• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 59 kr/mån
      4 mån, 295 kr
      6 mån, 414 kr
      12 mån, 711 kr
    3. Loading ...
    • Vi behöver en mjukare värld

      Foto: Janerik Henriksson / TT

      Det är inte okej att arbetsgivare fortfarande tar så lätt på arbetsrelaterad psykisk ohälsa. Det verkar som att de flesta har hyfsat bra koll på den fysiska hälsan på arbetsplatsen, med ergonomiska redskap som stolar, tangentbord och ståmattor. Men den psykiska hälsan då?
      Jag vet att jag tjatar om det och ofta låter mina tankar kring ämnet spridas vitt och brett, men jag måste ju. Det går ju så långsamt. Vi ser inte psykisk ohälsa på arbetsplatsen som en arbetsskada, men det är ju precis vad det är. Många stressar sin hjärna så mycket att den slutar fungera. Utmattning är en sjukdom som gör att vi blir extremt stresskänsliga under en lång tid, och det är något väldigt många verkar ha svårt att förstå.
      Det är en utmaning att förklara hur man mår, vad som händer i kroppen och vad man behöver för att fungera. Vad som skulle göra det så mycket enklare var om människor runt omkring faktiskt lyssnade. Om arbetsgivare tog det på allvar, gjorde slag i saken och utbildade sig inom ämnet. Om inte de kan och förstår, vad har vi då för skydd mot att bli sjuka eller komma tillbaka till arbete efter en utmattning?
      Trots alla larm och alla berättelser om att vi stressar ihjäl oss slutar vi inte att pressa våra anställda. Vi skär ner, förväntar oss att människor ska orka mer, prestera mer och jobba tills vi rasar ihop i en hög på golvet. Det är ett sådant samhälle vi skapat. Skulle vi inte ligga så på gränsen i arbetsbelastning på många arbetsplatser med prestationen som högsta ideal, skulle inte så många vara sjuka av stress.

      Erika Bergkvist, krönikör.

      Jag skriker i högan sky. Berättar för alla som vill lyssna och försöker får de som inte vill lyssna att förstå. Vad annat kan jag göra? Trots att jag vet faran, att jag varit där nere och vänt så fortsätter jag att pressa mig själv till det yttersta. För det är så samhället ser ut. Jag kan göra vissa förändringar på mitt arbete och bli bättre på att ta hand om mig själv. Men i det långa loppet räcker inte det. För det är samhället som måste förändras. Arbetsgivarna som måste ta sitt ansvar. Synen på psykisk ohälsa måste bli ett annat och sättet vi arbetar på måste ändras. Vi orkar inte längre. Sveriges arbetsföra befolkning håller på att gå under. Och som vanligt står de flesta och ser på och verkar tänka att det kommer nya människor vi kan bränna ut. Det löser sig. För dem ja, men inte för oss som blir sjuka.
      Vi behöver en mjukare värld. Mer gemenskap, mer kärlek och mer vilja att lyssna till varandra. Vi behöver inte producera mer, tävla och prestera varje dag. Vi behöver medmänsklighet. Och ett sundare förhållningssätt till våra arbeten. Ska det vara så svårt?

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se