• Just nu!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen för halva priset.

    199 kr / 6 månader

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 55 kr/mån
      4 mån, 275 kr
      6 mån, 388 kr
      12 mån, 660 kr
    3. Loading ...
    • Hellre fotbollsfru än fotbollsmorsa!

      Båda mina döttrar spelar fotboll och har så gjort ett par år. Och att ungarna får motion ska man väl som förälder vara glad för i dessa fetma- och dataspelstider. Men smakar det så kostar det. Nu för tiden räcker det tyvärr inte att betala medlems- och säsongsavgift. Nej, i tillägg ska det säljas bingolotter, restauranghäften och annat elände. När varenda unge i Molkom samtidigt ska kränga dessa till grannar och bekanta så blir de rätt svårsålda. Det brukar sluta med att vi föräldrar tvingas lägga ut.

      Fast värst av allt är ändå de påtvingade kioskpassen. I den ena dotterns lag förväntas man dessutom ta ledigt från jobbet för att bemanna kiosken under en vardagseftermiddag. Och i den andra dotterns lag SKA man även ha med sig fika, underförstått hembakt. Nej, är det något jag hatar så är det att stå i en torftig kiosk och sälja korv som legat i äckligt lagerbladsvatten. Så om ni känner till en sport där man slipper lottförsäljning och kioskpass får ni gärna mejla mig!

      Och från maj till oktober är i princip varenda ledig helg ”förstörd” av fotbollsmatcher kors och tvärs i Värmland. ”Samling 0815 vid Preem för avfärd till Lesjöfors” är ingen drömstart på min söndagsmorgon. Då vill jag sova, äta långfrukost och läsa DN i sängen. Inte stå och huttra i snålblåst och regn längs sidolinjen på en fotbollsplan i en öde bruksort. Inte blir humöret bättre av att matcherna genom åren oftast slutat i förlust – tvåsiffrigt dessutom. Men till en åttaåring kan man ju inte säga ”ni suger” utan det får bli ett klämkäckt ”ni kämpade jättebra”.

      Nyligen upplevde jag min allra första fotbollscup, och kanske sista, som fotbollsmorsa. Resultatmässigt gick det kanon – tolvåringens lag, hon har denna säsong bytt till ett vinnarlag, vann hela cupen. Men det var en seger med bitter eftersmak: dottern fick endast spela 20 minuter på sex matcher. Det kallas för toppning, har jag fått lära mig. I min värld kallas det för orättvis och knäckande behandling av barn. I huvudet gjorde jag voodoo på tränarna.
      Stämningen runtomkring var inte heller så gemytlig; tränarna vrålade direktiv, expertföräldrarna likaså. Under finalen osade ”hatet” mellan lagens föräldrar och sura kommentarer fälldes.

      Nej, att vara fotbollsmorsa är helt enkelt inte min grej. Men fotbollsfru till ett utlandsproffs hade jag gärna kunnat tänka mig att vara. Då hade jag fått resa över hela Europa, lärt mig ett nytt språk vart tredje år och definitivt sluppit den ständiga stanken av sura fotbollsstrumpor i min tvättstuga!

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se