Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Små förändringar leder framåt

      Beroenden finner jag ganska intressant, och vi har ju verkligen hur många som helst i våra liv.
      Vissa är mer tydliga och vissa mindre. Vissa väljer vi själva, och vissa finns helt enkelt bara där.
      Ta olja till exempel. Det är ju något vi globalt är beroende av på grund av att i princip hela vår värld byggts upp runt denna svarta sörja.
      Sen har de flesta av oss ett behov av att träna för att må bra, och detta kan man väl på sätt och vis kalla ett beroende. I alla fall för mig, och detta har jag tydligt känt av de gånger jag lidit en längre skadeperiod där jag inte kunnat idrotta över huvud taget.
      Ett par månader av körtelfeber i våras är nog det jobbigaste hittills faktiskt, då man när man är drabbad av det ju knappt får utöva någon fysisk aktivitet över huvud taget.
      Att jag skriver här i KT grundar sig ju också det i ett beroende, då jag ju faktiskt började min ”krönikekarriär” efter att ha grävt ner mig ganska djupt i träsket dator/spelberoende, och skrev om det.
      • • •
      Något som kommit starkt på senare år är ju dock vårat ökande sockerberoende, och våra dåliga matvanor, och detta har ju faktiskt växt till ett riktigt stort problem.
      Jag tror nog de flesta av oss sett dokumentären Super size me, och ingen kan ju längre ignorera alla de problemen snabbmatskedjorna och den ökande konsumtionen av färdigmat fört med sig.
      De otaliga sjukdomar som fetmaproblemen för med sig får en ju verkligen att fundera över, precis som de säger i Super size me, när det blir allmänt accepterat att hoppa på personer som är feta och inte gör minsta lilla för att ändra på det. När man helt öppet kan kritisera en rökare och säga vad den misshandlar sin kropp utan att någon höjer på ögonbrynen.
      • • •
      Jag måste säga att jag själv besitter ett ganska djupt rotat sockerberoende. Jag är dock av den typen som verkligen inte kan gå upp i vikt.
      Det spelar ingen roll vad jag äter, eller hur mycket, min vikt står oförändrad i alla fall. När jag blev sjuk i våras trodde jag kanske att det skulle bli en vändning och att jag skulle lägga på mig lite, men nejdå. Vips gick jag ner fem kilo istället.
      Man börjar ju dock fundera på det som händer i kroppen men som ändå inte syns. Jag menar, minst två snabbmatsmåltider per vecka, godis och läsk, och annat smått och gott i cafeterian varje dag i skolan kan ju verkligen inte kroppen må särskilt bra av.
      • • •
      Å andra sidan, de riktigt feta och ohälsosamma personernas dieter, som vi kan se i något av de otaliga program som nu går på TV som behandlar detta ämne, får ju mitt intag av ohälsosamma produkter att se ytterst harmlöst ut. Jag menar, tre-fyra liter läsk om dagen och de varorna personerna i programmen har i kylen är ju bara sjukt.
      Förändring är dock på gång, och detta har vi nog mycket att tacka Morgan Spurlock och hans dokumentär för. Jag läste senast i Metro här i veckan att man på samtliga av New Yorks restauranger ska förbjuda en viss sorts ohälsosamt fett, som används när man tillagar maten.
      En liten förändring, men små förändringar här och där, är början till något större.