• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Inget provrörsbarn

      Det är tidig höst 1915. Vattnet utanför Mortsund i Lofoten piskas hårt av Nordan. Hemma väntar orolig fiskarhustru på att få se mannens båt löpa in. Den kommer till slut. Mannen är dålig efter att ha fått en bom i huvudet. Efter några dar dör mannen. Änkan, ensam med 18-årig dotter måste dra söderut för sin försörjning.
      Hon kommer till Lökkenverk i Sör-Tröndelag, där Orkla gruvbolag hittat ny rik kiselåder. Det investeras friskt. Nyanställda kommer in från flera länder, även Sverige. Där startar fiskaränkan en restaurang. Många gästarbetare är ungkarlar.
      Dit kommer i början på 1916 en dag från Ljusdal en ung man av smedsläkt med vallonblod i ådrorna för upplärning. Han är ungkarl och äter i serveringen. Han och fiskaränkans dotter träffas och blir förälskade och ”i synd” avlas ett barn. När fiskardottern är i åttonde månaden omkommer ljusdalspojken i gruvolycka. En faderlös flicka föds. I Meldals kyrkböcker vet man inte vart flickebarnet tog vägen. Det vet jag .
      Det hämtades hem till Ljusdal av en farbror, där det växte upp. Efter folkskola och folkhögskola i Forsa kom hon till fin släkting i Gävle för att senare flyttas till en faster, gift med en lärare i norra Väse. Flickan hade kommit in på sköterskeutbildning i Karlstad. På helgerna var hon hemma i Väse. Där träffade hon sin blivande man, en kollega till styvfadern. I början av 1940 stod bröllopet. Den 27 augusti kom deras förstfödde till världen. Han döptes till Bengt Gösta, Gösta efter fadern.
      Någon av mina läsare har kanske förstått att jag var den förstfödde.
      1986 fyllde min mamma 70 år. Som födelsedagspresent förärade jag henne hennes tidiga liv i ord och bild, den cirka ett år korta tiden i Norge. Om den tiden visste hon väldigt lite. Under ett antal, för min mor okända besök i Norge, fick jag fram och fotade den lokal hon föddes i, huset där mormorsmor haft sin restaurang.
      Likaså Rikstrygdeverkets kopia på den handskrivna dödsattest bolagets läkare upprättat efter morfars död, och hans dödsruna. Jag ”hittade” också hennes tre halvbröder med familjer och andra anhöriga . Mormor hade senare gift om sig. Hon dog under andra världskriget. I tyskockuperade Trondheim hade läkarkåren svåra prioriteter.
      I mammas 71:a levnadsår skjutsade vi henne till Trondheim med omnejd, där hon för första gången såg sin födelsemiljö och träffade släktingar hon inte ens vetat om. Det blev bekantskaper hon ömt odlade resten av sitt liv.
      Också för mig och min familj blev släktforskningens resultat livstillskott av bestående värde. Att få fylla luckor i vetskapen om sitt upphov och ursprung är en stark drift. Mycket starkare än man kan tro. Jag är glad att jag inte är provrörsbarn.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se