Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Det blir ljusare

      Skönt, sitter på morgontåget på väg till Karlstad och julhelgen. Snön som föll igår är borta, men det hindrar inte att en slags julstämning ändå sakta smyger sig på. Snart i hemstaden där nya inslag – min lilla dotters första hyfsat medvetna möte med en tomte – kommer att samsas med gamla familjetraditioner.
      Ännu vintermörk morgon och tågresan bjuder som vanligt tillfälle till reflektion, fullt naturligt över mina krönikor när jag nu skriver på den sista.

      •••

      Det har blivit mycket om miljö, påpekade någon. Kanske inte så förvånande med tanke på mitt arbete, tyckte jag. Och varför inte?
      Min erfarenhet av diskussioner med enskilda, och av tusentals möten och föreläsningar på skolor, företag, myndigheter och i politiska sammanhang är att människor är intresserade av miljöfrågor. Engagemanget är starkt, glädjande nog. Få uppfattar miljöförbättringar som uppoffringar och ett liv i säck och aska. Tvärtom ser allt fler människor miljöarbete som stimulerande och meningsfullt, med även som roligt och lönsamt. Miljöhänsyn kan stärka både den personliga och samhällsekonomin, även på kort sikt.
      Det tycks nu även vår nye statsminister till sist ha insett. Häromdagen skrev Fredrik Reinfeldt och miljöminister Andreas Carlgren att Sverige ger stöd åt ett ganska tufft EU-mål om att minska de utsläpp som påverkar Jordens klimat med en tredjedel mellan 1990 och år 2020. Det är viktigt att Sverige, om än i ett mycket sent skede, ger stöd åt en sådan politik.

      •••

      Tyvärr valde stats- och miljöministern att inte ange någon målsättning för Sverige. Det sänker förstås trovärdigheten inom EU – lätt att kräva av andra när man sakar konkretiserade ambitioner på hemmaplan, resonerar många.
      Och visst behövs åtgärder här hemma. Sverige är visserligen världsbäst i flera miljögrenar, men på några områden ligger vi tvärsist. Ett pinsamt exempel är att svenska bilar drar mer bränsle än bilparken i något annat EU-land. Sverige ligger efter rika västländer som Danmark och Tyskland, men också de baltiska staterna, vars miljöarbete är ganska nyväckt. Detta gör förstås att det är dyrare att köra bilarna i Sverige än inom övriga EU.

      •••

      Men, nog för stunden om miljötemat som fått sin beskärda del i mina krönikor. Vad jag däremot halvt om halvt lovade i min första krönika, men som jag hittills inte alls har berört ord, är matlagning. Nå, här något att förhoppningsvis njuta av till helgen, om och när ni tröttnat på julmaten:

      •••

      Bryn finskuren kycklingfilé tillsammans med lika många paprikor och kanske en kvarts purjolök och dussinet oliver. Salta och krydda med svartpeppar och några nypor dragon. När allt fått färg så fräs en stund i hyfsat med torrt vitt vin, och låt sedan koka i grädde så att såsen blir mustig och får fin färg. Servera med ris eller tagliatelle, något grönt och ett riktigt torrt vitt vin, förslagsvis en Chablis eller Sancerre. Skål.
      Tåget susar över gränsen till Värmland och just nu ljusnar det ute. Givetvis. Precis som i världen.
      Tack för mig!

      Gränser för människans räckvidd

      Finns det en gräns, eller kan vi nyttja all natur om det bara ligger tillräckligt mycket i andra vågskålen? Frågan är aktuell av åtminstone två skäl.
      Mitt första exempel är skogsindustrins utspel om att exploatera våra fyra nationalälvar (Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven) med storskalig utbyggnad av vattenkraft. Det skulle för alltid förstöra den orörda naturen i områdena. Det strömmande vattnet skulle strypas, styras och tystas.
      Glöm myten att vattenkraften är ett ”rent energislag” – växter, djur och hela landskap skadas oerhört svårt. Dessutom drabbas rekreationsmöjligheter, turism, sportfiske och därmed mycket lokalt näringsliv klart negativt av vattenkraftsutbyggnad.

      •••

      De få svenska stora älvar som ännu inte förstörts genom reglering tillhör norra Europas sista vildmark. Det vore en tragedi för oss och kommande generationer om sådana värden skulle förstöras. Men för skogsindustrin finns ingen gräns, ingen moralisk spärr.
      Industrins motiv är viljan att generera el. Man antyder elbrist, men Sverige är en nettoexportör av el. Man konstaterar att elpriset är högt, och det stämmer, men det är en given följd av att Sverige länkat samman elnät och elmarknadspolitik med omvärlden där priserna varit högre. Energiresurserna är också begränsade och förknippade med miljökostnader, så därför blir det dyrt för den som inte hushåller.

      •••

      Istället för att drömma om utbyggda nationalälvar och lägre elpriser vore det bättre att effektivisera industriprocesser och minska elberoendet. Forskning visar på en enorm potential.
      Om ny el ska genereras så är biobränslen och vind väl fungerande energikällor. Enbart i Tyskland finns idag mer än 20 gånger så mycket vindel som i Sverige, motsvarande ungefär en tredjedel av den svenska kärnkraften. Och Sverige har bättre vindlägen.

      •••

      Av allt att döma inser de politiska beslutsfattarna samma sak. Näringsministern sa också nyligen nej till exploatering i nationalälvarna.
      Mitt andra exempel är mindre klart och rör fjället Städjan i Dalarna. Området är idag skyddat enligt svensk lag och EU:s lagstiftning på grund av dess höga naturvärden. Fjället är unikt. Men länsstyrelsen i Dalarna yttrade sig häromdagen positivt om en ansökan att få bygga en stor skidanläggning på fjället. Det skulle givetvis helt förstöra området.

      •••

      Den förra regeringen och Naturvårdsverket sa tydligt att det inte kan bli tal om exploatering av fjället. Den nya regeringen har ännu inte yttrat sig. Frågan är om det även denna gång sätts en gräns för människans räckvidd.
      Jag tror att sådana gränser är viktiga i många fall. Vid nästan alla exploateringsprojekt finns mer eller mindre goda skäl för att nyttja naturen, men utan gränser blir den samlade effekten över tiden förstås att de naturliga ekosystemen inte bara naggas i kanten utan också helt eroderar. Det är olyckligt. Varför? Ja fråga dig själv – vad vore människan utan naturen?

      Ökat uteliv gör oss friskare

      Svenskar är innemänniskor. I alla fall om betydelsen är att befinna sig inomhus större delen av sitt liv. Skillnaden är stor mellan de landskap som mänskosläktet utvecklades i under årmiljoner och den vardagsmiljö som de flesta industrilandsmänniskor vistas i. Skogen och stäppen har blivit sängkammare och kök, bäcken ett badrum och solnedgången en teve i ett vardagsrum.

      •••

      Arbete, fritid och sömn sker oftast inomhus, både i staden och i glesare bygder. Många till och med motionerar inne. Svenskarna är i genomsnitt faktiskt inne ungefär 90 procent av sina liv, räkna gärna efter själv…
      Detta innebär på många sätt en situation som är dålig för hälsan. Det är sämre för kroppen att sitta stilla inomhus, än att röra på sig utomhus. Stillasittande sliter lätt mer än rörelse och bidrar till förvärrad övervikt i befolkningen.

      •••

      Inomhusmiljön är ibland också rejält ohälsosam på grund av buller, dålig ventilation, fukt- och mögelskador, och farliga kemikalier som sprids från bygg- och inredningsmaterial. I Sverige beräknas varje år mer än 1 000 barn upp till fyra års ålder få astmasymptom till följd av mögelskador i bostäder.
      Nu betyder inte innelivet att människor mår sämre än någonsin. På det hela taget är svenskarnas hälsa långt bättre idag än tidigare i historien. Även på andra håll runt om i världen minskar ohälsan. Livslängden ökar och många sjukdomar som tidigare medförde lidande eller död kan numera botas, även om man inte ska glömma att hundratals miljoner fortfarande är utsatta för fattigdomens tragiska och onödiga hälsoproblem.

      •••

      Men ändå; innelivet har onekligen sina baksidor. Samtidigt som vi bevarar utvecklingens goda sidor bör vi därför ta itu med myntets baksida. Mer uteliv och mer rörelse skulle göra susen.
      Det förutsätter nya attityder och vanor, något som är svårt att åstadkomma på kort sikt. Uppfostran av våra barn blir därför en nyckel till friskare liv. Mer tid för gymnastik i skolan är viktigt, men barnen måste också stimuleras till ett rörligt liv långt tidigare. Här bidrar folkrörelserna positivt.

      •••

      Min dotter går på Friluftsfrämjandets Ur och Skur-dagis, ett fantastiskt koncept. Barnen är ute snart sagt varje dag året runt, i nästan alla väder. Det ger motion och en god arbetsmiljö (som förstås är viktigare för barn än vuxna). Barnen pressar också ut sina föräldrar på helgen och då kommer klyschan om väder och kläder väl till pass…

      •••

      Så byts betongväggar mot gräs och snö, buller och skrikiga miljöer mot fågelsång, mögelsporer mot skogens dofter, och smittspridning mot regndroppar på näsan.
      Någon forskare kan säkert bevisa allt detta, men jag behöver knappast övertygas mer, när jag nu knackar på datorn och tänker på min dotter som leker med kottar och skratt i skogen ett stycke bort. Vem har det bäst?

      Vågar man hoppas på Reinfeldt?

      Hösten är försenad. Den sommarvärme som vi känner ännu i slutet av september har åter tagits som bevis på globala klimatförändringar. Men så kan man inte resonera – vädret under enstaka dagar kan aldrig tjäna som bevis för utvecklingen av Jordens klimat.
      Däremot är klimatforskarna ense om att utsläpp av koldioxid från transporter och andra energisystem med hög sannolikhet gör det globala klimatet varmare. Konsekvenserna är helt annorlunda än skönare höstar.
      I Sverige kommer det att regna avsevärt mer de kommande decennierna. Delar av centrala Karlstad läggs under vatten. Snötäcket drar sig långt norrut i landet. Mångfalden av växter och djur hotas. I många fattiga länder med brist på vatten blir det torrare, vilket allvarligt påverkar livsmedelsförsörjningen. Den som söker en tydlig illustration av problemen bör se den tidigare vicepresidenten i USA Al Gores film ”En obekväm sanning”.

      •••

      Hur ska man förhålla sig till en så allvarlig sak som att mänskligheten påverkar världens klimat?
      Ja, från Sveriges blivande statsminister, Fredrik Reinfeldt, får man inte mycket besked. Vid politikerveckan i Almedalen sa han att det inte fanns plats för miljöfrågan i valrörelsen.
      Moderaterna hade inget eget valmanifest utan hänvisade till Alliansens. I detta saknas ett klimatmål. Än mindre innehåller det förslag som leder till effektiva utsläppsminskningar. Tvärtom är Alliansen emot bland annat skatteväxling, som visat sig vara ett bra redskap i klimatpolitiken.

      •••

      Detta går inte. Det är hög tid att vakna upp, Reinfeldt. Här en uppdatering från omvärlden:

      •I våras gav OECD ut en omfattande studie som pekar på fördelarna med att använda skatteväxling som redskap i miljöpolitiken.
      •För tre veckor sedan uppmanade den brittiska vetenskapsakademien oljeföretaget Exxon att sluta finansiera lobbyister som sprider desinformation om klimatförändringarna.
      •För två veckor förutspådde forskare i den tunga tidskriften Nature att värmeböljorna på somrarna i Europa lär fortsätta, med fler dödsoffer som följd.
      •För en vecka sedan meddelade delstaten Kalifornien i USA att man stämmer sex bilindustrier i USA och Japan för deras bidrag till klimatförändringen.
      •I fredags berättade Sir Richard Branson, chef på storbolaget Virgin, att han skänker 22 miljarder till klimatforskning.
      •I förrgår rapporterade forskare i tidskriften PNAS från USA:s vetenskapsakademi att Jordens medeltemperatur är den högsta på 12 000 år.

      Tänk om denna svit av konstateranden kan kompletteras med en regeringsförklaring i nästa vecka som tar klimatfrågan på allvar, och som rymmer konkreta förslag för att vända trenderna.

      •••

      Att döma av Reinfeldts tidigare ointresse för miljöfrågor verkar detta inte sannolikt. Men den 6 oktober står han som statsminister i riksdagen och presenterar en programförklaring för svenska folket. Det om något ger tillfälle att visa statsmannaskap. När ska annars en omprövning ske?
      Vågar man hoppas?

      Universitetet stänger dörren

      Sedan några år finns som bekant ett universitet i Karlstad. På pappret har ett universitet tre funktioner, att forska, undervisa och informera. Omvärlden ser dessutom ofta ett universitet som en regional tillväxtmotor.
      • • •
      I navet på universitetets verksamhet finns vetenskaplig kunskap. Det påstås ibland att kunskap är makt. Men makt innebär samtidigt ett ansvar. Att bygga kunskap innebär att axla ett ansvar som bland annat handlar om att anta ett kritiskt förhållningssätt till den kunskap man söker och de verkningar den ytterst får.
      • • •
      Ett universitet fyller därmed en fjärde funktion – det fostrar ansvarskännande och självreflekterande studenter och forskare. I ett längre historiskt perspektiv har denna funktion kanske varit den viktigaste. Och den som blickar ut över utvecklingen i världen idag ser snabbt att behovet av reflektion knappast lär minska framöver.
      • • •
      Ny teknik och samhällsutveckling byggd på nya vetenskapliga kunskaper har nästan alltid stora positiva effekter. Men miljöproblemen, om något, visar samtidigt en allvarlig baksida på många kunskapsbaserade tekniska mynt.
      • • •
      Dessbättre talar mycket för att kunskapsutvecklingen gör oss bättre på att skilja agnarna från vetet, och att i god tid hantera risker som följer med ny teknik.
      • • •
      Samtidigt betyder sådana kunskaper inte så mycket om de tillämpas utifrån kortsiktiga perspektiv och snäva värderingar. Vi skulle ju kunna välja en moralisk inriktning – ”den stora festen” – som uppenbart motverkar en hållbar utveckling. Om vi istället, som jag hoppas och tror, ger stöd åt den mjuka och breda solidaritetens väg – med respekt för medmänniskor, kommande generationer och andra arter på planeten – så blir slutsatserna helt andra.
      • • •
      Idag finns ett stort behov av att fördjupa diskussionen om värderingar, ansvar och tillämpningen av ny kunskap. Det gäller inte bara på universiteten utan i samhället i stort. Däremot borde varje universitet bidra aktivt och engagerat i en sådan diskussion. Universiteten har möjlighet att vara en given arena för öppna och breda dialoger om framtiden.
      • • •
      På Karlstads universitet fanns tidigare återkommande öppna föreläsningsserier som kallades ”Core curriculum”, kunskapens kärna. Serierna var mycket populära och besöktes av hundratals personer från hela länet. Tyvärr stängdes dörren för detta smått unika initiativ och en viktig samtalsarena försvann från Karlstad. Några goda skäl för nedläggningen fanns inte.
      • • •
      Ett annat lovvärt initiativ på Karlstads universitet är ”Edbergcentrum för hållbar utveckling”. Tyvärr hade det lagts i malpåse. Inte heller här finns några hållbara motiv. Förvisso är universitetets budget ansträngd, men utveckling kräver ofta att man kan mästra konsten att gasa och bromsa samtidigt.
      • • •
      Ett vitalt Edbergcentrum vore onekligen en fjäder i hatten som skulle generera stor uppmärksamhet och därmed lägga grund för en starkare ekonomi på sikt. Om inte annat skulle det bidra till den ansvarstagande process som är samhällets största vinst av universitetens verksamhet på lång sikt. Vågar man hoppas på en nysatsning?

      Sätt ett pris på miljöförstöringen

      Samtidigt som jag njuter av sommarvärmen i vackra Rudskoga finns de som lider allvarligt av osedvanligt höga temperaturer på kontinenten. Ibland går det tyvärr så långt så att människor dör i förtid av värmeböljorna.
      Värmen kan bero på de globala klimatförändringar som forskarna pekar på, men det går givetvis inte att säga att enstaka vädersituationer beror på höjd global medeltemperatur. Däremot kan vi med gott stöd säga att värmeböljorna lär komma allt oftare i framtiden, och med dem långt fler sorger än glädjeämnen, inte minst i fattiga länder. Det är inte svårt att betrakta dramatiska klimatförändringar som ett av de största hoten mot mänskligheten.

      •••

      Dessbättre kan vi utan särskilda svårigheter göra mycket för att undvika allvarliga problem. Trängselskatter i Stockholm är ett exempel som debatteras livligt dessa sommardagar. Försöket med trängselskatter avslutades häromdagen och ska utvärderas ytterligare och bli föremål för folkomröstning i Stockholm och vissa andra kommuner.
      Redan nu kan vi enkelt konstatera att försöket varit en stor succé. I juni redovisades resultatet av omfattande utvärderingar. Utsläppen av koldioxid – som bidrar till den globala klimatförändringen – har minskat med omkring 14 procent i Stockholms innerstad. En oerhört stor minskning i den sektor (trafiken) som hittills varit svårast att åtgärda ur ett miljöperspektiv.
      En rad andra positiva effekter har visat sig. Framkomligheten för folk har ökat – köerna har minskat med en tredjedel på förmiddagens rusningstrafik och med hälften på eftermiddagen. Arbetsmiljön för yrkesförare har förbättrats. Luftföroreningarna har minskat; den beräknade hälsoeffekten uppskattas till att uppemot 30 förtida dödsfall per år kan undvikas. Inte konstigt att en majoritet av länsborna är positiva.

      •••

      Receptet är enkelt – sätt pris på miljöförstöring och låt förorenaren (och inte de drabbade) betala. Då kommer förorenaren att tänka efter en extra gång, söka alternativ och ny teknik, vilket med tiden innebär minskad förorening. Göteborg och Malmö bör också utreda och införa system för att hantera trängseln.
      I mindre städer som Karlstad är inte trängsel ett så stort problem, men likväl skapar biltrafiken luftföroreningar som drabbar vår hälsa. Här är inte ekonomiska styrmedel som trängselskatter lika viktiga. Däremot behövs en planering som bryter det ökade bilberoendet, något som politikerna i Karlstad inte lägger så stor vikt vid när man skålar över expansionen på Bergvik.
      Forskning visar tydligt att fler och större köpcentrum ökar biltrafiken, vilket strider mot målen att minska miljöproblemen. Visst krävs biltransporter för vissa inköp, men när avståndet till handeln med dagligvaror ökar så gör miljöproblemen detsamma. Jag tror inte det är en klok utveckling att stimulera människor till ökat bilberoende, särskilt inte när bensinpriset ökar snabbt. Bilen bör vara en underbar möjlighet och inte ett tvång.

      •••

      Karlstad har mycket att skryta med på miljöområdet. Men trafikplaneringen har ännu mörka fläckar. Följden blir mer luftföroreningar och en onödigt stor klimatpåverkan. Här krävs ett nytt tänkande.
      Solstaden är tillräckligt go och varm utan hjälp av globala klimatförändringar.

      Algsoppa och Almedalsveckan

      Just nu pågår något viktigt som jag tror är unikt för Sverige och för svensk politik – Almedalsveckan på Gotland. På plats kan jag åter konstatera att Visby förvandlats till en underbar politisk smältdegel där allmänheten, politiska partier, folkrörelser och andra intresseorganisationer utbyter tankar och förslag som ytterst syftar till en bättre värld. Utbudet är enormt, deltagande stort och aktiviteten hög, allt under den varma sommarsolen.
      Möjligheterna för var och en att diskutera med de folkvalda är stora, inte minst riksdagsledamöter syns bakom var och varannan krök. Kontrasten till maktens korridorer i Stockholm, Bryssel eller New York är enorm. Denna svenska öppenhet ska vi värna och helst öka. Varför inte en motsvarande övning någonstans på fastlandet under vinterhalvåret? Varför inte i Karlstad?

      •••

      Här i Visby genomför Naturskyddsföreningen och artisterna Tomas di Leva och Tina Ahlin en kampanj för att ”Livrädda Östersjön”, som idag töms på fisk och fylls med miljögifter och blommande alger. Torsken är allvarligt hotad. Kvinnor måste leta giftfri fisk i sin vardag och en tredjedel av Östersjöns botten är död på grund av övergödning med näringsämnena fosfor och kväve från jordbruk, avlopp och trafik.
      Den årliga algsoppan gör att barn och hundar inte kan bada som en gång Tjorven och Båtsman utan risk för allvarliga sjukdomar.

      •••

      Dessbättre finns kunskap om lösningar som ganska snabbt skulle ge förbättringar. Vi vet att insatser ger resultat. Halterna av miljögifter som en gång hotade både sälar och rovfåglar i Östersjön har minskat. Havsörnen flyger igen.
      En billig åtgärd är att förbjuda fosfor i disk- och tvättmedel. Det skulle avsevärt förbättra avloppsvattnet från den miljon svenska hushåll som inte är anslutna till kommunala reningsverk, och faktiskt halvera utsläppen av fosfor från Polen.
      En minskad fiskeflotta och beslut om fiskekvoter utifrån forskarnas rekommendationer är nödvändigt för att undvika fiskekollaps. Fler marina reservat behövs.

      •••

      I vardagen kan den som vill undvika hotade arter som torsk. Det går utmärkt att välja miljömärkta och ekologiska varor. Och i valrörelsen bör vi fråga riksdagskandidaterna vad de vill göra för Östersjön.
      Mot slutet av veckan ska jag och resten av familjen njuta den vackra naturen på Lilla Karlsö, en riktig pärla i Östersjön som jag rekommenderar alla att besöka.

      •••

      Det är upp till oss alla att se till att våra barn och barnbarn också ska kunna både njuta och dra av nytta av naturen och dess rikedom, på Lilla Karlsö och på andra håll i Östersjön.
      Ännu är det inte för sent att rädda det hav vi alla kom från en gång i urtiden.

      Mer samarbete för bättre miljö

      Ännu ett EU-seminarium i riksdagen och jag funderar på mitt inlägg. Frågan om EU befinner sig i en kris eller inte finns på agendan. Enligt opinionsundersökningar har många medborgare inom EU högre förväntningar på EU-samarbetet än vad beslutsfattandet lever upp till. Men samtidigt drivs utvecklingen av de politiker som de besvikna ofta röstat fram.
      En förklaring till detta glapp kan vara att komplexiteten vid politiska val är så hög att väljarna inte kan väga in alla faktorer. I Sverige försöker partier också gömma undan EU-frågorna inför riksdagsvalen, till stor del på grund av den EU-skeptiska grundsyn som många svenskar har.

      •••

      Jag ska inte recensera den inställningen här och nu, men däremot säga något om det område inom EU som jag kan bäst, miljöpolitiken. Där är glappet är riktigt stort och många efterlyser med rätta en avsevärt bättre miljöpolitik.
      Ett utträde ur EU vore dock ingen lösning. EU:s miljöpolitik skulle sannolikt bli sämre om Sverige lämnade samarbetet. I förlängningen skulle det leda till en sämre miljö. Det vore därför rimligt att de partier som säger sig värna miljön, men samtidigt vill lämna EU, visar vilket alternativ som idag vore bättre (utopier är en sak, realpolitik en annan). Jag ser inget sådant alternativ och tycker därför att hållningen är kontraproduktiv.

      •••

      Ännu sämre för vår hälsa och miljö är dock att tala sig varm för EU-beslut istället för nationell miljöpolitik, men sedan rösta för dåliga förslag i Europaparlamentet. Åtminstone ett svenskt riksdagsparti agerar nästan alltid på det beklagliga sättet. Gissa vilket?
      I diskussionen om EU:s eventuella kris brukar också frågan om den nya konstitutionen dyka upp. Det sägs ibland vara en katastrof att ett par länder i folkomröstningar sagt nej till förslaget. Själv kallar jag det demokrati, en signal som kan leda till ett bättre förslag, som i högre grad tillgodoser medborgarnas intressen.

      •••

      På miljöområdet är förslaget till konstitution aningen bättre än nuvarande grundlag, men det är långt ifrån tillräckligt bra. Ett pinsamt exempel är skrivningarna om att i stort sett bevara 1957 års jordbrukspolitiska mål. Jordbrukspolitiken leder till miljöproblem och fördjupad fattigdom och att inte ta sig an det på allvar år 2006 är makabert. Ungefär lika otidsenlig är förslaget till fiskepolitik, som medger att haven fortsätter tömmas på torsk.
      Listan på brister inom EU gäller förstås fler områden är miljöpolitiken. Inte minst de demokratiska problemen är påtagliga, trots viktiga förbättringar på senare tid.

      •••

      Men ska det bli bättre i världen gäller det att argumentera och arbeta för sin sak. Varken den som sticker huvudet i sanden och önsketänker andra former av internationellt samarbete, eller den som röstar mot miljöförbättringar, lär vinna inflytande i det långa loppet.
      Oavsett om det råder en kris inom EU eller inte, så behöver vi snarare mer av ett bättre EU, än mindre av ett dåligt.

      Världens bästa lekkamrat

      Det blev lite svårt att få till en bra krönika om vårens ankomst. Senast spelade aprilsnön ett spratt och nu är sommarvärmen redan här. Naturen i stort växlar förstås inte lika snabbt som temperaturen, men sommarkänslan är påtaglig när kortbyxor duger gott en bra bit in på kvällen.
      Det är en underbar tid att vara föräldraledig. Än skönare säkert för vår dotter, som snart ett år gammal möter sin första vår och sommar på nära håll. De första staplande stegen kom utomhus, drivna av nyfikenhet på världen.
      Mötet med naturen står högt på hennes önskelista, att döma av hur det pekas både hit och dit när vi kommer under lövsprickning och svalor i visslande cirklar.

      •••

      Forskare har visat att vuxna behöver rika naturupplevelser för sitt välmående. Men jag tror barnen behöver naturen desto mer. Den är viktig för deras utveckling, både fysiskt och mentalt. Den lägger en grund för engagemang senare i livet för frågor om vår livsmiljö. Och naturupplevelser kittlar igång en stark och spontan glädje.
      För många barn kanske känslan för naturen bäst liknas vid en glädjens kärlek. Vilka ord fångar annars den sinnesstämning som råder vid ett barns möte med ett rådjurs ögon, när det hör koltrastens lugna aftonsång, eller drar in doften av skvattram från en myr?
      Vid närmare eftertanke är nog denna tolkning väl tillrättalagd. Vuxna blundar och känner dofter, medan barn tycker det är jätteroligt att plaska i vatten, leka med löv och gräs, och hitta roliga pinnar och kottar.
      Oavsett vilket så finns vackra intryck från barndomens smyglekar på mage i en blåbärsskog kvar genom hela livet. Naturupplevelser är kapital som inte tärs av ökad konsumtion, snarare tvärtom. Blunda själv, och tänk tillbaka.

      •••

      Naturen berikar livet för våra barn. Närhet till naturen, även till ursprunglig natur, är en mänsklig rättighet.
      Den insikten borde tjäna som utgångspunkt för varje planerare, kommunalpolitiker, bonde eller skogsman som drar vägar, skriver läroplaner, plöjer landskap eller hugger skogar. Här finns mycket att önska.
      När gröna ytor försvinner måste nya skapas. När marken brukas måste hänsyn till naturens mångfald prioriteras. När kommuner planerar måste närhet till gröna miljöer vara en huvudprioritet. När undervisning läggs upp måste inomhus integreras med utomhus.
      Önskelistan kan göras lång och jag hämtar själv inspiration från min dotter. Häromdagen såg hon för första gången en nyvaken humla, och när den snart flög sin väg dög inget annat än att vänta på nästa. Det var en underbar stund och några kvadratmeter skog tjänstgjorde som min dotters universum.
      För ett barn kan naturen vara världens bästa lekkamrat.

      Vi kan göra skillnad – du och jag

      I morse hade jag tänkt skriva om vårens ankomst men nylurig aprilsnö fick fågelsången att tystna på tröskeln till den gröna tiden. Det isade riktigt kallt. Precis som rapporterna om livsmedelskatastrofen i Östafrika och Afrikas Horn. Där saknas både nederbörd och grönska. World Food Programme och andra bedömare uppskattar att kanske upp emot tjugo miljoner vuxna och barn hotas av svält. Just nu.
      Kan man tynga en krönika med sådant som massor i svält? Ja varför inte; vad är egentligen viktigare än att bidra till att rädda liv som räddas kan? För just det är möjligt, att rädda många liv. Det kan bli så mycket bättre i världen.

      •••

      Det finns goda skäl för hopp. Utvecklingsviljan i afrikanska länder är enorm. Den stora tsunamin i Asien förra året medförde sällan skådade solidariska insatser från oerhört många människor. Visserligen lyftes problemen fram så starkt till följd av att rika turister drabbades. Men hjärtat hos de många svenskar och andra som gav bidrag till katastrofhjälp och återuppbyggnad slog för alla offer, för rik som fattig.
      Tyvärr ges den större katastrofen i Afrika inte alls samma uppmärksamhet. Pliktskyldiga rapporter i några medier då och då, sedan är det stopp. Kroniska kriser till följd av fattigdom skapar än färre rubriker. De passar inte i nyhetsdramaturgin, om inte protestanter far till toppmöten och för oväsen.
      Det är synd att fattigdomsproblemen inte skildras bättre, för jag är övertygad om att många vill bidra mer.

      •••

      I den svälttragedi som hotar i Afrika är katastrofbistånd viktigt. Bistånd är bra och kommer till nytta, även om mytspridare försöker påstå annat. Här måste FN göra insatser och det förutsätter att medlemsstaterna bjuder till, men i grund och botten avgörs insatserna av den press som du och jag och alla andra sätter. Därför är det viktigt att prata om problemen. Samtal runt fikabord har ändrat samhällsagendan mer än en gång tidigare.
      Den som vill vara mer aktiv har rader av hjälporganisationer att stödja. En veckopeng i Sverige kan rädda livet på ett barn på annat håll i världen.

      •••

      Hantering av de kroniska kriserna kräver ändrad politik, inte minst världshandelns spelregler måste på allvar sätta de fattiga i fokus. Den som vill kan hjälpa själv, exempelvis genom att köpa ekologiska och rättvisemärkta livsmedel när sådana finns. De förstör inte miljön i onödan och ger människor i utvecklingsländer anständigt betalt. Världen finns i ditt och mitt skafferi.
      Så mycket mer till en samvetsfråga kan jag knappast göra krönikan denna gång. Det är medvetet. Någon kanske menar att det är dålig pedagogik att tynga en krönika på detta sätt. Det tycker inte jag. Jag tror nämligen på människor.

      •••

      Jag tror därför att en global vår, med en ljusare framtid i hela världen, är fullt möjlig. Om vi bjuder till lite mer, var och en av oss.
      Stora förbättringar tar många år. Men värmen och ljuset, fågelsången och grönskan i maj, vinner alltid över det luriga aprilvädret. Särskilt om vi alla sätter lite fart, som Ida i Lönneberga sjöng, för även en global sommar.

      Goda skäl för jämställdhet

      Till och från står frågan om jämställdhet högt på dagordningen. Under valår talas det mycket om politiska program och spekuleras om nya partier. Utan att alls ta ställning i partibildningsfrågan tycker jag det är viktigt att jämställdhet diskuteras mer och med större bredd i samhället. Även frågor om miljö och utveckling bör inkluderas i debatten.

      •••

      Några välbekanta generella fakta: Kvinnor världen över har sämre hälsa, utsätts för mer våld, är mindre läskunniga, stöter på fler hinder i arbetslivet, och har mindre inflytande i både hemmet och politiken än män. I många utvecklingsländer bär kvinnor ansvar för både ekonomisk försörjning och för familjens bästa. Arbetet är ofta mycket hårt, med långa dagar för att täcka grundläggande behov. Situationen är omoralisk och odemokratisk.
      I Sverige är situationen inte lika allvarlig men stora och oacceptabla jämställdhetsbrister finns förstås även i vårt samhälle. För att ta enbart ett exempel: Är det inte märkligt att lika arbete, utfört med lika hög kompetens och samma skicklighet, år 2006 inte ersätts med samma lön? Varför har vi inte kommit längre kan man verkligen fråga sig.

      •••

      En del av jämställdhetsdebatten handlar om eventuella skillnader mellan könen. För mig är det enkelt. Män och kvinnor är både lika och olika.
      Går vi till miljöområdet så är en skillnad i Sverige att kvinnor ofta har ett starkare miljöengagemang än män. Svenska kvinnor påverkar också, i genomsnitt, miljön i mindre grad än svenska män. Orsakerna kan diskuteras, men rimligen bör mäns livsstil närma sig den mindre miljöpåverkan som följer av kvinnors livsstil, än tvärtom

      •••

      Samma skillnader har jag själv sett på nära håll i exempelvis Östafrika; mönstret går igen snart sagt världen över. Därför skulle det globala patriarkatets sammanbrott vara bra för miljö och hälsa.
      Av någon märklig anledning är detta känsliga frågor. Kanske för att man blandar samman kön med individ – det finns förstås många män som lämnar mindre spår efter sig än kattdjur, och kvinnor som helt saknar miljöengagemang. Men på ett allmänt plan gäller det motsatta.

      •••

      Det är en insikt vi bör ta till oss och förhålla oss till. Är man inte för jämställdhet av moralisk- demokratiska skäl kan gott man vara det av miljöskäl.
      Jag är det av båda.

      Privatisera inte stränderna

      I Sverige finns mycket att vara stolt över – allemansrätten. Den är bland det finaste vi har, en institutionell klenod som vi alla kan skryta med för vänner i andra länder. Allemansrätten är en förutsättning för ett aktivt friluftsliv, med fjällvandringar, långfärder på skridskor, tätortsnära promenader, stigar och joggingspår längs vattenbryn, och ostörda upplevelser av orörd natur, allt utan kostnad.
      En viktig del av allemansrätten är kopplad till det lagstadgade så kallade strandskyddet. Det hindrar att stränderna runt sjöar och längs vattendrag och kuster exploateras och bebyggs. Skyddet är också viktigt för naturvården.

      •••

      Men strandskyddet hotas just nu av exploatörer som vill gynna en privatisering som i förlängningen stänger fler och fler stränder för ”alle man”. Till exploatörerna hör vissa kommunalråd och byråkraterna på organisationen Sveriges kommuner och landsting. Vissa riksdagsledamöter från båda blocken likaså; det har vi kunnat läsa här i KT. Om dessa exploatörer skulle få som de vill så undergrävs en grundsten i vår unika allemansrätt.
      Strandskyddets motståndare menar att det lägger en död hand över lokal utveckling. Men privatisering hindrar majoriteten från att nå stränderna, vilket kan sänka livskvaliteten och möjligheterna till utveckling i glesbygder. Privatisering av strandområden sätter även käppar i hjulen för den turism som alltfler regioner livnär sig på.

      •••

      Strandskyddet handlar inte om beslut i storstaden kontra friheten på landsbygden. Frågan rör om allmänhetens intressen, ska tvingas tillbaka för en exklusiv minoritets strävan att få stränderna för sig själva.
      Tyvärr är möjligheterna att kortsluta strandskyddet redan alltför stora. Tusentals dispenser ges varje år runt om i landet, många utan stöd i lag, något som har visats i både utredningar och överklaganden i domstol. Den som vandrar längs vattendrag och sjöar i Karlstadstrakten, eller som försöker ta sig fram längs havet på Västkusten inser snabbt problemen med strandprivatisering.

      •••

      Utvecklingen gör det allt svårare att promenera längre sträckor längs vattenmiljöer i många delar av landet. Om strandexploatörerna i riksdagen och vissa kommuner får som de vill förvärras skadorna.
      Påtryckningarna är starka idag för att ytterligare urholka strandskyddet. Och därmed för att försvaga allemansrätten.
      Visst kan reglerna för strandskyddet behöva modifieras; ibland måste de lättas upp, men i de flesta fall behöver de förstärkas. Men den omfattande lagändring som exploatörerna vill se öppnar för att fler stränder förstörs. Det vore oförlåtlig.

      •••

      Uppluckringen måste stoppas och det viktiga kulturarv som allemansrätten utgör måste värnas. Ju fler som höjer sin röst i frågan desto bättre.
      Var stolt över allemansrätten. Säg nej till ökad privatisering av våra stränder.

      Från Bergvik till Östafrika

      Snön faller åter och bäddar huvudstaden i ett dun som väcker avund hos arkitekter. Med några minusgrader kanske det blir skidföre ikväll. Perfekt att dra lilla Lova i barnvagnen i morgon längs stråken i Nackareservatet, en grön stor oas en kvart från Stockholms slott.
      När vi flyttade till Stockholm för några år sedan var det svårt att tro på en mer tillgänglig närnatur än i Karlstad. Ändå längtar jag ofta hem till Värmland. Storstaden är bedrövlig ibland, särskilt trafiken, även om den geniala trängselskatten snabbt har minskat köer och ökat välfärden, särskilt för oss som är smarta nog att inte äga en egen dyr bil i en stad som är rik på kollektivtrafik.

      •••

      Bilen ja, helt nödvändig och riktigt bra i många fall, rejält överflödig och alltför bränsleslukande i andra. I miljörörelsen brukar vi säga att bilen bör användas som en underbar möjlighet, men inte bli ett miljöfarligt tvång i onödan. Som forskare kan jag konstatera att samhällsutvecklingen haltar på den punkten. Tyvärr.
      Det leder till frågan om IKEA på Bergvik blir bra för miljön, och hur det påverkar maasaierna i Rift Valley i Östafrika. Detta rör vad som ibland kallas globalisering, att vad du och jag gör i vardagen allt oftare får följder på andra platser, i andra tider. Ökad biltrafik till Bergvik ger större utsläpp och snabbare klimatpåverkan med ökad torka i delar av Afrika som följd.

      •••

      Livet på planeten flätas samman i tekniska och ekonomiska system, kulturella möten, och genom växande anspråk på en gemensam natur.
      Globaliseringen är på gott och ont, precis som ekonomisk tillväxt och frihandel, för att nu ta två andra begrepp som ofta används oproblematiskt. Om det som globaliseras, växer och handlas med är av godo så är allt frid och fröjd. Men få önskar tillväxt som bygger på barnarbete och miljöförstöring, eller frihandel med narkotika. Vissa materiellt fattiga länder har svårt att klara den globala konkurrensen och behöver stöd från världssamfundet.

      •••

      Ändå landar jag i att globaliseringsprocesserna överlag är bra. De leder till ökad internationell förståelse och berikande möten mellan kulturer. Den långsiktiga förutsättningen för global utveckling. Baksidan på myntet i form av miljöförstöring, kulturell likriktning och annat ofog kan vi hantera.
      Jag ska återvända till globaliseringsfrågorna under årets gång i mina krönikor, och försöka koppla dem till vår vardag här hemma.
      Och så blir det säkert en del om naturupplevelser, förkastlig smygrasism, föräldraledighet, onödiga miljöproblem, livet i södra Afrika, vetenskap, Karlstadsminnen, och kanske matlagning.

      •••

      Kanske ja, det är lätt att se att allt inte ryms i dussinet krönikor. Vi får se vad det blir, jag får sålla under inverkan av snöfall och sommarsol.
      Välkommen med på färden.