• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Gustaf Fröding är också min

      Det känns både självklart och tveksamt att välja temat Gustaf Fröding för min krönika. Ämnet borde kanske vara förbehållet den av mina krönikekollegor som på heltid ägnat sig åt Författaren detta jubileumsår. Och jag menar naturligtvis krönikören som vid sidan om intresset för Fröding går fram som en lieslåtterns stormästare på sina ägor, Kjell Fredriksson.

      Men Gustaf Fröding är också min, på ett sätt. Han har mycket konkret följt mig i hela mitt vuxna liv. Under nästan tio år, 68-78, bodde vi i en banvaktsstuga på ett rum och kök i Alster, några hundra meter fågelvägen från Alsters herrgård och dungen, där göken gol! Dit ställde jag mer än en gång mina promenader med barnvagn, läste dikten på den arton ton tunga Frödingsstenen och gick hem. Som om detta inte vore nog, hade vi Frödingkännaren av format, Ingvald Rosenblad, som närmaste sommargranne. Mer än en gång hejdade han mig för att deklamera Nypenrosa, när jag hämtade vatten vid den gemensamma vattenpumpen. Senare har jag förstått att han gärna gjorde så, jag var inte speciellt utvald.

      Varje torsdagskväll sommartid under större delen av 70-talet gick jag till herrgårdsparken. Det var där jag först stötte på Gundegabaletten, som likt älvor dansade över gräsmattorna, när skymningen föll. Det var också där jag lärde känna Fröding på riktigt genom att lyssna till hur konstnären Bertil Carlsson, Alstersvik, på värmländska tolkade Frödings mustiga berättelser, såsom Svampinjoner och Når jag fridd te Anna Lek. Jag hade varit något avvaktande inför det värmländska idiomet dessförinnan men föll pladask. Döm om min förvåning, ja, jag trodde att jag drömde, när jag en dag fick syn på hur en helt naken Fröding kastade sig i Vänerns vatten från en berghäll vid Strandbadet i Alster för ett svalkande dopp. Möjligen var det i skepnad av just nämnde Bertil Carlsson, jag gav mig inte till känna där jag stod på håll.

      När jag senare under några år kom att bo på Jägar Malms väg var det åter Fröding som spökade. Du som kan din Fröding, minns säkert dikten om just Malmens hustrur.
      Nu undrar du säkert, om jag inte alls skall beröra Fröding som skald. Jo visst, det gör jag gärna. Det är i första hand den livsbejakande berättaren Gustaf Fröding jag gärna återvänder till, inte lika ofta den allvarsamme. Säg mig en mer träffsäker beskrivning av ett oskyldigt sommarnöje bland ungdomar förr än den som målas upp i Det var dans bort i vägen? Det är inte svårt att se både snudiga Marja i Bäck och Petter i Toppsta framför sig, förresten inte bara se utan också höra, känna, dofta och smaka. Frödings dikter och berättelser är dessutom en formidabel skattkista för den som är road av gårds- och ortsnamn, och det är jag, så jag njuter i fulla drag av det också.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se