• Beställ KT!

    Prenumerera på Karlstads-Tidningen i sex månader för bara 398 kronor.

  • Prenumerera

    1. Prenumerera på Karlstads Tidningen

    2. Autogiro, 59 kr/mån
      4 mån, 295 kr
      6 mån, 414 kr
      12 mån, 711 kr
    3. Loading ...
    • Sorgens många ansikten

      Foto: AP Photo/Thierry Charlier

      November är den gråaste och mörkaste av alla månader. Jo, jag vet att december egentligen är mörkare, men den lurar oss med sitt glitter och sitt ljus och får oss att tro att det inte är så mörkt som det egentligen är. Och det är nog räddningen, för hur skulle vi annars orka ta oss igenom allt detta mörker?

      Men november glittrar inte även om somliga redan vid allhelgonahelgen hänger upp ljusslingor i sina trädgårdar och på balkonger. Enligt mig är det ganska besynnerligt att börja julfirandet redan i november, och inte hjälper det heller, för den månaden är tung av minnen. Genom ett par tragiska och alltför tidiga dödsfall är denna månad för alltid förknippad med sorg, och även om jag inte sörjer längre, finns det något i det fattiga, glåmiga novemberljuset som tynger.

      Sorg är ett vackert ord, men den är långt ifrån vacker. Sorg är vanmakt, våldsamt vanvett, vacklande vilsenhet, vitglödgad vrede. Sorg kan vara obarmhärtig, smärtsam, elak, missunnsam, avundsjuk, avgrundsdjup – och vemodig som den vita juninatten. Sorg är tusen frågor, som alla är desamma: Varför? Och – hur ska jag nu leva? Hur ska jag nu kunna leva? Varför ska jag leva? Varför? Varför? Varför?

      Sorg är att vakna på morgonen och inte förstå att det ofattbara har hänt. Sorg är att inte vilja lägga sig på kvällen av rädsla för sina egna tankar. Sina egna känslor. Sina demoner. Sorg är att en dag förvånas över att inte sörja – för att i nästa ögonblick och golvas av sorgens stenhårda käftsmäll. För varje gång reser du dig dock snabbare. Sorg är två steg framåt och ett, ibland två steg, tre steg tillbaka. Du kan inte förbereda dig för sorgen. Sorg förlåter eller förädlar inte, men den är en del av detta att vara människa.
      Sorgen kan te sig underlig. Du skrattar trots att – eller för att – du känner avgrundsdjupet inom dig, och du gråter, när omgivningen förväntar sig att du ska ”ta dig samman” och gå vidare. Men sorgen har ingen almanacka, ingen tidsplan, ingen agenda. Sorgen har många tillstånd. Sorgen har många ansikten. Sorgen har många uttryck.

      Men – sorgen har bara en väg. Rätt in. Rakt igenom. Och ut på andra sidan. Du kommer inte undan. Det finns inga genvägar. Sorg måste genomlevas. Har du tur, finns det andra som kan dela din sorg, men delad sorg är inte halv sorg. Delad sorg är delad sorg – inget annat. Men nog så trösterikt.

      Gunvor Sand Edwall, krönikör.

      Sorg är ett blödande sår. Om du låter det blöda färdigt, läker det. Kräver inte kirurgtejp. Det kan gå upp, om du får en ny sorg nära inpå. Så småningom blir såret ett ärr, som kan klia och svida vid påfrestningar. Låt det klia. Låt det svida. Låt sorgen ockupera dig. Låt sorgen husera i dig. Låt sorgen hantera dig i stället för att låtsas hantera sorgen. Med tiden bleknar ärret. Sorgen har blivit ett minne.

    • Nyhetsinfo

      Har du en nyhet? Stor, liten, allvarlig, glad? Vi vill gärna ha den – först! Tipsa oss på
      telefon: 054-22 14 20,
      e-post: redaktion@kt.se