• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Barnets bästa?

      Jag har alltid haft en stark tro på det svenska rättssamhället. Tänkt att väldigt få blir oskyldigt dömda, att alla får ”det straff de förtjänar”, att de flesta faktiskt ställs inför rätta. Hela min bild på det svenska rättssamhället och till stor del det svenska samhället i övrigt har de senaste veckorna fallit samman.

      •••

      En kvinna som jag känner har en treårig son tillsammans med en man som är bosatt på en ort en bra bit från Karlstad. I våras bestämdes det i tingsrätten att de skulle ha delad vårdnad om sin son, med överlämning en gång varje vecka.
      Allting flöt på bra tills för cirka två månader sedan då fadern vägrade att överlämna sonen till mamman och därmed tog lagen i egna händer. Detta utan att berätta varför och utan att ha några faktiska skäl. Pojken skulle bo med honom, och där med basta. I måndags var det exakt åtta veckor sedan mamman såg sin son eller hörde någonting ifrån honom. Fadern och hela hans familj har nämligen vägrat att svara när mamman eller någon i hennes närhet ringt.

      •••

      Trots mammans alla försök, samt en ny dom i tingsrätten om att överlämning ska ske, vägrar pappan att ge vika. I den senaste domen gav tingsrätten fadern tre datum då överlämning skulle ske, i annat fall blir fadern skyldig att betala 5 000 kronor i vite vid varje missat tillfälle. FEMTUSEN KRONOR! Hur kan tingsrätten tro att han ska ändra sig på grund av det?
      Inte heller de sociala myndigheterna eller polisen handlar – trots att pappan faktiskt inte har rätt att ha pojken så länge som han har haft. Man kollar heller inte upp hur pojken mår. Vad är det för lagar och regler som gäller i det här landet? Och hur fungerar egentligen de sociala myndigheterna? Borde de inte handla efter barnets bästa? Enligt dem kan de inte handla överhuvudtaget. Hur är det möjligt i ett land som Sverige? Eller är dom helt enkelt för lata?

      •••

      Nu har pappan dessutom begärt att pojken ska skrivas på den ort där pappan bor – trots att han faktiskt bor där olagligt. Och vad gör skattemyndigheten? Dom godkänner förstås hans förfrågan. Trots att mamman har ringt vid ett flertal tillfällen och berättat hur det ligger till. Det spelar ingen roll enligt dem.

      •••

      Tydligen får man göra vad man vill i det här landet, bara man är förälder. Det spelar ingen roll att man bryter mot ett, i domstol fattat, beslut – några rättsliga konsekvenser får det ändå inte.

      •••

      Inte nog med att man inte handlar enligt barnets bästa, mamman tänker man inte heller på. En mamma som inte har en aning om vart hennes treåriga son är eller hur han mår. En mamma som inte har fått träffa sin son på åtta veckor. En mamma som oroar sig dygnet runt.
      Eller jo, de sociala myndigheterna har faktiskt erbjudit henne en sak. Vill hon får hon gärna komma och prata med någon. Det får för guds skull inte sonen att komma tillbaka! De sociala myndigheterna verkar leva i en annan värld. Pinsamt tycker jag!

      MATILDA HANSSON

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se