Senaste nytt från KT
  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Apatiska barn och apatiska riksdagsmän

      Jag kommer ihåg exakt var jag var när jag i mina hörlurar hörde att några handläggare på Migrationsverket med champagne firade avvisningen av en asylsökande familj med ett svårt sjukt barn. Nyheten skapade en djup olust. Därefter följde ett antal händelser, lika otäcka och obegripliga. Asylsökande familjer anmäldes för misshandel som skulle framkallat apatin samtidigt som barnen påstods både dansa och äta om nätterna.
      Bilder av barn i rullstol som dumpades på flygplatser i krigshärjade länder samtidigt som migrationsminister Barbro Holmberg påstod att detta skedde av humanitära skäl. Allt detta ackompanjerat av diverse xenofobiska uttalanden från makthavare om social turism, polska inbrottstjuvar i Roslagen och gruppvåldtäkter begångna av invandrarkillar.

      •••

      I Gellert Tamas bok ”De apatiska” får min olust äntligen det sammanhang som jag hittills saknat och jag känner hur en historiens vingspets stryker ett isigt streck längs ryggraden på samma sätt som när folkmorden i det forna Jugoslavien skedde. När vi trott att vi lärt oss något av historien, att vi är immuna mot att irrationellt ryckas med våra kollektiva fördomar och peka ut grupper av människor som mindre värda – då händer det igen och igen…
      Tamas bok väcker många obehagliga reflektioner. Varför var det så många som svalde att det bara var i Sverige denna typ av tillstånd påträffats hos barn? Varför var det så få som ägnade sig åt ens elementär källkritik när det gällde utsagorna om nattligt dansande och frossande barn? Varför var det lättare att ifrågasätta de maktlösa än de som hade makten? Och den empatibrist som visades de barn som bevisligen varit med om mycket svåra upplevelser i sina hemländer, den får mig att tänka att det är som att säga till Anne Frank: ”Sjåpa dig inte, de där överdrifterna om koncentrationsläger har ni bara hittat på för att få stanna här i Holland.”

      •••

      Vilka kunde ha gjort skillnad då? Naturligtvis politiker, journalister och debattörer på det nationella planet som kunde ha frågat Marie Hessle, den nationella samordnaren för apatiska barn, var hon fått alla sina uppgifter om bedrägerier och misshandel ifrån. Men borde inte våra riksdagsmän som ofta talar om barnperspektivet reagerat och ställt någon liten fråga kring detta? Jag går in på riksdagens utmärkta sida där man kan följa vad våra förtroendevalda ägnat sig åt i form av uttalande, motioner och enkla frågor för att se om de värmländska ledamöterna på något sätt funnit det värt att engagera sig i de apatiska barnens situation.
      Resultatet är nedslående. Mellan 2004 och 2007 är det bara Marina Pettersson som 2004 ställer en vag fråga i ämnet. Ledamöterna från Vänsterpartiet och Kristdemokraterna deltar i var sin partimotion kring den allmänna amnesti som föreslogs 2005, ett förslag som röstades ner bland annat av samtliga socialdemokratiska ledamöter. Annars är det vad jag kan se dödstyst i Värmlandsbänken, där man istället lägger tid på allehanda frågor om vargjakt, hemkunskapsundervisning och vägunderhåll.

      •••

      I den påbörjade valrörelsen är ett tips att läsa Gellert Tamas bok och sedan fråga din riksdagskandidat vad hon eller han tänker göra för att förhindra att samma häxprocess mot redan hårt drabbade människor sker igen.