Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Osynliga makthavare

      Jag har genom åren haft förmånen att umgås med ett antal av de undflyende varelser som brukar kallas låtsaskompisar. Namnen har varierat men deras sätt att bete sig har varit påfallande lika oavsett om hetat Linkan eller Urban. I inledningen av bekantskapen brukar de vara tämligen anspråkslösa men med en beundransvärd karaktär, de brukar vilja ha en egen tallrik vid matbordet och ibland en något mer komplicerad nattningsceremoni. Å andra sidan har de varit beredda att ta på sig skulden för små olyckliga saxklipp i kläder och andra incidenter.
      Efter hand brukar låtsaskompisarna dock bli alltmer krävande, de har synpunkter på allt men med visst fokus på mat och kläder; vad man får respektive inte får klä sig i och äta. Från att ha varit intresserade av sina ”bärare” brukar låtsaskompisarna snart vilja utvidga sitt imperium till att omfatta hela familjen och styra hur alla ska agera. ”Bäraren” som från början blev stärkt av sin nya kompis blir ofta allt retligare och i obalans eftersom det blir ständiga konflikter mellan vad låtsaskompisen kräver och vad omvärlden är beredd att acceptera. Diskussioner blir helt fruktlösa eftersom familjens nya diktator är onåbar och endast förmedlar sig via sin enda uttolkare. När låtsaskompisen nått detta stadium av omnipotens brukar vuxenvärlden få gripa in och begränsa låtsaskompisen inflytande till att gälla enbart i lekrummet.

      •••

      Många har pekat på likheten mellan låtsaskompisar och religion men med den skillnaden att det ofta varit väldigt svårt att få troende av olika slag att acceptera begränsningar av sin egen religions inflytande. I princip kan jag förstå att om man anser sig ha hittat sanningen och livet så är det svårt att inte ta varje tillfälle att sprida denna gåva till alla andra, då blir det självklart svårt att respektera att andra inte vill ta del av tron utan ser det som den lyckliges privatsak. Häri ligger det demokratiska samhällets gordiska knut när det gäller religion, att både respektera de religiösas rättighet att utöva sin religion och att få de religiösa att respektera att alla inte vill tro som de. Otvivelaktigt är det också så att religiösa av olika schatteringar under det senaste årtiondet blivit allt mer aggressiva och det är därför inte särskilt konstigt att konflikter som hänvisar till religiösa grunder har fått en renässans.
      Den ökade religiösa aggressiviteten har gjort det svårare att vara icke-troende. Även om jag själv som icke-troende står kvar på exakt samma plats som för 20 år sedan har samhället runt mig förändrats så att jag uppfattas som hatisk om jag menar att det är klart att artister måste få skämta om religion. Philip Pullman, en fantastisk barnboksförfattare med böcker som Guldkompassen, är idag trakasserad av kristna grupper för att ha gjort en kritisk omtolkning av Jesus för att bara ta ett aktuellt exempel. Religiösa grupper hotar alldeles uppenbart yttrandefriheten samtidigt som kräver allt större respekt för sin egen religionsutövning.

      •••

      Egentligen tror jag det bästa vore att vi hade samma synsätt på religion som på sex även om jag själv endast har förmågan att uppskatta det sistnämnda. Religion lika litet som sex är entydigt gott eller ont, det finns alla varianter från våldtäkt till den ljuvaste samstämmighet. Och ska man idka religion är allt tillåtet så länge alla är med på det och det inte skadar någon. Barn bör skyddas från både det ena och det andra tills de är vuxna nog att hantera de starka krafter som vilar inom både religion och sex. Påtvingat sex och påtvingad religion bör beivras oavsett om det rör sig om frotterare på bussen eller präster på skolavslutningar.