätt, alla lag samtidigt eller var och en för sig på tid.
      Första grenen, här ska en ur varje lag kasta olika saker i en hink från tre meters håll. En tom burk, en tennisboll, en innebandyboll och en badmintonboll. (Vad som helst duger). Alla sakerna måste hamna i hinken innan man är klar. Andra grenen, här nyper man fast en femkrona mellan skinkorna, går tre meter och släpper ner pengen i en mugg. (Här blir gångstilarna roliga att se på).
      I tredje grenen ska man flytta en golfboll eller ett ägg från toppen av en flaska till en annan flaska som står minst fem meter bort. För att flytta bollen/ägget använder man ett snöre, sextio centimeter långt som man knyter, och sedan spänner man snöret hårt mellan tummarna och lyfter och balanserar det till nästa flaska.
      Fjärde grenen, här ska man ha ett spagettistrå i munnen och på detta ska man trä tre stycken pasta penne. Dessa ska ligga på en bordskant och man får absolut inte använda händerna till hjälp. Sista grenen, här ska de tävlande lägga en kaka i pannan. Kakan ska sedan till munnen och man får bara använda sig av sina ansiktsmuskler. Skrattgaranti på denna gren utlovas.
      Hoppas att du får en härlig sommar, ta tillvara varje ögonblick och njut av tillvaron!

      Drömmen om stupet

      Du har säkert varit med om det många gånger. Precis innan du somnar rycker det till i hela kroppen och du känner hur det ilar till i magen. Du drömmer att du ramlar utför ett stup och känner hur du förlorar fotfästet. Jag undrar varför det blir så, har ingen bra förklaring. En annan sak som jag aldrig blir riktigt klok på är alla konstiga drömmar man har ibland, i alla fall har jag det. I bland är det så otroligt att ingen manusförfattare skulle kunna hittat på värre. Man drömmer om människor man mött en kort stund för 30 år sedan och man minns platser, situationer och händelser som man aldrig skulle komma ihåg i vaket tillstånd.
      I bland när jag vaknar och fortfarande kommer ihåg drömmen funderar jag på hur man kan drömma så ”stôlligt”! Jag förstår att drömmen är ett sätt för hjärnan att bearbeta saker man har varit med om. Vissa drömmar är dock så sjukt konstiga att jag ibland undrar vad tusan jag har varit med om. Vissa drömmar skulle jag inte, i alla fall frivilligt, låta en expert tyda. Risken är stor att jag skulle hamna i ett madrasserat rum med tillgång till riktigt starka mediciner!
      Drömmar är säkert bra och dagdrömmar är ännu bättre. De kan man i alla fall påverka och använda sig av när man behöver vila hjärnan en stund och tänka på trevliga saker. Man låter fantasin vandra iväg åt alla möjliga och omöjliga håll. I mitt fall brukar de alltid sluta med att jag planerar vad jag ska göra när jag vinner några hundra miljoner på Lotto. Bästa tillfället för att få tankarna att fladdra iväg inträffar när jag gör något enformigt. Vid långa löppass till exempel, eller ännu bättre, när man står med en spolslang och har en till synes oändlig hög som ska spolas bort. När jag arbetade som operatör på bruket tyckte många av mina arbetskamrater att det var fruktansvärt att gå in i en stor cistern och spola rent. För mig var det ren njutning, jösses så snabbt ett arbetspass gick.
      Det händer inte ofta men i bland har jag en mardröm. I de flesta fall handlar det om att jag är jagad av någon och jag vaknar av att min hustru puttar på mig och säger ”Ta´t lugnt, du drömmer” samtidigt som hon skrattar! Anledningen till att hon skrattar beror på att jag låter ganska konstigt. Det är svårt att beskriva i ord men jag upplever att jag i min dröm skriker ett otroligt högt avgrundsvrål men ut ur min mun kommer ett ljud som mer liknar en tinnituston eller kanske mer som en kastratsångare som entonigt låter sin stämma höras på låg volym.
      När hon väcker mig hör även jag hur jag låter och börjar skratta själv. Jag funderar faktiskt på att försöka spela in det med videokamera. Jag är övertygad om att jag vinner 50 000 kronor om jag skickar in till Sveriges roligaste klipp med Martin Timell. Det kanske nästa dagdröm ska handla om?

      Äntligen!

      Äntligen! Som jag har längtat efter vår och framför allt vårvärmen. Det är en härlig tid vi går till mötes och det gäller speciellt i år, när vintern och våren varit ovanligt kall och lång. Helgen som gick var alldeles under bar. Jag gjorde ”premiär” i Friska Karlstad, ett arrangemang som OK Tyr ligger bakom, och hittade sju stolpar på första rundan. Detta tycker jag är riktigt bra, vardagsmotion av bästa märke. Man kommer ut i naturen, får ett mål med promenaden och avkoppling alldeles gratis.
      Att det sedan är en lagtävling på mitt företag gör det bara roligare och jag tror det kommer snackas en hel del om ”svåra” kontroller vid fikat framöver. Det som överraskade mig (positivt) var alla glada människor man träffade ute i skogen. Alla hade samma mål och man pratade om vilka kontroller man hittat och vart man skulle leta härnäst.
      Det som gömts i snö kommer som bekant fram i tö. Trädgårdsvård är också en bra form av vardagsmotion bara man tar det lite i taget. När man sitter i solen på altanen och tittar runt inser man dock att det borde startas en del projekt. När man sedan tittar på listan över allt som borde göras blir det oftast en övermäktig uppgift och då är det lätt hänt att det inte händer något alls. (Jag är något av en mästare att skjuta på saker, om man väntar nog länge så k a n s k e det inte behöver göras alls).
      Nu har jag i alla fall startat det första projektet, bort med rosor och andra buskar efter garageväggen, där ska det bli ett vedförråd. Att få bort dessa buskar var inte precis en form av vardagsmotion, det liknade mer ett hårt fyspass för en elitmotionär. Jisses så trött man kan bli och jösses vad kul att känna träningsvärk i muskler man inte ens visste att man hade! Vi har pratat på att ta ner gamla träd på tomten som vuxit sig alldeles för stora och jag har skjutit upp det med motiveringen att vi inte har någon stans att förvara veden. Nu faller det argumentet så trädfällning står på tur. Veden värmer som bekant många gånger, efter fällning ska den klyvas och staplas.
      Under en stund av oförstånd lovade jag dessutom min kära hustru att lägga nya stenplattor och göra en ny uteplats. Ni som läst mina krönikor vet att jag är en mästare på att göra fel. En klok värmlänning lär ha sagt ”Inte nôtt ä så enkelt att dä inte går å krångle tet” och det är jag den första att skriva under på! När jag senare i sommar ska bygga en gäststuga ute vid sommarstugan så vet jag redan nu att det kommer att bli en del misstag, som förvisso går att åtgärda och rätta till, men det tar ju en massa tid. Men då tänker jag bara på vad en annan klok värmlänning sagt ”Vill du ha nôtt gjort ska du gå te en som har môcke å göre – di andre har aldri ti!”

      Bortkastade pengar för böter

      Plötsligt så står jag där med väskan i halsen och gråten i näven! (Det är tvärsom, jag vet, men det är lite roligare att säga på det här sättet). Jag har precis hämtat posten som jag sprättar upp och läser ”Påminnelse om ej betald p-bot”! Alltså, är det något jag tycker illa om så är det p-böter. Jag gör verkligen allt för att inte få en sådan onödig utgift. När skulle jag ha fått den?
      Jag bor på Skoghall och där är vi välsignade med gratis parkering på hela ön, du kan få böter men då har du ställt dig på en förhyrd plats eller direkt på ett övergångsställe! I Karlstad är det värre, där är man ganska nitiska, men där är jag så sällan och jag betalar alltid och är noga med att flytta bilen innan tiden går ut. Läser vidare och ser att boten kommer från Bromma flygplats och minns tillbaka när vi vinkade av äldsta dottern som reste iväg på ett tremånaders äventyr på andra sidan jorden. Många kramar och pussar gjorde att vi kom tre minuter försent till bilen men eftersom vi inte hade någon lapp på rutan så andades vi ut.
      Man har ju hört hur djävligt det är i Stockholm. När vi åker därifrån ser vi mycket riktigt en P-nisse som lappar bilar för brinnande livet och vi tackar vår lyckliga stjärna att vi klarade oss. Men icke! Tydligen var denne P-nisse en kille med svart bälte, nionde dan, i att lappa bilar. Han var så ivrig att han inte ens hann sätta lapp på rutan! Bara att bita ihop så plomberna krasar och betala.
      Just p-böter och fortkörningsböter rankar jag som de mest bortkastade pengar som finns. Naturligtvis ska man betala när man gör fel men jag känner att pengarna skulle kunna ha använts till något bättre. Fortkörningsböter har jag något lättare att ta (det har hänt två gånger på 32 år) för slår man ut böterna på alla gånger man kört för fort så blir det ju ganska billigt, som min fru påtalade sist det hände.
      Om man ändå visste att dessa böter gick till något viktigt så skulle det kännas lättare att betala. (Jag vet inte var de tar vägen men de verkar inte gå till vägunderhåll i Värmland i alla fall). Tänk om pengarna gick till välgörande ändamål i stället, då kunde det ju kännas riktigt bra med en bot av något slag. Ett annat förslag är att myndigheterna varje år tar hundra miljoner av alla böter och lottar ut en miljon till hundra lyckliga vinnare, då kunde man faktiskt kunna ta en p-bot då och då!
      När jag är inne på utgifter, dock inte onödiga, så läste jag i VF förra veckan att ett barn har kostat cirka en miljon de första arton åren. Värt vartenda öre! Jag är också väldigt glad att inte skattemyndigheterna låter oss skatta för hur mycket man älskar sina barn, då hade det ju blivit riktigt dyrt! (Ooops! Visa inte detta för finansminister Anders Borg, då kommer det som ett förslag snabbare än blixten, och jag ber i sådana fall om ursäkt).
      Glad Påsk!

      Vem kan man lita på?

      Vem kan man lita på i dagens samhälle? Det går inte en dag utan att man läser om, ser, hör eller utsätts för bedrägerier av alla de slag. Härom kvällen ringde det och en röst mumlade på något okänt språk och var tyst långa stunder och man försöker få reda på vad den som ringer vill genom att försöka göra sig förstådd. Senare läser jag på Facebook att man inte ska svara när någon ringer från detta nummer eftersom de är ute efter att lura på dig ett 36-månaders abonnemang, utan möjlighet att säga upp det.
      De spelar in samtalet och säger du ordet ”ja” lägger de på och fixar till det som att du tackat ja till deras erbjudande! Det här gör mig riktigt förbannad, jag blir ”sinni” helt enkelt. Hur ska man kunna skydda sig mot denna typ av bedrägeri? Jag kan säkert ta mig ur detta, vet inte ens om jag svarade ”ja” så det kanske inte blir något alls men jag tänker på alla gamla och sjuka som kan utsättas för dessa bedrägerier. De har sällan kraft eller ork för att bekämpa avskum som dessa.

      Jag får ofta mejl med alla möjliga fantasifulla förslag som lovar guld och gröna skogar bara jag lämnar ut mitt lösenord till bankkontot!? Det senaste jag fick, var från en ”advokat” som behövde MIN hjälp med att få ut dryga hundra miljoner dollar från ett låst konto i Egypten. Bara han fick mina kontouppgifter och lösenord skulle han se till att föra över dessa pengar till mitt konto! När man läser dessa otroliga erbjudanden förstår man ganska snabbt att det är något lurt med det hela, det är helt enkelt för bra för att vara sant.
      Jag inser dock att det måste vara många som går på dessa lurendrejerier, annars skulle de väl inte hålla på? Hur ska man få bukt med detta? Man borde säkert polisanmäla dem men då fick man hålla på med det några timmar varje dag och det går ju inte. Polisen kan inte göra mycket ändå, de har ju inte ens tid att hämta stöldgods som spårats av ägaren, tänker närmast på datorstölden i Arvika förra vecka. Otroligt frustrerande, både för brottsoffret men säkert även för polisen.

      Jag har alltid tyckt och trott att svenskar är ett ärligt folk, en uppfattning jag fått revidera sedan några år tillbaka, jag inser nu att vi är lika korrumperade som övriga världen. Vi ser statliga företag som mutar och myglar med miljardbelopp, politiker myglar med arvoden och smiter utomlands (moderaterna är visserligen för fri företagsverksamhet men här gick hon lite väl långt), förbundsordförande som bor och reser gratis i flera år utan att ha en aaaaaaning om att dessa förmåner ska beskattas!!!
      Det myglas på alla nivåer och det verkar öka hela tiden. Jag tror att det fungerar lite som barnuppfostran. Barn gör inte som föräldrarna säger utan som de gör. Varför ska den ”vanliga” människan följa alla regler när inte de som skapar reglerna gör det?

      Mos byggde denna kropp

      Det är märkligt hur vissa sånger man hör påminner om vissa personer eller hur vissa situationer påminner om vissa händelser. Varje gång jag åker hiss kommer jag till exempel alltid att tänka på Mallorca i början på 70-talet. Jag var i 13-årsåldern och måste förmodligen åkt mycket hiss eftersom detta etsats fast i minnet. Det var en gammal ”tant” på dryga 30 år som varje gång jag delade hiss med henne (hon åkte också ofta hiss, återkommer till det) sa följande ramsa på släpande Stockholmsdialekt.
      – Ner kommer man alltid, säger Benke. Benke är hissmontör, jag kokade ägg åt Benke i morse!
      Denna kvinna gjorde ett starkt intryck på mig trots att jag i dag inte kommer ihåg hur hon såg ut. Jag var väl glad att en människa av kvinnligt kön tilltalade mig och hon såg ”busigare” ut för varje hissresa hon gjorde. (Hon åkte säkert upp på rummet och förbättrade vätskebalansen.
      Solen är ju ganska stark och man har ju hört vad farligt det är med vätskebrist!) Så varje gång jag går in i en hiss så hör jag denna ramsa i mitt huvud, stôlligt! Nu borde jag kanske tänka på samma charterresa varje gång jag äter kyckling, men så är inte fallet. Detta trots att jag under 14 dagar åt en sak var gång vi käkade. Kyckling och pommes frites! På den tiden var varken jag eller familjen särskilt bra på engelska men flaxade jag med armarna och kacklade som en höna så fixade det sig!
      Jag var, och är i ärlighetens namn fortfarande, väldigt ”feschlig” när det gäller mat, jag äter inte vad som helst. Jag äter inte fisk, skaldjur, ägg och en massa annat. Däremot så älskar jag mos och ugnstekt falukorv, mos och bacon, mos och värmlandskôrv, ja ni hör. Jag är alltså uppväxt på mos och utan det hade jag aldrig blivit så ståtlig som jag är!
      Till sist en historia som har en del med ovanstående att göra. En dag kom åttaåriga Emma hem från skolan och när pappa frågade om hon lärt sig något så svarade hon:
      – Massor, men jag hörde ett ord som jag inte förstod.
      Hon frågade därför pappa om hjälp.
      – Visst, vilket ord är det? frågade pappan.
      – Olla, svarade Emma.
      Pappan genomfors nu av en inre kris, precis som Karl-Bertil gör på julafton. Berätta den vulgära sanningen eller ljuga för sin bedårande och oskyldiga dotter? Nej, det är bäst att tala sanning, även om den kan vara brutal. Han förklarade därför att olla är något som män gör genom att trycka sin penis mot saker. Flickan gjorde stora ögon och funderade på vart mänskligheten var på väg. När hon nästa dag kommer hem från skolan rusar hon fram till pappa och sätter händerna i sidorna, hon är väldigt upprörd.
      – Pappa, alla har skrattat åt mig i skolan idag. Du ljög för mig igår, olla betyder inte alls det du sa i går!
      – Jaså, sa pappan, vad betyder det då?
      Emma svarade:
      – Olla betyder faktiskt hej på spanska!

      Ska inte skyddsnätet finnas för de utsatta?

      Vi har precis gått in i ett nytt år och det kommer att bli det bästa någonsin. Jag ser alltid fram mot ett nytt år med förhoppningen att det kommer att bli ännu ett härligt kanonår. Jag har egentligen inget speciellt att se fram emot, har inte bokat någon häftig resa eller så men jag tror att om man har en positiv inställning så kommer det att bli bra. ”Dä orner säj” helt enkelt.

      Läs mer →

      Skiljer mycket mellan killar och tjejer

      Häromdagen satt jag och förhörde yngsta dottern i historia. Det handlade om tiden för amerikanska och franska revolutionen och något som slog mig var att mänskligheten, drygt 200 år senare, inte har kommit längre i utvecklingen. Man kämpade då för frihet och jämlikhet och det kan jag hålla med om att vi har idag men knappast på alla områden och inte fullt ut.

      Läs mer →