• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Kyrkan stöd i tuffa stunder

      Har precis avslutat ett möte i Brunskog, det är höstligt regntungt med blöta löv singlande i luften. Även om mötet var bra känner jag mig trött och låg. Jag åker förbi Brunskog kyrka och ser att det lyser i fönstren. Jag tycker om kyrkan i Brunskog, den är ljus, harmonisk och vacker och jag stannar för att gå in i stillheten för en stund av meditation och bön.
      Jag möts av ett glatt sorl från en stor grupp 6-åringar som är samlade framme i koret. I mitten står en stor kista och det hänger mässhakar på en klädställning och på dopfunten sitter en stor docka i lång dopklänning.
      Jag sätter mig i en av de bakre bänkarna och följer vad som händer i koret. Barnen får titta ned i kistan, döpa dockan, prata om livet och döden. Jag hör inte exakt vad som sägs, men scenen gör mig glad.
      Efter en stund lämnar barngruppen kyrkan, de skall få åka elbil på kyrkogården och dekorera gravar inför Allhelgona berättar prästen som stannar till vid mig för att hälsa.
      Jag frågar om hon ofta möter barngrupper så här och hon berättar att man kontinuerligt, i samband med olika högtider bjuder in barnen som bor i församlingen. På så sätt bygger man relationer vilket är skönt om något allvarligt inträffar. Två av barnen hade mist sina pappor och en sin morfar under hösten och vid sådana tillfällen är det skönt att man har goda relationer och skapat förtroende.
      Men nu skall jag inte störa dig, fortsätter hon, sitt du kvar, kyrkan är öppen, vi har konfirmander här om en stund. Och så går hon ut med alla barnen skuttande omkring sig.
      Jag sitter kvar en stund, tittar på kistan i koret. Senast jag såg en kista i en kyrka var på min pappas begravning. Inser att det är på dagen fyra år sen han dog. Känner en stor sorg men också en glädje över att han var en underbar pappa värd att sakna och som jag fick ha hos mig en stor del av livet. Tänker på sexåringarna som redan fått uppleva en så stor saknad i sina liv.
      Minns dagen när min bror ringde och skrek: Pappa har kraschat! Hur jag körde över alla hastighetsbegränsningar som fanns genom ett höstfärgat landskap och ändå inte hann fram. Hur vi sen hela familjen samlades i kyrkan och satt på altarringen och höll om varandra och lyssnade på själaringningen.
      Tänker att visst finns det saker att ifrågasätta inom kyrkan men det finns också fantastiska människor som gör stora medmänskliga insatser och för många av oss spelar kyrkan en viktig roll i livets tuffa stunder. Kanske skall jag bli medlem igen.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se