Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Massa och individ

      Jag har blivit Friskis&Svettis-beroende. Från att ha ägnat mig åt ensamma träningsformer som löpning, simning och styrketräning där jag varit tvungen stå för all energi själv så känns det så lyxigt att vara i en grupp som gemensamt drivs framåt av en entusiastisk ledare. Jag bara kopplar av hjärnan och rör mig, trots att min motorik är ljusår från Michael Jacksons, taktfast tillsammans med gruppen. Stomp, stomp i takt med musiken, svetten lackar och jagets gränser löses upp och korta stunder är vi en massa som fungerar som en enda organism.
      Detta var vad Ivar Lo- Johansson beskrev i sin självupplevda skildring från beredskapsåren när han som inkallad låg ute på någon skärgårdsö. På nätterna låg de inklämda tillsammans, soldaterna, i något trångt utrymme med bristande hygien. I lorten förenades de, kom att dela samma lukt, kulturens påtvingade distans upplöstes och författaren upplevde det som en stor befrielse. Samma paradislängtan efter jagets upplösande i massan finns i en novell av Philip K Dick där ett antal hjärnor förenas i någon slags mystisk plasma där alla tankar blir gemensamma.
      Massan är inte bara en djurisk upplevelse av kroppslig närhet eller känslan av gemenskap. På senare år har fenomenen ”wisdom of the crowds” visat sig i allt fler sammanhang. Det tydligaste exemplet är kanske Wikipedia och andra wiki-lösningar där en anonym massa vanliga människor bygger informationsmängder som håller samma eller högre kvalitet än enskilda experter förmår. Dessutom finns fascinerande experiment som visar att om en tillräckligt stor grupp människor får i uppgift att gissa om något för dem okänt förhållande som exempelvis antalet bönor i en burk eller en gris vikt som kommer gruppens medelvärde att ligga mycket nära det verkliga förhållandet. Hur går det till? Hur kan massan ha en sådan självkorrigerande förmåga som är betydligt större än varje ingående individs? Dessa frågor är inte helt besvarade än men fenomenet har observerats i allt fler sammanhang.
      Observera att detta gäller endast för rent faktiska förhållanden. Så fort åsikter och värderingar kommer in i bedömningen så blir massan precis lika omdömeslös som individen. Elias Canetti skrev 1960 en rejäl lunta kallad ”Massa och makt” som behandlar massan ur alla möjliga synpunkter men där 1900-talets dystra erfarenheter fick honom att huvudsakligen se massans inneboende ondska och ansvarslöshet. I detta ligger naturligtvis en medvetenhet om den parlamentariska demokratins huvudproblem, att medborgarna, liksom tyskarna gjorde i fallet Hitler, faktiskt röstar fram en diktator och därmed lösgör sig från sitt individuella ansvar.
      Vad kan man dra för slutsatser av allt detta i vår individualistiska tid? Inte vet jag mer än att vi måste förhålla oss till och vara kritiska mot båda dessa storheter, massa och individualism, som båda kan skapa både lycka och olycka. En extrem individualism kan skapa stor personliga tragedier som i fallet Michael Jackson (även om hans artisteri skapade lycka hos massan) samtidigt som individens ansvarstagande är det enda som kan hålla massans negativa kraft i schack. Å andra sidan kan massans visdom och samfällda agerande vara det som räddar planeten.
      I väntan på bättre svar fortsätter jag att utnyttja massans draghjälp på Friskis&Svettis, stomp, stomp, stomp…