Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Är Karlstad egentligen särskilt kul?

      Det växlar mellan mulet och regnigt dag efter dag. Juli känns som en slags varmare november och jag intalar mig att det är tur att mitt humör inte är särskilt väderberoende. Att den ekonomiska nedgången gjort hemester till något ofrivilligt trendigt i kombination med semestermånadens väder gör hemortens utbud av aktiviteter alldeles extra intressant. Och om jag då för ett ögonblick ikläder mig rollen som nöjes- eller åtminstone upplevelsesugen Karlstadsbo – vad finner jag då?
      Det första som slår mig i år liksom förra året är att Karlstad helt saknar större kulturarrangemang både sommar som vinter trots att sketna småhålor runt omkring lyckas få till både det ena och det andra. Några exempel vid sidan om Arvikafestivalen som jag redan tidigare hyllat är Karlskogas Putte i parken och Forshagas kammarmusikfestival. För att inte tala om Bokdagarna i Dalsland med det geniala nordiska temat…
      Karlstad puttrar däremot på i samma lunk som vanligt, möjligen undantaget Café August som satsar friskt på diverse mer eller mindre kända artister. Och Sofia Karlssons milda vibrato stryker visserligen publiken medhårs på Mariebergsskogen men jag tror att vi är en hel del som både klarar av och önskar oss något mer upprivande och -livande.
      Tja, det är klart att man både som inföding och som turist får ta ansvaret för att underhålla sig själv även en regnig sommar men det vore ju kul att få litet hjälp på traven. Även om Löfbergs Lila är stora i Karlstad så räcker det liksom inte att fika och åka de trevliga båtbussarna – Karlstad känns helt enkelt själlöst och trist som sommarstad.
      Nu ska jag naturligtvis inte bara hålla på och gnälla utan också försöka bidra med något konstruktivt. Ett första förslag är att faktiskt börja skapa någon typ av evenemang där olika krafter kan samverka, d.v.s. både kommunen, enskilda medborgare och lokala företag. När nu inga eldsjälar självmant uppenbarat sig så kanske kommunen får föreslå en inriktning som kan inspirera till en mer kollektiv ansats. En stilla önskan är då att man lämnar det ständigt tillbakablickandet som så ofta präglar det värmländska kulturlivet utan istället försöker hitta något som knyter an till vad som händer idag. En spoken word-festival skulle kunna bygga en bro mellan den gamla värmländska berättartraditionen och modern kultur där både proffs och lokala förmågor blandas. Eller varför inte något kring serier, en litteraturform som blivit alltmer fascinerande och variationsrik med åren?
      Jag tror att denna typ av arrangemang inte bara gynnar oss som kulturkonsumenter utan att det också skapar gemenskap och på sikt kanske något som liknar en själ. Nu när jag inte förmår att vara en eldsjäl som själv skapar ett arrangemang så anmäler jag mig åtminstone omedelbart som funktionär.