• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 57 kr/mån
      4 mån, 284 kr
      6 mån, 398 kr
      12 mån, 684 kr
    3. Loading ...
    • Uppståndelse i Mumindalen

      Foto: Mikael Lindblom/NWT

      Det var en vacker sommarmorgon i Mumindalen, lugn och tyst och stilla, så som det bara kan vara en riktigt sömnig sommardag. Muminmamman satt ute i trädgården och band en krans av rosor, medan Muminpappan satt högst uppe i huset och studerade sjökort. Mumintrollet låg i gräset och drömde om äventyr, och en ljus melodislinga från Snusmumrikens munharmonika letade sig fram mellan vinbärsbuskar och rosensnår – så svag att den nätt och jämt kunde uppfattas.

      Plötsligt bröts friden av att Lilla My kom farande.
      – Har ni hört, ropade hon, att man ska bygga ett Muminland i Karlstad långt borta i väster vid en stor sjö! Och det håller på att utveckla sig till en katastrof! Alla där är oeniga om hur det ska byggas eller om det ska byggas! Och de är riktigt elaka mot varandra! gastade hon så att det hördes över hela Mumindalen.
      Från alla håll och kanter kom nu sömndruckna varelser springande och snubblande för att höra vad som hade hänt. Man hade uppfattat ordet katastrof, och många var nu ordentligt uppskrämda. Muminmamman, som hade hört hela harangen, tyckte nu inte att det var så mycket att orda om. De kunde väl få hållas där borta, vad skulle det göra?

      Men Lilla My var sprickfärdig av iver, när hon ännu en gång redogjorde för vad som planerades där borta i Karlstad.
      – Pengar, pengar, pengar! ropade Sniff lika ivrigt. Vi blir rika!
      – Dumskalle! sa Lilla My, det är inte vi som kommer att tjäna några pengar på detta, utan precis som i det där konstgjorda Muminlandet i Nådendal är det några människor som tar hela förtjänsten!
      – Men det vore roligt att se hur det tar sig ut, sa Muminpappan. Kanske man kan segla dit?
      – När ska det stå klart? undrade Snorken, som tänkte att han borde bygga färdigt sitt flygande skepp för att ta sig dit och kanske lära sig något nytt.
      – Om man kommer överens om att bygga så går det säkert fort, för man har nog bråttom att tjäna pengar, sa Snusmumriken, som absolut inte hade någon tanke på att besöka något inhägnat Muminland med vakter.

      Gunvor Sand Edwall, krönikör.

      Nu utbröt ett sammelsurium av röster. Man diskuterade fram och tillbaka, hit och dit. Var detta Muminland en god idé eller inte? Kunde man tänka sig att resa dit? Till slut enades man om att man inte kunde enas i frågan och att ett artificiellt Muminland ändå aldrig skulle kunna mäta sig med den riktiga Muminvärlden, där man också slapp åskådare.
      Så sänkte sig åter friden över Mumindalen. Alla återgick till sitt – Mumintrollet till sina drömmar, Muminmamman till sina rosor, Muminpappan till sina sjökort, Snusmumriken till sin munharmonika och alla de övriga till tält och andra boningar. Skymningen tätnade, stjärnorna tändes, och den enda som skuttade omkring i dunklet var Lilla My som fortfarande kände sig uppiggad vid tanken på en katastrof…

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se