Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Skådespel åt folket

      Lars von Trier gjorde en film som hette ”Direktören för det hele” som handlade om en ägare till ett IT-företag som inte hade lust att ta det fulla ansvaret som chef. I stället anställde han en skådespelare som spelade vd och bland annat fick motta de anställdas vrede för de omorganisationer som beslutades av den riktige chefen.

      •••

      Flera händelser har på sistone fått mig att inse hur smart det vore att anställa proffsskådisar för att uppbära offentliga roller. Först var det den jämmerliga uppvisning som kungafamiljen genomförde vid eklaterandet av kronprinsessans förlovning, denna den största pseudohändelsen på åratal.
      En ofta använd fras är att kungafamiljen ”gör ett så bra jobb”. Tja, jag vet inte, om det är ens enda arbetsuppgift att glida omkring och hålla korta tal samt bära upp märkliga kreationer så förväntar jag mig att drottningen ska kunna framföra tre meningar utan att ha en fusklapp. Och även en elev från teaterlinjen på vilken obskyr folkhögskola som helst skulle kunna ingjuta mer känsla i budskapet än vad drottningen lyckades förmedla.
      Monarkin skulle ha allt att vinna på att till exempel Mona Malm agerade drottning, och hon har erfarenhet av olika kostymfilmer så mantlar och tiaror skulle inte vara något problem. Eller varför inte Anita Björk som ju fått regi av den store Bergman i just drottningroller? Helt plötsligt skulle banala invigningarna av broar och båtar få något tungt och ödesmättat över sig.

      •••

      Ja, så var det Annika Falkenberg, Wallenbergarna och alla andra inblandade i de inte alltför rumsrena bonushistorierna. Annika säger visserligen att hon är ledsen från djupet av sitt hjärta men jag tror henne liksom ändå inte. Detta är en roll som är extremt svår att få trovärdig så jag tror den ende som skulle löst det på ett bra sätt är Ernst-Hugo Järegård. Väsande skulle han säga ”Jag gjorde det för att jag kunde”, sänkning av rösten och fram med pekfingret, ”och du, du skulle också ha gjort det om du fått chansen.” Ner skulle vi dimpa från förtrytelsens höga hästar och saken vara biff för bonusnissarna.
      Att vara partiledare är uppenbarligen också svårt. Mona Sahlin har alla förutsättningar att vara en karaktär i ett intressant drama; kvinna från folket (nåja), först ung och med en spikrak karriär, sedan snubblande över kontokort för att därefter komma som ”Mona – the sequel”. Mitt problem är bara att hon framstår som likgiltig som person, hon kan inte gestalta sin spännande rollkaraktär.

      •••

      Mona Sahlins motsats i partiledarkretsen är Jan Björklund som är allt annat än laidback och har snart lyckats förinta hela folkpartiet med sin hätskhet. Jan Björklund skulle det räcka att byta ut mot Cecilia Malmström för att folkpartiet skulle återgå till att vara ett parti i stället för en hatkampanj men Mona Sahlin skulle behöva ersättas med en tärd och plågad människa med en inre låga. Jag tänker Ann Petrén med en bitter dialekt.
      Efter att ha sett Svenska kyrkans senaste kampanj, ”De ska va gött att leva” eller vad den nu hette så inser jag förstås att det är bra om man har något säga om man ska framträda i offentligheten. Inte behöver man vara biskop och ha studerat gammalhebreiska och Vatikankoncilier för att uttala oemotsägliga sanningar som att det är bra med samtal – låt Ernst ta över hela showen i stället!
      FIA EWALD