• Just nu!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen för halva priset.

    199 kr / 6 månader

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Svårt avsked

      Här står jag och nästan gråter, gamla människan, kanske inte gråter men jag har en tjock klump i halsen i alla fall. Ett är då säkert, jag är urdålig på avsked. Men nu, stå och lipa över att familjens husvagn lämnar gårdsplanen tillsammans med en ung familj från Finland, det trodde jag aldrig.
      Husvagnen, en gammal goding av klassiskt mått, SMV från tidigt 70-tal, ofta kallad för modell Ägget, har följt min familj i 30 år och är nu en raritet för nostalgiker. Vi hade inte mer än fått ut den på blocket förrän det började ringa, och nu hör den hemma i Finland, tolv mil från Helsingfors. En ung familj i 40-årsåldern, skall dra den efter sina häftiga amerikanska bilar, bland annat en Impala modell äldre.

      Jag kan inte riktigt definiera känslan men förmodligen är det mer vemod än sorg jag känner. Jag har ju varit en ivrig tillskyndare av att husvagnen borde säljas. Är det månne vemod över att tiden med småbarn och tonåringar är över? Husvagnen har nämligen inte bara varit en husvagn, som vi hängt efter bilen för turer sommartid. Den har varit så mycket mer.
      Den har också fungerat som extrarum under sommarhalvåren, när husets rum inte räckt till för egna rum åt de tre sönerna. Till långt in på hösten bodde exempelvis en av sönerna i den. Vi fick traska utomhus med tårta och presenter, när han fyllde år i oktober, minns jag. Och naturligtvis fick den tjäna som gästrum, när långväga goda vänner dök upp.

      Men den har också följt oss på semestrarna. Någon enstaka gång till fjällen för skidåkning, även om jag inte var överdrivet förtjust i husvagnslivet vintertid, när mängder av mat skulle lagas och kläder torkas över natten. Desto roligare var det på sommarens resor i södra Sverige. Att försöka natta barnen i husvagnen på dragspelsstämmor vid Nääs slott eller i Ransäter var inte alltid lätt. I varje förtält vid sidan om oss spelades det medryckande buskspel långt in på småtimmarna.
      Husvagnen har stått på campingplatser i Oslo månader i sträck, när en av sönerna arbetade där och lyckades hitta jobb redan första dagen, långt innan det fanns bostad att hyra. Han och flickvännen lärde känna varandra på de ynka kvadratmeter som vagnen består av. De är numera gifta och har betydligt större ytor att röra sig på. En av de godaste middagar jag ätit var just hos dem med utsikt över hela Oslo. Flickvännen lagade middag åt oss, sina blivande svärföräldrar, på två gasolplattor med ett ynkligt litet kylskåp att förvara maten i. Det vattnas fortfarande i munnen, när jag tänker på den desserten!
      Det var nog dessa och andra minnen som kom över mig, när den unga familjen drog iväg med Ägget till en Power Meet för amerikanska bilar i Norrtälje den där söndagen i somras.

      På återseende

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se