• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Jag slapp i alla fall en stel bröllopsnatt

      Det lackar mot jul och jag har som tur är köpt alla mina julklappar. De flesta bekvämt på nätet. För er stackars satar som måste ut i julrushen till helgen har jag följande råd: bär inga varma plagg som kliar, är för små alternativt för stora. Dessa tre digra misstag begick jag nyligen en lördag då de sista julklapparna skulle inhandlas i Karlstad.

      Eftersom det var svinkallt hade jag satt på mig strumpbyxor under stretchjeansen och till det en ny röd stickade tröja som jag trodde var skön. Det var den inte. Den kliade något så fruktansvärt! Saken blev inte bättre av att jag under stickhelvetet hade en bh av modell två storlekar för liten. Då alla modeexperter tutat i oss kvinnor mantrat att skönhet börjar inifrån (de syftar inte på själen!) hade jag dagen till ära satt på mig ett par sexiga sidentrosor. Varför begriper jag inte, chansen för att jag skulle få visa dem för en snygg karl var ju minimal. Problemet med de sexiga sidentrosorna var bara att de ideligen letade sig in mellan de för stora skinkorna samt gjorde att de något stora strumpbyxorna och stretchjeansen sakta men säkert hasade söderut. Allt medan skärsåren under brösten blev djupare och djupare.
      Där gick jag alltså i det fullproppade Mitticity och hade fullt upp med att ömsöm dra ut trosorna som fastnat i röven, ömsom dra upp de nerglidande strumpbyxorna och stretchjeansen. Däremellan försökte jag klia mig själv på ryggen under den allt för hårt sittande bh:hn, vilket är ganska svårt när man förutom en stickig tröja samt en cardigan, har på sig en bylsig täckkappa. Svetten rann och paniken var total. Mitticity var endast sekunder från sin första nakenchock! Istället för att strippa störtade jag ut i kylan och begav mig hemåt med blott några par inhandlade strumpor.
      Den hemska shoppingturen är glömd nu. Däremot tänker jag ännu på att det inte blev något bröllop för egen del den 12-12-12. Egentligen tycker jag att äktenskapet är förlegat och känner inget behov av att stå brud efter 14 år som sambo. Men datumet lockade och var dessutom otroligt praktiskt för min väldigt glömska bergensare. Planen var att jag under året skulle gå ner tio kilo, överraska bergensaren den tolfte och så skulle vi i all enkelhet gifta oss borgerligt. Så blev det nu inte. Främst för att jag tillbringat hösten med att tröstbaka efter varje Tack för visat intresse.. besked. Och många har det blivit. Vågen visar därför på 75 kilo istället för de önskade 65. Fast ärligt talat: hur jäkla speciellt är det att dela den 12-12-12 som bröllopsdatum med tusentals andra som också tror de är så himla speciella? Och dessutom hade bergensaren nackspärr den 12-12-12 så det hade blivit en stel tillställning. För att inte tala om bröllopsnatt.
      God Jul och God Nytt År önskar jag er alla, gifta som ogifta!

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se