• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 59 kr/mån
      4 mån, 295 kr
      6 mån, 414 kr
      12 mån, 711 kr
    3. Loading ...
    • Vålnaden i Mariebergsskogen

      Filmer nu för tiden är omtyckta tillhåll för vampyrer, zombier och andra skräckframkallande varelser. Vi hemmahörande här i Karlstad påminns i det sammanhanget om Kvarngubben, ett populärt spöke under sent 80-tal. Inte så sällan kunde man se en skymt av gengångaren i Mariebergsskogen. Helst uppehöll den sig i närheten av den gamla skvaltkvarnen ett stycke in i stadsparken.

      Men så med ens, under brittsommaren 2008, fördunstade gubben, för gott av allt att döma. Men här bör man kanske lägga märke till att försvinnandet skedde dagen efter det att gratisfestivalen Putte i Parken ägt rum i Mariebergsskogen. Det ligger då nära till hands att föreställa sig att det var musiken som skrämt bort gengångaren.
      Men hör och häpna. I september 2017 visade sig Kvarngubben igen, liksom tidigare aldrig i helfigur utan glimtvis, suddigt och snabbt försvinnande.
      Min nyfikenhet reagerade, och en onsdagskväll begav jag mig till parken. Flera promenadvägar förde in i skogen och jag valde en som ledde fram till skvaltkvarnen: en flärdfri liten knuttimrad byggnad, vars hjul en gång hade satts i rotation av strömmande vatten.
      I sin ungdom hade kvarnen malt åt skogsbönder i Lekvattnet i Torsby kommun. Den siste mjölnaren hette Lars Magnusson och det antogs att det var den mannen som i våra dagar gjorde sig påmind som Kvarngubben. Av vilken anledning Lars mjölnare gick igen var det ingen som riktigt visste.
      Jag drog med handen över de fårade gamla kvarnstockarna. En känsla för det förgångna hade jag utvecklat redan som ung, och jag promenerade ofta omkring i parken och begrundade de gamla byggnaderna. De föreföll stå i samklang med alla de äldre svenska ord som bara i undantag används i dag.
      Bytta och bunke. Understundom. Spankulera. Moloken. Vederstyggelse. Aftonrodnad…
      Ord mättade på uttryck och liksom sidenlena på ytan genom den dagliga nötningen i förfluten tid.

      Jag behövde vila benen och satte mig på en av bänkarna vid tjärnen strax intill skvaltkvarnen. Osynliga småfåglar pep försynt från träden, i övrigt rådde tystnad och ett kvällsdunkel som föreföll utsöndras från de allvarsamma granarna runt kvarnen. Jag kände hur mitt huvud sjönk mot bröstet…
      En stund senare slog jag upp ögonen och hajade till. Bredvid mig på bänken satt Kvarngubben!
      Lite obestämd i konturen visserligen men gubben lika fullt, med sitt skråpuksansikte och de ålderdomliga klädpaltorna, just så som han beskrivits av Ockulta Sällskapet.
      Vi satt ett tag utan att röra oss, jag med hjärtklappning, kvarngubben hopsjunken och töcknig. Till sist bröt jag tystnaden.
      – Ursäkta, men är det med mjölnare Magnusson personligen jag har nöjet –
      Kvarngubben lät höra ett svagt väsande, som jag tolkade som ett jakande. Jag fortsatte.
      – Jag sitter här och funderar på om man inte kunde använda någon av byggnaderna här i skogen för att inrätta ett språkmuseum för den kulturminnesmärkta äldre svenska ordskatten. Samlingen kan ju förvaras digitalt utan behov av vidlyftiga utrymmen.
      Så vad skall museet innehålla? Den frågan får andra besvara, men rimligen bör där finnas en avdelning med synonymer. Ta för exempel de många varianterna av det ärkesvenska ordet snaps:
      Sup, jamare, nubbe, dram, tuting, besk, pärla, jäkel, färdknäpp, hutt, geting, pilleknarkare, gök, klämtare. Med flera.
      Hästen, människans följeslagare genom tiderna, förekommer i uppemot ett 30-tal synonymer. Vi återfinner således en hel flock av hästord som lämnat den nutida språkhagen men fått en fristad i Språkmuseet.

      En annan avdelning bör förhoppningsvis ägnas språkfel av olika slag, således språkgrodor, tryckfelsnissar med flera. Ur den roliga boken Stilblommor och grodor av Albert Holmkvist har jag hämtat några exempel.
      ”Syftningsfel kan ibland ställa till med de mest förfärande tragedier. I en roman (okänt vilken) kunde man en gång läsa: Sedan grevinnan läst brevet lutade hon huvudet i händerna och slängde det med avsky i elden…
      En knipslug och retsam kanalje är tryckfelsnissen, livligt verksam i all slags text. Ibland råkar grodan ställa till det ordentligt. Här ett ruskigt exempel hämtat ur en dagstidning:
      ”Efter en framgångsrik turné i utlandet återvände den svenske lutsågaren”
      Dagen därpå försökte man rätta felet: Lutsångaren Sven Scholander beskrevs i går av Tryckfelsnisse som lutsågare. Skulle naturligtvis vara lustångare”.
      En joggare passerade på skogsvägen, och jag följde henne ett ögonblick med blicken. Men jag ville få fortsätta min utläggning om Språkmuseet och vände mig på nytt mot Kvarngubben – men där fanns inte längre någon på bänken förutom jag själv. Framlidne mjölnaren Magnusson var upplöst och försvunnen så som vålnader har för vana så snart man försöker komma dem lite närmare in på livet.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se