• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Gammal tid Och nutid

      När man går i pension förändras mycket. En del märker man genast, en del kommer smygande allt eftersom. För min del har till exempel tidsupplevelsen ändrats. Inte helt men då och då. Det började med att man plötslig kände sig osäker på dagen, var det helg eller söcken, om det var tisdag eller annan veckodag.
      Inte så konstigt. Ett helt arbetsliv och familjeliv och dess rytm har delats in och bestämts efter tid. Efter minut, timme, veckodag, månad, semester, skolavslutning, högtider och årstid.
      Svaren på de små orden när, var och hur röjer så ofantligt mycket av vår kultur. Att ge exempel på alla dessa räcker inte en krönika av denna litenhet till.
      Faktisk tid och upplevd tid är ett annat intressant fenomen. Man kan säga; oj vad sakta eller fort tiden gick, därför att det tycktes så.

      •••

      Två tidsrelaterade episoder i min ungdom glömmer jag aldrig. Den första var från ett sommarjobb på lagret på Vattenfabriken Värmland i Väse, i mitten av 1950-talet. Alla väntade på att klockan skulle bli 17.00. Man tittade ofta på klockan. Såg hur sakta minutvisaren hoppade uppåt från 16.30.
      – Idag verkar det bestämt som om disponenten hänger på baksidan av minutvisaren, sa en av de gamla trotjänarna med glimten i ögat.
      Säkert har alla, både man och kvinna, någon gång i livet upplevt hur relativ upplevelsen av tid är.

      •••

      Som ung inkallad till värnplikt hade man en dag att öva kast med skarpladdad handgranat.
      – Ni får inte kasta granaten för fort efter att ni dragit ut säkringen, sade löjtnanten, för då kan den lede Fi (enden) hinna kasta den tillbaka.
      Man skulle vänta i fyra sekunder och sedan kasta. Man skulle inte stå och titta på armbandsurets sekund visare. Man skulle inte räkna ett, två, tre fyra och sedan kasta. För sig själv skulle man i stället tyst säga till 101, 102, 103, 104 och sedan kasta. Var och en förstå säkert att i sådana situationer är det ingen som tycker att tiden går sakta.
      Att som befäl leda utbildning av värnpliktiga i kast med skarpladdad handgranat är det mest riskfyllda man kan syssla med. Kastaren och befälet stod då ensam i ett värn och övriga värnpliktiga i skydd på behörigt avstånd och observerade.
      I sådana skarpa lägen kan en nervös människa ta sig för flera oväntade saker än att kasta för tidigt. Det är till exempel inte helt ovanligt att man kastar säkringssnöret och håller kvar handgranaten. Då gäller det att befälet vet sin roll och har sinnesnärvaro att rätt mäta tiden.

      •••

      För att undvika att stressen slår ut tänkandet och reflexen tar över, gäller det i förebyggande syfte först se till att alla högerhänta håller granaten i höger hand och drar ur säkringen med vänster. För vänsterhänta gäller naturligtvis tvärt om
      Man lär sig mycket annat bra också i det militära.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se