• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Vålnader på min tidslinje

      Foto: Christine Olsson / TT

      Det sägs att man ska hålla sina vänner nära men sina fiender närmre. Det blir ganska tydligt att jag lever efter den devisen då jag scrollar igenom min vänlista på Facebook.
      Visst har jag gott om vänner och bekantskaper som jag respekterar, men jag har även samlat på mig ett gediget utbud av människor som inte förtjänar min respekt. Gamla plågoandar som spökar på min tidslinje.
      Varför har du dem i din lista då, kanske du undrar. Jag har själv ifrågasatt detta många gånger, och har kommit fram till en ganska enkel förklaring. Jag vill att de ska se vem jag blivit.
      Jag har inget som helst intresse för deras liv. Den enda anledningen till att jag håller dem nära på Facebook är för att de ska få se mitt. Jag hemsöker deras flöde. Min närvaro ska vara en påminnelse om att de inte lyckats bryta ned mig.
      På sistone har jag dock börjat ifrågasätta om det är värt det. Varje gång jag ser ett inlägg från en nemesis ur mitt förflutna så blir jag enbart provocerad.
      Att de bara har fortsatt med sina liv som om ingenting har hänt. Många av dem minns säkert inte ens hur illa de behandlade mig. De har bara kunnat förtränga det.
      Man ska inte vara missunnsam, men man behöver inte heller vara gynnsam. De förtjänar inte mina likes. De förtjänar inte min uppmärksamhet.
      Jag tänker på den sista kampen mellan Batman och Ra’s al Ghul där Batman säger: ”I won’t kill you, but I don’t have to save you.”
      Det är samma sak i min situation, om än lite mindre dramatiskt och ödesdigert. Jag önskar dem inte illa, men jag behöver inte heller önska dem gott. Jag vet för övrigt inte varför jag återigen drar en parallell till Batman. Det får bli något för en framtida psykoanalys.
      Något jag dock vet är att jag tror på förlåtelsens kraft, men det finns ingen förlåtelse för människor som inte ens bett om förlåtelse.

      Tim Sterner, krönikör

      Jag scrollar förbi killen som slog mig med nävar och pinnar. Killen som när det uppdagades frågade mig varför jag inte sagt till honom att det inte var kul. Som om det inte vore en självklarhet att det inte är roligt att bli misshandlad.
      Jag scrollar förbi bästisen som helt plötsligt började behandla mig som skit och sedan blev förvånad när han inte blev bjuden på mina kalas.
      Jag scrollar förbi tjejen som många gånger var min enda ursäkt för att orka gå till skolan, men som bara hånade mig. Det gjorde mer ont än både nävar och pinnar.
      Jag scrollar förbi alla dessa människor, låter dem lämna mitt synfält. De förtjänar inte min vänskap. Inte ens den artificiella typen som odlas på Facebook. De är bara spöken. Vålnader på min tidslinje.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se