Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Vem skapar verkligheten?

      Ända sedan jag hörde Göran Hägglund prata om ”verklighetens folk” i somras har det gnagt i mina tankar. I mitten gjorde han ett förtydligande i Dagens Nyheter, möjligen för att förlänga den uppmärksamhet han redan vunnit.
      Den höge ministern målar upp en samhällsbeskrivning där motsättningen går mellan de som ”lever ett alldeles vanligt, hederligt arbetande liv och för vilka politik kommer i andra hand” och ett fanatiskt kulturetablissemang som ”under flagg av att företräda minsta lilla påfunna rättviseanspråk har satt upp ett formidabelt minfält av ideologiska teorier, där konstruktioner, kategorier och förtryckarstrukturer ligger om vartannat”.
      Jag tolkar det som att Göran Hägglund gärna skulle vilja se det som en kamp där normala männsikor blir hotade av konstnärer, vetenskapsmän och journalister som av någon egendomlig anledning hela tiden framför onormala tankar och åsikter. ”Mästrande” som Göran Hägglund uttrycker det, kanske vill han att kristdemokraterna ska ha ensamrätt på att moralisera. Uppenbart är också att han så minister han är inte tillhör etablissemanget utan de där normala, strävsamma människor.

      •••

      Man kan inte annat än fundera över både Göran Hägglunds bildning och över hans kultursyn. Hur skulle mänsklighetens förhållande gestalta sig idag om inga individer eller grupper hade sökt sig utanför det vanliga, hederligt arbetande livet? Om inga vetenskapsmän, konstnärer, tänkare eller entrepenörer hade orkat utmana de redan etablerade sanningarna? Om inte Galileo Galilei gått emot den katolska kyrkan och dåtiden ”sunda förnuft” som Göran Hägglund hyllar så intensivt.
      Suffragetterna ansågs som fullständigt stolliga extremister när de hävdade ståndpunkter som idag, hundra år senare, är accepterade med råge och impressionisterna representerade på sin tid den radikala och obegripliga konsten. Det verkar som Göran Hägglund inte har förstått att det ligger i vetenskapens, konstens och politikens roll att provocera och driva samhället framåt och att det är detta som skapat för oss omistliga värden både i upplevelse, människosyn, välstånd och kunskap.

      •••

      Och när det gäller kulturen… Själv har jag svårt att uppskatta operett, country och gråtande barn men därmed inte sagt att jag tror att de som lyssnar på Boppers enbart gör det för att provocera mig. Att jag själv inte kan ta till mig modern konstmusik tolkar jag mer som att jag inte lyckats tränga in i något som är svårt än att det säkert är en värdelös musik som enbart skapats för att krångla till det. Av egen erfarenhet vet jag att det är arbetsamt och ibland plågsamt att vidga sina sinnen – men ofta belönande.
      Du Champs öltorkare ledde inte till att en uppsjö hushållsföremål ställdes ut som konst, den förändrade vår världsuppfattning och tog oss gemensamt till en ny nivå. En värld med enbart föreställande och dekorativ konst som Göran Hägglund tycks förespråka, vad skulle det egentligen innebära?

      •••

      Nu går det inte att lista ut vad Göran Hägglund egentligen vill; det tycks inte vara direkt censur eller bokbål utan framstår mer som ett röstfiskande gnäll i grumliga vatten. Jag tycker han och andra likasinnade gnällspikar borde tänka sig för, borde inte vi medelmåttor vara oerhört tacksamma för att Rosa Parks provocerade ”verklighetens folk” 1955 genom att kliva på den där bussen?